Norges oljepengar: Olja blir

av Emily von Sydow Forum 1996-02, sida 38-39, 22.02.1996

Taggar: Orter: Norge Teman: olja

TAVANGER (Forum) Det förefaller på ytan som om ingenting, utom möjligen ett plötsligt fall i världsmarknadspriset på det svarta guldet, skulle kunna få Norges ekonomi i gungning. Energiminister Jens Stoltenberg är ganska typisk för norska politiker och affärsmän, som i sin försiktighet säger att det ”endast är en sak som är säker med oljan och det är att priset går upp och ner” Nu är oljepriset i alla fall tillfyllest och Norge har kunnat betala tillbaka sina skulder och göra sig skuldfritt med råge.

Skulle ha varit praktmedlem i EMU

Norges växt beräknas till cirka fyra procent 1996. Arbetslösheten blir cirka fem procent, inflationen blir ett par procent. I Norge talar man heller inte om budgetunderskott, utan ”brottas” med ett plus i den offentliga sektorn på 2,4 procent av BNP Dessutom har Norge en nettofordringar i andra länder! Allt detta skulle göra Norge till praktmedlemmen av EU:s valutaunion EMU, men nu röstade norrmännen nej till medlemskap i EU förra året.

— EU-frågan är död i Norge. Ingen talar längre om medlemskap. Däremot är det paradoxalt nog så att EES-avtalet har alltfler anhängare i Norge, säger Christian Syse, ambassadråd vid norska EU-delegationen i Bryssel.

Enligt Syse ger EES-avtalet Norge full tillgång till den ekonomiska delen av EU, med undantag för lantbruk, handel med bearbetade fiskevaror och,sist men inte minst, ”beslutanderätt i ministerrådet”.

Emily von Sydow

Som medlemmar i EES-avtalet, drar Norge så gott som samtliga ekonomiska fördelar av EU-medlemskap. Man deltar i forsknings- och utvecklingsfonderna (mot kraftig betalning, vilket inte är mer än rätt, eftersom man inte bidrar till EU:s gemensamma budget).

För närvarande värderar den norska regeringen t.ex.om man skall delta i en av EU:s miljöfonder, som heter LIFE. Deltagandet kostar 56 miljoner norska kronor (drygt 38 miljoner mark), men fondvärdet är på motsvarande 263 miljoner mark.

Folkets rungande nej till EU-medlemskap hösten 1994 har enbart förstärkts. Norrmännens tilltro till sitt land, sitt system och sin ekonomi är om möjligt ännu starkare i dag, genom utanförskapet. Det har ju den fördelen att man inte behöver mäta sitt system med andras. Man kan vara övertygad om den egna förträffligheten, utan risk för påtvingade kompromisser. Men samtidigt ökar alltså tilltron till EES-samarbetet i Norge.

Destörsta Investeringarna på platiformar till Nordsjön är gjorda. Nu bygger man satellitavskjutningsramp på Rosenbergsvarvet i Stavanger — i stället för oljeriggar.

40 000 arbetslösa fick jobb förra året och sysselsättningen beräknas öka med 30 000 detta år. Av de jobb som har skapats de senaste åren är de flesta i offentlig sektor och endast en umbar del var jobb i den privata sektorn. Nu är det däremot den privata tjänstesektorn, som skapar flest jobb.

Oljecentret Stavanger

Bakom de flesta av dessa strålande siffror ligger naturligtvis oljeinkomsterna. I Stavanger på norska sydvästkusten har oljan sedan mitten av 1970-talet dominerat ekonomien. Stavanger är en trästad, med vindlande gator, som många leder ner till hamnen. Försynen har räddat träbebyggelsen från bränder och därför står husen som de ursprungligen byggdes på 1800-talet.

Hade detta varit i ett annat land, hade Stavanger förvandlats till ett Dallas eller ett Klondyke, där oljemiljonerna hade omsatts i lyxbilar, guldkranar och lustjakter. Det fanns en oro att oljan skulle göra Norge till just ett krösusland, där traditionella nordiska värderingar om lågmält välstånd, skulle försvinna.

Men så blev det alls inte. En av anledningarna till att oljan inte förvandlade staden är troligen att Stavanger redan har haft sina upp- och nedgångar Sillen gick till och försvann. Sedan följde konservindustrin, som fortfarande finns kvar, men i begränsad utsträckning. Befolkningen har kanske vant sig vid att rikedomen är förgänglig och måste behandlas varsamt.

