Otillräckliga oljelager ger svag krisberedskap
av Ragnhild Artimo Forum 1980-14, sida 17-18, 24.09.1980
Otillräckliga oljelager
Oljan kommer ännu länge att vara vår viktigaste primärenergikälla, genom att vår teknologi i så hög grad baserar sig på den. Aven om utvecklandet av alternativa bränslen — nya och gamla — hunnit långt, är vägen från laboratorier och fältprov till genombrott p bred front lång.
Oljeberoendet är alltså alltjämt ett ofrånkomligt faktum, och tryggandet av tillgången på detta bränsle en bokstavligt talat livsviktig fråga — också under kriser. Våra nuvarande beredskapslager är emellertid otill räckliga.
e Oljcförsörjningen under kriser var temat för industrirädev K H Penttis föredrag vid Pressoil-klubbens månadshunch i början av september. DI Pentti är byråchef vid Försvarsekonomiska planeringskommissionen.
På vissa förbrukningssektorer som trafiken och den petrokemiska industrin kan oljan inte enkelt och ekonomiskt ersättas med andra alternativ, <onstaterade K H Pentti. – Numera börjar man också vara ense om alt ullgången på olja under 80-talet kommer att vara tillfredsställande, och att realpriset på oljan kanske därför inte ommer att stiga så snabbt att de alternativa bränslena skulle bli prismässigt onkurrenskraftiga. Därför kan frågan om oljeförsörjningen under 80-talet analyseras på basen av vår nuvarande xonsumtlionsstruktur.
FORUM 14/80
Pentti påpekade, att en tryggad försörjning då det gäller en importerad förnödenhet omfattar flera faktorer: ur behövarens synpunkt är den centrala frågan i vilken omfattning varan är livsviktig och oersättlig under undantagstillstånd; själva varan är kriskänslig i relation till dess strategiska betydelse och leverantörens geografiska och politiska position; och försörjningssäkerheten bör ses även i relation till hur lång och omfattande kris man är villig att upprätthålla beredskap för.
Kriskategorier Försvarsrådet har klassificerat kri serna I olika kategorier 9 ekonomisk kris — vid importstörningar bör man sträva till att upprätthålla produktion, export, sysselsättning och försörjning på möjligas ger svag krisberedska — För utbyggande av beredskapslager a olja i den omfattning statsrådets energipolitiska program förutsätter, krävs ännu ca tv millarder mk, beräknar industrirådet K H entti.
normal nivå under ett par tre månader € krigshot — målsättningen bör vara alt trygga en knapp utkomst för befolkningen och trygga krigsindustrins verksamhetsmöjligheter, ransoneringen av olju måste basera sig på prioritering av förbrukningssektorerna e väpnat anfall och total isolation — fölkförsörjningen på miniminivå vänd 1 måste tryggas, likaså försvarets be hov — krisberedskapen borde inrik tas på reservlager för sex månader.
Enligt det energipolitiska program statsrådet godkänt bör statens beredskapslager ökas till den nivå dessa målsättningar förutsätter.
— Detta är alltså den oljemängd som borde reserveras för den svåraste kriskategorin, medan vi vid lindrigare kriser bör klara oss med kommersiella och konsumentlager, och den import vi eventuellt lyckas få, sade industrirådet Pentti. — Då nämnda lager även som bäst är otillräckliga för att säkra erforderlig krisberedskap, är det intressant att analysera hur kriskänslig vår oljeförsörjning är.
Mera nordsjöolja?
Huvudparten av vår olja importeras från Sovjetunionen — första halvåret 1980 var importen därifrån 3534 548 ton, importen från Saudi-Arabien 1158 935 ton, och nordsjöoljan från Storbritannien 362 884 ton. Mängderna brittisk och norsk olja har avsiktligt begränsats genom att kvaliteten är onödiet dyr för vår konsumtionsstruktu — Leveranserna från Sovjetunione är högst sannolikt ur vår synpunkt mindre kriskänsliga än vilket annat alternativ som helst, konstaterade Pentti. — Men också de kan påverkas av en tillräckligt omfattande kris. OPEC-leveranserna är av naturliga skäl kriskänsligare än nordsjöoljan, men billigare. Med tanke på förbättrad krisberedskap kunde man kanske tänka sig att det högre priset på nordsjöoljan från Storbritannien och Norge skulle uppvägas av att leveranserna är mindre kriskänsliga, och nordsjöoljans andel av vår totala oljeimport borde kanske därför ökas av beredskapspolitiska skäl.
Större reserver behövs
I fall av kris är oljeimporten i alla händelser hotad, oavsett leveransland, därför är de kommersiella och konsumentlagren viktiga med tanke på tryggad oljeförsörjning. Därför borde oljehandelns och konsumenternas lagernivå höjas avsevärt.
