Nya svenska ambassadören: EG och östarenan

av Ragnhild Artimo Forum 1993-01, sida 08-09, 28.01.1993

Taggar: Personer: Mats Bergquist

HONGKON fortsättnin tiska regeringen är en viktig principfråga är för dem någonting som har en omedelbar effekt på deras egen förmögenhet.

Den kinesiska regeringen spädde på med att kungöra att alla reformer i mera demokratisk riktning kommer att återtas efter det kinesiska maktövertagandet. Det har också gått rykten om att Kina skulle tillsätta en skuggadministration för Hongkong.

Enligt vissa bedömare handlade det kinesiska utspelet egentligen om vad man kunde karakterisera som en medveten kursmanipulation. Genom att avsevärt försämra Hongkong-företagens börskurser ville man få den inflytelserika affärsmannaklassen i Hongkong att ännu kraftigare vända sig mot guvernör Patten.

Patten hukar inte

Guvernör Patten å sin sida har inte visat några tecken på att han skulle vara beredd till eftergifter. Resultatet är att något av en ”nattfrost” uppkommit i relationerna mellan Kina och det brittiska styret i Hongkong. När en brittisk delegation var på besök i BeiJing kunde man inte ens enas om en gemensam slutkommuniké, något som signalerar att relationerna är minst sagt kyliga.

Guvernör Patten kommer under våren att förhandla både i Washington och i Beijing. En viktig milstolpe blir behandlingen av hans förslag i LegCo nu under våren. Kommer LegCo att ställa sig bakom honom — eller kommer de att ställa sig på undfallenhetslinjens sida — det återstår att se.

Show eller showdown?

Betraktar man de här händelserna med ett visst perspektiv är det möjligt att det i sista hand handlar mer om ett skådespel än om de sakfrågor som angivits som skäl för kontroversen. Den kinesiska ledningen vill signalera att man vaksamt följer med vad som händer i Hongkong och att man inte stillatigande accepterar reformer som försvårar maktövertagandet.

Guvernör Patten å sin sida inser att den internationella opinionen är den viktigaste garanten för Hongkongs fortsatta existens. Fortsatta konflikter av den typ som nu uppkommit gör att de internationella massmedierna uppmärksamt kommer att bevaka det stundande matkövertagandet. Därmed har Patten gjort sitt för att bevara det system som i dag råder i Hongkong, medan de faktiska reformer som kontroversen uppges handla om, egentligen är en bisak. L 8

Nya svenska ambassadören:

EG OCH ÖSTARENA fokusfrågor för Finland och Sverige!

Ragnhild Artimo

EG-medlemskapet och utvecklingen i öst är nu centrala fokusfrågor för både Sverige och Finland, konstaterar Mats Bergquist, Sveriges färska ambassadör här. Gällande EG är tidtabellen det stora frågetecknet för länder med köbricka. Och för vad som händer i Ryssland och Baltikum är Helsingfors — som alltid — perfek parkettplats.

rån Mellanöstern, mera exakt Tel Fö till Vilda Östern (ett lite slitet mediauttryck) kom Mats Bergquist före årsskiftet, med en några veckors uppladdningspaus på UD i Stockholm. Precis före jul flyttade han och familjen, hustru Agneta och yngsta, ettårige sonen Patrik, in i ambassadörsresidenset vid Norra Esplanaden i Helsingfors, som också ambassadörens fullvuxna söner, Carl, 22, och Henrik, 20, bekantade sig med under helgerna. Agneta Bergquist är UD-anställd, nu tjänstledig.

rets sista vardag överlämnade ambassadör Bergquist sina kreditivbrev till presidenten. Han efterträder Knut Thyberg som innehade posten rekordlänge, åtta år, och var diplomatkårens doyen. Thyberg har avgått med pension — men kommer säkert att observeras i finska farvatten sommartid i egenskap av passionerad seglare och NIK:are.