Men en annan viktig anledning till att oljan inte har stigit invånarna i Stavanger eller i Norge som helhet, över

FORUM NR 2/96

NETTOEXPORT 1994 AV RÅOLJA OCH NATURGA (i miljoner fat/dag) 0 12

AN 25 Norge On 24 oss

CN 24 fran

GE 2t för Arsbemiraterna GE 21 Venezuel > Kowat a 3 Nigeria

ER 1 ibyen

ER 1 Mexiko

Källa: Petroleum Economics Ltd

Efter Saudiarabien är Norge världens näststörsta exportör av råolja och natur Bas.I produktion kommer Norge på sjunde blats i världsstatistike huvudet, är troligen också att den började utvinnas utanför det djupt religiösa Vestlandet. Därför sätter hårt arbete och luthersk askes sin prägel på staden, snarare än vräkig rikedom:

Inget bankpalats och ingen Maseratiförsäljare har slagit ut den lokala fiske- och jaktaffären. Däremot verkar de små bestämda Bedehusen runt om i och utanför staden, som ett pekfinger mot överdåd. Men husen är nymålade, rabatterna ansade och restaurangtätheten är påtaglig. Man äter. med norska mäårt mätt, gott.

Efter några är med direkt inflöde av oljepengar beslutades att pengarna skulle omdirigeras via Oslo för vidare distribution ut i landet. Stavanger hade redan belönats med oljedirektoratet, den statliga myndighet som bereder olje- och gasfrågorna, och Statoil, det statliga oljebolaget placerades i staden. 85 procent av Statoils intäkter går direkt till statskassan.

Oljeintäkterna halveras på åtta år!

Men staden blev ändå så attraktiv som oljecentrum att den kunde kosta på sig att ställa krav på potentiella investerare. Istället för att som i andra kommuner, erbjuda låga tomtpriser och liknande incitament till investeringar, krävde Stavanger att Norwegian Contractors, som byggde betongplattformer, skulle bidra till kommunens infrastruktur för att få etablera sig!

Norge är världens näst största exportör av olja efter Saudiarabien. 1994 var oljeexporten värd 126 miljarder norska

FORUM NR 2/9 kronor (86 miljarder mark). Nästa år toppar norrmännen sin produktion med tre miljoner fat om dagen.

Den förnäma tätplatsen blir dock inte långvarig. Om åtta år räknar man med att oljeproduktionen har halverats! Olyckskorparna (märkligt ofta svenska) kraxar gärna attden norska oljan snart tar slut ”och vad skall norrmännen göra då?”

Då kan de göra vad de till exempel redan gör: För det första, förfina metoderna art utvinna olja. För det andra, utveckla gasutvinningen. För det tredje kan man avsätta en fond ”for a rainy day”, vilket man redan har gjort med den s.k. petroleumfonden. Tre fjärdedelar av oljan finansierar välfirdssamhället och en fjärdedel går till fonden, för senare bruk.Till de stora teknologiska landvinningarna hör att man har 1.ex. lärt sig att borra horisontalt på havsbotten. Man har också lärt sig att pressa in gasen i borrhålen, för att öka trycka på oljan, så att den blir lättare tillgänglig.

— I dag utvinner vi bara 40) procent av oljan på (norska sockeln). Om vi klarar att öka den andelen till 50 procent, så har innebär den ökningen att vi tillgodoser det norska behovet av olja de närmaste 50 åren, säger Jan Hagland, informationsdirektöri Oljedirektoratet.

Det ambitiösa projektet att öka utvinningen med tio procent kallas för Forceprogrammet. Utvinningsteknologin har gjort att oljan inte längre är en fråga om enkel råvaruekonomi. Oljan har gjort Norge till en teknologisk spjutspets på området. Det bar varit en del av den stora lyckan att oljan har varit komplicerad att utvinna. På så sätt har man tvingats satsa på teknologisk utveckling. Börskometen Hafslund Nycomed är bara ett exempel på sådana teknologiska företag som grundar sin trovärdighet på oljeexpertis.

Norcmännen har tidigare beskyllts för att vara eländiga förädlare. Som en av världens största fiskenationer, hanterade de fisken som råvara, sålde den

FORTS. s, 42