Papper och kartong: Kärvt - men vi klarar krisen

Taggar: Teman: papperindustri

e EEC:s utrikesministrar föreslog nyligen i sitt mandat att tullfrihet för papper skulle inträda först efter en övergångstid på 12 år — en betydligt längre tid än för andra industrivaror.

e Med detta som framtidsvision och med en tämligen svag säsong bakom sig inom papper och kartong frågas: hur skall det gå med vår pappersindustri. Papper och kartong svara ändå för en exportandel om ca 40 procent. e »Läget är kärvt, men vi skall inte hemfalla åt pessimism» säger i Forum-panelen viceh. Aarne Castrén, Träförädlingsindustriernas Centralförbund, Nils G Grotenfelt, Finska Pappersbruksföreningen och Boris G rön hagen, Finnboard (Finska Kartongföreningen).

Papper och kartong: Kärvt — men vi klarar krisen

GROTENFELT: — För oss inom papper svängde bilden till det sämre i oktober-november 1970. Vi hade då bakom oss tre år då produktion och konsumtion var i balans. Att avsättningen av den totala pappersproduktionen sedan dess har stött på svårigheter beror delvis på den ekonomiska krisen i USA och dess verkningar i Europa. Kräftgången har likaså att göra med de ekonomiska svårigheterna i England och utvecklingen i Tyskland. Där avstannade konsumtionsökningen 1970 och är i år noll.

— Om utvecklingen i siffror kan vi säga såhär, för att ge en viss bild: Vi har under de tre föregående åren haft en ökning på cirka 6 procent med toppar på 10—12 procent i Västtyskland; nu är ökningen 0—2 procent.

GRÖNHAGEN: — På kartongområdet har vi i stort sett liknande erfarenheter vad beträffar den allmänna utvecklingen. En stor del av vår produktion betjänar i förpackningsform konsumtionsindustrin; en del kvaliteter går som ytterförpackningsmaterial till elektriska och hushållsmaskinindustrin, andra som innerförpackning till livsmedels, kosmetik-, medicin-:’ och tobaksindustrin. Eftersom konsumtionen inom dessa varugrupper inte har ökat i våra avnämarländer har inte heller vår försäljning gjort det.

— Variationerna har emellertid varit stora: för wellpappsindustrin — (ytterförpackningar, transportförpackningar) har efterfrågan varit tämligen stabil. Den har varit en expansiv sektor med en tillväxttakt i Europa under de senaste femton åren på upp till 15 procent. I år har tillväxttakten dock varit bara 0—5 procent. Vad sedan beträffar den sektor som sysslar med innerförpackningar har tillväxttakten i regel tidigare år varit 4—6 procent, men i år noll eller minskande på nästan alla huvudmarknader. Det här sammanhänger med att konsumtionen i våra avnämarländer har hållits nere, antingen på grund av brist på pengar eller genom andra åtgärder som har vidtagits för att minska konsumtiorenh. Inom denna senare sektor har vi dessutom, samtidigt som marknadsläget försämrats, fått ett mycket betydande kapacitetstillskott. Vi fick tre nya maskiner igång i slutet av senaste år och de har varit fullt produktionsdugliga i år, men kapaciteten har inte kunnat utnyttjas i full utsträckning. Detta har inneburit stagnationsdagar.

FORUM: — Vilka är kapacitetsutsikterna för nästa och kommande år?

