Nyckeln till exporten finns hos företagen

av Thor Forsskåhl Forum 1980-12, sida 08-09, 27.08.1980

Taggar: Personer: Esko Rekola Teman: export

Utrikeshandelsminister Esko Rekola, 61, har en lång och mångsidig erfarenhet av den offentliga förvaltningen. Han har tjänat staten i 24 år på en rad poster som byråkrat, men med en teknokratisk läggning. Sin karriär som statstjänsteman inledde jur-lic. Esko Rekola som chef vid finansministeriets skattcavdelning, dit han kom från en överlärartjänst vid Yhteiskunnallinen Korkeakoulu. Sedan blev Rekola budgetchef, statsrådets kanslis kanslichef, generaldircktör för SJ 1966. Efter nästan tio år som chef för SJ flyttade Rekola till kommunikationsministeriet och sedan statsrådets kansli som dess chef. Fem gånger har han suttit som minister. Första gången i början av sextiotalet som finansminister, och nu som utrikeshandelsminister.

Samarbetet mellan vår handelspolitiska näringslivet är bra, anser minister Esko Rekola.

Esko Rekola:

Nyckeln till exporten finns hos företagen

Företagen är i nyckelställning då det gäller export till industriländerna, medan statsmakten och företagen samarbetar då nya marknader skall öppnas, säger minister Esko Rekola. Han konstaterar också att frågan om de finländska exportörernas språkkunskaper fortfarande är viktig, och att kunskaperna i svenska är en förutsättning för den internordiska handeln — en fjärdedel av vår totala utrikeshandel sker inom

Norden.

e Med det stora underskott i handelsbalansen som vi kommer att ha i år är vi tvungna all fästa stor uppmärksamhet vid exporten och statsmaktens möjligheter all medverka i befrämjandet av den. Hurudant är samarbetet mellan statsmakten och näringslivet för närvarande inom exportsektorn — Samarbetet mellan vår handelspolitiska administration och näringslivet är bra, anser minister Esko Rekola. -— Det är relativt lätt att samarbeta i ett litet land där man känner människorna och kan upprätthålla nära personliga kontakter. Ett utmärkt exempel är Utrikeshandelsförbundet som man finansierar tillsammans med näringslivet. Man deltar också i besluten om den kommande verksamhetens inriktning samt i frågor som berör utbildning och handelssekreterarna. De sistnämnda är underställda både utrikesministeriet och Utrikeshandelsförbundet.

Vi har alltså lämpliga organ för att idka samarbete =- Det har vi och jag ser inga skäl till att skapa nya, även om samarbetet alltid kan utvecklas inom de existerande organen.

administration oc — Ett annat område där samarbete mellan statsmakt och näringsliv har varil utomordentligt bra är i uppsökandet och bearbetandet av de nya marknaderna i de underutvecklade länderna, bla i Fjärran Östern och arabländerna. I u-länderna är det i regel helt nödvändig! att statsmakten är med när det gäller att skapa nya handelsförbindelser. Men också näringslivet bör vara på plats för att i praktiken genomföra handeln när väl ländernas regeringar konstaterat att inga hinder för handel föreligger. Vi är i en mycket gynnsam position och kan bedriva utrikeshandel överallt, men i och för sig är det vi gör ingalunda unikt, utan så gör också andra länders regeringar och näringsliv.

— Huvudsakligen kommer impulserna från näringslivet, som väljer de nya marknaderna på basen av den information och de önskemål som kommer från företagen. Målsättningarna för samarbetet bestäms alltså utifrån företagens behov och möjligheter att göra inbrytningar på en ny marknad. Men statsmakten deltar också i valprocessen inom ramen för de olika samarbetsorganen som finns, och detta till — 1 i-länderna har företagen etablerade kanaler öch arbetar direkt med företaget i exportlandet, men vid öppnandet av nya marknader ä regeringens insats nödvändig.

FORUM 12/8 sammans med de långa och grundliga förberedelserna som bör göras innan man sätter i gång med att erövra en ny marknad utgör en mycket viktig del av samarbetet mellan statsmakt och näringsliv. Mera sällan är det handelspolitiska eller handelsbalansskäl, utom natwrligtvis i den bilaterala handeln som bestämmer val av ny exportmarknad. Därtill utgör handeln med de nya marknaderna inte ett så stort inslag i vår totala handelsbalans.

— Men om regeringens insats är viktig och oftast också helt nödvändig i öppnandet av de nya marknaderna i uländerna, är däremot företagens insats av central av betydelse i industriländerna, säger Esko Rekola. — I i-länderna har företagen etablerade kanaler och arbetar direkt med företagen i exportlandet. Till exempel under den franska presidentens besök i Finland på försommaren kunde man på regeringsnivå bara konstatera att det fanns förulsättningar och behov av att öka handeln mellan de bägge länderna, men det är företagen som måste åstadkomma denna ökning.

Vilka är då Finlands problem på utrikeshandelsområdet, och vad kan statsmakten göra att stöda exportindustrierna — Det största problemet när det gäller de högt industrialiserade länderna dit huvuddelen av vår export går är den hårda konkurrensen företagen emellan både pris- och kvalitetsmässigt.

Enligt Rekola kommer statsmakten in i bilden på detta område genom att föra en ekonomisk politik som bevarar och befrämjar företagens konkurrenskraft.

Detta konstateras också i det industripolitiska betänkandet som blev färdigt i våras. Ett mycket bra betänkande för övrigt, anser Rekola, speciellt med tanke på att det därtill omfattades enhälligt av kommittémedlemmarna. Men det är klart att staten bara kan skapa vissa yttre förutsättningar och huvudansvaret för konkurrenskraftens bevarande åligger företagen.

