Nytänkande i sovjetekonomin

av P-E Paul Forum 1985-13, sida 22-23, 11.09.1985

Taggar: Orter: Sovjetunionen Teman: ekonomi

första sidan Centralkommittén och Ministerrådets beslut om en ekonomisk reform som träder i kraft vid årsskiftet 1985—1986. Reformen innebär att löner och priser inom en hel rad industribranscher och servicesektorn närmare knyts till varandra. Samtidigt införs en hårdare produktkontroll och varornas kvalitetsklasser granskas och förnyas. Slutligen införs en starkare decentralisering, Som innebär att Gosplans betydelse som beslutsfattare för det sovjetiska näringslivet minskar.

Allt detta innebär att konkurrensen så småningom växer på den sovjetiska marknaden. Kvalitetsmedvetandet ökar, vilket också kommer att inverka på importvarorna. I första hand kommer reformens effekter att synas inom konsumtionsvarusektorn. Reformen gäller emellertid även produktionsvaror och inleds först inom de högteknologiska branscherna och maskinbyggnac.

Då de sovjetiska företagsledarna samtidigt får utökade befogenheter ifråga om nyinvesteringar, produktutveckling och rationaliseringar, är det tydligt att konkurrensen även mellan sovjetiska och importerade maskiner på längre sikt kan antas växa.

D en 4 augusti publicerade Pravda på

Reformförsök

Frågan om ekonomiska reformer har varit aktuell i Sovjetunionen praktiskt taget alltsedan Lenin och NEP–systemet. | början av 1960-talet gjorde Chrusjtjov och särskilt Kosygin beaktansvärda reformförsök baserade på Libermans och Trapetsjnikovs idéer om vinsten som mått på den ekonomiska = effektiviteten, avskrivningar och räntor på anläggningar, bonus och premier åt de anställda och större beslutanderätt för företagen.

I en uppmärksammad serie understreckare i Pravda publicerades allt detta. Reformivern avtog dock så småningom, och byråkratin och partifunktionärerna dominerade såsom tidigare ekonomin. Korruption och missbruk, dryckenskap och slöseri bredde ut sig och nådde sin kulmen i slutet av Bresjnevs tid.

Systemet med bonus och produktionspremier förblev dock i kraft, om också utan större anknytning till produktionen. Ofta uppgick dessa lönetillägg till halva totallönen.

Andropov-effekten

I och med Andropov inleddes en ny utveckling i Sovjetunionen. Såsom tidigare KBG-chef hade han givetvis en mycket god bild av folkets önskemål å ena sidan och korruptionen och missförhållandena i samhället å andra sidan. Som ambassadör i Ungern hade han också stiftat bekantskap med de ekonomiska reformerna där, som har gett landet den högsta levnadsstandarden bland SEV-länderna.

Andropov inledde reformarbetet utgåen 22

Nytänkande i sovjetekonomin

Det rör på sig i den sovjetiska ekonomin. Företagen skall få större frihet — och förväntas samtidigt få till stånd produkter av högre kvalitet än hittills. Dålig kvalitet skall bestraffas med lägre prissättning. Förenklad byråkrati och effektiverad ledning skall ge fart åt landets ekonomiska utveckling. Det kan också betyda tuffare konkurrens för utländska företag på den sovjetiska marknaden.

de från arbetskraften, på vilken I sista hand hela den ekonomiska utvecklingen beror. Arbetstidsdisciplinen stramades till, och godtycklig frånvaro från arbetet minskade radikalt, eller upphörde helt. Spritmissbruket bekämpades. Arbetsproduktiviteten började också öka, och man började tala om den sk Andropov-effekten inom produktionen.

Gorbatjov, som är Andropovs lärjunge, går nu vidare I reformplanerna. Efter att ha valts till partiets generalsekreterare höll han sitt första stora programtal inför Centralkommittén den 23 april. Den kanske viktigaste punkten var ett åtskiljande av ekonomi och ideologi.

“Det är omöjligt att nå betydande resultat på något område, förrän partifunktionären

FEET ISTIALINEE säs te slutar ersätta företagsledaren”, deklarerade Gorbatjov.

Nya krafttag

Samtidigt uppsköts den 27:e partikongressen från november i år till den 25 februari 1986, tydligen för att vinna tid för å ena sidan utarbetandet av ett nytt partiprogram, å andra sidan för inledandet av den ekonomiska reformen, och slutligen för en omarbetning av den 12:e femårsplanen 1986—1990. De utkast till planen som förelåg tillbakavisade Gorbatjov för ny behandling till de berörda instanserna, emedan ambitionsnivån var alldeles för låg.

I ett tal den 17 maj i Leningrad angav Gorbatjov orsaken med följande ord: ”På senare tid rör vi oss framåt med en takt av ungefär 3 procent om året. Men alla uträkningar visar att vi behöver 4 procent. Utan de fyra procenten måste vi dämpa ökningstakten för levnacsstandarden, i synnerhet som försvaret måste stärkas”.

Den ekonomiska reform som nu införs skall driva upp ökningstakten till minst 4 procent för den 12:e femårsplanen 1985—1990.

Prima varor — höjda priser

Den nya pris- och lönepolitiken bygger på kvalitetsklassificering av de sovjetisk förbereder sig fsträng discip FÖRUN 13/198 produkterna, och är av gammalt datum. Det nya är, att företag, vilkas produkter räknas som prima, får höja sina priser med upp till 30 procent. De ökade intäkterna som inflyter på detta sätt får företagen bl a använda till ökade bonus och liknande lönetillägg åt arbetarna.

