Över 400 år oavbruten verksamhet Svartå Bruk

av Henrik Sonck Forum 1981-12, sida 50-51, 26.08.1981

Över 400 år oavbruten verksamhet

Svarta Bruk

Den industriella utvecklingen i Finland kan anses ha börjat på Svartå Bruk. Sedan Gustav

Vasas tid har bruket haft produktion, först järnframställning, sedan järnmanufaktur, några årtionden träsliperi och nu tillbaka i metallbranschen med hyttinredning och hyllor.

Kryssningsfartyg och passagerarfärjor har svarat för en anmärkningsvärd del av varvsorderstocken i vårt land de senaste åren. De här tiderna börjar nu vara förbi. Det betyder ändrade arbetsrutiner, inte bara för varven själva, utan också för dem som stått till tjänst med underleveranser. Ett sådant företag är Oy Stockfors Ab:s Svartå Bruk i Karis. Men företagsledningen låter sig inte oroas. Med flexibel produktpolitik skall landets äldsta industrianläggning hålla sin ställning som Finlands ledande tillverkare a hyttinredning.

Ö Den industriella utvecklingen i vårt land har faktiskt börjat just där Svartå Bruks fabriker finns. Redan på 1500talet, på inrådan av Gustav Vasa, grundades ett smältverk här.

Idag är huvudprodukterna väggelement till fartyg (skott heter det ju ombord), golvelement (durk) och takelement, samt kompletta hyttinredningar med kojer, bord, stolar och skåp. I metall och obrännbara material.

Väggelementen är konstruerade enligt en patenterad metod, det sk JMCsystemet — som gör det behändigt och snabbt att montera upp.

På varje element är fogkanterna likadana, man har m a o inga han- och honsponter att hålla reda på. Längs kanterna löper två skåror i vilka inkilas långa metallremsor som i kombination med mineralull ger ett skott med utmärkt ljud- och temperaturisolering.

50

Femtiotal kontrakt

Under de två senaste åren har Svartå gjort kontrakt på inredningsarbeten i ett femtiotal nybyggen hemma och utomlands. Två tredjedelar har gått till varv i Finland och bland de utländska beställarna finns varv i Danmark, Norge, Sverige, Västtyskland och Grekland.

Svartå har ett ramavtal med Wärtsiläs Helsingforsvarv som ger företaget inredningsuppdragen till de fartyg som byggs enligt deras standard. Men för fartyg som avviker måste Svartå göra särskilda produktanpassningar. Ramavtalet gäller i princip för Waärtsiläs isbrytarprogram. De nya Silja-fartygen Finlandia och Silvia Regina tex har inredningsdetaljer från Svartå, och också den norska beställningen ”Nybygge 431” får Svartå-element och möbler.

Även om Wärtsilä är den största uppdragsgivaren, mycket tack vare sin stora passagerarfartyg, har Svartå också ett fruktbart samarbete med alla andra varv i vårt land. Man har haft leveranser de senaste par åren till både Hollming Oy, Oy Laivateollisuus Ab, Rauma-Repola och Valmet Oy.

De ”galna åren” med exceptionellt många passagerarfartygsbyggen börjar visserligen vara förbi. Inom den finländska varvsindustrin är man dock på det hela taget optimistisk, och också Stockfors ser med tillförsikt på framtiden.

Offshore

Den senaste inbrytningen, som öppnar lovande perspektiv för framtiden, är ett avtal med Rauma-Repola i Mäntyluoto om inredningar till borriggar för offshore-branschen. Svartå räknar med att offshore-sektorn ger stora möjligheter.

— Produktionen av inredningen för Rauma-Repola inleds inom kort. Det gäller tre borriggar. Vi har stora förväntingar på den här branschen, och vi arbetar aktivt för att hålla oss framme också i exportsammanhang, säger Oy Stockfors Ab:s verkställande direktör Hans W Hansson.

I sin marknadsföring, som för övrigt sköts centralt från huvudkontoret i Lovisa, går Svartå Bruk in för så stor flexibilitet som möjligt.