Forum 19/71

GROTENFELT: — På papperssidan har vi att se fram emot en kapacitetsökning på 900 000 ton från nivån 1970 fram till 1974. Fyra maskiner har kört i gång redan nu: Kajana, Myllykoski, Raumo och Nokia. Nästa år körs maskiner igång i Gerknäs, Veitsiluoto och Summa och sedan kommer någon till år 1973. Vår exportkapaciter kommer därmed att öka cirka 33 procent. GRÖNHAGEN: — På transportförpackningssidan körde en ny stor enhet i gång i mitten av oktober, nämligen Kemi Oy:s kraftlinermaskin. Vår allmänna målsättning är att hålla igång alla maskiner vi nu har, om inte till 100 procent, så i varje fall i betydligt högre grad än i år. Men jag tror att 1972 blir ett svårt år, speciellt för inneförpackningskvaliteterna. Tänker man på de realistiska möjligheterna att fullfölja den målsättning och försäljningsplan som vi förelagt oss är det nog en blandad bild man får när man ser på prognoserna för marknadsutvecklingen. Härtill kommer att en hel del kapacitet fortfarande är på kommande ute i Europa som tillskott till det produktionsöverskott som redan finns. Också vad beträffar den nämnda nya stora maskinen i Kemi är utsikterna en aning obestämda. USA kommer inom denna speciella sektor med ny kapacitet: detta kan försämra våra möjligheter.

FORUM: — Marknadsutsikterna ter sig alltså inte ljusa?

GROTENFELT: — För att börja med nästa år, så är det ytterst vanskligt att uttala sig om möjligheterna att avsätta den stigande produktionen. Vi tror inte på någon direkt förbättring av marknadsläget nästa år. National City Bank i USA har visserligen kommit med en del försäkringar, men trots dem tror vi snarare på ökade svårigheter i Amerika än på förbättringar. Vårt hopp står till Europa och England.

FORUM: — Ni nämnde ju nyss att kapaciteten kan väntas stiga med 900 000 ton fram till 1974. Betyder det ökade lager? GROTENFELT: — Jag tror inte på större lagerhållning om det blir svårt att avsätta produktionen. Det hela är vanskligt att tippa ännu då vi har försäljningskampanjer igång också på nya marknader. Vad de ger vet ingen idag. Vi frågar oss vad Vänd e Nils G Grotentelt Finska Pappersbruksföreninge 9 Boris Grönhagen Finnboar e Aarne Castrén

Finska Träförädlingsindustriernas Centralförbun tex Kinas nya politiska och handelspolitiska öppning kan vara värd för oss. Den verkar intressant.

— Det är karaktäristiskt för oss att vi har en liten hemmamarknad, den konsumerar 8-—10 procent. Vi är starkt beroende av avsättningen utomlands. Ett annat karaktäristiskt drag ä att vi försöker hålla oss framme på marknaderna i alla världs delar och på så sätt fördela riskmomenten. Vi försöker därmed bland annat undvika konjunkturväxlingar — de kan finnas på en marknad men inte på en annan. Vi har en sådan ”safeguard” på 30 procent utanför Europa.

GRÖNHAGEN: — Finnboard räknar nog med en ökad exportvolym i år, i ton räknat med ca 8 procent jämfört med fjolåret, och vidare räknar vi med kännbart ökad export 1972. Men det hindrar inte att en del av nykapaciteten eventuellt fortfarande kommer att vara outnyttjad.

FORUM: — Om marknaden var sådan att ni kunde utnyttja kapaciteten helt, hur stor ökning skulle kartongen då kunna visa upp?

GRÖNHAGEN: — Ytterligare över 20 procent. Vi räknar med att kapacitet för ca 50 000 ton blev outnyttjad i år. Inom tre år från 1970 räknar vi med en kapacitetsökning om 40 procent. Då närmar vi oss 1 miljon ton och på sikt tror jag att vi skall finna avsättning för det. Den spridning som Grotenfelt nämnde i pappersexporten har vi inom kartongen också, men den är mindre; ungefär 10 procent av vår export går transoceant. Det sammanhänger med det som jag tidigare nämnde, att vi betjänar konsumtionsindustrin. Eftersom denna inte är speciellt framträdande i Afrika, Asien och Sydamerika, är också vår export dit av mindre omfattning.

FORUM: — Ni antyder båda att 1972 blir ett svårt år, är det inledningen till ännu värre tider?

GRÖNHAGEN: — Nej, det tror jag inte, tvärtom finns det vissa tecken på en vändning till det bättre så småningom. Jag hoppas sålunda att vi bl a kan räkna med en förbättring av marknaden i England.

