Polen efter krigstillståndet
av Tauno Tiusanen Forum 1983-04, sida 20-22, 02.03.1983
Taggar: Orter: Polen Teman: krig
De senaste åren har Polen alltsomoftast förekommit i tidningsrubrikerna. På kort tid har landet gått igenom ett stormigt skede, vars mål var ett liberalt samhälle, och därpåföljande krigstillstånd, som återställde ordningen. Från början av detta år har krigstillstån det, som uppenbarligen värjde faran för anarki och totalt ekonomiskt kaos, officiellt upphävts. Vissa förordningar, tex den rätt stränga arbetslagen, garanterar dock, att någon social reformiver inte en gång till får överhan den.
Polen efter krigstillståndet:
NYA ”MODELLER’” SVÅRA ATT GEN
EH Under krigstillståndet uppnåddes åtminstone i någon mån en viss ekonomisk balans, som utgör språngbrädan för landets slutgiltiga sanering. Samtidigt har man gjort upp ett nytt ekonomiskt reformprogram, som genom att gradvis omsättas i praktiken strävar till att undvika de snedvridningar det överdrivet koncentrerade ekonomiska «systemet medfört.
Vill vi värdera verksamheten under det nästan årslånga krigstillståndet lidelsefritt och utan emotionella ställningstaganden kring inskränkningarna i de medborgerliga rättigheterna, får vi på plussidan notera ett och annat som inte bör underskattas.
Mar har lyckats modifiera prisstrukturen i mera realistisk riktning fru LL t— — —]— 2 något som under civilstyret har visat sig historiskt omöjligt i det kommunistiska Polen. I industriproduktionen, vars tillväxt omkring 1980 klart blev negativ, kan man nu se en uppgång. Den för landet så viktiga kolproduktionen börjar ta fart. I västhandeln nåddes år 1982 ett litet överskott efter tidigare års väldiga underskott, som ökade skuldsättningen.
Förbättring förutspås för detta år
Detta betyder emellertid ännu inte, att man under krigstillståndet skulle ha kunnat lösa alla Polens ekonomiska problem. Ungefär en fjärdäedel har naggats av medborgarnas levnads standard, som aldrig nått ens SEVländernas toppnivå, för att inte tala om västerländsk nivå. Polens västvalutaskuld är fortfarande ca 25 miljarder dollar, en klart för stor summa med tanke på landets möjligheter att få in västvaluta. Produktionskapaciteten utnyttjas inte till fullo på grund av de flaskhalsar som råmaterial och halvfabrikat åstadkommer.
Inflationen var förra året över 100 procent och för livsmedlens del ännu högre. Prisregleringen med dess livsmedelskort har ännu inte kunnat avskaffas. Ledningen har inte förmått bringa ekonomin i balans utan de ständiga underskotten har måst finansleras genom tryckning av nya inflatoriska sedlar.
Trots dessa negativa fenomen, so ingen makt i världen på kort tid helt hade kunnat eliminera, har en förbättring förutspåtts för detta år. Bruttonationalprodukten har för 1983 planerats öka med ca 2-2,5 procent, vilket skulle stoppa den minusutveckling som pågått de senaste fyra åren. Budgetunderskottet, som i fjol slutade på ca 240 miljarder zloty, skall enligt årets budget sänkas till 176 miljarder zloty. En ökning på 12,5 procent i befolkningens penninginkomster är planerad, och då stiger den personliga inkomsten till ca 3 000 miljarder zloty. Samtidigt beräknas dock det totala konsumtionsutbudet bli ca 2600 miljarder zloty, varvid skillnaden mellan konsumtionsefterfrågan och -tillgången blir ca 340 miljarder zloty. Inflationstrycket är
Av Tauno Tiusanen
OMFÖR alltså fortfarande uppenbart. Man strävar emellertid till att begränsa prishöjningarna till 15 procent, vilket ännu inte skapar balans. Under dessa omständigheter är alltså någon omedelbar upphävning av reglementeringen inte att vänta.
