Plastpengar pop, men provisionen problematisk

Taggar: Teman: kredit

hanteringen av t ex växelkassor skapar arbetskostnader 0 s v. Det är kanske inte en slump att den finska sedelstocken krympt till hälften under detta årtionde, och nu är en av världens relativ! sett minsta — För checker gäller delvis samma kriterier som för kontanter: den fysiska trafiken och säkerheten skapar kostnader, dessutom tillkommer momentet med att kolla att checkerna har täckning.

Också handelns och tex oljebolagens egna köpkort, som är gratis för konsumenten, kostar att upprätthålla som system — även om konsumenten inte är den omedelbara betalaren. Och de egentliga betalkorten — som Kreditlaget sköter — kostar i form av faktureringskostnader, databas, kreditvärdighetskontroll ete. Över en miljon köptransaktioner per månad ger en bild av operationsvolymen.

Alla vinner?

Betalkortsstocken har femfaldigats detta årtionden, och antalet köpställen har mer än trefaldigats. Denna starka ökning indikerar

Kortanatom korttyp BANKKORT Debit Card

BETALKOR (Charge Card; Payment Card; Credit Card EGENTLIGA KREDITKORT (Revolving Credit Card 2—3 å 3—08 vecko att såväl kortanvändarna som köp- och serviceställen är nöjda med systemet.

— Räknar man med samtliga betal-, kredit-, köp- och kundkort — det finns ett sjuttiotal olika — florerar i Finland runt 3 miljoner ”plastkort”, säger Keijo Tapiovaara, Kreditlagets VVD. — 40 procent av alla yrkesaktiva använder betalkort, och det är samma nivå som i Sverige. Antalet kort per användare är i genomsnitt 2,5.

Tapiovaara framhåller att en till två miljoner kort de facto är passiva dekorationer i plånboken…

Kreditlaget har ute över 400 000 kort och räknar med att nå halvmilionstrecket i december med internationella Visa och Eurocard och hemlandsbundna OK-kortet.

— Visa har ökat med 50 procent per år och utgör 85 procent av Kreditlagets omsättning. Kortet är gångbart i 160 länder och accepteras på 5 miljoner köpställen — och 18 000 härhemma.

Senaste år gav Kreditlagets klienter ut drygt 3 mrd mark på varor och tjänster betalda med Visa-, Eurocard och och OK-kort.

0—400 mk årsavgif 3 000—10 00 50 mk ränta 20 Yolå 30 000—40 00 — Fyrtio procent av alla yrkesaktiva använder betalkort, berättar VVD Keijo Tapiovaara på Kreditlaget.

| år väntas totalförsäljningen uppgå till över 4 mrd — Statistiken visar att köp med betalkort i genomsnitt är tre fyra gånger större än med kontanter, säger Tapiovaara. — Exempelvis en tur i snabbköpet går lätt på runt 250 mark om kunden har betalkort, mot genomsnittet 80 utan.

Det är sådana realiteter som handeln knappast kan förbise — betalkorten har en omsättningsökande effekt. Att betalkortshanteringen är en lönande affär också för betalningsmottagaren är obestridligt — och skulle vara det också med t o m högre provision än nu. Tapiovaara hävisar till ett konkret exempel: SOK-kedjan har 130 varuhus som accepterar Diners-kortet — och gladeligen erlägger en provision på 3,5 procent för nöjet. Ragnhild Artimo €

Danmark O n Norge

PROVISIONEN BORT sionerna lagstiftningsvägen avskaffats i

Danmark och Norge. Helt har de inte försvunnit, eftersom spelreglerna inte kunnat ändras för utlänningars köp i länderna. Förändringarna gäller alltså bara danskars köp i Danmark och norrmäns i Norge. Dessutom kan inte alla kostnader rimligtvis övervältras på kortinnehavarna.

Provisionerna har delvis avskaffats som en följd av försäljningsställenas kritik mot dem, men också av andra orsaker — reglering av finansieringsbolagens verksamhet, strävan att dämpa konsumtionen mm.

I Danmark väcktes de slumrande björnarna då bankerna lanserade sitt gemensamma bankkort, Dankortet. Handeln protesterade mot kortets provision, då hanteringen av checker inte kostat någonting. En lag om betalkort stiftades, som bl a ändrade provisionsgrunderna. De internationella betalkorten beviljades till en början dispens från reglerna, men denna upphävdes i början av detta år. Korten fick nya avgiftssys FORUN 12/198 | Norden har betal- och kreditkortsprovi tem, som enligt företagens egen uppfattning sänkt betalningsmottagarnas kostnader med ca 60 procent.

Enligt det nya systemet betalar handeln, restaurangerna och andra betalningsmottagare en årsavgift för att täcka sin andel av de tekniska kostnaderna: porto, service, hot card-listor, kreditkontroll etc. Betalningsmottagarna betalar också en provision på 0,75 procent av räkningen för det marknadsföringsstöd kortföretagen ger genom att ta upp dem i sina internationella guideböcker och för den garanti för att räkningarna betalas som kortföretagen ger. Dessutom rmåste betalningsmottagarna betala ränta om de önskar få räkningarna betalda snabbare än systemets normala 28 bankdagar.

Också i Norge förbjöds provisionerna utgående från lagen om finansieringsverksamhet och de bestämmelser som utfärdats enligt den. De internationella betalkorten fick först dispension från bestämmelserna, men regeringen Brundtland drog utan förvarning in dispensionen senast sommar, inspirerad både av behovet att dämpa konsumtionsboomen samt av handetn och konsumentintressena, som hävdade att korten höjer prisnivån.

