Pentti Piha fick patent på bil-och-båt-marina

av Ragnhild Artimo Forum 1992-12, sida 25, 01.10.1992

Taggar: Personer: Pentti Piha Teman: patenter

JT Landing, modell. Inkörsrampen klarar en halvtonnare på tio meter och höjden 3,5 m från köt till däck. På däcket samt i pontonens hall — som till merparten ligger under vattenlinjen — finns det plats för 50 båtar eller 36 bilar.

Pentti Piha fick patent på

BIL-OCH-BÅT-MARINA

Text: Ragnhild Artimo

Trött på att köra en timme eller två till båthamnen? Trött på att släpa veckoslutsprovianten och annat behövligt, plus skällande hundar och gnällande barn hundratalet meter från bilen till båten? Misströsta inte: nu kommer marinan som samtidigt ä parkeringsplats, och inte ”äter nte bara en flytande brygga, uta en flytande båthamn med alla funk tioner ”ombord” — det är arkitekt Pentti Pihas bidrag till ett lyckligare båtliv och samhälleligt vettigare stränder. Han har precis beviljats patent på sin unika hjärnprodukt, och planerna marknadsförs av Oy Julius Tallberg Ab, varför marinan fått namnet JT Landing, gångbart också internationellt. Piha har själv seglat i fyrtio år, och vet att hans brain baby är en social beställning. För stadsplanerare, lika väl som båtägare.

värdefull strand — den flyter.

Det ger mera dagar till sjöss per säsong, och kostnadseffektivare utnyttjande av den säkert dyra båten.

Själva den flytande enheten skall kunna gå på 4 miljoner mark.

Konstruktionen skall bära 200 ton. Den är mycket stabil: en tio tons kran och en fem tons båt på ena sidan av ”däcket” ger en lutning på bara 8 cm.

Pontonen behöver inte mer areal till lands än vägen fram till inkörsrampen, men vattendjupet måste vara minst 4 m. Farleden till båthamnen måste vara 3 m djup.

En enhet, 50 båtar, 36 bilar

JT Landing är en 61 m lång och 17 m bred ponton av stålförstärkt betong. Enheten är planerad för 50 båtar/36 bilar. Bilparkeringen är under tak, i den 2,5 m djupgående enhetens ”lastrum”: man kör ombord och kör nedför rampen till parkeringshallen/båtförvaringshallen, lassar ur bilen och tar sig den högst några tiotal meter långa biten till sin båt. I förbifarten kan man besöka marinans toalett. ladda upp med bränsle, och svepa en kopp kaffe eller hugga en bit mat i kaféet. Vid återkomsten eller ”mellanlandning” under en längre sejour till sjöss kan man köra en load i tvättmaskinen, bada bastu eller duscha. Inga mänskliga behov är främmande för JT Landing.

Och på vintern tar båtarna över bilhallen, tryggt under tak. Där kan man också i takt med sin egen tidtabell sköta målnings- o.a. upprustningsjobb under vintern eller våren så båten är klar för sjösättning strax då isarna går.

FÖRUN, 12/1992

Radkoppling eller T-koppling

Piha har tänkt sig att JT Landingmarinan skulle marknadsföras på exempelvis aktiebas. som golfbanor. Delägare i en 50-platshamn kunde man bli för 80 000 mark. Kopplar man samman flera pontoner i rad eller i form av en T-brygga sjunker enhetspriset genom att väg och kommunaltekniken är gemensam för hela gruppen.

Bevakning och underhåll skulle sysselsätta två personer året runt, och ge sommarjobb år ett par tre personer till.

Pontonerna kan flottas från tillverkningsplatsen till stationeringsplatsen — enligt Piha går ”lönsamhetsgränsen” vid runt 150 nautiska mil. Det är alltså klart fråga om en innovation för hemmamarknadsproduktion. Men Ilicenser väger inte mycket: Piha förhandlar redan om sin uppfinning med amerikanska kommersialisatörer och med intressenter i Portugal, Tyskland…

— Intresset för denna ”kustsparande” innovation är oerhört stort i speciellt länder som inte har mycket strandlinje att tala om, eller egen skärgård. Helsingfors är faktiskt världsetta beträffande längden strandlinje per capita, konstaterar han.

Strandbulevarder, kom tillbaka!

Det är något vansinnigt i att man t.o.m. i Helsingfors, med ett maximum strandlinje, skall tvingas köra långa besvärliga vägar till sin båtplats. Det är inte unikt att folk från innerstaden får åka ut till Sibbo för att komma ut till havs. Men, säger Piha, det är i själva verket inte alls nödvändigt.

— Med en flytande båt/bilmarina borde alla som vill kunna få en båtplats mitt inne i staden, möjligast nära sin bostad. JT Landing-enheter kan placeras i stora grupper och serier utan att det stör boendemiljön. Forna strandbulevarder kan återupprättas, nya kan byggas där rader av båtar nu indiskret kommer invånare och flanörer in på livet. Ge staden tillbaka till stadsborna, och ge båtarna och båtägarna havet, utan extra krumbukter!

Pihas marina ”stör” så minimalt genom att den är helt självförsörjande. Allt finns ombord på pontonbryggan/bil/båthallen: bränsleservice, förvaringsutrymmen, sociala utrymmen, kommersiella tjänster. Marinan ta också hand om det klassiska båthamnsnedsmutsningsproblemet: genom att alla operationer sker ”om bord” hanteras olje-, målnings- och annat problemavfall också ombord, och rinner inte genom marken småningom ut i vattnet som vid landbaserade båtbryggor. JT Landing kräver inte heller inhägnade parkeringsutrymmen — bara en väg och tillgänglig kommunalteknik.

— Det är en mycket miljö- och samhällsvänlig lösning, säger Piha. — Den avlassar kommunen areal- och andra bekymmer och dirigerar räkningen dit den rätteligen hör — till båtägarna själva. Att använda dyr tomtmark för fritidsbilparkering är vansinne, tycker han.

När kommer den första JT Landing-hamnen? Och vart? Det vill Piha inte avslöja; flera projekt ligger i startgroparna härhemma, utöver de internationella förhandlingarna. Men steget från ritpappret till betong tas av någon annan, inte arkitekten själv. Han har patenterat den unika lösningen, men tillverkningen tar andra hand om. Det vettigaste, framhåller han, är naturligtvis serieproduktion som kör ner enhetspriset. Men ingenting hindrar ju tillverkning av enstaka enheter för beställare utan jätteplaner. o 25