Yrkesdiplomat, akademiker

Mats Bergquist, 54, uppvuxen I Växjö i Småland, har en bakgrund som yrkesdiplomat och har tjänstgjort som UD-attaché, vid ambassaden i London, vid FN-delegationen i New York, som ambassadråd i Washington och senast som ambassadör i Tel Aviv och Nicosia sedan 1987. Hans akademiska rötter finns i Lund — och en session som forskare vid Lunds universitet i slutet av 60-talet är en klar eftergift till akademikern i honom. Likaså ett försvarligt antal böcker och skrifter, närmast kring utrikespolitik och historia, som han publicerat.

Skriftställarskapet har han inga avsikter att ge upp. Men, understryker han, självklart skriver en diplomat inte om stationeringslandet. Förrän kanske efteråt —

På jakt efter Finland

Posten som ambassadör i Helsingfors har av hävd setts som en prestigefylld tjänst bland svenska diplomater. Bergquist konstaterar också att han känner sig hedrad över att ha blivit utsedd för uppdraget.

— Jag har dessutom ett historiskt intresse för Finland inte minst från 70-talet då jag jobbade med nordisk säkerhetspolitik vid UD och försvarsdepartementet i Stockholm.

Enligt Bergquist erbjuder ambassadörsposten i Helsingfors ett ovanligt brett spektrum som arbetsfält genom att de bilaterala förbindelserna mellan våra länder täcker allt från politik, ekonomi och handel, till teknik, försvar och kultur. Det är få länder Sverige har ett lika mångsidigt samarbete med.

— Hur intressant Tel Aviv-posten än varit kan det inte förnekas att det uppdraget i viss mån var endimensionellt genom Israels starka säkerhetspolitiska fokusering. Att nu vara stationerad i Helsingfors ger dessutom en avsevärt bättre möjlighet för mig att också följa med debatten i mitt hemland.

Trots den geografiska närheten har Mats Bergquist enligt egen mening inte speciellt god kännedom om ”Finland utanför Helsingforsregionen” — det är närmast kring och i huvudsta den han rört sig i tjänsten och som turist. Nu gäller det att bredda insikterna, och han deklarerar att han kommer att ta varje tillfälle i akt att bekanta sig med landets övriga delar. Inte nog med det: ambassadörens ambition är att inleda studier i finska, väl medveten om att det inte är världens lättaste språk. Det praktiska målet för honom är ”att någorlunda kunna läsa dagstidningarna”.

I samma historiska båt

Hur ser nya ambassadören på Finlandsbilden, föremål för så intensiv navelskådande uppmärksamhet härhemma — Hm, jag är rädd att jag inte konfronterats med fenomenet. ler han. — Men jag hörde en internationell observatör uttrycka förvåning över den ängslan med vilken svenskar följer med Sverigebilden och hur den ter sig, och finländarna oroar sig för Finlandsbilden — detta är ett fenomen som tydligten är unikt och något specifikt finländskt/svenskt! Inga andra länder känner samma = nationella — självspeglarängslan.

Men naturligt är att de nordisk änderna med intensivt intresse följer med vad som händer i de nordiska grannländerna. — Sverige har alltid med särskild uppmärksamhet följt med vad som händer på den politiska arenan i Finland genom att det setts som vitalt betydelsefullt för oss. Vi har suttit i samma båt under gångna decennier, och gör det också idag, men i ett annat läge, med den kaotiska och svårprognosticerade utvecklingen i nuvarande Ryssland och de baltiska länderna. Och med den svenska och finska inneliggande EG-ansökan under behandling.

Sverige har under hela efterkrigstiden haft en starkt naturligt intresse för de baltiska länderna genom att det finns ett mycket stort antal svenskar med baltiska rötter, framför allt från Estland och Lettland. Sverige, påpekar Mats Bergquist, var det första landet som de facto erkände Baltikums inkorporering i Sovjetunionen, och man har i Sverige upplevt den baltiska frågan som svår och komplicerad, inte minst genom klyftan mellan det spontana svenska intresset å ena sidan och svårigheten genom åren att få information om baltländerna å andra sidan. Idag är svenska regeringen och svenskt näringsliv intensivt engagerade i Baltikum och svenska medborgare t.o.m. aktiva inom den estniska förvaltningen.