Betalkortsföretagen drog regeringen inför rätta, men förlorade målet i mars i år. Domsiutet lämnade dock dörren öppen för betalkortsbolagen att belasta försäliningsställena med ”en viss rimlig avgift” för kortanvändningen, och hänvisar till det danska systemet. Under rättsprocessen sprack fronterna dessutom på bägge håll genom att Visa Norge drog sig ur målet mot regeringen, medan det norska hotell- och restaurangförbundet drog tillbaka sin kritik mot provisionerna, och förklarade sig acceptera fortsatt dispension.

Opposition mot betalkortprovisionerna flammar då och då upp på olika håll, men samtidigt är alla medvetna om att de genererar tilläggsförsäljning, och vill vara med. I Västeuropas u-land för beta’- och kreditkort, Förbundsrepubliken Tyskland, har hotelloch restaurangbranschen tröttnat både på provisionerna — på upp till 8 procent — och bankernas tröga Eurocheque-system. I höst tänker man därför starta ett eget kort, Deutsche Kreditkarte, i nationalfärgerna svart, rött och gult. Provisionen på 2,75 procent ansågs helt acceptabel. H 4 = vv BN ekonomi

FINLAND

IDAG:

Mikael Ingberg PTT

Ekonomin går bättre än väntat?

Den ekonomiska bilden ör oklar i Finland. Flere problemområden signalerar en avmattning I konjunkturerna, men den reella utvecklingen har hittills varit stark, och innehåller löften om forsott tillväxt.

Prognoserna vacklar mellan optimism oc pessimism.

mina två senaste konjunkturrapporter såg jag mig tvungen att anslå en rätt pessimistisk ton. Enligt mitt sätt att se har Finlands ekonomi inte utvecklats särskilt bra. De problem jag identifierade i mina tidigare krönikor var $ problem med imbalansen i östhandeln, som snarast berodde på raset i oljepriserna. €$ mixen i den ekonomiska politiken, där finanspolitiken har varit för expansiv och penningpolitiken som en följd av detta har hållits stram för att räntenivån i vårt land har hållits hög. € den snabba kostnadsutvecklingen — till största delen beroende på stor lönetill Förbundsrepubliken Tyskland

Engiand

Sverige

Källa: OECD Outlook, June 198 (OY (90) 12581 A växt — som har försvagat vår internati onella konkurrenskraft.

I dag kan jag väl inte säga, att dessa problem skulle ha undanröjts. Och i logikens namn borde min inställning till den ekonomiska utvecklingen då inte heller ha förändrats särskilt mycket. Visserligen har oljepriserna stigit och kraven på nedskärningar inom östexporten har därmed kanske minskat en aning. Men trots allt tror man väl ännu allmänt, att östexporten i fjol låg dryga 10 procent över sin långsiktiga jämviktsnivå. Men kombinationen av en expansiv finanspolitik och en stram penningpolitik är ännu rådande och räntenivån är fortfarande hög. Och kostnadstrycket ino 2,5 0,2 2,7 3,2 1,5 3 325 4,5 175 3,7 exportindustrin har inte minskat, även om man speciellt inom träförädlingsindustrin försöker motverka detta tryck med kraftiga strukturrationaliseringar.

Men den försvagning av konjunkturutvecklingen, som jag har väntat på, låter i varje fall vänta på sig. Tvärtom kunde man väl till och med säga, att utvecklingen visar vissa drag av att förbättras. Den viktiga träförädlingsindustrin har lyckats bra på exportmarknaderna i väst och västexportens ökning verkar åtminstone just nu vara tillräcklig för att kompensera bortfallet i öst. Investeringsverksamheten verkar vara på uppåtgående efter ett längre stampande på stället. Trots att räntenivån ännu är hög.

Jag kan alltså inte annat än anlägga en mera positiv ton än senast i min krönika.

Den internationella utvecklingen

Den internationella konjunkturbilden är rätt splittrad. Av allt att döma försvagas konjunkturerna emellertid en aning. Sålunda räknar OECD i sin senaste rapport (OECD Outlook, June 1987) med att hela OECDområdets BNP-illväxt avtar en aning under 1987 och 1988. Detsamma gäller för den europeiska delen av OECD-området.

De länder, som är viktiga ur vårt lands synvinkel — med tanke på vår export — visar emellertid en rätt jämn utveckling. En svag minskning av importvolymen kan emellertid kanske skönjas, speciellt under innevarande år (se tabell 1).

Ifall vår exportindustri kan hålla sina marknadsandelar på de viktigaste marknaderna i väst är exportutsikterna emellertid inte svaga. Problemet härvidlag är givetvis kostnadsutvecklingen och den med denna sammanhängande = priskonkurrenskraften. Och kostnadsutvecklingen har av allt att döma fortfarande varit rätt snabb i vårt land. Visserligen har den relativa försvagning av konkurrenskraften, som kostnadsutvecklingen medfört, delvis motverkats av den senaste tidens justeringar i valutakurserna, I relation till en del mellaneuropeiska länder har marken devalverats en aning — detta konstaterade jag redan i min senaste krönika — men exempelvis i jämförelse med Sverige har valutajusteringarna varit till vår nackdel. Men på längre sikt anser jag nog att konkurrenskraften måste skötas genom att stävja kostnadsutvecklingen här hemma. De inkomstpolitiska förhandlingarna

GO

Tusentals Algol-produkter och en avgörand