Om aktier och ”piloter”

Taggar: Teman: aktier

lederen

Om aktier och ”piloter”

BÖRSÅRET 1984 borde ha haft alla förutsättningar att bli lyckat. Intresset för aktier och börsfrågor har ökat, den ekonomiska utvecklingen har varit god och den mångomtalade materialbristen har hävts genom att nya bolag introducerats på börsen och gamla börsbolag emitterat. Finländska bolags aktieemissioner utomlands och utlänningarnas intresse för finländska aktier har också gett färg och litet internationellt perspektiv åt vår fortfarande ganska provinsiella börs, Dessutom har börsen utvecklat sin organisation.

Marknadens svar på allt detta har emellertid inte varit särskilt positivt, utan fondmarknaden har närmast präglats av gråhet och ostadiga kurser. Denhär utvecklingen är ju ingalunda unik för Finland, utan liknande drag har kunnat iaktas på andra håll, inte minst i Stockholm. Att komma med en hållbar helhetsanalys av utvecklingen är uppgift, som mer drivna kommentatorer tycks gå bet på, varför vi istället skall granska vissa spridda fenomen.

Beträffande kursutvecklingen måste man givetvis erkänna, att börsen om något är en plats där marknaden har rätt, dvs det rätta priset på ett papper är det som marknaden är beredd att betala. Trots det kan man inte annat än förundra sig över de irrationella dragen i marknadens beteende, Goda nyheter från företagen såsom stora beställningar eller efterlängtade saneringsåtgärder har inte lett till att aktiekursen stigit, utan den har stampat på stället eller t o m sjunkit. Börskurserna tycks leva sitt eget liv utan att ta några större intryck av verkligheten i de företag som aktierna representerar.

Marknaden har också varit ganska vresig mot nyemissionerna, även o dessa kunnat genomföras som planerat. Villkoren har på många håll ansetts som alltför hårda. Också här är det förstås marknadens och investerarnas privilegium att fälla den slutgilitiga omdömet genom att köpa eller låta bli, men man måste hoppas att mognaden är tillräckligt hög så att en återgång till gammaldags emissionsvillkor inte blir nödvändig. Det är nämligen inte idag särskilt vettigt att vänta sig emissioner där teckningspriset är detsamma som aktiens nominella värde och anbudet ännu sockras med en frikostig fondemission!

Anklagelser om alltför högt uppskruvade priser och snikenhet har också hörts om utlandsemissionerna, och kursutvecklingen för de utlandsnoterade aktierna har på senaste tid varit otillfredsstäl lande. Till detta måste man säga, att prissättningen och emissionsvolymen ju inte enväldigt fastställts av företagen själva, utan i samråd med kompetenta, lokala rådgivare och mäklare. Lika litet som företagen är betjänta av orealistiskt höga priser är de av alltför låga. Rabattförsäljning av finländska aktier utomlands skulle knappast stärka vårt näringslivs anseenda. Problemen ligger nog snarare i att eftermarknaden ännu är outvecklad.

Investeringsbolag har i år också grundats i Finland, trots att lagstiftningen ännu släpar efter. Det första är redan noterat på börsen och det andra på kommande dit. Kursutvecklingen för det första, MIT, har varit otillfredsställande, delvis p gr a att den allmänna kursutvecklingen. En större orsak är dock att informationen om bolagets portfölj länge var otillfredsställande och att portföljen när information gavs inte riktigt motsvarade förväntningar 20/84 FÖRU na. Om investeringsbolagen skall ha en framtid krävs det framöver betydligt bättre information om hur medlen placerats och portföljens värdeutveckling. Händelserna i Sverige ger också en del att tänka på för investeringsbolagen. Börskometen Skrinet (som tidigare utförligt presenterats i Forum) har haft en negativ utveckling och kursen har fallit dramatiskt. Orsakerna till detta är många, men fallet Skrinet visar klart hur utsatta investeringsbolagen kan vara då kurserna överlag faller. Dels sjunker bolagets egen kurs av den allmänna utvecklingen, dels sjunker värdet på aktierna i bolagets portfölj, vilket i sin tur drar ner investeringsbolagets kurs. Det kan alltså lätt råka in i en ond cirkel om förtroendet börjar svikta. Det är förstås inte skäl att utdöma eller varna för investeringsbolag som sådana, men en viss försiktighet och konservatism är säkert befogad. Skrinet belyser också väl riskerna med den s k pilotprincipen. 1 Sverige har man mycket kraftigt talat för att företagsledningen bör dela riskerna med sitt bolag genom att äga betydande andelar. Hos oss är detta mera ovanligt, och företagsledarna har pekat på de risker och intressekonflikter som kan uppstå mellan företagets lång- och kortsiktiga intressen. I Skrinets fall kan man inte peka på någon intressekonflikt, men väl på riskerna. Ledningen där har investerat mycket stora belopp av lånade pengar i det egna företagets aktier, och hamnade i knipa då aktiekursen rasade. Pilotprincipen är alltså inte så allena saliggörande, åtminstone inte om den förs för långt. (m