Oro och ovisshet präglar orgalime-mötet i Helsingfors

Taggar: Personer: Nils Hellén Organisationer: Orgalime

ORO OCH OVISSHET PRÄGLAR ORGALIMEMÖTET I HELSINGFORS

I september är det första gången Helsingfors får stå som värd för ett stort ORGALIME-möte. Orgalime är en sammanslutning av femton västeuropeiska länders metallindustriföreningar (Organisme des Liaisons des Industries Metalliques de I’Eu rope). Hit kommer nu både den sk President Committee och

Executive Committee, berättar en av värdarna, verkställande direktören för Finlands Metallindustriförening, vicehäradshövding Nils Hellån. Det betyder ordförandena och verkställande direktörerna för de nationella metallindustriföreningarna. — Inom Orgalime diskuteras lagstiftningsfrågor, handelspolitiska frågor och överhuvudtaget problem där metallindustrin, oberoende av nationalitet, har gemensamma intressen.

Forum 13/7 É

EG-kommisslonen har I allt högre grad låtit Orgalime komma med utlåtanden. Och vanligtvis har organisationens utlåtanden varit ganska kritiska mot vad EG-kommissionen föreslår, säger Nils Hellén.

De flesta medlemsländerna är anslutna till EG, och strävan att via Orgalime påverka EG är en huvuduppgift. ”Också inom EG är ju industrin en sak och regeringarna en annan och dessutom av olika typ, som drar åt många olika håll” säger direktör Hellén.

EG-kommissionen har i allt högre grad låtit Orgalime utlåta sig om industripolitiska program, om publika anskaffningar, om frågan huruvida det ska inrättas en export-importbank för Europa och dylikt. Vanligtvis har Orgalimes utlåtanden varit ganska kritiska mot vad EG-kommissionen föreslår. Beslutsfattandet inom EG är för övrigt en märklig sak, konstaterar vicehäradshövding Hellén. Här i Finland, liksom mångenstädes i Europa, slås EG-kommissionens förslag upp stort av tidningspressen, och allmänheten får lätt den uppfattningen att saken är mer eller mindre klar. Men i själva verket är det bara rekommendationer och stora utredningar som getts in till ministerrådet, som sedan ligger och trycker på det några år utan att ta någon ställning. Då ministrarna äntligen behandlar frågan kan utlåtandena bli något i stil med: jovisst, det här är bra, ta och arbeta om det litet, och beakta dehär och dehär synpunkterna ytterligare. Ingenting händer med andra ord, trots att förslagen redan hunnit publiceras som mer eller mindre färdiga beslut. Hur är det då med den inbördes konkurrensen mellan Orgalimes medlemmar? Visst finns den, konstaterar Nils Hellén. Med munnen bekänner man sig visserligen till Romfördraget, där det heter att offentliga anskaffningar ska vara öppna. Åtminstone när det gäller Forts på sid 25

T