Brist på exportpersonal

Det har skrivits en hel del om att finländarna är dåliga säljare, åker illa förberedda utomlands och därtill har språksvårigheter.

— Vi har alltjämt brist på kvalificerad exportpersonal, och därtill är svaga språkkunskaper och vårt geografiska läge olägenheter för oss. Vi är inte tillräckligt kända, och i många länder har man svårt att tro att det kan existera högt industrialiserade länder på dessa nordliga breddgrader. En blick på kartan säger att det är ju omöjligt. Därför bjuder vi ofta hit betydande opinionsbildare eller beslutsfattare, för när de

FORUM 12/8 väl är här blir de snabbt tagna ur sina villfarelser.

När det gäller att sälja och förhandla har detta utvecklats och förbättrats markant under de senaste åren. Traditionellt har det funnits ett omfattande export-know-how inom skogsindustrin, men också andra branscher har utvecklats snabbt, speciellt metallindustrin.

— De som i dag sysslar med export är i allmänhet mycket seriösa och väl förberedda. De mindre framgångsrika har med åren gallrats bort. I dag kan finländarna sälja och förhandla, anser Esko Rekola på basen av bland annat egna erfarenheter. — Men det är klart att nuvarande exportpersonal] bör vidareutbildas, och det behövs mera. Språkkunskapen är också viktig, och svenska är alltjämt ett betydelsefullt språk för oss både av handels- och kulturella orsaker. Vi är en integrerad del av Norden och ca en fjärdedel av vår utrikeshandel sker inom detta område, så vi bör kunna tala med våra grannar på svenska. Önskvärt vore naturligtvis också att vi skulle ha större erfarenhet av internationellt samarbete. Det är en klar brist och t ex Sverige har en mycket större erfarenhet, vilket också skickligt utnyttjas.

Litenheten anförs ofta som etl problem för Finland, men är inte det något som också kan vändas till fördel — Som en liten neutral nation utan kolonialt förflutet har vi den stora fördelen att vi inte har några belastningar, utan kan idka handel med vem som helst och blir mottagna överallt. Det fungerar också omvänt genom att vi i allmänhet är öppna och fria från förhandsinställningar. Att våra företag internationellt sett inte är så stora kan också vara en fördel, genom att man är flexiblare och snabbare än större och mera tungrodda företag, men dessa har ju större resurser till sitt förfogande.

Joint ventures

Som en relativt ny form av export och internationellt samarbete företagen emellan, men som bör erbjuda mycket goda möjligheter ser Rekola olika former av ”joint ventures”.

Möjligheter finns överallt, men speciellt inom Norden borde företagen kunna utveckla samarbete på enskilt företagsplan, projektvis eller branschvis. Typiska exempel på detta där man kombinerat ekonomiska, tekniska och kunskapsmässiga resurser är Valmets samarbete med Saab och Volvo eller Finnlines samarbete med Johanssongruppen inom ro-ro-sjöfarten. Det är klart att utvecklandet av dylikt samarbete tar lång tid, men då Norden genom sin stora interna handelsfrihet kan betraktas som en hemmamarknad föreligger inga större formella hinder.

Men också här är det företagen som måste gå i spetsen för utvecklingen. Statsmakten är däremot naturligtvis villig att sträva till att avlägsna eventuella juridiska hinder eller sluta tex avtal som avlägsnar risken för dubbelbeskattning. Olika former av samarbete och kombinationer av resurser kommer säkert alt utgöra ett belydande inslag i Framtida — utrikeshandel. Säkerligen kommer också export av know-how, planeringstjänster och system att öka.

Exportera byråkrati?

I Sverige har man under de senaste åren exporterat byråkrati och offentliga tjänster, tex distributionssystem för posten och skatteuppbäringssystem. Erfarenheterna har inte varil särskilt goda utan ofta direkt förlustbringande.

— Vi har inga planer på att exportera byråkrati, men har sålt lantmäteritjänster och i viss utsträckning utbildat folk till tex tulltjänstemän. Enskilda företag har i viss mån sålt ”byråkrati” som sjukhus och sjukhusadministration till Libyen samt utbildning av yrkesskolelärare i samband med byggande av en yrkesskola i Irak — för att nämna några exempel. Och så säljer våra företag en hel del know-how och planeringsarbete i vilka ofta ingår administrativa funktioner.

Goda möjligheter

Minister Rekola vill inte sia om framtiden, men konstaterar att ett litet land bör försöka finna lämpliga marknadsnischer där dess begränsade resursers smidighet effektivt kan utnyttjas. Vi har en högt utbildad arbetskraft och med en riktig satsning på forskning och innovationer bör vi ha goda möjligheter att hänga med utvecklingen.

— Vi har också ett bra utgångsläge inom avtalsområdet genom våra avtal med Efta, EG och SEV-länderna. Visserligen kan man skönja protektionistiska tecken som ett resultat av recessionen, och här har statsmakten en viktig upppift att fylla genom förhandlingar med olika avtalspartners. Den förda avtalspolitiken har varit mycket lyckad och i dag är ca 80 procent av vår handel avtalsreglerade — SEV 20 procent, och 60 procent faller på EFTA och EGländer — så det finns i princip goda yttre förutsättningar för export, om man frånser lågkonjunkturen.

Också statsmaktens inställning till export är mycket positiv, och man är villig att satsa på den. Detta innebär att man i nästa års budget kan emotse ökade anslag för exportbefrämjande.

— Fast ännu är det naturligtvis för tidigt att yttra sig om belopp och sektorer, säger Esko Rekola, som för omväxling skull får ansöka om medel i stället för att bevilja dem. Thor Forsskåhl