Öppenhet och samarbete regeln i våra relationer till Sverige

Taggar: Personer: Max Jakobson Teman: relationer

e Att vara Finlands ambassadör i Stockholm räknas till de absolut viktigaste uppgifterna inom vår utrikesrepresentation. Bland annat därför sitter där just nu en kapacitet som Max

Jakobson.

| e& Men vad gör de egentligen där vid Västra : har Holger Ström frågat.

Max Jakobson:

L Öppenhet och samarbete regel i våra relationer till Sverige

FORUM: — Hur mycket har egentligen en ambassadör och hans ambassad att uträtta i ett land, som står i ett så gott och stabilt förhållande till hans eget som Sverige i förhållande till Finland?

MAX JAKOBSON: — Otroligt mycket mer än vad folk tycks föreställa sig. Faktiskt är det så att ju bättre förbindelserna mellan två länder är, desto mer har deras representationer att göra. Och tvärtom. Som ambassadör i ett land som har ett dåligt förhållande till ens eget har man inte mycket att göra. Och blir förhållandet ännu sämre behövs man inte alls utan skickas hem.

FORUM: — Var ligger tyngdpunkten i jobbet?

MJ: — På det politiska planet. Inte de bilaterala frågorna utan snarast de internationella. Just där spelar de förtroendefulla relationerna mellan Finland och Sverige in. Vi diskuterar praktiskt taget alla internationella frågor med varandra i den mån de aktualiseras. Inte så att vi skulle eftersträva i alla avseenden överensstämmande ståndpunkter, och än mindre så att vi skulle vara förpliktade till det. Men vi vill veta var vi har varandra, Vi ska inte behöva gissa oss till var den andra står.

FORUM: — Men visst har det förekommit överraskande utspel, Inte minst från Finlands sida. Hur inverkar de? Blir det livligare etler tystare kring ambassadören då?

MJ: — De har ingen sådan inverkan, såvitt jag kan bedöma. Det är ju fråga om undantag. Öppenhet och samarbete är ju regeln. Ett område som ger oss mycket arbete, i positiv mening, är pressen. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet läses ju i Finland i sådan utsträckning att det faktiskt betyder en hel del vad de skriver. Vi har numera två pressattachéer, och det behövs.

FORUM: — Och de allt livligare handelsförbindelserna, i hur hög grad präglar de ambassadörens göromål?

MJ: —De är ju främst en uppgift för Finsk-Svenska Handelskammaren, som ju är fristående från ambassaden även

Forum 20/197 om samarbetet är mycket intimt. Den har varit mycket framgångsrik i att främja nya kommersiella kontakter. Men annars kan det väl sägas att företagen sedan i stort sett sköter de vidare kontakterna utan diplomatiskt bistånd. Vilket ju inte utesluter att jag gör vad jag kan för att odla alla nyttiga kontakter. Men jag har inte hunnit med så mycket ännu, så ny som jag är på den här posten.

FORUM: — Andra tunga poster i jobb-beskrivningen?

MJ: — Arbetsmarknadsfrågorna. Vi har just fått en särskild arbetsmarknadsattaché, Risto Laakkanen från FFC, och han kommer att få full sysselsättning med de ca 220 000 finländare som arbetar här.

FORUM: — Just nu går väl strömmen i motsatt riktning?

MJ: — Visst, men hur länge? Och det löser ju inte de nu existerande problemen.

FORUM: — Vad vill man åstadkomma?

MJ: — Framför allt en bättre ordning i arbetskraftens rörelse över gränserna.

FORUM: — Tillbaka till systemet med arbetstillstånd?

MJ: — Nej, det vill väl ingen. Men när man gick in för den fria nordiska arbetsmarknaden — det var visst 1954 -— visste man nog inte riktigt vad man gav sig in på. Visst gick det bra många år, men sedan kom 1968 och 1969 den stora flyttningsvågen med mer än 40000 vartdera året. Det var man inte beredd på. Inte på de problem som detta kunde vålla i de kommuner där immigranterna framför allt bosatte sig. Och naturligtvis för dem själva. Så har det ju fortsatt ända tills den här lågkonjunkturen kom. Och det är först nu som man från bägge hållen på allvar tar itu med problemen.

FORUM: — Och hur?

MJ: — Man vill komma till en ordning som egentligen redan förutsattes i den ursprungliga överenskommelsen: all överflyttning skall ske genom förmedling av arbetsmarknadsmyndigheterna, all värvning från enskilda företag skall stoppas. Inte genom lagstiftning utan genom förpliktande överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Naturligtvis kommer

Forum 20/1972

FORUM

Trädgårdsgatan intervju det ändå att förekomma en viss överflyttning vid sidan av den offentligt förmedlade, Tex den intellektuella arbetskraften kommer väl att flytta fritt som hittills.

FORUM: — Är det någon part som driver på för att få en bättre ordning?

MJ: — Sveriges LO har ju upprepade gånger uttalat sig i den riktningen: Men nog kan man säga att det råder allmän enighet kring målsättningen. Det är helt förkastligt att folk ger sig i väg från ett land till evt annat utan tillräcklig information om vilka villkor man kommer att leva under, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Bostad, skolor, mänskliga kontakter, allt sådant måste de få objektiva, tillförlitliga uppgifter om från ansvariga myndigheter, inte från parter med egna intressen i saken.

FORUM: — Det kan väl sägas att den svenska lagstiftningen i viss mån ger immigranten utfästelser som är svåra att infria I praktiken?

MJ: — Självfallet kan det bli övermäktiga påfrestningar på de lokala resurserna när en stor finskspråkig befolknings behov av tex skolor skall tillgodoses.

FORUM: — Den relativt höga finländska representationen i den svenska kriminaliteten, ger den ambassaden några problem?

MJ: — Den har inte berörts på diplomatisk nivå.

FORUM: — En fråga som rör Ert tidigare verksamhetsfält, FN. När man där ständigt kommer I kontakt med representanter för de två dominerande och konkurrerande politiska och ekonomiska systemen, får man intrycket att de framför allt är inställda på dragkamp, konkurrens och ”mlissionerande” än på samarbete med respekt för motpartens övertygelse?

MJ: — FN är en organisation av stater, huvudsakligen nationella sådana. Och jag tror att det framför allt är sina nationella intressen de är ute för att hävda när det kommer till konkurrenssituationer. Visst spelar ideologierna sin roll, men de kommer i andra rummet. Och visst är samarbete den främsta arbetshypotesen, hur mycket det än kan gnissla i praktiken.

29