Överskott i väst, underskott i öst
I fråga om utlandsekonomin fortsätter kampen för handelsbalans. Förra året nåddes i västhandeln enligt förhandsuppgifter ett överskott på ca en miljard dollar, vilket närmast orsakades av en importminskning med ca en fjärdedel. Ändå kunde man i exporten till OECD-ländern ; F RU uppnå en liten ökning främst tack vare ökningen i stenkolsproduktionen. De kolmarknader som förlorats under krisen har trots allt inte helt kunnat återerövras, utan en del av detta Polens svarta guld låg ännu i slutet av förra året osålt i lager.
I SEV-handeln hade Polen vid utgången av 1982 ett underskott på uppskattningsvis en miljard dollar, främst beroende på krediter som Sovjet beviljat. I är hoppas man uppnå ett liknande resultat. Om planerna härvidlag går i lås, har Polens skuld till SEV-länderna, närmast då Sovjet, i slutet av detta år stigit till 320 miljarder zloty. Räknat enligt den officiella valutakursen motsvarar detta ca 4 miljarder dollar.
Polen har till stora delar lyckats förhandla sig till nya betalningsarrangemang i fråga om sina västlån, som uppgår till ca 25-30 miljarder dollar. Trots den förlängda amorteringstiden stiger skötselkostnaderna för lånen till nära 2 miljarder dollar i år. Då har till denna summa inte räknats de statsgaranterade lånen, vilkas terminer ännu inte fastställts.
Då Polen i år strävar till ett västhandelsöverskott på ca en miljard dollar, vilket förutsätter en exportökning på över 10 procent, borde ungefär en miljard dollar nu produceras för att fylla igen det planerade hålet i den västliga betalningsbalansen: endast hälften av den totala låneskötselsumman kan alltså täckas med det planerade handelsöverskottet. Det blir ingen lätt match att finna den nödvändiga summan.
Den teknologisk importens multipeleffekt
Balansgången i utrikesekonomin är alltså fortfarande ytterst vansklig. Uppstår det finansieringssvårigheter i västimporten, är exportplanen hotad: exportindustrins kapacitet står i ett känsligt beroendeförhållande till de västliga importsatsningarna.
Polackerna själva har stannat upp för att tänka över huvudorsakerna till den ekonomiska krisen, och med rätta har man ställt frågan, hur de tio miljarderna dollar, som lånades upp på sjuttiotalet, egentligen använts. Om detta publicerades för &n tid sedan en intressant artikel i tidningen Polityka, känd som ett alert debattorgan. Artikeln konstaterade, att Polen under åren 1971-80 köpte maskiner och anläggningar från väst till ett värde av ca 17,9 miljarder dollar. Artikelförfattaren anser, att en del av 21
I Polens näringsliv existerar en enorm överlikviditet. Stora pengar är i omlopp, men dessvärre inga varor.
denna moderna maskinpark gick förlorad i den centralstyrda ekonomins byråkratiska labyrinter utan att någonsin utnyttjas produktivt, men att merparten ändå har kunnat absorberas och utnyttjas inom industrin.
Den intressantaste detaljen i artikeln är emellertid uppgiften, att köpen av industriella halvfabrikat västerifrån under samma period har svällt ut till ett värde av nästan 20 miljarder dollar. Man har alltså tydligen inte helt kunnat räkna med den teknologiska importens multipeleffekt.
Man trodde sig kunna exportera obegränsade mängder färdiga varor till väst, varor tillverkade med västerländska maskiner av västerländska halvfabrikat. På så sätt skulle betalningsbalansen ha garanterats på lång sikt.
På denna punkt har emellertid kalkylerna slagit helt fel. Produktiviteten och därmed också priskonkurrensen har inte alltid motsvarat tidens krav. Vissa inhemska satsningar vid sidan om västliga halvfabrikat har visat sig vara en akilleshäl: t ex färgämnen, som använts inom konfektionsindustrin, har inte uppfyllt kvalitetskraven. Modet, produktutvecklingen, marknadsföringen, finansieringen av €exporten av kapitalvaror och after sale-service inklusive reservdelsservice är konkurrensmedel som de centralstyrda ekonomierna aldrig lärt sig behärska. En partiell eller tota 2 negligering av dessa faktorer i en hårdnande konkurrenssituation i hela världen är naturligtvis ödesdiger.
