Nordisk Byggdag XI

av O. Hansson Forum 1972-11, sida 13-14, 14.06.1972

Nordisk Byggdag XI

För några veckor sedan utkom Nordisk Byggdag XI:s referatbok, redigerad av teamet Rurik Packalén — Kurt Skärström — Erkki Näsäkkälä. Boken, som är en dokumentation av kongressen Nordisk Byggdag XI, har publicerats i två parallella upplagor, en på danskanorska-svenska och en på finska.

Byggdagarna hade denna gång som tema ”Byggprocessens förnyelse” varvid man behandlar hela byggandets kraft- och influensfält med förutsättningar, organisationplanering och byggandets följdverkningar på olika nivåer, såsom temats underrubriker ”Premisserna, Programmet, Processen” utvisar. Nordisk Bygdag XI hölls under tiden 9—11 juni 1971 i Otnäs och Helsingfors med Dipoli som kongresslokal. Kongressen var sällsynt väl organiserad med ett välproportionerat program kring det givna temat. Evenemangen var väl förberedda med bl a diskussionsinledningarna tryckta i en kongressbok av fickformat (även den i parallellupplagor), duplicerade föredrag o a material, då kongressen öppnade portarna. Simultantolkning mellan skandinaviska språk och finska hölls hela kongressen igenom, alla yttranden bandades. De omsorgsfulla förberedelserna och den smidiga organisationen gjorde säkert mycket till för att kongressen blev synnerligen givande. Arrangörerna har nu satt pricken på i:et genom att utge referatboken. Situationen i de olika nordiska länderna med byggandets fält i ständig förändring framtonar redan i de officiella öppnings- och hälsningstalen. Det utmärkta huvudföredraget, upptakten, ”Byggprocessens förnyelse” hållet av överborgmästare Teuvo Aura med många träffande iakttagelser, läser man gärna, Med humor och sarkasm frammålar han de aktuella dragen inom Finlands byggvärld, dess resursanvändning, målsättning osv. ”Vi har inte genom vårt samhällsbyggande kunnat åstadkomma ett resultat som tillfredsställer de människor för vilka vi har byggt”. Överborgmästaren påtalar den markanta försämringen av vår vanliga byggda miljö, men säger samtidigt att den arkitektdominerade planeringen håller på att minskas och förbehålles enbart ”monumentalbyggnader”. Anmälaren vågar väl hoppas att överborgmästarens kritiska granskning av bla den påvra miljön i Helsingforsmetropolens utkanter kunde verka därhän att arkitektkåren finge en mera kreativ roll än den nuvarande vid planeringen av våra bostads- och industriområden,

Lä Vart och ett av byggdagarnas delteman har ett föredrag, ”Praemisserne” av direktör Niels Salicath, Köbenhavn, ”Programmet” av arkitekt MNAL P.A.M. Mellbye, Oslo och ”Processen” av arkitekt SAR Olof Eriksson, Stockholm. I sitt föredrag om premisserna påpekar direktör Salicath att mål

Forum 11/7 bok afj och medel ofta sammanblandas inom byggsektorn, bostadsproduktionen är ju t ex ett politiskt mål samtidigt som den kan våra ett medel i konjunkturpolitiken. ”Är bostadsbyggande konsumtion eller produktion?” Han berör långtidsplanering och jämnt resursutnyttjande, förhållandet mellan resurser och allmänt accepterade krav, den viktiga överordnade planeringen, tillgången till byggmark osv. Arkitekt Mellbyes skickligt hållna föredrag ”Programmet” är för dem som hörde det under Byggdagen en tilldragelse som etsåt sig in i minnet. Men också i boken förblir det ”Föredraget med stort F”. Mellbye påpekar hur de motsatta åskådningssätten i vårt nuvarande pluralistiska samhälle drar de speciella imålsättningatna och byggprogrammeringarna åt olika håll. Han påminner om det vanskliga i vår nuvarande situation då ”mjuka data” skall avvägas mot ”hårda data”. Med programfrågorna som utgångspunkt blir Melibyes anförande en skarpsynt karaktäristik av hela den komplicerade samhälls- och världssituationen i dag och hur den påverkar byggeriet. I föredraget ”Processen” analyserar arkitekt Eriksson skickligt på vilka sätt byggprocessen påverkar vår miljö samt förhållandet mellan brukaren, förvaltaren och byggaren. Han påtalar klyftan mellan konsumentspråk och teknikerspråk. Han betonar att byggprocessen skall medge ändring av produkten och att bästa sättet att nå detta är att göra produkten permanent för änderbar. Det är på något sätt signifikativt för det integrerade byggebitet att de tre föredragen ”Praemisserne”, Programmet”, ”Processen” ständigt griper in i varandras temaområden. Begreppsfältets avgränsning och exakta innehåll tycks inte vara så lätt att definiera. Det avslöjar också de motsvarande finska rubrikerna: ”Tilanne”, ”Tavoitteet”, ”Toiminta”. De täcker inte exakt de skandinaviska. Kongressens da-no-sve-språkbruk är kanske inte alltid riktigt lyckligt valt, bl a används ordet ”processen” i dubbel betydelse, dels i sammanfattande betydelse för hela byggsektorn såsom i ”byggprocessens förnyelse” och dels endast i betydelsen ”byggnadsteknisk operation”.

