Planering - skogsindustrins ödesfråga
av Erkki Olin Forum 1989-10, sida 07-09, 08.06.1989
Taggar: Personer: Pentti Sierilä Teman: skogsindustrin
Text: Erkki Olin
Skogsindustrins ödesfråga - BÄTTRE PLANERING KRÄVER LÄNGRE PERSPEKTIV
Den som påtalar brister i skogsindustrins planeringsapparat kan i dagens situation få dras med epitet: glädjeförstörare. Men någon måste ju alltid ta på sig uppgiften att viska ett varningens
Kritiken kommer från de egna leden.
lla olycksprofetior till trots går de NA runt tal hundra stycken pappers maskiner vår skogsindustri sammanlagt äger här hemma och utomlands på högvarv. Branschen rider på en vågkam av högkonjunktur som är ytterst svår att förklara.
Den som efter alla felslagna spådomar på mer eller mindre auktoritativt håll vågar sig på en gissning om när recessionen kommer att sätta in, löper risken att bli utsatt för allmänt åtlöje. Nu är det bäst att tiga och bara se tiden an.
Visserligen har efterfrågan på vissa papperskvaliteter redan visat tecken på avmattning, men högförädlat bestruket papper har såpass god åtgång att direkta leveransvårigheter redan uppkommit.
— Men bättre så än det motsatta förhållandet: att vår basindustri, som skall håva in närmare 40 procent av exportintäkterna. skulle stå inför avsättningssvårigheter. säger direktör Pentti Sierilä på Skogsindustrins Centralförbund.
- Vi kan också vara glada för att vi i Finland i ett relativt tidigt skede övergick från bulkvaror till högförädlade produkter. Det är först nu man i konkurrentlandet Sverige börjat inse omfattningen av den omläggning som väntar produktionen i de bulkvaruinriktade svenska pappersbruken. Hittills har de haft konkurrensfördelen förankrad i billig elkraft och koncentrerat ägande av skogarna. Nu håller nitarna i den strukturen på att ge efter, och svenskarna önskar nog att de varit i vår situation.
Sieriläs gebit är företagsplanering. Den har han en verkligt lång erfarenhet av — först som Ensos planeringsdirektör och senare som ledare för olika projekt inom branschen. Banan på Skogsindustriförbundet började år 1977.
För två år sen utgav USA-förlaget Tappi Press Sieriläs studie Corporate Planning and Strategies in Forest Industries, där författaren bl a genom en omfattande enkät
F RUN, 10/198 ord i triumfatorns öra.
hade undersökt företagsplaneringen inom ett stort antal amerikanska, kanadensiska, svenska och finska skogsindustriföretag.
”Önsketänkande och direkta lögnaktigheter”
Vid bedömandet av företagens strategiska målsättning stöter en utomstående analytiker på en hel del problem. Det värsta tycker Sierilä är att ledningen antingen kommer med önsketänkanden eller beskriver företagets kommande verksamhet alltför generellt.
Pentti Sieril - Ibland kan man t o m få sig serverad en direkt lögn.
Koll på intervjuuttalanden får analytikern genom en genomgång av årsberättelser i efterhand. Den metoden har Sierilä använt sig av med en viss framgång, men det är ju klart att en fullständig kontroll inte går att åstadkomma.
Principiellt viktigt då företaget gör en analys av framtiden. är att särskilt de faktorer som leder till bestående förändringar beaktas. På denna punkt syndas det ofta inom skogsindustrin. klagar Sierilä.
Det är inte nog med att företaget baserar sina planer på bruttonationalproduktens tillväxt eller på allmänna utsikter för den industrieHa produktionen över lag. Inte heller trenderna inom branschen. som till exempel de FAO stakat ut, är tillräckliga. trots att de naturligtvis är nyttiga som underlag. För en seriös plan behövs alltid detaljinformation. säger en förebrående Sierilä.
Många av företagen spjälker inte upp sina planer i delmål. De anger planerna enligt numeriskt och vanligtvis i penningbelopp. Det som då sker är ingenting annat än en projektion av dagsläget på en framtid. som vid en regelrätt analys kan befinnas vara en helt ny värld.
En typisk klyscha för skogsindustrins planering lyder: ”högre förädlingsgrad eftersträvas”. Hur detta ska uttydas på prestationsnivån för produktutvecklingen. virkesanskaffningen och energitillförseln är det heller ingen som bemödar sig om att reda ut i planeringsskedet.
