Negativ ränta
av Henrik Palmén Forum 2015-03, sida 22, 26.03.2015
i Helsingfors.
Henrik Palmén är lektor i finansiell ekonomi på Hanken
Negativ ränta
Skulle du betala för att få placera i statsobligationer eller för att hålla depositioner i en bank?
Genom att köpa statsobligationer och hålla styrräntan vid noll försöker våra centralbanker locka oss att göra vad som helst med våra pengar, utom förtjäna riskfria räntor.
Om bankerna vill placera tillfälliga överskott kommer de att få betala en negativ ränta, Det lönar sig inte heller för dem att placera i statskuldebrev, vilket är ett annat typiskt sätt för banker att hantera likviditetsrisken.
På inlåningssidan kommer det att vara mycket svårt att få deponenterna att gå med på negativa räntor. Låneförmedlingens räntemarginal pressas från båda sidorna och blir mycket smal. Centralbankerna försöker, via banksystemet, locka oss att tarisker, investera och konsumera,
Hur reagerar bankerna på detta? Bankerna kan ännu förtjäna på lån till företag och hushåll, och måste försöka öka den andelen och minska på olönsamma placeringar i statskuldsedlar och i banksystemet.
Andelsbankerna reagerade snabbt genom att erbjuda alla bostadslån ett amorteringsfritt år, vilket ju ökar utlåningen jämfört med om hushållen skulle avkorta lånen normalt.
På motsvarande sätt kan man tänka sig att bankerna börjar marknadsföra även konsumtionskrediter ivrigare än tidigare. OM rätt kunder nappar på detta, och OM pengarna inte blir liggande på bankonton, så kan detta få önskad effekt. Men risken finns att just de kunder som redan har för stora skulder är de första att nappa på erbjudandet.
T allmänhet tävlar bankerna om deponenter, eftersom de ofta är en ganska billig finansieringskälla. Med låga eller negativa räntor förändras även detta,
Vi kommer antagligen se att bankerna aggressivare än tidigare försöka sälja placeringsprodukter åt sina deponenter. Då kan bankerna uppbära avgifter som i dagens läge är klart högre än marginalen på depositionsinlåning, En positiv bipro FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 8201 dukt av det kunde vara ett ökat intresse för värdepappersplaceringar!
Euron försvagas (äntligen). En effekt av centralbankens åtgärder är att euron försvagas mot andra valutor, då det blir mindre lönsamt att spara euron.
Detta borde gynna exporten till länder utanför euroområdet, medan importvaror blir dyrare. Hemmamarknaden gynnas. Problemet med höjda importpriser lindras delvis av att priset på olja, som är en nödvändig importvara för hela eurozonen, sjunkit kraftigt genom ökat globalt utbud.
I Finland har företagens investeringar varit oroväckande blygsamma en längre tid. Nu kan man hoppas att kombinationen av rekordlåga finansieringskostnader, bankernas ökade utlåningstryck, ensvaga euro och billig olja skulle öka på investeringarna, trots Rysslands självförvållade misär.
Ett regeringsprogram som gynnar risktagning i kombination med en tillräckligt likasinnad handlingskraftig regering skulle behövas för att ta vara på den möjlighet som nu uppstått. Centralbanken kan på sin höjd något förbättra förutsättningarna, men det är vi själva som ska ta vara på dem.
Risk för bubbla? Att bara plöja ut pengar i ekonomin är alltid farligt.
Just därför skall man göra det bara i lägen då ekonomin står stilla, sysselsättningen och utnyttjandegraden är låg, och inflationen nära noll eller negativ (deflation).
Menäveni sådana lägen föreligger risken att kapitalet som skapas och lösgörs från riskfritt sparande inte i tillräcklig grad söker sig till realekonomin och tillväxtinvesteringar, utan placeras i risktillgångar så som aktier och fastigheter.
Följden blir då inflation i tillgångspriserna, och ifall dessa är finansierade med för mycket lån uppstår risk för finanskris.
Vi får hoppas att bankerna inte beviljar för mycket dylika spekulativa lån utan håller sig till att finansiera realinvesteringar i nya och bättre produktionsanläggningar och fastigheter.m