Optimism i de nordiska ekonomierna
av Mikael Ingberg Forum 1996-08, sida 10-11, 29.08.1996
HA konjunktur e pul Öptimism i d nordiska ekonomierna
TILLVÄXTEN I DE NORDISKA EKONOMIERNA KOMMER ATT TILLTA DENNA HÖST OCH SPECIELLT UNDER 1977. DENNA OPTIMISTISKA FRAMTIDSSYN UTGÅR IFRÅN ATT EFTERFRÅGAN TILLTAR I KONTINENTALA EUROPA.
en internationella ekonomisk utvecklingen har varit — och ä fortfarande — splittrad. I US och Japan, två av de tre vikt gaste ekonomiska regionerna i världen, har utvecklingen varit MYCKET positiv och en relativt snabb tillväxt väntas fortsätta under de närmaste åren. I Europa stannade tillväxten emellertid upp under senhösten i fjol och innevarande år har karakteriserats av stagnation och tilltagande arbetslöshet, speciellt i Tvskland och Frankrike. Utvecklingen i Storbritannien har varit mera positiv. Den strama ekonomiska politik, som genomförandet av konvergensprogrammet för den europeiska monetära unionen har lett till, är den viktigaste orsaken till den svaga utvecklingen på kontinenten. Osäkerheten om huruvida den monetära unionen skall bli verklighet eller inte kommer av allt att döma också i fortsättningen att sätta en hämsko på de europeiska ekonomierna och en snabb återhämtning är inte särskilt sannolik. Denna slutsats kan exempelvis dras av nyligen publicerade mätningar av såväl konsumenternas som företagens sentiment i EU-länderna.
Stagnationen på de europeiska marknaderna satte djupa spår i de nordiska ländernas ekonomier, speciellt i Danmark, Finland och Sverige. Den snabba tillväxten i dessa länder under åren 1994 och 1995 var exportledd och när bottnen föll ur exportmarknaderna, stannade tillväxten upp. Danmarks tillväxt avstannade först på grund av det direkta beroendet av den tyska marknaden. Finland och Sverige råkade i svårigheter litet senare när efterfrågan på pappers och metallprodukter avmattades, Norge uppvisar en klart avvikande profil i detta avseende. En mycket stark inhemsk efterfrågan har upprätthållit en kraftig tillväxt trots den vikande internationella konjunkturen.
Nästan alla konjunkturbedömare anser att tillväxten i de nordiska ekonomierna kommer att tillta denna höst och speciellt under nästa år, Denna optimistiska framtidssyn står och faller med antagandet att efterfrågan tilltar i kontinentala Europa.
Mikael Ingberg
Kolumnisten är forskningsdtrektör vid Pellervos ekonomiska forskningsinstitut.
Att så kommer att ske verkar också att vara den allmänna uppfattningen. Den största osäkerheten härvidlag är huruvida den av konvergensprogrammet dikterade strama penning- och finanspolitiken i Europa kan sätta käpp i hjulet på konjunkturuppgången.
Danmark: ekonomin I Tysklands kölvatten
Den danska ekonomin ä mycket integrerad med den || | tyska. Detta faktum fram- HH mm går också i konjunktur mönstret under den senaste tiden. Minskad efterfrågan i Tyskland under hösten 1995 ledde till en avmattning i exporten samt en oväntad iagerökning i dansk industri. Under innevarande år förväntas den svaga exportutvecklingen fortsätta. Lagerminskningar och en låg investerings benägenhet håller den inhemska efterfrågan på en relativt låg nivå. Tillväxten vän tas emellertid ta fart mot slutet av innevarande år, igen i kölvattnet på Tyskland.
Den relativt starka tillväxten i Danmark under 1994 och början av 1993 resulterade i en kraftig minskning av arbetslösheten, från 12,5 procent i början av år 1994 till strax över 9 procent i början av år 1996. Inflationen har inte heller varit ett problem:konsumentpriserna har ökat med mindre än 2 procent per år under de senaste åren, och även om en svag acceleration är att vänta under de närmaste åren är inflationen inget problem för den ekonomiska politiken.
