Några frågor om solidaritet

av I J Forum 1977-02, sida 07, 09.02.1977

Taggar: Teman: solidaritet

ledaren

Några frågor om solidaritet

DE PERMITTERINGAR som nu sker inom industrin får en att fundera på följande frågor « Borde också den offentliga sektorn tillgripa permitteringar i samma utsträckning som den privata + Vad är orsaken till att så inte sker?

Kanske någon tycker att det är vansinne att tala om ännu flera permitteringar. Som om vi inte skulle ha tillräckligt! Men man kan också resonera så här:

Permitteringarna inom industrin beror på att om ett företag inte säljer vad det producerar så får det inte pengar att betala ut lön till folk som producerar de varor som inte kan säljas. Däremot är ord som lönsamhet och produktivitet inom den offentliga sektorn luddiga för att inte säga okända begrepp.

Det som nu håller på att hända är att det blir allt färre inom den produktiva sektorn som får hålla under armarna proportionsvis allt flera inom den icke-produktiva apparaten.

Då kan man fråga e Har den offentliga sektorn inte något egenvärde, så att den producerar sådant som har kraft att existera oberoende av den produktiva sektorns bärkraft? Svaret måste dessvärre bli nej. Och e Är det enda alternativet då att upprätthålla en stark och konkurrenskraftig industriell sekto som kan bära upp båda sektorernas kostnader? Svaret måste bli ja.

STAT OCH KOMMUN kan naturligtvis spara när det gäller lönekostnader, genom att sätta lap på luckan för nyanställningar, såsom också skett. Samma åtgärd tillgriper även industrin i första hand. Men nu har industrin tvingats överskrida den sista tröskeln: permitteringar.

Inom den offentliga sektorn är detta delvis omöjligt: det finns lagar om tjänstemäns oavsättlighet, som ger de anställda trygghet, en trygghet som de industrianställda inte har. Det är en trygghet som de inte heller kan ha i ett öppet samhälle, som är utsatt för utländsk konkurrens. Eller med andra ord: som är beroende av den egna industrins konkurrenskraft.

TALET OM VÄLFÄRDSSAMHÄLLET har vaggat oss in i en känsla av ”evig” trygghet som först en ekonomisk kris har lärt oss att sist och slutligen är en chimär. För vad händer när betalarens kassa är tom? Vilken ska solidaritetsmekanisme vara i ett sådant fall Är det verkligen solidariskt att just statstjänstemännen får behålla sina jobb när de industrianställda som genom sitt arbete hållit uppe tjänstemannakåren förlorar sitt? Också inom industrin har solidaritetstänkandet brett ut si så att tjänstemännen inte längre är skyddade mot permitteringar.

Hur långt är den offentliga sektorn beredd att gå i solidaritetstänkande? 1 ur min synvinkel

Konjunkturutjämning av attityder

Forums gäst: Arto Tuominen chefredaktör för Kauppalehti (obunden), utkommer i Hel singfors, upplaga cirk 30.000.

FORUM 2/77

INGENTING ÄR SÅ ONT att-det inte har något gott med sig, säger ett gammalt talesätt. Det här ser ut att passa in också på vårt nuvarande svåra ekonomiska läge. Som en positiv sidoeffekt av den tärande depressionen inom näringslivet har den ekonomisk-politiska debatten blivit livligare, djupare och framför allt sakligare. I synnerhet de politiska beslutsfattarna har deltagit i debatten på ett sätt som man inte kan låta bli att förundra sig över. Man har börjat sätta åt minstone något litet värde på fakta, man lyssnar så smått på andra, och det mest förvånansvärda: man kan ibland i viss mån förstå andras utgångspunkter.

Fastän det ingalunda är fråga om någon folkrörelse eller en allmän företeelse ger det ökade intresset för en ekonomisk-politisk debatt upphov till den nästan seriösa frågan om ifall också detta område kunde infi livas med konjunkturutjämningssystemet. Annars går det så, att då den ekonomiska uppgången åter kom mer, råkar det ekonomiskpolitiska åsiktsutbytet åter in i sin obligatoriska tillbakagång. Ingen frågar något, ingen svarar något, alla ska bara vara med och dela kakan. Tills nästa nedgångsperiod igen börjar, och en och annan undrar hur det hela riktigt gick till.

En dylik vågrörelse i attityder och debatt har Finland helt enkelt inte längre råd med. Kan vi inte ständigt hålla oss på toppen, borde topparna åtminstone utjämnas så att inte vågdalen blir för djup.

7