Ny process renar röken i Ingå
av Christer Ekebom Forum 1985-15, sida 29, 09.10.1985
Ny process renar roke i Ingå
En helt ny inhemsk process för rening av rökgaser ska testas vid Imatran Voimas kraftverk i Ingå. Metoden bygger på kalkinjektion, men i en annan form än de på marknaden befintliga metoderna.
dets största kolkraftverk och anläggning en är redan över tio år gammal. Då kraftverket byggdes var det ännu inte aktuellt med rökgasrening i någon större utsträckning utan problemet med föroreningarna löstes på det ”klassiska” sättet, dv s med tillräckligt höga skorstenar så att föroreningarna skulle spridas så långt som möjligt.
I Ingå har detta i alla fall inte hittills tett till problem eftersom kraftverket på senare år varit i drift endast under korta perioder. De totala utsläppen på årsnivå har därmed varit rätt blygsamma. Flera omständigheter talar dock för att kraftverket inom en nära framtid kommer att utnyttjas betydligt mera än idag och därmed har det också blivit aktuellt med en effektivare rening av rökgaserna.
| VO:s kraftverk i Joddböle, Ingå är lan Ny teknik krävs
Kraftverket har fyra enheter på 250 megawatt och dessa enheter sprider ut ansenliga mängder svaveldioxid och andra föroreningar då de är i drift. På IVO berättar forskningschef Pekka Salminen att bolaget re FRUN 15/198 dan en längre tid undersökt möjligheterna att rena rökgaserna vid kraftverket i Ingå. De till buds stående metoderna har emeltlertid betraktats som olämpliga och en intensiv forskning har därför pågått för att finna nya mera lämpliga lösningar.
I de reningsprocesser som Idag förekommer, spelar kalk i olika former en central roll. I princip injiceras kalken i rökgaserna varvid kalken binder framför allt svaveldioxiden och bildar gips. Kalken spelar också en central roll i den nya metod som nu ska testas i Ingå, men de kalkföreningar som används är ännu hemligstämplade. En väsentlig skillnad mellan den nya metoden, som utvecklats av Tampella, och de gamla är att kalken nu injiceras i själva brännkammaren och i efterbränningsreaktorn och inte i rökgaskanalen.
Lovande resultat
De prov som företagits i liten skala har visat att processen i stort sett är lika effektiv som de idag på marknaden förekommande metoderna. Processen medför dock ekonomiska och tekniska fördelar. Exakt hu mycket förmånligare den nya metoden är, kan ingen idag svara på, men foörskningsresultaten hittills tyder på att inbesparingarna kommer att bli kännbara.
Kalkstenen som injiceras i brännkammaren och efterbränningsreaktorn binder en stor del av svaveldioxiden och dessa föreningar samt aska och andra ”mekaniska” föroreningar avlägsnas från rökgaserna med hjälp av elektrofilter.
Den nya reningsmetoden, som för övrigt är patentsökt, skall byggas in i den nyaste enheten i Ingå. Kalkinjiceringarna inleds redan under höstens lopp och under vårvintern ska också efterbränningsreaktorn vara försedd med behövlig utrustning för kalkinjicering. Under vårens lopp görs secan fullskaletest och resultaten utvärderas under sommaren. Under nästa höst görs sedan justeringar i processen i enlighet med testresultaten
Exportmöjligheter hägrar Installationen i Ingå kraftverk ska framför allt ge erfarenheter av att installera dylika reningsanläggningar i gamla enheter vilka ursprungligen inte är byggda för ändamålet. Om testresultaten visar att metoden är användbar, innebär det dels nya möjligheter att rena rökgaserna i redan befintliga förbränningsanläggningar och dels en möjlighet för finsk industri att etablera sig som leverantör av reningsanläggningar också utomlands. Kraftverket i Ingå är ett lämpligt testobjekt dels på grund av dess storlek och dels på grund av att resultaten säkert kommer att uppmärksammas. Debatten kring reningen av rökgaserna från kraftverket i Ingå har varit intensiv redan en längre tid. Reningsprocessen alstrar en hel del avfallsprodukter, som istället för att spridas i luften, samlas på kraftverksområdet. En del av projektet går ut på att finna lämplig användning för detta ”slagg” Närmast torde i så fall byggnadsindustrin vara intresserad av materialet. Partek är därför inkopplad på projektet. Enligt Pekka Salminen tyder mycket på att avfallsprodukterna ska kunna användas på ett förnuftigt och ändamålsenligt sätt.
Pilotanläggning
Experimentet i Ingå kan ses som en pilotanläggning. Bland annat torde Helsingfors stad kunna dra nytta av testresultaten om de är positiva. Stadens energimyndigheter har av olika orsaker förordat stenkol som huvudsaklig energikälla för stadens energiförsörjning. IVO har också föreslagit att staden skulle köpa en del av sitt värmebehov från Ingå. Om detta förslag förverkligas, innebär det att kraftverket i Ingå utnyttjas mycket mera än idag, trots eventuella nya kärnkraftverk. Därmed blir också kraven på rökgasrening bokstavligen rykande aktuella.
Christer Ekebom 29