Danmark har också sin offentliga sektor i god balans. Den offentliga sektorns underskott beräknas i år stanna på ca 1,5 procent av BNP för att ytterligare sjunka år 1997, Danmark har alltså trots sin option på att stanna utanför EMU satt sin ekonomi i EMU-skick till skillnad från de flesta andra av EUs medlemsländer.
Penningpolitiken i Danmark är uppbunden till att stabilisera kronkursen. När således kronan utsattes för ett försvagningstryck under våren 1995 höjde central banken styrräntan med ca 2 procentenheter. I takt med att den europeiska valutakursturbulensen avtog kunde den danska centralbanken sänka räntorna av För Finland, Sverige och Danmark prognosticeras ökad tillväx 1988 1969 1990 1997 1992 1993 1994 1995 1936" 1997"
Köla: OECD, " står för prognos
Den avtagande tillväxten sedan 1994 verkar inte innebära en ny konjunkturnedgång utan snarare en mindre svacka.
FORUM NR B/9 sevärt och idag ligger korträntorna klart under 4 procent.
Finland: positiva signaler från hemmamarknaden
Den finländska ekonomins beroende av skogskonjunkturerna har åter en gång illustrerats under det senaste året. När massa- och papperspriserna började falla under hösten 1995 försökte träförådlingsindustrin med produktionsstopp stabilisera prisnivån. Produktionsneddragningarna ledde till minskad avverkning och lägre priser på råvaror och efter två år av mycket stark tillväxt planade totalproduktionen ut i den finländska nationalekonomin. Nu verkar prisnedgången inom träförädlingssektorn ha bottnat ut och exporttillväxten väntas ge ny fart åt ekonomin under slutet av året och år 1997. Dessutom uppvisar hemmamarknaden tillfriskningssignaler. Konsumenternas förtroende för framtiden är på uppåtgående, bostadspriserna har börjat stiga och bankernas kreditgivning har börjat öka.
Det faktum att tillväxten i totalproduktionen avstannade mot slutet av 1995 innebar också att förbättringen i sysselsättningsläget upphörde. Under sommaren 1996 har den säsongrensade arbetslösheten t.o.m. stigit en aning och Finland tycks ha fastnat i en mycket hög arbetslöshet:ca 16 procent av arbetskraften är utan arbete. Hög arbetslöshet, en starkare mark och ökad konkurrens p.g.a. EU-medlemskapet har hållit inflationen obefintlig. Under våren 1996 sjönk t.o.m. konsumentpriserna, vilket har gett upphov till en debatt om riskerna för deflation. Under de närmaste åren verkar inflationen definitivt inte bli ett problem i Finland.
Finlands offentliga sektor har sanerats relativt kraftigt under de senaste åren. Depressionen i början av 90-talet — BNP föll med ca 14 procent åren 1990-1993 — ledde till ett jättestort underskott i statsbudgeten, Nu räknar man med att konvergenskravet på ett underskott om högst 3 procent av BNP år 1997 skall klaras med glans, även om den offentliga skulden kan komma att överstiga konvergenskravet på 60 procent. Finlands regering verkar också i Övrigt vara fast besluten att föra Finland in i EMU. En anknytning av marken till den europeiska valutakursmekanismen under hösten 1996 verkar därför mycket sannolik.
Den finländska penningpolitikens officiellt uttalade målsättning har varit att hålla inflationen på ca 2 procent. I och med att prisstegringarna har legat under de
FORUM NR 8/9 Överskotten från oljeintäkterna i den norska statsbudgeten slussas i den sk. Petroleumfonden, som sedan investerar i lönande utländska projekt.
prognostiserade har centralbanken kunnat sänka räntenivån avsevärt under det senaste året. Troligt är att ytterligare räntesänkningar kan komma ifråga trots att korträntan redan ligger på ungefär samma nivå som i Tyskland.
