Ozonhål också i norr?

av Sigyn Alenius Forum 1989-13, sida 10, 14.09.1989

Taggar: Teman: miljö

”OZONHÅL”

OCKSÅ I NORR?

Börjar det uppstå hål också i Nordpolens ozonlager? Frågan är uppenbar, efter alla larmrapporter nere i andra ändan av vårt klot. Så sent som förra månaden kunde man i tidningarna läsa en ny rapport, denna gång från Massachusetts Institute of Technology, där meteorologen Alan Plumb redovisade för en ny uttunning av ozonskiktet ovanom Australien och Nya Zeeland.

ationerna omkring Nordpolen är N= i full gång med egna undersök ningar. Danskarna, som inom sitt område har Grönland vars nordligaste spets ligger tätt på själva Nordpolen, är naturligtvis bekymrade.

• Vi har inte hittat riktiga hål ännu, säger ledaren för Danmarks meteorologiska institut Lars Prahm, men vi följer kontinuerligt utvecklingen.

I början av detta år inleddes en omfattande internationell undersökning. Mätningar av ozonlagret ovanom Grönland är ett viktigt led i detta projekt, som leds av doktor Torben Jörgensen vid meteorologiska institutet i Köpenhamn.

— Det är stor skillnad mellan väderleksförhållandena vid Sydpolen och här vid vår Nordpol, vilket vi här uppe kan vara glada över. Sydpolen är ett stort landområde omgivet av hav vilket medför helt andra luftströmmar än vid Nordpolen där förhållandena är motsatta dvs ett havsområde omgivet av land, säger Jörgensen. Han berättar att ozonhål lättast bildas om luftlagren är stilla och det är mycket kallt. Vid Sydpolen ligger luftströmmarna relativt stilla. Det beror på att det omgivande havet skapar luftströmmar som går i en ring omkring polen. Ny luft innehållande ozon har svårt att tränga igenom dessa luftströmmar och tillföra området ny ozon. Därför tunnas ozonskiktet lätt ut där.

Uppe vid Nordpolen är luftströmmarna långt mindre stabila och luftströmmar som innehåller ozon har goda möjligheter att tränga igenom. Det gör att risken för uttunning där är långt mindre.

Direkta hål har inte heller upptäckts vid Nordpolen, men nog rester av både freon och andra ozon-nedbrytande gaser. Freonerna är dock de ojämförligt farligaste, och därför är det i dag främst dem man världen runt bekämpar.

Det sker såväl på internationellt, europeiskt som nordiskt plan. Den internationella insatsen koordineras inom ramen för FN:s miljöprogram UNEP (United Nations Environment Program). På europeiskt plan kör ett gemensamt EFTA-EGprogram i gång nästa årsskifte. På nordiskt plan har nordiska rådet tillsatt en sk ozon- och klimatgrupp med representanter för alla de nordiska länderna, frå 10

Danmark Jörgensen. från Finland professor Antti Kulmala vid Meteorologiska institutets luftkvalitetsavdelning. Vid gruppens senaste möte månadsskiftet maj/juni formulerades som gruppens arbetssyfte ”en utvärdering som skall ge ett vetenskapligt underlag för förhandling om skärpning av Montrealprotokollets målsättning att innan år 2000 ha halverat freonutsläppen i världen samt uppdatera och bredda tidigare fastsatta mål och indraga flera stater i forskningen”.

Helt konkret gäller det att avskaffa utsläpp som hindrar ozonbildningen som är vårt skydd mot den farliga ultraviolett strålningen. Atmosfärens normalsammarnsättning är 78 76 kväve, 21 6 syre och resten andra gaser, av vilka 0,00003 96 är ozon. Det är inte mycket, men tillräckligt för att ge tillräckligt skydd.