Om utvecklingen i Ryssland vill Bergquist inte uttala sig och hänvisar till att han inte ännu är så väl insatt i förhållandena där. ”Det är naturlig för både Finland och Sverige att uppmärksamt följa med vad som händer där. Man hoppas ju att de demokratiska krafterna skall hålla.”

Vägen till EG

Förutom utvecklingen i öst — som närmast förutsätter uppmärksamhet, snarare än handling — är både för Finland och Sverige den stora historiska frågan nu EG-medlemskapet. Bergquist avser att utan dröjsmål sätta sig in i de förestående EG-förhandlingarna och inte minst parallelliteten mellan Sverige och Finland i dessa vitala frågor.

— Sverige har hela tiden haft en ambitiös tidtabell. Genom att medlemskapet kan fordra grundlagsändringar krävs två beslut i följd med mellanliggande riksdagsval. Det betyder att vi helst borde ha något slags avtal före slutet av innevarande år. EG är för oss både en innehållslig och en tidtabells- och procedurfråga.

— En generell gissning är att Maastricht försenar processen, liksom den danska och också franska folkomröstningen — trots att fransmännen gav ett knappt ja. Britternas inställning ger också friktioner. Men å andra sidan — genom EES-avtalet kan man säga att merparten av fotarbetet är gjort och huvuddelen av industrifrågorna klara. Vad som återstår att diskutera är i alla fall en hel del frågor bland annat på det regional- och socialpolitiska området. För Sverige är regionalpolitiken i fokus, vi ser det som viktigt att säkra att hela lande även framdeles förblir befolkat, vilket kräver vissa regionalpolitiska beslut. Miljöpolitiken är självklart idag en viktig och komplicerad fråga. Och för Sverige och Finland är som känt alkoholpolitiken kvistig genom att den i våra länder ses ha en viktig socialpolitisk dimension då det gäller distributionen…

Bergquist understryker vikten av EG för både Sverige och Finland, och ser det som bekymmersamt att EGmotståndet åtminstone i Sverige ökat.

— Det är förståeligt dels mot bakgrunden av den kaotiska politiska utvecklingen i öst, dels med den svåra recessionen vi har härhemma. Folk känner sig otrygga, motståndet mot alla slag av förändringar skärps, man vill klamra sig fast vid det gamla. Men man glömmer att ”det gamla” inte finns, inte längre kan erbjuda trygghet.

EG ger Norden bredare ram

Att vara pro-EG är inte att vara antiNorden, tvärtom, vill Mats Bergquist understryka.

— EG ger enligt min mening klart mer för- än nackdelar för den nordiska identiteten, och bidrar — den dag åtminstone fyra nordiska länder är med i EG — till att höja den nordiska profilen i EG. Vi får komma ihåg att EFTA faktiskt har varit en motor för den internordiska handeln. Också inom EG kommer det att finnas stort utrymme för regionalt samarbete inom en större ram, och en arena att diskutera genomsamma nordiska frågor i ett europeiskt perspektiv.

Också den av hävd starka axeln Sverige—Finland drar nytta av EGtillhörigheten. Vi får anledning att ytterligare bredda det bilaterala samarbetet och diskutera gemensamma frågor.

— Industrisamarbetet mellan Sverige och Finland har ju av hävd varit fruktbart. Min uppfattning är att det finns plats för närmare samarbete på många industriella sektorer, inte minst skogsindustrin och verkstadsindustrin. En viktig fördel är ju att industristrukturen i våra länder har så lika drag och lika bakgrund.

Om försvarsindustrin konstaterar ambassadören att också på den sektorn redan förekommit mycket samarbete framför allt på materielområdet. Om det direkta försvarssamarbetet — som livligt disuterats i media under 1992 bland annat i anknytning till den finska jaktplansfrågan — vill Bergquist inte specifikt uttala sig, men hänvisar allmänt till det kaotiska läget på många håll inom Europa, vilket gör det naturligt att ”diskutera olika scenarier och möjligheter”. LJ