— Beställaren kan ha ett pressat tidsschema, och det ställer genast större krav på oss. Det gäller att vara följsam och att kunna tillmötesgå varven också i svåra situationer, säger Ralf Hansson, som ansvarar för marknadsföringen.

Platschef Bertel Lindqvist tillfogar att företaget har den kapacitet som behövs för att forcera en beställning.

— Normalt kör vi med bara ett skift på fabriken, men kniper det arbetar vi förstås på övertid.

— Å andra sidan måste vi också kunna hålla lager. Varven har sitt tidsschema att följa, och då skedet för inredning kommer måste alla element och möbler finnas på plats på en gång.

Också i offertskedet spelar Svartå högt på sin flexibilitet. Det aktiva säljarbetet då man visar upp sina provhytter för beställaren är en jäktig fas. Provhytterna måste kunna uppföras och anpassas snabbt, kanske upprepade gånger med små variationer. I fråga om Wärtsiläs

FORUM 12:81

Nybygge 431 byggdes ett flertal varianter innan alla parter var nöjda.

Det kan hända att man just när fartyget skall överlåtas märker att det är någon detalj som fattas, och då är det bara för fabriken att i flygande fläng skaffa fram saken.

Men då allt är klart och underskrivet får fartyget en in i minsta detalj måttsydd hytt med inredning — På hemmarrnarknaden är vi marknadsledande, Det var en lucka i marknaden vi kom in på 1969. Men konkurrensen här hemma har nog skärpts den senaste tiden, Det har t ex börjat komma företag utifrån, säger Lindqvist.

— Vi strävar efter att göra oss starkare på exportmarknaden. Vi har tillsammans med ett annat företag fem agenter utomlands. Som bäst förhandlar vi om att stärka vår position på den norska marknaden.

Hyllsystem

Förutom fartygsinredningar tillverkar företaget också ett hyllsystem, Concentra, lämpat speciellt för arkiv. Hyllskåpen glider på skenor och kan skjutas ihop mot varandra så att de bildar en dammtät enhet som samtidigt upptar minsta möjliga utrymme.

Hyllskåpen kan skjutas isär vid vilken sektion som helst, antingen elektriskt eller manuellt. Skenorna behöver inte heller ligga på golvet utan kan fästas i taket istället.

Concentra-hyllor har levererats till bl a riksdagshuset, nya radiohuset i Böle och Finlands Bank.

Den senaste försäljningsframgången var en jättebeställning från Sovjetunionen på hyllor till universitetet i Dorpat — sammanlagt 140 hyllkilometer. Svartå har också haft leverenaser till Frankrike.

Fabriken är toppmodern och därinne anar man ingenting av den gaml te

Oy Stockfors Ab:s YD Hans W Hansson (t v) och platschefen på Svartå Bruk, DI Bertil Lindqvist.

FORUM 12/8 bruksmiljön utanför. De flesta tunnplåtsmaskinerna i fabriken, kantpressar och saxar, styrs av miktoprocessorer.

Senaste nyförvärv i fabrikens moderniseringsprogram är en numeriskt styrd revolverpress från Västtyskland. Den är utrustad med laser och en egen dator som styr stansningsrörelserna. Arbeten som med alla moment tidigare tagit upp till tre veckor i anspråk kan nu utföras på några minuter.

Svartå är det första företaget i Finland som har beställt den här typen av maskin. Installationen av den vidtar i november,

Investeringskostnaden har varit över en miljon mk. Dess prestanda är dock så stor att företaget räknar med att få igen en del på att hyra ut kapacitet.

Bytte ägare

Svartå Bruk köptes 1936 av bergsrådet Lennart Baumgartner och verkade som Oy Stockfors Ab:s systerbolag fram till mitten av 70-talet, då de två företagen fusionerades. I dag är Stockfors ett rent familjeföretag med aktierna fördelade på fem ägare. Stockfors övriga verksamhetsgren är träsliperiverksamheten i Pyttis.

