”Osynlig lön”
av I J Forum 1977-05, sida 07, 23.03.1977
ledaren
AV DE LÖNEFÖRHÖJNINGAR som arbetstagarna lyckas förhandla sig fram till tar staten största delen.
Om löneökningarna hålls nere är det staten, inte löntagarna, som gör den största förlusten.
ARBETSTAGARNA kan bara konstatera att cirka hälften av det som de fått igenom i hårda förhandlingar försvinner med detsamma — i skatt. En del av förhöjningen blir sålunda ”osynlig”. Arbetsgivarna vet att på de löner som de förbinder sig att betala får de lägga till ungefär hälften i sociala kostnader.
Dessa fakta har länge varit kända. Men hur mycket är klyftan mellan avtalsparterna en skatteklyfta, som förorsakas av att en så stor del av förhöjningen är, eller blir, osynlig?
DEN VETTIGA arbetstagaren skulle i dagens situation egentligen hellre förhandla sig till olika trivselförrnåner och till förbättrade arbetsvillkor, med andra ord till en lön som är ”osynlig” — men denna gång för staten.
HUR MYCKET har man vid lönehandlingarna konkretiserat de fördelar som tillfaller med ”Osynlig lön borgarna gratis, och som betalas med skattemedel? En intressant modell kan man hitta tex i Sovjetunionen, I ett pressmeddelande från TASS talar man om medborgarnas ”osynliga lön”, och då avsés gratis undervisning, läkarvård etc. TASS påpekar att den osynliga lönen stigit år 1976 och att därutöver också ”sovjetmedborgarnas. realinkomster stigit” (Hbl 1977-01-23) — för övrigt ett erkännande så gott som något av inflationens existens också i en planekonomi! Borde man också hos oss vid löneförhandlingarna mera konkret beakta den ”osynliga lönens” storlek? IJ
Den säkra kärnkraften
DEN 23 MARS trycker Aleksej Kosygin på knappen som officiellt sätter i gång Finlands första kärnkraftverk i Lovisa.
Den 24 mars börjar eventuellt kraftverksstrejken. Av utrikespolitiska orsaker berör den dock icke kärnkraftverket.
Vem var det som sa att inte kärnkraften är en säker energiform? I ur min synvinkel
Forums gäst:
Hasse Svensson, chefredaktör för Tidningen Åland = (partiståndpunkt ”åländsk”), utkommer i Mariehamn, upplaga cirka 12.000. =» På det självstyrda Åland gäller särbestämmelser också för företagsamheten. Det ingår i auto FORUM 5/7 nomins så kallade skyddsstadganden att företag måste försäkra sig om näringsrätt för att få verka i öriket.
Det man vill skydda är ett genom sin litenhet rätt särbart lokalt näringsliv, en begränsad och likaså sårbar arbetsmarknad — och landskapets enspråkiga svenskhet. Åland är inte vilket område som helst i Finland, det framgår klart av den i grundlagsenlig ordning antagna Självstyrelselagen.
Men skyddet är inte detsamma som lapp på luckan. Näringsskyddet utesluter inte konkurrens utifrån. Företag från riket, som ålänningarna kallar fasta Finland, kan beviljas näringsrätt om inte dera inträde på den lokala marknaden slår sönder den lokala strukturen.
En ganska ny bestämmelse, som redan blivit fast rotad, är att tillfällig näringsrätt kan beviljas för främst byggentreprenader. Har inte ålänningarna själva skaffat sig knowhow inom en byggsektor beviljas i princip ett främmande företag näringsrätt, särskilt om det utfäster sig att i mån av möjlighet anlita lokal arbetskraft.
Men tyvärr slarvar många företag från riket med näringsrätten när de vill dra igång på Åland, som i och för sig är en god marknad i många avseenden. Alltför ofta upptäcker myndigheterna på Åland att stora, respektabla fir mor arbetar olovligt på Åland. Så bör det inte få vara.
Den företagare eller den firma som vill engagera sig på Åland får lätt alla besked genom att kontakta landskapsstyrelsens kansliavdelning. Struntar man i självstyrelsen är det polisens plikt att gripa in. Då är det redan repor i firmans goodwill på Åland.
De som vill sälja varor på Åland bör inte heller glömma bruksanvisningar på svenska. Nonchalansen på det området har gått så långt att ålänningarna nu lagstiftat om svenska vaärutexter. Näringslivet i riket bör i sin marknadsföring inte glömma bort det åländska örikets speciella ställning! O 7