Om yttervänsterns informationsstrategi

Taggar: Teman: politik

Det var väl att det blev klart utsagt i den pressdebatt, som flammade upp just före julen, att den kris vi i dag uppever ingalunda bara är kapitalismens . kris utan att bakslaget har drabbat alla oljekonsumerande länder — u-länderna hårdast, men också de socialistiska staterna.

Vänstern har nämligen envetet basunerat ut krisens verkningar i den kapitalistiska världen — huru sysselsättningen försvårats och tillväxten bromsats upp — och samtidigt riktat optimismens rosenröda strålkastarljus på det socialistiska blocket, där framåtskridandet sägs fortgå ohämmat. Detta sätt att argumentera utgör ett genomtänkt inslag i yttervänsterns informationstaktik, som vid -.Luciadags på ett remarkabelt sätt blottades i landets stora tidningsdrake. Tidningen visste nämligen berätta, att enligt kommunisternas instruktioner om hur informationsmedia skall utnyttjas i kampen för socialismens införande bla allt större vikt bör läggas vid jämförelser mellan de kapitalistiska och de socialistiska systemen. Genom att mana fram våldsamma kontraster mellan dessa lockar man människor att närmare sätta sig in i systemens olikheter. Och på grund av den rådande kapitalistiska krisen måste allt flera övertygas om att en systemförändring är ofrånkomlig, vilket spelar kommunisterna i händerna. Det är en central uppgift för kommunisterna att utnyttja de möjligheter, som de modärna massmedia erbjuder — så kan man bryta ned den ideologiska grunden för det kapitalistiska samhället, sägs det i instruktionerna. ”Läckaget” passerade dock utan kommentarer — man noterar med särskilt intresse att den alltid dementivilliga kommunistpressen tigit som muren.

FÖRUM 1 +: 76

Om yttervänsterns informationsstrategi

Pressdebatten, som vi hänvisade till i inledningen, utgjorde ett väl ”taimat” svar på tal åt vänsterns taktikuppläggare. I den underströks att de starkt industrialiserade länder, som kan tacka den fria företagsamheten för sin höga levnadsstandard, är starkt sårbara för störningar av det slag oljekrisen åstadkommit. Anpassningen till ett nytt läge sker dessvärre inte i en handvändning. OPEC-staterna har visserligen i alla sammanhang med starkt eftertryck tillbakavisat uppfattningen, att de förhöjda oljepriserna vore orsak till dagens besvärligheter. De har pekat på statistiska uträkningar, som visar att index för oljepriserna ännu släpar efter den allmänna prisnivån — oljan kunde alltså väl vara ännu dyrare, menar de! Kärnpunkten i resonemanget är dock, att den väldiga produktionsapparat, som byggts upp i industrivärlden, kostnadsberäknats efter den billiga oljan. Den kännbara rubbningen i oljepriset, som nu skett, har kullkastat alltför många kalkyler. I detta förvirrade mellanskede, där nya vägar söks, har riskvilligheten — och därmed den för framåtskridande behövliga aktiviteten — bromsats upp.

Rentav förödande har oljeprisförhöjningen varit för de fattigaste i världen, u-länderna. Tex i det socialistiskt styrda Tanzania har oljeräkningen femdubblats så att den nu upptar över 10 “/o av statsbudgeten, en utveckling som skakar landets ekonomiska grundvalar.

Inom det socialistiska blocket, där alla stater utom Sovjet är beroende av importerad olja, kan man subventionsvägen kortsiktigt dämpa bränsleprisstegringarnas effekt — sovjetoljan har ju dessutom köpts till billigare pris — me på lång sikt påverkar ju de dyra subventionerna = välståndsutvecklingen, d . fås minsann ej gratis. Vi ser också hu man idag på olika sätt får dra åt svångremmen i de socialistiska staterna. Det är alltså en oljekonsumenternas kris vi står mitt uppe i. Men: ”Västvärldens industriländer brukar få det största spaliutrymmet när västvärldens tidningar skriver om världskonjunkturen. Det är kanske inte så konstigt. De ligger ju närmast till”. Sant sagt i Dagens Nyheter, som tillägger att alla länder idag dock hänger ihop.

• or

DC På tal om vad som skrivs i tidningarna vill vi inte undanhålla läsekretsen några reflexioner, som ingått i Arbetarbladet men som ingen tydligen gitter kolportera vidare — allra minst sossarnas huvudorgan Demari. Det gäller ett tal, som K A Fagerholm höll inför sitt trogna partifolk i Jakobstad. De unga ”skrivbordssocialisterna”, som. knappast sett en fabrik inifrån fick sina fiskar varma, berättas det: för dessa ungdomar ur adelskalendern är endast den yttersta vänstern spännande nog. KAF tyckte att vi trots oljekris klarat oss bra i Finland: alla har svårigheter i dag, också öststaterna. Och han undrade ”vad våra hemmakommunister skulle säga om deras ledare skulle resa land och rike runt och säga att det inte går att betala högre löner trots prisstegringarna. Så har man varit tvungen att göra t ex i Polen”

O