LJ

De 12 diskussionstillfällena omspänner ämnen från byggnadspremissernas allmänna områden till byggprocessens tekniska detaljer. Varje diskussionstillfälle har ett eget kapitel D1-D12 i referatboken. Vid kapitelrubriken nämns diskussionens nummer, ämne, inledare, ordförande, sekreterare och även deltagarantal. Kapitlena återger både de före kongressen publicerade inledningarna och de vid diskussionerna hållna muntliga inledningarna — i den mån des . sa skiljer sig från de tidigare — samt varje egentligt diskussions avsnitt i bokens slutkapitel ”Avslutningsplenum och konklusioner”. För varje diskussion finns det ett officiellt sammandragsinlägg. Hela kongressen har bandats och alla egentliga inlägg har skrivits ut och dessutom översatts. Dokumentationen i publikationen är med andra ord praktiskt taget hundraprocentig.

Vänd 13

De fyra första diskussionerna D1-D4 är premissbetonade med titlarna ”Framtida byggbehov”, ”Byggresurser”, ”Samhällsplanering och Markpolitik”, ”Nordiska byggbestämmelser”. De fyra följande DS5-D8 är programbetonade: ”Metodik för programarbetet”, ”Framtida behov och krav”, ”Krav på byggnad och miljö”, ”Konsumenten och byggprocessen”, medan de fyra sista D9-D12 utgår från processynpunkterna; ”Nya organisationsformer — projekteringen”, ”Nya organisationsformer — produktionen”, ”Byggprocessens tekniska förnyelse — nya metoder och hjälpmedel”. Endast den sista av de tolv diskussionerna är således rent teknisk. Det är inte utan att det är som det sägs på många ställen i boken att byggandet håller på att bli en samhällsvetenskap.

I en anmälan som denna blir det tyvärr omöjligt att recensera de enskilda diskussionskapitlen. Materialet är alltigenom så pass intressant och högaktuellt att det nästan blir orättvist att ge glimtar härifrån och därifrån. Vi får i alla fall nöja oss här med att ta fram vissa genomgående drag i diskussionerna och endel markanta synpunkter och inlägg.

Det betonas på många ställen att byggandet sker för människan och för hennes behov, men inte nog med det: byggandet skall ock “så ske med människan, dvs brukaren-konsumenten skall ge tillfälle att påverka byggandet och dess resultat. Planeringen bör ske på ett demokratiskt sätt. Härvidlag konstateras att lekmän ofta har svårt att överblicka komplicerade projekt och fatta deras reella konsekvenser. Genom att projekten uttrycks på ”tekniskt fikonspråk” (tekniska ritningar, terminologi och diagram) isoleras konsumenten yttermera från planeringen, Planeringsprocessens faser bör ges sådan översättning till ”vardagsspråk”, att både konsumenter och beslutfattare inte bara förstår projekten utan också deras konsekvenser. I diskussionerna framträder allvarliga tvivel på huruvida de politiska beslutfattarna verkligen alltid representerar konsumenten.

Vikten av en effektiv ”feed-back” över bygg- och planeringsprocessernas alla led framhålles. Just i detta sammanhang är ett gemensamt språkbruk av stor betydelse.

Ett annat gemensamt tema, som går på tvären över de flesta kapitlen är bekymret över den alltmer utarmade miljön (både den visuella formmiljön och den sociokulturella miljön). I dessa miljöoch liknande sammanhang påpekas det upprepade gånger hur vansklig avvägningen mellan ”hårda och mjuka” data är. I några optimistiska inlägg tror man sig kunna rå på miljökontrollen via värdeanalyser med poäng- och viktberäkningar för olika egenskaper. Andra inlägg däremot påpekar hur en något felaktig poängoch viktsättning helt kan snedvrida värdeanalysen. Särskilt bör fil kand Margareta Holters (Stockholm) skarpa kritik av värdeanalysmetoderna uppmärksammas inom diskussion 11, ”Nya organisationsformer — produktionen.” När det gäller de stora nya bostadsområdena, tycks det färdigbyggda resultatet i Sverige trots alla värdeanalyser för det mesta bli lika sorgligt som i Finland, där man knappt ens försöker ge sig något sken av att allvarligt arbeta med miljön.

En del av inläggen i diskussionerna, bl a även i den nyssnämnda, behandlar frågan om öppna byggsystem och slutna byggsystem. Med öppna byggsystem menar man då sådana där komponenterna till största delen är fritt valbara och t o m utbytbara, medan man med slutna byggsystem menar sådana där komponenterna inte är valbara utan måste tas från ett givet företagsknutet system, Det är intressant att se hur speciellt materialproducenterna talar för de öppna systemen, medan företrädarna för byggarna håller hårt på sina egna företagsknutna produktionssystem. Byggnadsproducenterna hävdar rätt övertygande att man med de öppna systemen verkligen skulle uppnå de eftertraktade långa och ekonomiska industriella tillverkningsserierna medan de slutna systemen knutna till något eller några byggnadsföretag får alldeles för korta tillverkningsserier.