Pengar finns, men inga varor
Det är lätt att vara efterklok och konstatera, att det var orealistiskt att inom några få år vänta sig så stor förbättring av = exportkapaciteten. Kvar blev på importsidan ett beroendeförhållande på grund av integreringen till världsekonomin: den importerade kapaciteten kan arbeta för fullt endast tack vare importerat material. På grund av avbrotten i resursflödet var tex industrins nyttograd förra hösten mycket låg även om industriproduktionen i någon mån ökade jämfört med de föregående årens bottennoteringar.
En ny start skulle kräva nya krediter om Polen skall kunna upprätthålla en tillräckligt produktiv import. Men då Polens solvens är ytterst svag på den internationella penningmarknaden, är det fåfängt att vänta sig ett ekonomiskt under.
I fjol uppgjordes ett radikalt reformprogram, som i mycket följer huvudprinciperna i Ungerns flexibla marknadssocialism. Det är emellertid inte lätt att i praktiken omsätta en ny ekonomisk “”modell”, där de ekonomiska enheternas eget ansvar och handlingsfrihet i betydande mån ökats.
Inom företagssektorn har en enorm överlikviditet skapats under årens lopp. En mängd pengar är i omlopp, men inga varor. Att låta företagen själva bestämma prissättningen skulle innebära jättelika prisstegringar. Inflationen skulle ytterligare underblåsas av den monopolistiska ekonomiska strukturen: då de stora produktionsenheterna dominerar den ekonomiska bilden, är det inte lätt att åstadkomma konkurrens, som skulle lätta på pristrycket.
Det gäller alltså att genomföra reformerna långsamt. Man måste börja sovra bland understöden ur statsbudgeten och ersätta den med banklån på hårda villkor. Samtidigt bör den centralstyrda kontrollen av tex priserna vara relativt sträng för att samhällsfreden skall bevaras.
Utrikeshandeln skall bli smidigare. Man har försökt lätta produktionsanläggningarnas beroende av vissa utrikeshandelskoncerner. Inom dessa koncerner har man velat skapa konkurrens. — Produktionsanläggningarnas exportbonusar har ökats. Fö retag, som tjänat valuta i bonusform, har rätt att sälja utländska betalningsmedel till grannföretagen. Det är alltså fråga om grundandet av ett slags valutabörs med vars hjälp man anser sig kunna styra de knappa valutamängderna via marknadspriset till produktionsområden med de bästa exportmöjligheterna. Bristen på valuta bromsar emellertid upp verksamheten, som i Jugoslavien prövats redan i ett tiotal år.
Småskalig produktion med främmande kapital
Samtidigt försöker man främja den utländska handelsbalansen genom utländska företags direkta investeringar i Polen. Man har preciserat den tidigare, tämligen vagt formulerade blandföretagslagstiftningen. I fjol somras antogs en lag, som ger funktionsdugliga förutsättningar för småskalig produktion med stöd av främmande kapital. En ny lag, som också gäller omfattande blandföretagsverksamhet, är under beredning.
För närvarande verkar i Polen ca 150 företag på utländsk ägarbasis. Dessa små företags årsomsättning är i finska mark ca en miljard. Enligt de polska myndigheterna planeras ca 150 nya företag där västligt kapital är med på ett hörn.
De utländska, direkta investeringarna torde dock inte inom en nära framtid kunna nå en sådan omfattning, att den utländska handelsbalansen kunde förskönas i någon avgörande grad. Andra medel bör finnas om en sanering av nationalekonomin skall kunna ske.
De närmaste årens utveckling beror i hög grad på, hur den ekonomiska reformen i sin helhet fungerar i praktiken. Ökad ekonomisk rationalisering leder inte nödvändigtvis till snabbt ökat konsumtionsutbud. Fortfarande är förändringar i prisstrukturen och flexibilitet på arbetsmarknaden, vilket kan leda till friktionsarbetslöshet, är faktorer som möjligen ger upphov till starkt missnöje bland befolkningen. Reformer har sina risker.
En absolut förutsättning för återställandet av solvensen utomlands är, att reformerna praktiskt kan genomföras. Långivarna i väst, som fortfarande är ängsliga för sina utestående fordringar, kommer med all säkerhet inte att någonsin mer finansiera investeringar som slagit fel på grund av den centralstyrda ekonomiska planeringen. |