Perestrojkan och vetenskapen
av Tauno Tiusanen Forum 1988-01, sida 27, 21.01.1988
Sovjetvetenskape och perestrojkan
Text: Tauno Tiusanen
Sovjetunionen är som känt ett motsatsernas land, I väst har vi redan länge beskrivit Sovjetunionen som en ekonomi som producerar bra raketer och dåliga skor. När perestrojkan framskrider, och glasnost (öppenheten) blommar, har denna typ av observationer fått fotäste även i den sovjetiska debatten, också hos den högst partiledningen.
enna paradoxala situation är förD ståelig ur många synvinklar. Sovjet unionen har I sitt ceniralstyrda ekonomiska system fortgående satsat enorma summor på rymdforskning. Det har inte endast varit en fråga om pengar, utan även om styrning av de reella resursflödena: rymdsektorn har fått de bästa mänskliga och materiella resurserna till förfogande.
I den ”jordiska” ekonomin har företagen saknat — förutom resurser — incentiv till produktutveckling. När man har krävt kvantiteter, har produktutveckling, innovationer, kvalitet och mode inte orkat intressera folk på företagsnivå. Teknologin har ofta stannat på en rent vetenskaplig nivå, medan de praktiska tillämpningarna har haltat illa.
En lösning av detta problem är perestrojkans primära uppgift. Man måste få vetenskap och kunnande att tjäna produktionen och därmed medborgarnas välfärd.
Imponerande siffror
De medel som dirigerats till utvecklandet av vetenskap och teknologi är numerärt sett imponerande. Enligt sovjetiska källor finns det 1,5 miljoner som sysslar med vetenskapligt arbete i landet. Detta innebär ca en fjärdedel av alla världens vetenskapare. Uppfinningsarbete utförs av över 4,6 miljoner sovjetiska arbetstagare, vilket motsvarar nästan hela Finlands invånarantal.
FORUM 1/1988
I Sovjetunionen föds årligen ca 80 000— 30 000 nya idéer, som erkänns som uppfinningar, för vilka ifrågavarande personer beviljas ett uppfinnarintyg och därtill ansluten belöning. År 1985 satsade man sammanlagt 24,8 rmrd rubel på vetenskap (hit hör inte kapitalinvesteringar, t ex byggandet av laboratorier etc), och denna summa skall öka till 33 mrd rubel fram till år 1990. Dessa siffror matsvarar ca 4—5 procent av nationalinkomsten.
Bakom dessa imponerande siffror har dock funnits ett kontinuerligt bekymmer: det vetenskapliga arbetets bristande integrering med näringslivet. Sovjetunionens ekonomiska historia har som av en röd tråd följts av den sk departementalismen: knutpatriotiska — branschintressen har stått främst. Man har ofta försökt tackla denna reviranda, men i allmänhet med dålig framgång.
GNKT bör koordinera
I samband med ”Kosygins ekonomiska reform” under senare hälften av 60-talet grundades GNKT, dvs Statens vetenskapligt tekniska kommitté, som fick till uppgift att koordinera hela det vetenskapliga arbetet och att övervinna knutpatriotismen. Hrågavarande enhet, till vilken även hör en avdelning för externa ekonomiska relationer, har uppenbarligen inte helt lyckas i sin uppgift eftersom tillämpandet av vetenskap till praktik har haltat illa under de senaste ca 20 åren.
Till denna del har kritiken av perestrojka varit rentav förvånansvärt avslöjande. T ex nämner N Smeljov I sin uppmärksammade artikel i Novy Mir hut ca 17—18 procent av den förädlande industrins produkter enligt patriotiska värderingar håller en internationell kvalitetsstandard, medan realistiska värderingar utgår från värden på ca 7—38 procent. Om man tar i betraktande de ovannämnda resurserna som satsats på utvecklandet av vetenskap och teknik, kan helhetsresultaten i slutändan av produktutvecklingskedjan i inget fall anses vara uppmuntrande.
Nya kommittéer Gorbatjovs perestrojka, som alldeles speciellt understryker teknologins betydelse i den nuvarande intensiva fasen av ekonomisk tillväxt, påminner på många sätt Kosygins organisationsreform. Man har grundat nya koordinerande statliga kommittéer som på GNKTs vis är | dominerande ställning gentemot de branschvisa ministerierna. En egen statlig kommitté har tillsatts för automationsutvecklingen inom maskinbyggnad. För det ”agrarindustrielta komplexet”, dvs för skötseln av livsmedelsprogrammet, har skapats en enhet vid namn Gosagroprom, till vilken fusionerades fem tidigare ministerier, Energiförsörjningen har en egen, ny koordinerande kommitté. Dessa nya kommittéer, som fungerar på en hög nivå inom beslutsfattandets hierarkier, har till uppgift att sätta fart på tilllämpandet av det branschvisa kunnandet. I denna stund är det helt omöjligt för en utomstående observatör att bedöma resultaten av dessa organisationers arbete. I väst vet man knappast något om hur de har smultit in sovjetekonomin som helhet.
Tekniska komplex
En annan på tillämpning av vetenskap baserad institutionell innovation i samband med perestrojkan, är skapandet av de vetenskapligt-tekniska komplexen. Dessa organisationer — man har tillsvidare grundat aderton — har i uppgift att koordinera arbetet vid olika tforskningsanstalter och planeringsbyråer med produktionen.
Ett av dessa är komplexet som skapats kring Patons svetsinstitut | Kiev. Denna enhet, som har specialiserat sig på svetsning och ytbehandling av metall, strävar till att utveckla metaller och arbetsbesparande metoder, som i vid utsträckning kunde tilllämpas inom hela sovjetekonomin.
Ett av dessa aderton komplex har specialiserat sig på utvecklandet av mikrodatorer och på att ta fram ekonomiska tillämpningar av dessa. Man har som mål att utveckia en ändamålsenlig palett minidatorer, där alla produkter skulle representera internationell kvalitetsnivå. Det är bråttom på detta område: redan under den pågåend vän 27