Ozon bildas hela tiden, mest vid ekvatorn, varifrån det med luftströmmarna förs till jordens andra regioner. Ozoninnehållet i stratosfären varierar, dels beroende av luftströmmarna och dels med årstiderna. I Norden finns det normalt mest ozon i mars och minst om hösten. Ozonkoncentrationen är störst på höjden mellan 15 och 25 kilometer och det är där som mätningarna mest genomförs. Det var fö en brittisk forskare som hette Dobson som på trettiotalet upptäckte ozonets förmåga att absorbera ultraviolett strålning. Han uppfann ett mätningsinstrument som efter honom kallas Dobsonmätaren och alltjämt är i bruk.

Häålprocessen försiggår vid ytterst låga

Text: temperaturer, minst minus 85 C”. Så låga Sigyn Alenius: temperaturer är långt mera sällsynta på

Nordpolen än nere vid Sydpolen. vilket också gör att hålbildningen hos oss är mindre hotande.

De farliga CFC-föreningarna, främst då freonerna, används av skumplastindustrin. i kylskåp, isoleringsmaterial och sprayflaskor. När freonerna frigörs stiger de uppåt mot stratosfären och träffas där av solens ultravioletta strålar. Därvid frigörs klor och kloratomerna ombildar ozon till syre. En enda kloratom kan förstöra 10 — 100 000 ozonmolekyler. Frigjorda freoner har en livstid på 75 — 100 år och det tar många år innan de når upp till stratosfären. T o m om hela världen totalstoppade användningen i dag så fortsätter alltså nedbrytningen av ozon i åratal.

• Kampen mot freonutsläppen måste öras globalt, understryker Jörgensen. Nyttan är minimal, för att inte säga ingen. om vi i våra västliga industriländer uppinner nya gaser som kan ersätta freon i kylskåp, sprayflaskor och i produktionen av skumplast, medan resten av världen ortsätter som i dag.

Utvecklingsländernas ståndpunkt i den här saken är nämligen helt klar: industristaterna kan hemställa om freonstopp bäst de vill — svaret är — Antligen har vi, efter modell frän er. ått en egen kylskåpsindustri på freonbas. Mat, mera och bättre mat, är första steget på vår utvecklingsväg mot bättre livsvillkor. Vi behöver kylskåp och vi vi har inte ust att skrota hela vår nyuppbyggda industri och rutscha tillbaka ner i startgroparna. Nu har turen äntligen kommit till oss!

Vad göra? Jergensens radikala recept är: Vi får skänka hela utvecklingsvärlden nya fabriker med ny teknik för att rädda vårt klots gemensamma ozondyna.

De danska ozonundersökningarna på Grönland startade på allvar senaste årsskifte under hans ledning. Undersökningar med över 200 involverade vetenskapsmän har sedan dess genomförts tillsammans med USA, Frankrike, England och Västtyskland. En mätningsstation har upprättats i SÄndre Stramfjord på den grönländska västkusten tillsammans med Centre National de la Recherche Scientifique i Paris. Där mäts först och främst stratosfärens innehåll av kvävedioxid, vattenånga och klordioxid som alla tre ingår i de ozonnedbrytande processerna. Från Scoresbysund och Angmassalik i Östgrönland, Thule helt uppe på den grönländska nordspetsen och Sgändre Stromfjord på västsidan har hela vintern och våren i samarbete med det amerikanska rymdforskningsinstitutet NASA, det nämnda franska institutet samt motsvarande institut i Bremen och Rom uppsänts instrumentbärande ballonger. Ballongförsök har gjorts samtidigt i Alaska, Kanada, på ShetlandsÖarna, Svalbard och Norges nordspets. Också i Sodankylä i Finland har ballonger uppsänts som ett led i det internationella projektet. NASA har dessutom haft två specialutrustade flyg uppe på 20 kilometers höjd bl a över Grönland.

Allt det material som sålunda har insamlats kommer nu att samlas och koordineras i en internationell rapport som väntas bli färdig i höst. L 13/1989 FORUN,