Den allmänna flexibiliteten-elasticiteten är förresten en annan ”röd tråd” som går på tvären genom alla föredrag och diskussioner. Den betonas både när det gäller prognoser, överordnade handlingsmönster, olika planeringsfaser, lösningssystem, teknisk 1 byggsystem och sist men inte minst den färdigbyggda produkten. Som exempel några citat: Direktör Viggo Nerby, Köbenhavn, ”Lösningen af de fremtidige byggeproblemer forudsetter en blomstrende politisk fantasi og et dynamisk produktionsapparat, der er i stand til at fremstille en bygningsmasse, der er så bret anvendelig, at den kan tilfredsstille kommende tiders skiftende och sikkert sterkt veksende behov”. Roar Björktro, Oslo ”En type av egenskaper som er kommet serligt frem i sekelyset i den senere tid er krav til generalitet, flexibilitet, elastisitet, tillbyggbarhet”. I samma riktning går arkitekt Olof Erikssons, Stockholm, inlägg i ”Nya organisationsförmer — ansvarsfördelning”, där han pläderar för skilda entreprenader för byggnadens generella och byggnadens utbytbara delar, ett inlägg som förresten gärna hade kunnat komma fram i konklusionskapitlet.

Andra intressanta ämnen som behandlas är gemensamma nordiska byggbestämmelser, typgodkännade, arbetskrafts- och materialresursernas gränser samt de brännande problemen om samhällsplanering och markpolitik med de viktiga frågorna om byggnadsrättens fördelning och vem som får nyttan av byggnadsrätt. Synnerligen läsvärda är civ ing Jergen Barfod, Köbenhavn, inledning ”Metodik för programarbetet” och chefsarkitekt Hans Nielsen, Albertslund, inledning ”Nya organisationsformer — ansvarsfördelning”. Dessa inledningar och motsvarande diskussioner bildar hälsosam motvikt mot det på sista tid oerhört producentdominerade synsättet i Finland.

Bokens uppläggning är klar och redig. Till det yttre är boken tilltalande och hanterlig med sitt A4 format och sin sakliga inbindning. Typografin är behaglig och lättläst med textsidorna delade i två spalter. Det är positivt att man kunnat få med ett såpass rikligt bildmaterial. De valda rubriktyperna tycks dock inte ha ett tillräckligt brett register för att distinkt uttrycka en mera differentierad rubricering, som t ex i Olof Erikssons föredrag ”Processen”. Anmälaren skulle gärna ha sett en strängare logik och konsekvens i betoningstecknen punkt och stjärna i början på vissa stycken.

Det är alldeles utmärkt att redaktörerna bemödat sig att i samband med de olika inläggen få fram litteraturhänvisningar i fotnotsform. Ett av nutidens gissel är de många förkortningsnamnen av typen NKB (Nordiska Kommittén för Byggbestämmelser), SBN (Svensk Byggnorm), ISO (International Standardization Organization), EBBA (Samordningsgruppen för ER-nämnden, Byggstndardiseringen, Svensk Byggtjänst och Bygg-AMA). De är ett slags teknokraternas praktiska smeknamn på nog så nödvändiga kelgrisar. Redaktionen har gjort ett positivt arbete i att förklara alla förkortningar med fotnot, när de förekommer första gången. En skild förkortningsordlista t ex i slutet på boken hade dock här varit mera praktisk, emedan boken säkert ofta läses ”bitvis”. Att föredragshållarnas och inledarnas personalia återfinns på en lista i slutet av boken är på sin plats, liksom kongressprogrammet och bildsvepet av Nordisk byggdags begivenheter.

Man kan överhuvudtaget säga att redaktionen gjort väl ifrån sig. Trots det rika och olikartade materialet och trots en viss språkförbistring är de direkta felen och tryckfelen få, för det mesta sådana som läsarna automatiskt korrigerar själv, som t ex att den tätaste rasterbeteckningen uteblivit på bild 2, sid 85. Något allvarligare är felet på sid 165 (tydligen ett översättningsfel) där man talar om metallrör som armering i en Tube-Slab-betongplatta, då man avser de plåtrör som insätts före gjutningen för att bilda håligheter i plattan.

Nordisk Byggdag XI referatbok är ett brett spektrum där alla de aktuella problemen inom byggeriet i vår del av världen blir be . lysta. Bokens innehåll, olika bidrag av dem som tillhör de aktivast inom Nordens byggeri, och den välvalda högaktuella tematiska inriktningen gör boken till-intressant läsning, inte bara för byggdagsdeltagarna (en flitig kongressdeltagare kunde väl knappt ens ha hunnit med halva programmet) utan också för byggfackfolk överhuvudtaget, samhällsvetare, politiker, industri- och affärsfolk som har att göra med byggandet. O. Hansson

Forum 11/72