Nordiskt samarbete knakar i fogarna
av Christian Schönberg Forum 1991-10, sida 28, 29.08.1991
Nordiskt samarbete knakar i fogarna
Norsk ambassadsekreterare beklagar slapp informatio som försvårar samarbetet
Text: Christian Schönberg
Festtalen om ett enat Norden kan läggas på hyllan, åtminstone för en tid. Den imaginära nordiska gemenskapen visar sitt rätta ansikte ju närmare den europeiska integrationsprocessen kommer oss inpå livet. De nyss strandade EES-förhandlingarnas efterdyningar ger belägg för påståendet.
rots allvarliga avsikter att n | enighet om ett EES-avtal före den 1 augusti slant det avgöran de steget på den hala norska fisken. Situationen är ytterst komplicerad eftersom Norge i likhet med övriga Efta-länder absolut borde få till stånd ett sfäravtal med EG. I någon form. Så snart som möjligt. Men Norge kan inte tänka sig skriva under ett avtal som inte bereder landets fiskerinäring exportmöjligheter över hela EGområdet på lika villkor. En begränsad kvot fisk kan man tänka sig låta spanjorer och portugiser håva upp ur de norska vattnen, men inte mer än så.
28
Om inte samstämmighet uppnås i september då förhandlingarna återupptas eller allra senast i oktober, ligger det nära till hands att Efta-fronten spricker helt och fältet öppnar sig för privata riksinitiativ i underhandlingarna med EG. Redan nu har röster i Sverige höjts för att landet ensamt cller i samråd med Österrike, som redan passerat det första nålsögat med godkänt betyg för fullt medlemskap, borde underhandla sig till ett separat avtal med EG som skulle sträcka sig fram till den dag de båda länderna blivit — fullvärdiga — EG-medlemmar. Svensk industri säger klart ut ”vänd
Ambassadsekreterare och pressattaché Eva Strutz är inte nöjd med det slappa informationsklimatet som klart försvårar samarhetet mellan Norge och Finland.
ÅN
Efta ryggen och agera självständigt”! Möjligheten att Norge beslutar göra detsamma existerar.
Den nordiska sammanhållningen ser alltså ut att splittras ytterligare eftersom olikheterna i ländernas kulturella, historiska och politiska bakgrund samt skillnaderna i näringslivsstrukturer nu framträder allt tydligare. Samtidigt skönjes också klara indikationer på att de nordiska ländernas förståelse för varandras problem minskar. ”Rädda sig den som kan”mentaliteten synes breda ut sig. Detta trots att nordiska finansministrar vid ett möte i Stockholm på vårkanten slog fast att samarbetet skall förstärkas så att länderna tillsammans kunde bilda ett enhetligt nordiskt rum i det europeiska huset. Men viljan har ju också tidigare visat sig vara god. utan att det fördenskull resulterat i gripbara resultat.
Betraktar man förhållandet mellan Norge och Finland verkar det som om det största problemet skulle bottna i ett alltför begränsat umgänge och en katastrofalt låg kunskapsnivå om varandras samhällen.
Intetsägande debatt
Ambassadsekreteraren och pressattachén vid Norska Ambassaden Eva Strutz har under sitt första år i Finland noterat en viss gemensam smalspårighet i såväl debatt-, som informationsklimatet i de bägge länderna.
Mycket skiljer Norge och Finland åt men länderna har otvivelaktigt också många gemensamma nämnare och intressen. Ambassadens ”andraman”, som beklagar avsaknaden av en enhetlig nordisk profil, frågar sig bl a om vi i längden skall tvingas acceptera dagens slappa informationssystem som inte förmår ge relevant upplysning om folkens liv och leverne till medborgarna. Den norska pressen prioriterar klart Sverige och Bryssel framom nyheter från Finland. Situationen i Finland är väl i stort sett liknande när det gäller Norge. Intresset för varandra är otillbörligt svalt. En av orsakerna kan vara att länderna inte är direkt förbundna via hav som av hävd har verkat som sammanbindande faktor.
— Faktum att vi inte har ett gemensamt språk utgör naturligtvis i sig en psykologisk broms på utökat samarbete. Jag hade klart räknat med att klara mig i vardagslivet på svensk-skandinaviska i Helsingfors när jag flyttade hit fortsättning på sid 4 10/1991 FÖRUN,