Pilotprojekt för plaströr

av Erik Meitz Forum 1982-02, sida 22-23, 03.02.1982

Taggar: Orter: Thailand Teman: plaströr

Wiik & Höglund i Thailand:

PILOTPROJEKT

Meter efter meter av ett svart boaormsliknande plaströr söker sig ned i Bangkoks sönderrostade vattenledningssystem. Här och var dyker det upp och försvinner på nytt in i de gamla rören som ligger djupt under gatorna.

e I Thailands huvudstad Bangkok är byggen alltid utdragna historier. Särskilt det kommunala vattenverket ställer osvikligt till med trafikkaos varje gång en rörläcka skall lappas och det är inte sällan. Det som sker nu, sker i all stillhet och går dessutom raskt undan.

Plastormen är från Finland och dess färd genom Bangkoks vattenledningar övervakas också av finländska ögon. Ett öga på operationen håller också Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken, som vanligt ute efter tekniska lösningar som spar tid och pengar.

Diskreta byggen

En dag i januari åker jag runt med den finländska projektchefen och beskådar arbetet som pågår längs fyra linjer i centrala Bangkok.

Vi kommer först till Rama IV, ett av huvudstråken med kunganamn. Ett tält, några staket och varningsskyltar är allt som syns. Det visar sig att arbetarna sover, inte av lättja utan av trötthet efter ett nattpass. En av de sovande körs upp — han har till madrass valt skylten med den finländska firmans namn: Oy Wiik & Höglund Ab, Vasa, Finland.

22

FÖR PLASTRÖR . Här var det alltså paus och vi åker vidare till ett ställe mitt i Bangkoks kinesiska stadsdel, stadens äldsta och trängsta del. Ett långsmalt schakt, halvannan meter brett och tio meter långt, längs trottoarkanten på den mest tillproppade trafikleden visar att arbete pågår. Nere i hålet ser vi en rörstump av ansenlig kaliber sticka ut ur schaktväggen. Och in i mynningen glider alltså meter efter meter av den svarta plastormen, nästan lika grov som det gamla röret. Ormen malas av några man som står till midjan i lervällingen. Ovanför dem dånar trafiken vidare som normalt, på sin höjd får sig skyddsräcket en törn ibland.

Schaktet är inte värre än de hål som

En bit av den gamla huvudvattenledningen i Bangkok, som inte har hållit stånd för tidens tand.

finns överallt på Bangkoks gator av olika anledningar och som alla har vant sig vid för länge sedan.

I en annan del av innerstan håller man just på att svetsa till en förlängning av plaströret. Allt ser ytterst behändigt ut, så enkelt att ett barn kunde klara det.

Katastrofhot

Bredvid hålet där plaströret försvinner in rörstumpens mynning ligger en bit av den gamla huvudvattenledningen. De ser ut som en fornlämning — skör, sprucken, lätt att sparka sönder med tåspetsen.

För vattenverket har åren fört med sig allt flera problem med dehär rören. De äldsta är 65 år gamla, de yngsta ca 30. Hur gedigna dessa franska gjutjärnsrör på 400—800 mm än var som nya så har de inte hållit stånd för tidens tand. Den gnager dessutom särskilt snabbt i Bangkoks sura gyttjebotten.

Ännu värre än själva rören har bultarna som håller ihop dem rostat. Följden är ständiga läckor och ett svinn på 40—50 procent av allt vatten som pumpas in i systemet.

Rören utsätts också för yttre påfrestningar. Staden är byggd på ett gungfly och sjunker officiellt med 10 cm i året, i verkligheten betydligt snabbare fastän ingen vågar säga det högt. Rörens läge rubbas allt mera; allt oftare brister de.

Härtill kommer ett gammalt problem —- stöld av vatten. När ledningarna byggdes passade många vattenkonsumenter på att bygga privata anslutningar utan mätare. Hur mycket som försvinner den vägen vet ingen.

För det kommunala vattenverket är svinnet både dyrt och pinsamt. Det är

FORUM 2/8 fråga om det vatten som turister varnas för alt dricka men som för miljoner bangkokbor fortfarande är en lyx att drömma om.

Det kanske värsta är att de sanitära farorna nog hotar också andra än turisterna. Allt det som gör att vattenledningarna läcker gäller också för avloppsledningarna, som ofta går parallellt med och ovanför vattenrören. Detta plus de för varje år allt värre översvämningarna för att man har börjat tala öppet om epidemirisker av katastrofala målt.