Sverige: en internationell uppgång hjälper mycket
Också i Sverige verkar svackan i konjunkturen vara över. Konjunkturinstitutets nyligen publicerade prognos lovar en tillväxt i år på 1,5 procent och 2,2, procent år 1997. Orsakerna till den mera optimistiska tongången är desamma som i Finland; den förväntade förbättringen i den internationella efterfrågan tros ge industrin mera fart. För Sverige är kanske också draghjälpen från de internationella marknaderna ännu viktigare än i Finland. Konsumenternas förtroende för framtiden är svagt och internationella investerare är försiktiga i sina omdömen om Sverige, vardera kanske litet bekymrade över utvecklingen i de of fentliga finanserna.
Även om ökningen i arbetslösheten i Sverige under krisåren i början av 1990talet var enorm steg den öppna arbetslösheten aldrig lika mycket som exempelvis i Finland. Detta beror säkert delvis på att saneringen av den offentliga sektorn inte har genomförts med samma kraft som i grannlandet. Detta igen innebär att Sverige kommer att ha klart större problem med att uppfylla konvergenskriterierna för inträde i EMU. Underskottet i den offentliga sektorn kommer enligt de flesta prognoser att överstiga 3 procent av BNP ännu år 1997 och den offentliga skulden är klar större än 60 procent av BNP Det politiska intresset för ett EMU-medlemskap verkar för övrigt också mindre i Sverige än i Finland. Även om korträntorna har kommit snabbt ned under det senaste året är ytterligare räntesänkningar att vänta.
Också i Sverige har penningpolitiken inriktats på att hålla inflationen låg. På samma sätt som i Finland har den strama penningpolitiken och det faktum att inflationsmålet åtminstone tillsvidare klart har underskridits lett till en debatt om problem skapade av deflation.
Norge: en ekonom i toppskick Norge har under de senaste HH mm åren upplevt en guldålder. Under 1994 växte Norges HH | BNP med nästan 6 procent och ännu i fjol med nästan 4 procent. Norge har inte heller drabbats av den internationella lågkonjunkturen, utan tillväxten har fortsatt med samma styrka under innevarande år, närmast på grund av en aldrig sinande ström av ofja och gas. Tillväxten i energiexporten väntas vara nära 15 procent under innevarande år. Energisektorn har också genererat stora inkomster, vilket har upprätthållit en stor efterfrågan på hemmamarknaden,
Den mycket snabba tillväxten under de senaste åren har lett till att arbetslösheten är mycket låg: arbetslöshetsgraden håller på att närma sig 4 procent. Den norska ekonomin börjar därmed definitivt närma sig kapacitetstaket, vilket kan ge upphov till inflationstryck. Den ekonomiska politiken har därmed också ett dilemma. Den starka tillväxten i exporten, speciellt på energisidan, har lett till att bytesbalansen är starkt positiv, vilket igen leder till att kronan lätt börjar förstärkas. En åtstramning av penningpolitiken är därför knappast vettig. En räntehöjning skulle ju ytterligare förstärka kronan. Det ökade inflationstrycket måste därför hejdas närmast med hjälp av finans- och lönepolitik. De stora olje- och gasinkomsterna har också lett till att Norges statsbudget är mycket stark. Detta faktum kan verka hämmande på möjligheterna till åtstramningar inom finanspolitiken.
Delvis mot denna bakgrund har man också beslutat om att målmedvetet utöka Norges utlandsinvesteringar. Överskottet i statsbudgeten skall därför slussas in i den s.k. Petroleumfonden, vars uppgift är att investera i lönande utländska projekt. På detta sätt strävar man till att minska likviditeten i den inhemska ekonomin och minska apprecieringstrycket på kronan. &