Visionärens ”fågelöga ”Fågelögat” är Sieriläs benämning på ett managementproblem i investeringssammanhang. Han utdömer sättet att behandla alla investeringar som inkommande förslag, vilka antingen godkänns eller förkastas av företagsledningen. Ledningen skall själv vara initiativtagare i stora frågor och bemästra utvecklingen, vilket souscheferna i avsaknad av ”fågelögat” inte har de rätta förutsättningarna för.
Nyckelområden inom = företagsplaneringen för skogsindustrin är: e råvara e kapitaltillgången och teknologin e marknaderna och + energin
Det är särskilt råvaran som skiljer skogsindustrin från många andra industrigrenar. En kontroversiell fråga som ställe vänd
Enligt Sierilä är man i Finland alltför fixerad vid att ta råvaran i hemlandet — men ny modeller aktualiseras.
stora krav på planeringen, är här att den finansiella föredelen av en mindre lagerhållning står i strid med nödvändigheten av en garanterad råvarutillgång.
— I Finland har vi kanske fixerat oss alltför mycket vid tanken att vår skogsindustri skall ta sin råvara i hemlandet. Nu har den modellen i viss mån fått stryka på foten för inställningen att råvara som allt annat går att importera — inte bara från Sovjet utan exempelvis också från mellaneuropeiska länder och Brasilien.
Skogsindustrins kapitalintensiva natur betyder att den största planeringsinsatsen måste ägnas investeringarna, som indelas i följande komponenter: $ produktionsmetoderna € själva processen med avseende på pro duktionsstorlekar och genomloppsfart styrsystemen
Ingen överdrift ingår i konstaterandet att Finland ligger klart före konkurrenterna i teknologiskt hänseende. Och som vä är är skogsindustrin den främsta tillämpaten av högteknologi, trots att den inom de “finare tekniska kretsarna” förvägrats benämningen hi-tech industri. Företag som Valmet, Kone, Tampella och Nokia har att tacka skogsindustrin för att de kunnat växa sig så starka.
— En modern pappersmaskin är verkligen ett tekniskt underverk. Och tänk bara på automationen i en massafabrik, som varit språngbräda för elektronikens många landvinningar på andra områden.
Investeringarna inom = skogsindustriföretag sker fortfarande i förvånansvärt stor grad under psykologiskt inflytande av konjunkturläget. vilket gäller all processindustri. Det tycks vara otroligt svårt för en ledning att handla rationellt i ett pressat läge.
Rationalitet innebär igångsättande av miljardprojekt undet lågkonjunkturer för att få dem slutförda då följande högkonjunktur sätter in. Här är det många som
De runt hundra pappersmaskiner som den finska skogsindustrin förfogar över hemma oc utomlands går på högvarv — ännu.
Energin är skogsindustrins ödesfråga. Tillgång och priser reflekteras i planeringen.
darrar på manschetten och låter investeringarna vänta tills självfinansieringsgraden förbättrats.
Samarbete mellan företagen kunde också förekomma i större grad än vad som nu är fallet gällande investeringar som görs på 15, 20 års sikt, tycker Sierilä.
Just nu är marknadsläget förbryllande. Det enda råd Sierilä kan ge ett investerande skogsföretag i brist på bättre beslutsunderlag, går ut på att följa trenden och anpassa verksamheten på bästa möjliga sätt vid konjunkturväxlingar.
Industrins och Imatran Voimas intressen isär
Energin är en av de verkligt stora frågorna inom processindustrin. Tillgång, pris och allmän energipolitik återspeglas också i de planer och utkast som ideligen skisseras upp av skogsindustrin. Energipriset är och
Skogsindustrins nuvarande vågkam är svårförklarad — när kommer recessionen fortfar att vara en faktor av stor betydelse för konkurrensförmågan.
- Vi behöver fördelaktig baskraft för industrin, vars intressen allvarligt börjat skära sig med energiproducenternas, särskilt med Imatran Voimas intressen. — Industrins behov måste ordnas på ett nytt sätt, och framöver kommer vi att slå in på en självständig väg med egna konsortier vare sig Imatran Voima vill det eller inte.
Svenska politiker får sig också en släng av Sierilä. — I miljöfrågor har de svårt att hålla sig till fakta och lätt för att uppförstora saker. Finska politiker är bättre. Med dem går det ändå att komma till tals.
Dagspressen är ett kapitel för sig, och den får också underbetyg av Sierilä.
- Varför skriver inte tidningarna om den vändning till det bättre som skett i vattendragen efter våra storsatsningar? Av totalt 7 miljarder mark i år för skogsindustrins inhemska investeringar faller hela I miljard mark på miljödelen. L 10/1989 F RUN,
F RUN, 10/1989
Text: Margot Granvik Vetenskapsjournalisterna
Halverad energiförbrukning vid massaframställning?