Pilotprojekt

Det som vasafirman Wiik & Höglund, egentligen avdelningen WH Pipe International har fått i uppdrag är ett pilotprojekt som omfattar 9 av sammanlagt 230 km grova huvudledningar. Från Vasa har man skeppat 12 meters rörlängder i alla behövliga grovlekar som på ort och ställe svetsas samman i lämpliga längder.

Materialet är tryckbeständig polyethylen. Svetsningen sker så enkelt som det bara är möjligt — de båda rörändorna hettas upp med en metallplatta som legat över en gaslåga och trycks ihop med ett av företagets patenterade specialredskap; fogen är starkare än själva röret.

Röret både dras och skjuts in i det gamla höljet. Före röret dras en skrapa genom det gamla röret för att eliminera hinder, bla just de ”svarta” anslutningarna av vilka man hittills har påträffat eu tiotal.

Av de dryga två år som projektet har varil igång gick halvtannat till förhandlingar och förberedelser och under det senaste halvåret har man avverkat ca hälften av själva installationerna. Redan nu kan man säkert säga att projektet har hållit vad det lovade. Förutom den uppenbaraste fördelen -—- smidigheten — uppger företaget en beräknad kostnadsfördel på 30–70 procent jämfört med andra metoder att sanera rören.

FORUM 2/82

Innan det nya plaströret installeras elimineras hinde i de gamla rörledningarna med hjälp av skrapan på bilden.

Plaströren är visserligen dyrare i anskaffning än konventionella järnrör, men installations- och servicekostnaderna vinner man på. Därtill kommer beräknad livslängd på minst 50 år.

Helt problemfritt är det dock inte i en stad som Bangkok. Gatorna är ofta byggda som lock äver de forna kanalerna i det som var Asiens Venedig. När man väl med möda har fått hål på den armerade betongen är frågan: hur går rören egentligen?

På ritningarna är de raka, i verkligheten gör de bukter och finter över och under de forna kanalerna. Då gäller det att improvisera och skära till plaströret från fall till fall.

Ändå har själva arbetet gått undan som planerat. At projektet just nu ligger ett halvt år efter tidtabellen beror på stelbenta myndigheter. Om den bottenlösa korruptionen ännu för ett par år sedan var det största problemet i dylika sammanhang är det idag snarare tvärtom. I ämbetsverken driver man nu ut fan

Det nya plaströret både dras och skjuts in i det gamla höljet.

med djävulen, i det här fallet med s k Anti Corruption Committees som med lupp synar varje offert, kontrakt och faktura innan de ansvariga tjänstemännen vågar röra ett finger.

Ineffektivt system

Pilotprojektet leds av det kommunala vattenverket med en lokat entreprenör (med inofficiella underentreprenörer) som byggare. Den finländska andelen är själva rören plus installationstekniken inklusive specialredskap och övervakare.

Den finländske projektchefen John Holm menar att det hela hade gått bättre undan både tekniskt och byråkratiskt om firman hade fått sköta allt som ett konstruktionsuppdrag. Nu talar de ”konsulterande” tre ingenjörerna och tre svetsningsövervakarna ofta för döva öron när entreprenörens man har sitt huvud för sig.

Men det är nu så det skall vara i Thailand och man kan ju förstå en viss nationell stolthet på den punkten.

Uppföljning?

Bangkok har en s k Master Plan för en totalsanering av huvudvattenledningsnätet på 230 km. Just nu verkar det att väga jämnt mellan en direkt uppföljning av pilotprojektet och en tids smältande av erfarenheterna innan man besluter något.

Erfarenheter att ta till finns det nog också från andra håll. Runtom i Europa förnyas avlopps- och gasledningar med i princip samma metod — relining kallad.

Uppdraget i Bangkok fick Wiik & Höglund i konkurrens med andra företag som höll fast vid den gamla metoden, att byta ut rören. Relining-metoden sprider sig tydligen; just nu arbetar det finländska företaget på en preliminär offert för Peru.

En avgörande faktor är hur Världsbanken reagerar med lån till behövande, som just t ex Bangkok.

Kapacitet för rörleveranser finns det i varje fall. Wiik & Höglund har fabriker i Finland, Norge, Danmark och Kanada. Firmor i Australien och Sydafrika har köpt rätt att tillverka samma rör. I Kalifornien har Wiik & Höglund två mobila fabriker som gör rör direkt på installationsplatsen.

Föratt inte tala om vad plastjättar som Hoechst och Dow Chemicals har i beredskap.

Men i Bangkok ligger vasafirman i alla fall bra till. För där finns allt som allt över 9 000 km läckande vattenledningar. Och något måste göras, helst snart och snabbt.

Erik Meitz 23