Öppna dörrar högskolepraxis

av Ragnhild Artimo Forum 1990-04, sida 11-12, 08.03.1990

Taggar: Teman: högskolor

”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till grönser.”

Förklaring om de mänskliga rättigheterna, art 19.

Öppna dörrar högskolepraxis

Text: Ragnhild Artim tnäs är en sillsallad av VTT- och Qneer alla byggnader utför da i samma rödtegel. Otsvängen 3 är inget undantag, men klart tillhörig Tekniska högskolan: inga låsta dörrar. Det är bara att promenera in obehindrat. Genom aulan och sedan till höger. har sekreteraren sagt. Ingen svårighet att hitta forskarprofessor Olli V Lounasmaas rum.

Tolv minuter kvar till avtalad intervju. Sekreteraren lämnar redaktören ensam i professorns rum. Voilå! Precis lagom med tid att ostört applicera en avlyssningsmikrofon eller parkera en tidsinställd bomb!

Professor Lounasmaa är pro öppna dörrar. Redan högskoletraditionen förutsätter det.

— Överallt i världen är högskoleforskningen öppen, och resultaten offentliga. Alla som utför forskningsarbete här publicerar resultaten på engelska i internationella vetenskapliga publikationer. Vem som helst kan öppet köpa dessa publikationer. och de finns också tillgängliga i högskolebibliotek världen runt, fritt att läsa och kopiera för vem som helst. Bara enstaka diplomarbeten går på finska eller svenska — även de fritt tillgängliga för vem som helst.

Härmed vill Lounasmaa poängtera att låsta dörrar står i strid med högskoleidén.

— Inom högskolevärlden råder en allmän opinion att förutsättningen för framgångsrik grundforskning är att information löper obehindrat och är öppet tillgänglig. Om Tekniska högskolan exempelvis skulle installera passagekontrollsystem. skulle der globalt vara något verkligt exceptionellt och väcka en massa negativ uppmärksamhet.

Fil dr Olli V Lounasmaa är föreståndare för högskolans lågtemperaturlaboratorium. Hans eget ämnesområde är fysik.

Vid laboratoriet forskar utöver ett trettiotal finländare just nu tio utländska forskare representerande USA, Sovjetunionen. Folkrepubliken Kina, Japan, samt Förbundsrepubliken Tyskland, ”i princip alla supermakter”, ler Lounasmaa. Detta har varit praxisen i åratal. Som regel handlar det om forskare på doktorsnivå, ibland också om projekt med anknytning till fortsatta studier, eller doktorandarbeten.

— De flesta utländska forskare som kommer till lågtemperaturlaboratoriet

FRUN, 4/199 känner jag personligen, eller är åtminstone personligen bekant med föreståndarna för de institutioner de kommer från. Det går alltså inte för någon helt okänd med diffus bakgrund att promenera in här och börja arbeta i labben.

— Mest meningsfulit är naturligtvis forskningssamarbete mellan kunskapsmässigt järmnstarka kontrahenter och lika avancerade forskare. Därav följer lika självklart att de toppforskare från andra länder som vi engagerar vid TH för olika projekt tillför högskolan kunskap av hög klass. och enligt reciprocitetsprincipen också för med sig kunskap härifrån till sin egen verksamhetsmiljö. Öm kunskapstrafiken skall förutsättas vara enkelriktad. får man gå in för licenshandel!

En aspekt av kunskapstrafiken utåt från finska högskolor som diskuterats en del är masskopierandet av vetenskapliga dokument. Lounasmaa ser frågan som renodlat ekonomisk — Det förekommer att här verksamma forskare eller studenter från öststater eller u-länder tar tusentals ljuskopior av dokument, artiklar eller rapporter för sina landsmän. Vi får komma ihåg att det då handlar om länder med nonexistent eller kraftigt underutvecklad egen biblioteksfunktion. Det är inte informationsöverföringen som då är problemet i denhär ändan, utan kostnaderna för kopiering so faktiskt kan bli ganska stora. För att ha kontroll över kostnadssidan har t ex lågtemperaturlaboratoriet ett magnetkortsystem för access till kopieringsapparaterna.

Lounasmaa känner inte till att instrument eller data skulle ha försvunnit från lågtermperaturlaboratoriet trots den öppna dörrens politik man bedriver.

