Nu profilerar sig Finland i regeringskonferensen
av Emily von Sydow Forum 1996-11, sida 23, 21.11.1996
se se I > 2 Cj md SS =E
Nu profilerar sig Finland i regermgskonferensen
Ar Finlands EU-politik styrs av statsminister Paavo Lipponen kunde även amatöfer i Bryssel gissa, också om de inte är professionella maktundersökare.Lipponens utrikespolitiska kunnande, hans hjärntrupp med rådgivare som Alec Aalto omkring sig, har bara stärkt hans makt i regeringens EU-politik.
Utrikesministeriet i Finland förlorade troligen makt också när centralfiguren Veli Sundbäck, som hade hela medlemskapsförhandlingarna i bagaget, lämnade och gick över till Nokia. Europaminister Ole Norrback är inte den man vänder sig till för att få en fördjupad analys i frågorna. Norrback har dessutom ett mer kluvet förhållande till EU, eftersom han skall ta hänsyn till sina EU-fientliga jordbrukande österbottniska väljare, medan statsministern är chef och kanske behöver ta mindre hänsyn.
Finland har börjat positionera sig inför regeringskonferensen Utgångspunkten för Lipponens strategi tycks ha varit att mata in Finland i EU:s mittenfåra. Akta sig för att blanda sig för mycket med de griniga nordiska bröderna Danmark och Sverige. Och samtidigt akta sig för att sälla sig till integrationsivrarna Belgien Nederländerna och Luxemburg. IGC-förhandlingarna sköts numera till dagligdags av EU-ambassadör Antti Satuli, som har tagit över den dagliga förhandlingen i IGC efter Ingvar $, Melin, som inte föreföll riktigt lika välinformerad som ambassadören.
Ett litet land mår bättre i ett fördjupat samarbete. Det är Lipponens övertygelse och jag är benägen att hålla med. Från vårt nordliga perspektiv är det lätt att glömma att reglerna — som onekligen iblandär löjliga och futtiga — inte är tänkta som en tvångströja, utan som en rättviseskipare mellan stora och små länder.
Valutaunionen, EMU, är givetvis en byggkloss mot djupare integration, som inte kan friställas från regeringskonferensens arbete om framtida beslutsordningar. Att Finland tog steget in i ERM som en förberedelse för att delta i första laget av EMUdeltagare och att statsministern har uttalat sig så odelat positivt om ett EMU-medlemskap gör att Finland, i Brysselobservatörers ögon, tog ett hopp in i det integrationsvänliga lägret.
FORUM NR 11/96
Emily von Sydow
Inte ser man här så noga på de lipponenska argumenten för medlemskap som inte framhäver EMU:s politiska och nationalekonomiska fördelar, utan snarare poängterar att ett utanförskap är tämligen eländigt för små länder som Finland och Sverige.
Finland är på pappret negativt till ett närmare kollektivt försvarssamarbete. Finland är än så länge bara intresserad av att delta i fredsbevarande insatser, men mint tips är att Finland är på väg in ett långt närmare försvars- och säkerhbetspolitiskt samarbete. Att ge kommissionen förslagsmonopol på utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete vore ett steg som inte verkar så radikalt på ytan — ett förslag kan ju inte bitas, särskilt inte om det kan stoppas genom ett enkelt veto i ministerrådet, men Finland föreslår fler majoritetsbeslut inom det som kallas andra pelaren, d.v.s.gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Think-tanken Belmont Policy Studies uppgjorde i våras en översikt över ländernas positioner inför IGC.Av denna framgår att Finland i stort sett är positivt till hur EU fungerar i dag, och vill inte ha stora förändringar. De förändringar sor kommer skall gåiriktning motökad centralstyrning. Men att döma av denna översikt är de allra flesta länders regeringar för mer överstatligt beslutsfattande. Det finns ingen enkel logik, förutom att Storbritannien och Danmark är i en klass för sig när det gäller att skydda den nationella suveräniteten.
Finland vill ha stärkta gemensamma reglerpå en rad områden Konsumentpolitiken är det senaste finländska bidraget till regeringskonferensen, Konsumenternas grundrättigheter är ett sorgligt försummat område i EU, som naturligtvis borde ha utvecklats i samma takt som den inre marknaden.
Inrikes och juridiskt samarbete i EU hör till det som kallas för tredje pelaren. Hit hör visumpolitik, invandringspolitik,polissamarbete, etc. Finland vill — liksom e ”Att statsministern uttalat sig så positivt om EMU-medlemskap placerar Finland enligt många i det integrationsvänliga lägret stor majoritet av länderna, med undantag för Frankrike Storbritannien och Danmark — gå mycket längre på det här området. Det innebär att samarbetet i denna pelare blir mer likt samarbetet i första pelaren, där besluten görs med kvalificerad majoritet.
Generellt vill Finland ha fler beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Däremot är man av naturliga skäl inte intresserad av s.k. dubbel majoritet, d.v.s. att medlemsländerna i ministerrådet har två omröstningar En omröstning baserad på röstetal, som gynnar de små länderna, och en baserad på folkmängd som gynnar de stora länderna. I dagens system har små länder förhållandevis fler röster än de stora,
Kommissionen bör inte försvagas, är de finländska ståndpunkten. Denär traktatets, och de små lindernas, försvarare. Däremot anser man att antalet kommissionärer kan trimmas: alla länder skall ha minst en kommissionär,inte som nu att de fem stora (Storbritannien, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike) har två vardera, menar Finland.
EU-parlamentets makt är det osäkert om den finländska förhandlingstruppen vill förstärka. Å ena sidan är parlamentet den överstatliga (federala) institution som kan fylla ut det demokratiska underskottet. Å andra sidan är parlamentet just överstatligt och suger makt från det nationella parlamentet, som i dessa sammanhang har upphöjts till rättrådighetens tempel. I jämförelse med de ruttna EU-politikerna bär de nationella riksdagsmännen och deras talmaninna samtliga gloria.
Det beror troligen på en växande klyfta mellan elit och allmoge i hela världen, inte bara i EU.Avståndet till Bryssel är större än avståndet från Rovaniemi till Helsingfors, även om det kan verka stort nog. Ju längre bort makten flyttar sig, desto mer korrupt blir den, enligt en klar logik. Ör ger vi hellre vår röst till ett lokalt rötägg än ett distanserat helgon som representerar den elitistiska centralmakten. 9