Nu formas Finlands turistpolitik

Taggar: Teman: turism

• RE

Nu formas Finland turistpoliti 6 Turismen har blivit en betydelsefull exportnäring — senaste åt motsvarade turistintäkterna 7 ?/o av Finlands totalexport.

e Den växande turismen — låt vara att en del av den består av sk inköpsresor — har både fördelar och nackdelar.

e Nu krävs det en medveten turistpolitik för att inte nackdelarna skall bli onödigt stora, framhåller den nya chefen för Handels och industriministeriets byrå för turistärenden, dipl ekon Bengt

Pihlström.

Valutainkomsterna av turismen har de senaste åren ökat påfallande snabbt. Tillväxtprocenterna har hört till de högsta inom det europeiska OECD-området och även om vi i absoluta tal givetvis ligger långt efter de stora turistländerna, så har Finland nått god nordisk nivå. 1971 hade vi i stort sett lika stora turistinkomster som Norge och Sverige och därtill ett betydligt större överskott i den s k turistbalansen än i Norge; Sverige har ju som bekant ett klart underskott. Ått ett turistvalutaöverskott är välkommet i Finlands betalningsbalans är givet och de drygt 700 miljonerna turistintäkter 1971 innebär även att volymen är stor: summan motsvarar över 79/0 av Finlands totalexport. Andelen är större än i Norge och Sverige — den utländska turismen till Finland har alltså fått verklig ekonomisk betydelse.

Valutauppgifterna skall emellertid läsas kritiskt. Nästan 2/3 av våra turistinkomster kommer i svenska kronor och inköpsturismens andel är stor. Hur stor finns det ännu inga uppgifter om, men uppskattningar talar om kanske hälften av alla inkomsterna i kronor. En förändring i prisnivån mellan Finland och Sverige kunde alltså göra turistbalansen negativ igen. Finlands för utlänningar förmånliga prisnivå är förstås inte den enda orsaken till turismökningen. Förbindelserna till Finland har förbättrats, en kvalitativt högtstående turistnäring har

Forum 12/7 byggts upp, Finland har upptäckts som ett nytt resemål och speciellt naturens växande betydelse har gjort att man i Europas tättbebyggda industriområden börjar intressera sej för resor mot norr. Prognoserna för framtiden är positiva — det har uppskattats att turistinkomsterna mer än fördubblas före år 1977. Inriktningen i vår turistpolitik har hittills varit den, att man strävat till att öka inkomsterna så mycket som möjligt. Linjen har säkert varit riktig i detta ”pionjärskede”, då det gällt att slå sej in på marknaderna i hård internationell konkurrens. I dag har emellertid turismen nått en sådan omfattning att vi måste fråga oss vilka målen för turismens utveckling är. Kan vi fortsätta att se på turismen enbart som en god affär, som en ekonomisk verksamhet vars resultat kan avläsas enbart i rapporter om turistinkomster och -överskott? Svaret måste vara nej. Europa är fullt av exempel på bur turismen förändrar ett land. Förändringarna kan vara positiva: utdöende eller stagnerande trakter får nytt liv, befolkningen utkomstmöjligheter och en mera stimulerande omgivning. Men de negativa aspekterna är alldeles tydliga: turismen kan även föra med sej nedsmutsning och obotligt slitage på naturen samtidigt som Vänd 1 befolkningen för sin — möjligen — ökande levnadsstandard får betala priset att den egna miljön förlorar sina särdrag och att de vackraste platserna förvandlas till veritabla utlandskolonier, en nykolonialism i form av hotelletableringar och resebyråkontrakt.

Vi har i Finland brukat hänvisa till att plats finns det nog. Till ytan är Finland ett av Europas största länder och befolkningen är liten, ödemarkerna många. Men en okontrollerad turism sprider sej lätt över stora områden och lägger beslag på de bästa platserna.

Det är uppenbart att vi i den kommande turistpolitiken måste utgå från samhällssynpunkter. Trivseln i samhället måste bevaras, utvecklingen måste ske så att vi har den under kontroll. Och framför allt måste vi tänka mera på finländarnas egna möjligheter att turista i sitt eget land.

Totalprogram saknas

Vad Finland hittills har saknat är ett totalprogram för turismens utveckling. Nu är ett sådant äntligen på väg. En förundersökning skall vara klar före slutet av oktober och därefter besluts vilka de stora undersökningsobjekten skall vara, de som skall ge basmaterialet för fortsatta statliga åtgärder. Viktigast just nu är målsättningen. Staten har hittills satsat på marknadsföring i utlandet, medan kampanjerna för turism i hemlandet kommit i gång först de senaste åren, i betydligt mindre skala. Det är klart att både landet och speciellt turistnäringen behöver turismen från utlandet och det finns all orsak att ytterligare bygga ut det arbetet. Men inriktningen bör vara att till Finland få turister som verkligen hämtar valuta med sej. Det gäller inte att få hit så många besökare som möjligt utan att öka valutainkomsterna per hitkommen turist. Givetvis är var och en välkommen till Finland. Men i den mån statsmedel används för att öka turistströmmen, så skall marknadsföringen riktas mot grupper som ger ett gott ekonomiskt resultat.

