Norden – version 2.0

av Torsten Fagerholm Forum 2014-12, sida 15, 22.12.2014

Norden version 2.0

Ingen är immun mot undergång. Det finns framtidshopp för Finland, men enbart om vi fyller tuffa villkor, anser gräddan inom den nordiska politiken och näringslivet.

TORSTEN FAGERHOLM TEXT

X Den nordiska samhällsmodellen måste uppdateras då världsekonomins motorer ligger på andra sidan jorden. Ingenting kan tas för givet i en global, konkurrensutsatt ekonomi. Länder som Finland och Sverige måste lägga om kursen för att bevara den nordiska modellen. Så kan man sammanfatta åsiktsklimatet vid seminariet Framtidsforum 2014, som ägde rum på Hanaholmen den 27 november.

«Vi kan inte lova någonting i detta skede, eftersom vår skuldbörda är så hög” Så lydde statsminister Alexander Stubbs torra budskap inför riksdagsvalet 2015.

Stubb drog paralleller mellan Finland och ett krisdrabbat börsbolag, och citerade författaren Jim Collins ”How the mighty fall! Verket beskriver hur jättelika, framgångsrika företag tenderar att stupa på sitt eget övermod.

Under perioden 2000-2008 övervärderade Finland välfärdssamhället, och hade bristfällig ekonomisk självdisciplin. Då finanskrisen punkterade festen år 2008 följde en period av förnekelse. Både allmänheten och beslutsfattare vägrade medge att något var på tok med samhällsekonomin.

”Vi litar på att ”tillväxten nog äntligen kommer” i något skede, och fortsätter att leva loppan medan vi skuldsätter vår nation”

Nu står Finland vid brinken till långvarig ekonomisk stagnation, och de enda botemedlen heter strukturella förändringar och hårt arbete, menar Stubb.

Den sista fasen hos föredettingsföretag är irrelevans, död eller kapitulation, enligt Collins bok. Lyckligtvis kan en suverän stat inte göra regelrätt konkurs..

Vadå, jag dyster. Om vår triathlonspurtande statsminister levererade ett svårmo digt budskap, så fick han flankstöd av Josef Ackermann, tidigare vd på Deutsche Bank.

”Det är bättre att vara kritisk, att se glaset som halvtomt. Stater som är skeptiska och ställer höga krav på sig själva tenderar att klara sig mycket bättre [än den överoptimistiska grannen, red.anm.]”, löd schweizarens hälsning inovembermörkret.

Efter denna dos äckelrealism skrek en och annan hjärna hos publiken efter en grogg, eller ens en gnutta optimism. Solen steg i väst: Jacob Wallenberg trädde fram på scenen. Ordföranden för investmentbolaget Investor har ett finger med i spelet inom det mesta som sker i nordisk industri. Svensken lyfte fram Wärtsilä, ett forskningsintensivt företag som erbjuder miljövänliga lösningar och är branschledare tack vare ständigt jobb för att i detalj förstå kundbehovet.

”Så måste nordisk industri se ut i framtiden för att överleva”

Långsiktig framgång, också inom traditionella branscher och tung industri, förutsätter förmåga till förnyelse och innovation - en ständig omvandling, betonade Wallenberg.

”För 15 år sedan, under IT-boomen uppfattades dessa bolag som dinosaurier. Men Wärtsilä integrerar ny teknik i befintlig verksamhet, och utgör inte alls samma företag som för 10-20 år sedan. Samma gäller Kone, Atlas Copco, Ericsson. De är alla äldre än nationen Finland, tack vare sin förmåga till utveckling”

Nalle stjäl showen. Sin vana trogen skrädde Björn Wahlroos inte orden då han utmålade Finland som akterseglat, jämfört med Sverige.

”Vi har en gemensam dröm: industriella traditioner, produktivitet, hög utbildning, ett jämlikt samhälle, social trygghet… Men vi lyckas inte förverkliga visionen”, inledde Wahlroos, som passade på att citera Jean-Claude Juncker för att illustrera dilemmat med motbjudande, smärtsamma reformer.

Luxemburgs tidigare premiär- och finansminister, nuvarande ordförande för EU-kommissionen, sade år 2005 att ”Vi ve fe

GLÖM KEYNES. Det sista Finland behöver är mer skuld och stimulans, snarare saknar vi strukturella reformer, menar finansmannen Björn Wahlroos. Foto: Karl Vilhjälmsso alla vad vi borde göra, vi vet bara inte hur vi skall lyckas bli omvalda efteråt”

Därpå följde Wahlroos recept: Finland måste sluta hårdbeskatta det som vi vill ha mer av, det vill säga arbete. Därtill bör vi ”sluta subventionera fritid”, och låta arbetslösa behålla vissa bidrag för att så fort som möjligt locka människor tillbaka in i arbetslivet.

”Ta ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt. Annars får vi en permanent utslagen grupp?”

Wahlroos efterlyste en strukturell politisk debatt som intar ett långt perspektiv, i kontrast till dagsläget, som han beskrev som ”kvartalspolitik, en imagedebatt”

En finansanalogi avrundade anförandet.

”Politiker undviker risker. De vinner sällan på att ett projekt eller en offentlig investering går bra. De har asymmetrisk avkastning: små potentiella vinster, medan de utsätts för massor av skräp på downside”

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 122014