GROTENFELT: — För många enheter i världen kör igång samtidigt.

CASTREÉN: — Därtill kommer att konsumtionsbilden ute i världen är neråtpekande eller åtminstone stagnerande för tillfället. Det är alltså en serie ogynnsamma faktorer som är orsaken till dagens bild.

1 2

GROTENFELT: — Vi skall se vår nuvarande och kommande kapacitet mot bakgrunden av tumregeln — det faktum — att världens konsumtion av papper och kartong fördubblas på tio år. Denna utveckling har av futurologer förutspåtts fram till år 2000. Och på basen av det måste vi väl ändå säga att vår produktion är ganska anspråkslös. Vad är vi med våra 3,5 miljoner ton papper och 1,3 miljoner ton kartong i en total världskonsumtion av idag på 130 miljoner ton och 1985 260 miljoner ton. Man måste ju utgå ifrån att de länder där råvara och kapacitet finns skall producera och se till att behoven tillgodoses. Investeringarna och planeringen hos oss vilar nog på en väldigt sund bas. Att sedan marknaden växlar, att vi har lågkonjunkturer och högkonjunkturer och att investeringarna kommer klumpvis är att beklaga men det ändrar inte på framtidsvisionerna. Skulle man komma så långt i den ekonomiska planeringen i världen att man byggde nya maskiner med jämna mellanrum, ja då skulle ju aldrig disproportion mellan produktion och konsumtion uppstå.

CASTRÉN: — Här kan det vara intressant att inflika att FAO i maj gjorde en prognos för konsumtionsutvecklingen fram till 1985. FAO konstaterade då att världskonsumtionen stiger så starkt att för att tillfredsställa den borde en 100 000 tons maskin köras igång var fjärde eller var femte dag. Mot bakgrunden av detta är våra nya maskiner en droppe i havet. GROTENFELT:— Vi får inte heller överskatta Finlands betydelse som producent av dehär varorna, Finland har betydelse som exportör. Största delen av världens produktion sker för hemmabruk, men vår hemmakonsumtion är, som jag tidigare sade, så liten att vi har en etablerad och erkänd ställning som exportör.

FORUM: — Farhågorna på senaste tid att vår näringsgren nummer 1, träförädlingsindustrin, skulle vara på utdöende är då bara lekmäns okunskap om situationen?

GROTENFELT: — Absolut. Mannen på gatan tror att framtiden ser dyster ut, men det är en missuppfattning som bör korrigeras.

CASTRÉN: — Våra förhandlingar med EEC kommer vid en olycklig tidpunkt såtillvida att träförädlingsindustrin har avsättningssvårigheter. EEC:s utrikesministrar har tänkt sig en övergångstid för papper och kartong på 12 år och det kan vi inte vara nöjda över. Vi får på sätt och vis lida för att marknadsläget för träförädlingsindustrins varor är dåligt just

Forum 19/7 nu. Jag kan inte instämma med dem inom EEC som tror att de nordiska länderna skulle kunna ta Tivet av EEC:s egen pappersproduktion. Till det har vi inte ens fysiska möjligheter, för vår totala exportkapacitet är sist och slutligen bara ca 13 procent av det utvidgade EEC:s konsumtion. Dessutom bör man komna ihåg att en rätt stor del av vår pappersexport går till andra områden än det utvidgade EEC. Trots detta anser EEC det befogat att på ett för oss drastiskt sätt skydda sin egen pappersindustri. Som Grotenfelt och Grönhagen tidigare lät förstå är det hård konkurrens ute på världsmarknaden. Hittills har en viktig del av vår konkurrensförmåga bestått i en bra handelspolitisk position, Om man ser på de olika grupperingarna i världen finns det ingen del där vi direkt skulle vara diskriminerade. Detta gäller väst som öst. Situationen skulle dock bli ytterst kritisk om Sverige, Österrike och Norge får sina arrangemang med EEC, dvs trappar ner tullarna till noll någongång på 80-talet, medan vi skall kämpa med en 12 procents tull. Vi har inga sådana konkurrensfördelar jämfört med Sverige att vi i det läget längre skulle kunna anses som jämnstarka konkurrenter. Då skulle vi befinna oss i en situation där den enda utvägen vore att gripa till konstlade åtgärder, snedvridning av valutakurser eller något dylikt.