En ny metod som kan halvera elförbrukningen för mekanisk massa håller på att utvecklas vid Svenska träforskningsinstitutet i Stockholm.
Redan nästa vår ska metoden prövas i en försöksanläggning.
et nya systemet, som metoden än D: länge kallas, har utvecklats vid
Skogsindustrins tekniska —forskningsinstitut, STFI, i Stockholm. Om den fungerar i fullskaledrift kan elförbrukningen vid framställning av mekanisk pappersmassa halveras. Det motsvarar ungefär hälften av ett kärnkraftsverks årliga elproduktion.
— Behovet av att minska elförbrukningen har förstärkts under de senaste åren, särskilt nu inför kärnkraftsavvecklingen, säger Lennart Eriksson som är vice VD och energikunnig på STFI.
Han är ytterst förtegen om STFIs forskningsuppslag.
—- Den metod vi tittar på innebär egentligen ett nytt sätt att tänka, är längst han vill sträcka sig.
STFI har sökt patent för sitt nya system men överväger att dra tillbaka sin ansökan eftersom man är skeptisk till att ett patentskydd är tillräckligt säker.
—- Vi vill inte bjuda utländska företag på vad vi utvecklat. Det är bra om svensk industri kan få ett litet försprång framför sina konkurrentländer.
Närmast ska STFI uppföra en försöks -anläggning som beräknas kosta 18 miljo ner SEK. Nästa vår räknar träforskningsinstitutet med att ta pilotanläggningen i drift.
— Det är möjligt att vi parallellt kommer att pröva metoden i full skala på något massabruk. Men vi vill helst fördjupa vår kunskap innan dess.
—- I bästa fall kommer metoden att direkt kunna införas i processen. uppskattar Lennart Eriksson. — Jag tror att man i många fall kan utnyttja de maskinkomponenter som redan finns på marknaden, om de sätts ihop lite annorlunda.
Kan inte kombineras
Tidigare har alkalimetoden, dvs tillsats av natriumhydroxid innan massan smulas sönder mellan roterande skivor, rönt uppmärksamhet.
Alkalimetoden har redan prövats i full skala vid SCA:s pappersbruk i Ortviken, Sundsvall. Försök och utvärderingar har omgärdats av stor tystnad, men uppskattningsvis kan mellan tio och tjugo procent el sparas.
- Vår nya metod kan inte kombineras med alkalimetoden, påpekar Lennart Eriksson. — Det nya systemet är närmas en vidareutveckling av alkalimetoden. Men de bygger båda på samma grundläggande förståelse av processen.
Han vill dock inte uttala sig om den nya metoden också innebär att kemikalier tillsätts.
Kan göra mer massa
Den svenska massa- och pappersindustrin producerar årligen runt tio miljoner ton massa. Av dessa är tre miljoner ton mekanisk massa, som främst används till tidningspapper.
Framställningen av den mekaniska massan förbrukar årligen fyra terawattimmar el. Men den nya metoden skulle alltså förbrukningen kunna halveras till två terawattimmar.
— Men totalt sett behöver själva elanvändningen inte minska, framhåller Lennart Eriksson. - Om elförbrukningen minskar kan i stället mera massa produceras. Den svenska granen lämpar sig ypperligt för mekanisk massa.
— För några år sen trodde branschen att världsproduktionen av mekanisk massa skulle öka. Men förbättrade levnadsförhållanden har ställt krav på bättre papperskvaliteter, som det till exempel går att trycka på, och produktionen av den kemiska massan har ökat mycket mer.
Motsägelsefull debatt
Lennart Eriksson pekar på att den svenska energi- och miljödebatten innehåller flera motsatser.
- Å ena sidan säger man i Sverige att man vill spara elenergi. Å andra sidan tar den elkrävande framställningen av mekanisk massa vara på 90—95 procent av vedråvaran och är på så sätt ekonomisk.
— Detta går inte att förena med kraven på att dra ner på elåtgången. Framställning av mekanisk massa är elintensiv.
Lennart Eriksson uppger att en fjärdedel av massans produktionskostnad består av elkostnader, medan vedråvaran svarar för hälften.
Ytterligare ett skäl som talar för mekanisk massa är miljöaspekten. Klorblekning är ett miljöproblem Sverige länge försökt komma till rätta med.
- Mekanisk massa klorbleks inte och är därför mer miljövänlig än den kemiska massan, säger Lennart Eriksson .