— Principiellt är det ju möjligt för forskare som arbetar här att obehindrat bära ut både hård- och mjukvara. Men inga fall har kommit till min kännedom. Huruvida enstaka mikrokretsar försvinner från komponentlagret. som av praktiska skäl måste vara öppet dygnet runt, är det svårt att vattentätt kontrollera. Svinnet är i så fall av mycket modest omfattning.

Att inrättningarna står öppna för forskarna vilken tid på dygnet som helst är ett värde I sig — Det är av största vikt att exempelvis unga studenter och forskare har möjlighet att. om de önskar, arbeta dygnet runt och på de mest okonventionella tider. och till och med övernatta i labben om de är intensivt involverade i något projekt. Forskning kan och skall vara något kreativt och inte bundet till nio-till-fem-rytm. Tjänstemannanit och byråkrati tar död på arbetsglädjen.

Den öppna dörrens politik utesluter inte säkerhet vid arbete av konfidentiell natur. Lågtemperaturlaboratoriet har just nu två projekt av denna kategori på gång. Det ena är ett industriellt forskningsprojekt för Neuromag Oy där SITRA och Instrumentarium är största aktionärer. En del av arbetet och resultaten är sekretessbelagda av rent kommersiella orsaker. Det andra projektet gäller en magnetometer för undersökning av den mänskliga hjärnan (se Forum nr 20/89, Teknikforum). Vid forskningsarbetet använder mans sig av sk SQUIDSs från IBM, och dessa klassificeras som strategiskt material och är underställda USA:s embargobestämrmelser, vilket betyder att inga forskare från socialistiska länder får delta i projektet eller komma i kontakt med SQUIDen.

vänd Nn — Stulen kunskap ger kort lycka, säger professor Olli V Lounasmaa. — För att uppnå teknologifördelar krävs egna FoUinsatser 1

Lounasmaa…

— Då USA i år kanske lättar på embargopolitiken blir bestämmelserna för sådana här projekt mindre rigorösa, tippar professor Lounasmaa. — Dessa två projJekt förutsätter alltså en del säkerhetsarrangemang, som självfallet iakttas. I princip anser jag att strategiska eller av t ex kommersiella orsaker hemligstämplade projekt vid högskolor bör förläggas perifert eller exempelvis i byggnaders översta våningar, då det är lätt att ordna ett avstängt område utan att de stängda dörrarna blir en iögonenfallande faktor,

Påverkar eurointegrationen forskningssamarbetets intensitet och inriktning — Vi har redan länge haft samarbete i alla väderstreck, säger professor Lounasmaa. — Och nivån på vår nationella forskning är sådan att vi sannerligen inte behöver skämmas för den. Principiellt är det vettigt att kritiskt granska propositioner till forskningssamarbete som initieras av att politikerna har budgetmedel för sådana ändamål och behov att materialisera dem. Ofta blir det då fråga mer om samarbete och mindre om forskning. Sådant ”protokollsamarbete” för knappast vårt nationella kunnande nämnvärt framåt! Vad sedan eurokonfigurationerna gäller, är kanske ett varningens ord på sin plats. Finland har nu förbundit sig till engagemang för cirka 250 miljoner mark i året, bla ESA och

CERN, vilket är mer än Finlands Akademis årsbudget.

Lounasmaa är forskarprofessor vid Finlands Akademi nämligen.

— Om dessa internationella förbindelser får tulla på forskningsanslagen härhemma. betyder det förr eller senare sänkt kunskapsnivå för den finska forskningen. Det har vi inte råd med. Vi måste bibehålla en hög nivå nationellt för att vara likvärdiga förhandlingspartners i internationella sammanhang och inte bli ett kunskapsmässigt u-land på euroarenan.

Om olagligt tillförskansad kunskap säger Lounasmaa att den ger kortsiktig glädje — Också om någon illegalt lyckas med kunskapsöverföring är det fråga om kopierad kunskap som inte som sådan förslår annat än för kortvarig lycka, exempelvis i kombination med låglönemiljö i produktionen. För att nå längre och uppnå teknologifördelar krävs egna forsknings- och utvecklingsinsatser. En annan sak är sedan att människor kan visa sig vara till salu om priset är rätt. Den vanligaste och helt legala formen är nyanställning för bättre lön än på den förra arbetsplatsen! Det handlar inte heller alltid om belöning i pengar. Ambitiösa personer samlar kontinuerligt på sig ny kunskap, och om de känner sig inte få utnyttja den till fullo i sin nuvarande uppgift, är det lockande att ta emot ett uppdrag där dessa kunskaper tillåts blomma. .