— Detta förutsätter såväl statliga stödåtgärder som lagstadgade förpliktelser, betonade industrirådet Pentti. -— Av lämpliga stödåtgärder kan nämna fördelaktiga finansieringsvillkor för företag som bygger större lager än det omedelbara konsumentbehovet förutsälter, samt ökade nedvärderingsmöjligheter beträffande den lagrade oljan. Å andra sidan kunde obligatorisk lagringsplikt återinföras för oljeimportörer och -distributörer.
Den faktiska beredskapen beror inte endast på beredskapslagrens storlek utan på hur sträng ransonering det är möjligt att genomföra. I krissituationer räknar man med en genomsnittlig reducering av den normala konsumtionen på 40 procent.
— Då det gäller reserver är sk spärrlager, som tas i bruk endast under yttersta krisperioder, i nyckelställning, sade industrirådet Pentti. — För utbyggandet av sådana beredskapslager i den omfattning programmet förutsätter krävs ännu ca två miljarder mark, i vilket belopp ingår såväl själva lagerbyggnaderna som den lagrade oljan. Byggnadernas andel utgör endast ca 10 procent av den bundna totalkapaciteten. I årets statsbudget är 26 miljoner mark reserverat för detta ändamål.
Ragnhild Artimo
Undersökning om våra energiattityde 9 Finska Gallup Ab har på uppdrag av Oljebranschens Centralförbund kartlagt finländska energiattityder. Undersökningen om våra altityder om energi och energisparande utfördes i juni detta år, och de ca 700 intervjuade representerade 18-—70-åringar från alla delar av landet utom Åland och norra Lappland.
Undersökningen visar att finländarnas kännedom om världens oljereserver är god, 52 procent av de tillfrågade uppgav att de nu kända reserverna räcker 30—100 år, vilket också är experternas uppfattning. Största delen av de intervjuade trodde också —- helt i linje med prognoserna — att oljans andel kommer att minska i Finland på 90talet och andelen trä, torv och solenergi öka.
Nägra plock ur undersökningsrapporten: € Av faktorer som försvårar utnyttjandet av inhemska energikällor ansåg de flesta de viktigaste vara att nuvarande anläggningar inte lämpar sig för användning av flis och torv, och att dessa bränslen är besvärligare att hantera än oljan. Ö 69 procent av de intervjuade ansåg att det pristryck det stigande råoljepriset skapar borde drabba alla oljeprodukter lika. Endast 13 procent ansåg att största prishöjningen borde gälla ben 1 sin. 54 procent ville sänka skatten på bensin (109 pennifliter våren 1980), och 36 procent av de tillfrågade ansåg skatteprocenten lämplig.
e 48 procent ansåg att bällre isolering i byggnaderna är effektivaste sättet att spara energi, 11 procent var beredda att sänka innetemperaturen 1 bostäderna. Däremot var opinionen svag för minskad gatubelysning (5 procent) och minskad ljusreklam (4 procent).
9 30 procent ansåg att både industrin och hushållen avsevärt kunde effektivera energisparandet. Huvudparten av de intervjuade trodde att de största inbesparingarna kunde göras inom industrin, men ansåg att sparåtgärderna är lättast att förverkliga i hushållen.
e Hela 20 procent av de tillfrågade uppgav att de inte sparar energi. Här var de största syndarna personer i ledande ställning och personer som bor i hyreshus. Den flitigaste energispararen är småhusägaren i norra Finland . . . e Om statens roll i energisparandet ansåg 63 procent upplysningsverksamheten vara viktigast, och 34 procent pläderade för statliga restriktionsåtgärder.
50 procent av de intervjuade ansåg att oljebolagens konsumentlager av lätt brännolja för sex månader borde utökas, 48 procent var villiga att acceptera en prisförhöjning på 8 procent för att säkra lager för ytterligare tre månader. Ö Staten svarar för beredskapslager men vem skall betala? 41 procent ansåg alt kostnaderna skall bakas in i oljeprodukternas priser, 31 procent ansåg att pengarna skall tas av skattemedel.
e Beträffande driftskostnaderna för bilar ansåg 30 procent all de bäst kunde hållas i schack genom övergång till mindre bilar, 26 procent genom förbättrad körteknik, och 22 procent pläderade för effektivare gemensam användning av bilarna (”car-pool”).
9 34 procent av de intervjuade tippade att den importerade råoljan kostar 30-60 pennifliter, 32 procent gissade på 61—90 p/l (77 p/l kostade råoljan i våras).
e Oljebolagen i vårt land fick gott betyg för kundservicen (50 procent). ock produktutveckling (35 procent). medan 42 procent ansåg att oljebolagen skött prispolitiken illa. Men — staten fastslår konsumentpriserna på oljeprodukterna, och oljebolagens möjligheter att påverka priserna är små.
Varför är det nödvändigt att spara energi? 29 procent ansåg alt prisförhöjningarna motiverade detta, 25 procent hänvisade till energisparandets nationalekonomiska betydelse, 19 procent till att energireserverna håller på att ta slut.
Undersökningen visade att finländarna är relativt väl informerade i energifrågor, men på vissa punkter rådde missuppfattningar.
Ragnhild Artimo
FORUM 14/80