Bläddrar man i Svartå Bruks historia kommer man så långt tillbaka i tiden som till 1500-talet, då bruket och den därvarande smälthyttan grundades. År 1616 förordnade Gustav II Adolf om stångjärnsproduktion. — Stångjärnshamrarna tystnade redan under förra seklet, men den gamla stålhanterningen fortsatte en bit in på 1900-talet. Det gjordes bla järnstänger, lås, ankare, grytor, gravkors — alltså typisk järnmanufaktur.

Bruket upplevde en omvälvning under ätten Linders tid från 1700-talet till början av 1900-talet. Produktionen övergick till massa för pappersindustrin, och åren fram till 60-talet kom att bli en parentes i fråga om metallprodukter.

Industrihistoriskt känd är Hjalmar Linder, 1862—1921. Han var den första som införde 8 timmars arbetsdag på sina fabriker, och han torde också ha varit först med kollektivavtal, sjukkassor och pensionsfonder.

Av kuriositeterna från dessa tider är också Finlands första eldrivna järnväg. Det gick eltåg från bruket till Svartå station. Det gamla elloket skall putsas upp och ställas fram till beskådning på bruksområdet.

Träsliperiet upphörde i Svartå år 1965. Stockfors köpte ”sängföretaget” Hetekas program och återgick därigenom till stålhanteringen. Men sängarna ingick nog aldrig i Svartås program. Verksamheten gick under namnet Kahete och gällde tunnplåtsprodukter. År 1969 gjorde man sin inbrytning på fartygssidan i och med Wärtsiläbygget Song of Norway.

Stabil arbetsstyrka Idag sysselsätter Svartå Bruk 90 anställda. Arbetsstyrkan är mycket stabil.

Svartå Bruk köper sin råvara, PVC-överdragen tunnplåt, i rullar från Rautaruukki. Som isolering i de färdiga väggelementen används Parteks mineralull.

— Under mina fyra år här hittills minns jag bara att 3—4 anställda skulle ha sagt upp sig, berättar Lindqvist.

Och anställningen på bruket går också ofta ”från far till son”. Det finns exempel på familjer som ännu i fjärde generation arbetar på fabriken.

Stockfors lägger ned stor möda på att få arbetstagarna att trivas och samtidigt samhället att bevara sin prägel. Så långt möjligt har det ordnats med tjänstebostäder i det bamla brukssamhället, alltså i de autentiska arbetarbyggnaderna. För dem som är bosatta utanför bruksområdet finns ordnad arbetstransport från Svartå stationsområde.

— Affärsekonomiskt är det nog en stor belastning man har av de sociala kostnaderna, mycket större än jämfört med industrierna i tätorterna, konstaterar Hansson.

Stora summor går till att hålla de gamla byggnaderna i skick, restaurera dem, bevara miljön. Det gäller inte minst karaktärsbyggnaden, ”slottet”, som är Finlands största bostadshus i trä, Det tjänar numera Stockfors representationsändamål.

— Det är svårt att ge exakta penninguppgifter angående kostnaderna för underhållet av området. Kännbara summor är det fråga, men vi anser att miljön bör bevaras som den är även om vi betalar ett högt pris, framhåller han.

I över 400 år har forsarna i Svartån utnyttjats på Svartå bruk. Det är länge sedan vattenkraften utnyttjades direkt, men indirekt används vattenenergin fortfarande. Stockfors har två kraftstationer igång i ån, vars fallhöjd från Lojo träsk med till Åkesfors nedanom Svartå Bruk är 19 meter.

Elproduktionen är så pass stor att Stockfors säljer ut 75 procent av den. Distributionen sköts av Oy Lohja Ab.

Och några neonskyltar med firmanamnet Stockfors i stora bokstäver finns det inte heller som skulle hämta ström från kraftverket. Stockfors värnar nästan på gränsen till anspråkslöshet om den historiskt känsliga bruksmiljön.

Henrik Sonck O 51