Upplysning behövs

Frågan om vad vi kan göra för finländarna är betydligt svårare. Det är klart att upplysning behövs. Många av oss har inte besökt östra Finland eller Lappland som turister därför att vi inte vetat vilka tjänster som står till buds. Det har varit lättare att få information om resor söderut och framför allt har de resorna varit lättare att beställa. Men enbart information löser inte problemet. För en stor del av befolkningen är de turisttjänster som erbjuds för dyra, och det bör erkännas att för en finländsk turist är Finland inte det billiga reseland som det är för de flesta utlänningar, De högklassiga turistcentra som byggts har i första hand tagit sikte på utlänningar och inkvarteringsmöjligheterna i lägre prisklasser är inte tillräckliga.

Statens insats

En insats från statens sida behövs i denna sak. Men vi skall akta oss för att skapa skilda områden för ”rika” och ”fattiga”. I stället bör vi skapa större turistcentra, som skulle erbjuda inkvartering i olika prislägen medan områdets övriga tjänster skulle vara gemensamma. Punkaharju och Koliområdet är två sådana platser med förutsättningar att bli något nytt inom finländsk turism — planeringen är redan i gång.

Det är klart, att det är utvecklingsområdena som i första hand skall utnyttjas för kommande turistområden och -centra. Våra större städer har ett stort behov av fritidsområden, men den verkliga turismen bör kanaliseras till trakte -som faktiskt behöver den. För stora delar av östra och norra

Finland samt skärgården är turismen den enda näringsgren som kan erbjuda ett alternativ till avfolkning. Samtidigt är det ju faktiskt så, att just utvecklingsområdena erbjuder de vackraste naturscenerierna, den orörda natur som de flesta a 1 semesterturisterna kommer för att njuta av. Det vore emellertid ödesdigert, om stränderna i de områdena skulle plottras bort genom alltför gles bebyggelse av sommarvillor och uthyrningsstugor. Tillräckligt stora områden måste bevaras som fria strövmarker, medan inkvarteringen centraliseras. Planeringsmyndigheter och kommuner har här ett stort ansvar. Mot hela denna bakgrund är det uppenbart, att den förr så enkla frågan om en ökning av turismen förvandlats till ett spörsmål om turistpolitik. Och turistpolitik uttryckligen som en del av samhällspolitiken. Det är därför i ett mycket lämpligt skede som en omorganisering av statens turistförvaltning planeras. En kommitté har föreslagit att en central för turismens främjande skall grundas. Centralen skall underlyda handelsoch industriministeriet — dit turismen även nu hör — och vid sidan av rena marknadsföringsuppgifter kommer forskning, planering och utbildning att få en dominerande roll. Det understryks dessutom, att just finländarnas möjligheter att turista i eget land är en av centralens huvuduppgifter.

Båttrafiken på sjöarna

En annan statskommitté har försökt lösa frågan om hur båttrafiken på våra sjöar skall få nytt liv. Vi talar nu utomlands om de romantiska vita ångarna på Saimen och vet samtidigt att de inte fyller de krav som moderna turister ställer på båttrafik. Kommittén har därför föreslagit, att de viktigaste av de nuvarande tederierna skulle uppgå i ett nytt statsdominerat bolag, som skulle skaffa nya fartyg till våra insjöar. Gör vi inte detta, kommer insjötrafiken inte att löna sej och vi skulle då få låta besökare i ”de tusen sjöars land” nöja sej med turer med motorbåtar eller sjöbussar.

För första gången på många år håller en meningsfull diskussion om turismen på att utvecklas. Vi har — i sista ögonblicket, men ändå i tid — vaknat upp till meningsutbyten utgående från resurser och miljö. Två omdiskuterade förslag har bla gjorts, om en turistavgift och om begränsad camping.

Turistskatt eller -avgift?

Turistskatt är ett obehagligt ord, men sådana skatter existerar i flere andra länder. Turistavgift låter bättre, men innebär givetvis ungefär detsamma, Utgångspunkten är att utlänningar som använder sej av vår natur och gratistjänster skulle betala en avgift tex per dygn i samband med inkvarteringen. Medlen skulle användas för utvecklande av turismen. Genom att låta avgiften växla i storlek under hög- och lågsäsong kunde kanske turismen under vinterhalvåret ökas och på samma sätt kunde man leda turistströmmen till speciella områden. Det är uppenbart att relativt stora summor kunde fås in på detta sätt.. Men internationellt skulle en dylik restriktiv åtgärd säkert skada Finlands konkurrenskraft. Frågan gäller alltså hur känsliga marknaderna är, hur starkt trycket mot den fria naturen i norr kommer att vara.

I fråga om campingen har det föreslagits, att utlänningar inte skulle få tälta utanför de officiella campingplatserna. Utan tvivel är detta ett ‘sätt att spara naturen. Men med vilka känslor kommer utlänningar att betrakta de finländare som längs vägen slagit upp sina tält med markägarens tillstånd, medan utlänningarna själva kanske ännu har 100 km att köra till närmaste campingplats? Dessutom är utlänningarna inte de som far värst fram med naturen, de stora syndabockarna i detta avseende är vi själva.

Man kan med goda argument ta ställning både för och emot turistavgift och begränsad camping. Men konkreta åtgärder av detta slag måste komma upp till diskussion. Turistpolitiken måste slås fast nu, innan turismen hunnit utvecklas til ett problem. I dagens läge har vi ännu möjligheter att utveckla turismen på våra egna villkor. För många andra länder är det redan för-sent,

Forum 12/72