Myndigheterna övervakar att kvaliteten förblir hög. Kvalitetskontrolten ökar alltså betydligt. Gosplans uppgifter ändras så, att organisationen främst skall bli ett organ för framtidstänkande i förening med ävervakningsuppgifter.

De företag som tillverkar sekunda produkter får lov att sänka sina priser med 5 procent första året, med 10 procent det andra året och med 15 procent det tredje året. Om fabriken då drabbas av förluster på grund av de dåliga priserna skall dessa täckas med medel ur de sk premiefonderna upp till 70 procent. Då premiefonderna användas för utbetalning av extra lönetillägg till arbetarna, betyder detta att dessa får lägre lön, ifall produkten hamnar i en lägre kvalitetsklass.

Större frihet för företagen

Samtidigt erhåller företagen och de lokala organen som samarbetar med företagen större frihet och beslutanderätt. Företagen får själva besluta om investeringar i nya maskiner, produktutveckling och forskning upp till vissa belopp, om dessa ”måste anses som viktiga”. Den statliga anskaffningskommitténs lokala organ skall sedan ställa material och finansiella resurser till förfogande och endast informera Gosplan i Moskva härom — medan Gosplan tidigare utgav bestämda direktiv. Beslutsfattandet på det lokala planet ökar alltså betydligt inom hela näringslivet.

Reformen införs alltså från och med åärsskiftet, med början inom högteknologin, och utsräcks sedan att omfatta maskinbyggnadsindustrin, den lätta industrin (textil, husgeråd, konsumentkapitalvaror — m m), livsmedelsindustrin, fiskerlindustrin, vattnens utnyttjande och service. Utanför reformen faller jordbruk, skogsbruk, energiproduktion, metallutvinning, stål- och järnidustrin, och annan basproduktion.

Boskillnad för ekonomi och ideologi

Såsom Gorbatjov underströk i sitt första stora tal den 23 april, åtskiljs ideologi och ekonomi. Reformen innebär på intet sätt någon försvagning av det mMmarxistiskt-enininstiska systemet i Sovjetunionen. Tvärtom.

Gorbatjov innehar själv posten som partiets chefsideolog i Politbyrån. Med talrika citat av Lenin har han i olika tal understrukit reformens betydelse, och krävt ordning och disciplin på alla områden. I Sovjetunionen pågår ett hårt och målmedvetet arbete inom alla samhällssektorer. Spritmissbruke försvinner, massorna mobiliseras för den 12:e femårsplanen. Omställningarna inom ledningen både centralt och lokalt är djupa och omfattande. Enbart i Kazakstan har ca 9 000 högre funktionärer bytts ut. Milisstyrkan har utökats med 55 000 man.

Å andra sidan har det tidigare rätt vanliga angivarsystemet avskaffats. Varken myndigheter eller överordnade får ta emot några som helst angivelser på lösa grunder, än mindre anonyma angivelser. Den som blir ertappad för att ha lämnat sådana angivelser straffas.

Sålunda förbereder sig det sovjetiska näringslivet för den 12:e femårsplanen 1986—1990 genom sträng disciplin, ökad ansvarskänsla, större lokala befogenheter, enklare byråkrati och yngre och effektivare ledning. Byråkratin skall till den 27:e partikongressen i februari bl a förenklas så, att de ca 53 000 olika bestämmelserna, som nu styr näringslivet, koordineras och ersätts med betydligt färre och enklare regler.

Skärpt konkurrens för finländska företag

Slutligen kan man fråga sig vad allt detta kan innebära för utvecklingen av vår handel med Sovjetunionen. Såsom tidigare framhållits, kommer konkurrensen att öka på sovjetmarknaden — i första hand för konsumentvaror, men senare även för maskiner och produktionsförnödenheter. De verkligt störa projekten som gäller exploatering av naturtiligångar, kommunikationer och överhuvudtaget basekonomi, berörs dock inte, åtminstone inte tills vidare enligt nu föreliggande reformprogram

I detta sammanhang kan man också fråga sig om inte vårt handelsutbyte med Sovjetunionen småningom också borde söka sig nya och mera flexibla former än det nuvarande clearingsystemet. Veterligen är Finland det enda västliga industriland som bedriver handel med Sovjetunionen på clearingbas

Detta har inneburit stora fördelar för oss, särskilt med tanke på att vi omöjligt har kunnat konkurrera med de rikare västliga länderna ifråga om beviljande av varukrediter åt Sovjetunionen.

Numera är dock vårt likviditetsläge ett helt annat. Valutareserven är stor — för att inte säga överstor.

Det är också klart, att Sovjetunionen har möjligheter att från oss importera betydligt mera än vi som ett litet land har möjligheter att importera från Sovjetunionen. Clearingsystemet är visserligen tryggt — och även bekvämt för våra storföretag — men också stelt, och anpassar sig inte after marknaden så snabbt som handelsutbyte i konvertibel valuta. Man skulle kanske därför småningom kunna tänka sig ett handelsutbyte i konvertibel valuta åtminstone som ett komplement till clearingsystemet.

Clearingsystemet får inte bli en broms för ett växande handelsutbyte mellan Finland och Sovjetunionen. P-E Paul 23