Olja, olja, olja

LEDARE 19. 12. 197 ”Detta Europa hålls inte samman av Ismer eller Ideal, utan av bilar, olja, rengöringsmedel och datorer.” (Anthony Sampson 1968 ”Europas framtid är beroende av vad som händer utanför världs delen.” (A. 5.)

Forum 20/1973

Olja, olja, olja

MODELLBYGGARNA som spår 1974 i detta nummer av Forum förefaller att ha uppenbara svårigheter. Deras modeller har inte utrymme för de häftiga kastningarna och de oväntade trenderna.

Det är svårt att göra horoskop för den invecklade industrialiserade överflödsstaten. Under knapphetens kalla stjärna har spåmännen lättare att konstruera hållbara lagar.

För många är ekonomi synonymt med tillväxt, produktion ‘seh effektiv marknadsföring. Man har nästan glömt bort den gamla definitionen: ekonomi är att hushålla med knappa resurser.

OM DET FINNS KNAPPT om en vara förutspår de ekonomiska lagarna med stor säkerhet att tre saker kommer att inträffa e priset på varan stige e slöseri med varan undvik e ersättningsvaror tas i bruk eller uppfinns. Araberna har lärt sig. Oljeprisernä kommer inte mera att sjunka nämnvärt.

MÅNGA LER HANFULLT i dag, och inte alltid i mjugg. U-länderna ser västvärlden vackla I oväntad sårbarhet. Östländerna ser krisen som kapitalistpolitikens majestätiska misslyckande. På lång sikt kommer energisituationen att kunna behärskas.

Men mellantiden? Hur snabbt hinner överflödets filosofi slå om till sparsamhetens? Inför den bistra verkligheten sannolikt ganska snabbt. Den svåraste frågan blir: kan substituten för olja skaffas fram tillräckligt snabbt?

DET HAR GJORTS PROGNOSER över energibehovet i Finland fram till år 2000. Bland annat av Imatran Voima i januari 1970.

Enligt den beräknas oljans procentuella andel i den totala energiproduktionen år 1975 nå toppen. Sedan sjunker den, samtidigt som atomkraften från nolläge långsamt börjar arbeta sig upp för att först år 1985 ligga på andra plats i energiförsörjningen med ganska futtig 15 procent. Oljan dominerar då ännu med över 60 procent. År 2000 beräknas kärnkraftens andel vara lite över 30 procent, och oljans hå sjunkit till cirka 45 procent. Torvens andel sjunker från cirka 6 procent år 1975 till ett par procentenheter år 1985. Det är nästan svårt | att fatta att vedens och torvens andel ännu år . 1950 var nära 50 procent. fe Med sikte på år 2000 kan prognosen fortfa-. rande stämma ganska bra. Men hur väl beskriver den åren 1975—85? Redan det faktum att torvens pris per kilokalori nu plötsligt ligger under oljans och att torvens utvinning energiskt körs i gång pekar i motsatt riktning. Att bygga kärnkraftverk är däremot något som inte kan påskyndas hur lätt som helst.

SUBSTITUT FÖR OLJA finns alltså, eller kommer. Men övergången tar tid.

En snabbare medicin är inbesparingar. I uppvärmning och belysning är sparsamhet lika med minskat slöseri och har positiva verkningar, mindre nedsmutsning och hälsosammare luft. Av Finlands råoljeimport går 35 procent till uppvärmning. Vi eldar för kråkorna för netto 100 miljoner mark i året. Miljöskadorna av uppvärmningen beräknas till 1000 miljoner per år!

Transportsituationen däremot är kluven. Var spara? Lyxbilism finns det för mycket av. Men en del av lyxbilismen är turism. Och turism är i dag en näring som få länder vill avstå ifrån. Den hämtar stora pengar.

För varutransporterna är nedskärningar riskabla. Vad händer om hjulen stannar i exportoch importtrafiken, vår välfärds navelsträng? Vital är energifrågan för industrin. Vid kraftiga inskränkningar här är depressionen ganska, nära och den stora arbetslösheten ligger på lur.

Vi ska inte underskatta svårigheterna och inte heller överdriva dem. På lång sikt kommer energiproblemet att lösas. Men vad som händer fram till slutet av detta decennium kan bli en hårdhänt läxa. O 7