FORUM: — Kan ni se att Finland skulle ha några realistiska möjligheter att få 1985 års gränsen justerad?

CASTRÉN: — Det får förhandlingarna utvisa. Dagens uppgifter är preliminära. Men om vi tänker på Kennedy-rondens förhandlingar så kommer vi ihåg att man där också ville ha specialregler för pappersindustrin, så vi får nog vara beredda att papperet in t e kommer att behandlas lika som andra industrivaror. Ett positivt drag är ändå att man frångått det krav som vissa EEC-länder ställde, d v s att papperet h elt skulle lämnas utanför tullsänkningarna. Nu är det dock fråga om en längre övergångstid.

GRÖNHAGEN: — Det här förslaget till tidtabell som nu föreligger passar oss faktiskt illa. Vi skulle behöva hjälp snart och om förhandsmeddelandena håller streck blir det alltså en mycket utdragen period som vore tung för oss. Vad jag i sammanhanget tycker är ännu värre är att våra hittillsvarande Eftapartner Danmark och England eventuellt finge rätt att inom ramen för den utvidgade gemenskapen bygga upp en

Forum 19/7 temporär tullmur, Den skulle innebära en direkt försämring av de positioner vi hittills har haft.

FORUM: — Förutsatt att 1985 årsgränsen bibehålls, finns det då risk att Finland reduceras till ett cellulosaexporterande land, att vi skeppar ut råvaror och eventuellt i stället grundar förädlingsbolag inom EEC?

CASTREÉN: — Risken för att vi skall reduceras till ett råvaruproducerande land är praktiskt taget obefintligt, eftersom vi får ett klart datum då tullfrihet inträder. Dessutom tror jag att Sverige och Österrike får samma villkor som vi. Norge, som uppenbarligen går in som medlem, är inte så betydande inom papper och kartong att deras arrangemang skulle innebära någon katastrof för oss.

GROTENFELT: — Det är uteslutet att tänka sig Finland som råvaruexportör. Vi måste ju utvecklas och industrin måste höja förädlingsgraden,

GRÖNHAGEN: — Jag instämmer. Det finns £ n inte råvara att bygga nya cellulosafabriker på.

FORUM: — Låt oss se på prisbildningen?

GRÖNHAGEN: — Tullarna är ju en del av prisbildningen och vi ser inom Finnboard med oro på prisbilden. Redan innan vår nya kapacitet kom med i bilden låg priserna kraftigt efter i utvecklingen om man jämför med kostnaderna. Den här utvecklingen har accentuerats: kostnadsstegringen har gått vidare medan vi på grund av marknadsläget, konkurrensen och överkapacitet inom flera sektorer haft svårt att tillräckligt uppjustera priserna och råkat i en situation där lönsamheten sätts ifråga. Genom att utsikterna för nästa år är sådana de är, har vi här ett akut problem. Å andra sidan är det angeläget att understryka att vi inte kan skapa ökad efterfråga genom att sänka priserna. Då uppstår pristryck som ett nytt moment i konkurrensen. Vi vill även i ett svagt marknadsläge åtminstone bibehålla prisnivån. Boksluten ute i Europa har publicerats och de ser hemska ut. Oavsett vilket politiskt system man har och vilken uppfattning om vinstbegrepp som föreligger är det naturligtvis helt ohållbart att en så här stor industri inte skulle bära sig, så detta måste rättas till.

GROTENFELT: — På papperssektorn har priserna stigit stadigt de senaste åren, och den trenden hoppas vi att fortsätter. Men också hos oss har kostnaderna stigit snabbare än priserna, Detta är å andra sidan ingen specifikt finländskt problem.

Nn