E — Risker i omgivningen, risker i systemet och den mänskliga faktorn är huvudkategorierna, säger Jan Kajander vid SHH:s datacentral.

Text: Ragnhild Artimo

Hankens datacentral “inget för bovar atabovar och kunskapstjuvar har D: litet att hämta i Svenska han delshögskolans datacentral. Det betyder inte att man har råd att slarva med säkerhetssystemen — Redan personregisterlagen förutsätter säkerhetsarrangemang som garanterar att uppgifter om ca 4 000 före detta och nuvarande Hanken-studeranden inte kommer i orätta händer, betonar ekon stud Jan Kajander, tf direktör för Svenska handelshögskolans datacentral.

Vad som finns i Hankens centraldator HP 3000 är Hades, högskolans studentregister och studieprestationssystem, Tips, timplanesystemet, Bingo,inträdesförhörssystemet, och Blaska, tidskriftscirkulationssystemet — knappast av hög prioritet för agenter från främmande makter. Me 1 potentiellt av ett vissst intresse för ”adressmånglare” — och regelrätta sabotörer.

— Man kan också teoretiskt tänka sig att någon kunde önska komma åt studieprestationssystermet och manipulera sina resultat, men det vore ganska fåfångt: de är skriftligt registrerade i annat arkiv. Att datainmatningsvägen göra sig till ekonom med hjälp av datafingerfärdighet är nog ogörligt, säger Kajander.

Datacentralens ”utbud” inkluderar inte exempelvis forskningsprojekt, undersökningsresultat, — marknadsundersökningar eller andra kunskapsintensiva rapporter — de blir till på mikrodatorer. Decentraliserade datakraft, decentraliserat ansvar! Men datacentralen bistår som internt kon fortsättning på sid 15

Förebygg databrott!

Genom att iaktta vissa förebyggande och försiktighetsregler kan man förhindra och/eller begränsa skadeverkningarna av databrott. Nedanstående “tio budord” har sammanställts av Antti Pullinen och publicerats i Teollisuusvilkko för ett par veckor sedan 1. Strukturellt skydd. Vid installationen av anläggningar är det lättast och billigast att installera olika slag av accesshinder.

2. Separat säkerhetsarkiv. Dumt att potentiellt utsätta arkiv, och framför allt säkerhetsarkiv, för risken av exempelvis anlagd brand 3. Driftspersonal, programmering och planering på olika händer. De flesta som stått åtalade för databrott har varit ”vanliga” egna anställda.

3. Ett minimum universalnycklar! I boningshus är det bara gårdskarlen som har en universalnyckel.

4. Passagekontroll. Passagemöjlighet för var och en bara till den egna arbetsplatsen.

5. Kolla besökare! I nästan alla adbOo a utrymmen promenerar utomstående obehindrat omkring, de flesta mer välkända än egna chefer. Identifiering och registrering bör ske vid varje besök, Mycket effektivt: identifiering med civil-ID-kort och namnteckning 7. Katastrofplan ”om kriget kommer”. Med SJ:s platsbokningskaos i färskt minne är reservsystem nyttiga. Samarbetsavtal med ett annat företag som använder samma apparatur kan förebygga katastrof.

6. Försäkringarna i skick. Försäkringar förhindrar inte brott, men försäkringsbolagen betalar ersättningar och kan ge goda råd. Egna säkerhetssystem sänker premierna.

7. Attityderna avgör. Regler för access till dokument och skivor skall finnas och iakttas. Allt som tas ur bruk skall förstöras. Accessrättigheter ”åldras”: glöm inte att annullera dem för folk som slutar sin anställning.

8. Ansvarspersoner bör utses på tillräckligt hög organisationsnivå. Erfarenheten visar att varnande ord från lägre hierarkiplan inte får åhörare.

4/19290 PORUN,