Porträttet: John Sundgren

Taggar: Personer: John Sundgren Teman: företagande

FORU 8.11. 196 porträttet

Här är han nu, mannen vars huvud på ett fat förgrymmade företagsledare och -revisorer har ropat på. Mannen bakom »Företagspulsen», ekon.kand. John Sundgren, 35.

Ingen duvunge precis. Överaktuarie vid Statistiska Centralbyrån och närmast ansvarig för att den nya företagsstatistiken med finansieringsströmmarna i blickpunkten kommer till stånd i överensstämmelse med internationella rekommendationer. Lyckades trots på sin tid segt motstånd från företagen, revisorsskrået och industrins centralorganisationer köra igenom den balansstatistik, som de alla numera utnyttjar och är ganska glada åt. Tror envist på företagsdemokrati som livskraftigare alternativ till auktoritär företagsledning från piedestal och på snabbare omsättning i före Forum 18/6 tagstopparna. Ulandskunnig och överhuvudtaget internationellt orienterad. Har på profeters vis större svårigheter att bli accepterad hemma än borta och är därför just nu i färd med att förbereda en överflyttning till New York, där han skall tillträda en befattning som »economist» vid Internationella valutafondens Research and Statistical Department. Tidigare två år i FN-tjänst i Chile för att där introducera balansstatistik för handel och servicenäringarna.

— Varför har Du varit anonym i Företagspulsen — Helt enkelt därför att jag i min befattning vid Statistiska Centra:byrån har tillgång till mer ingående uppgifter om företagen än de officiella boksluten. Men dem är jag av sekretesskäl förhindrad att utnyttja. Jag har därför inte velat utsätta Statistiska Centralbyrån för risken att företagen skall misstänka glapp i sekretessen. Och jag har verkligen inte som Företagspulsen utnyttjat det jag vet som officiell statistiker.

— Dina analyser har kritiserats och man har velat underkänna själva kassaströmsmetoden,- åt Vänd!

Företagspulsen flyttar till New Yor »Oppnare insyn i företagen gagnar alla parter 1 porträttet

FORU 8.11. 1968

John Sundgre minstone som bas för jämförelser mellan företagen.

— Metoden har sina begränsningar. Det är svårt att få fram givande jämförelser om inte det gäller företag a) i samma storleksklass, b) med liknande produktsortiment c) med överensstämmande bokslutsprinciper. Det första villkoret är relativt lätt att uppfylla, det andra redan svårare, särskilt när det gäller våra komplexa storföretag, det tredje svårast med de bokförings- och skattelagar vi nu har.

— Finns det någon metod att klara dessa svårigheter?

Chans till kommenta — Naturligtvis. Jag ville från början gardera mig genom de frågor jag ställde i samband med analysen och de chanser företagen härvid hade att komma med kommentarer och svår. Men det verkar som om de ännu inte skulle vara mogna för den sortens öppna dialog. Ett alternativ skulle då vara att man gör analysen i samarbete med de analyserade företagen och försöker arbeta ut jämförbara bokslutssiffror på förhand. Dvs. man måste då utarbeta ett frågeformulär för företagen, precis som vi gör på Statistiska Centralbyrån.

— Du menar, att de publicerade boksluten är en alltför svag grund att bygga en analys på och att felet inte så mycket ligger i kassaströmsmetoden som på brister i de publicerade boksluten.

— Ja.

— Men Du har ändå använt just detta bristfälliga underlag och t.o.m. givit vitsord på basen av det — Javisst. Delvis just för att tvinga fram bättre information från företagen genom att visa hur föga upplysande deras nu 1 varande bokslut är. Jag är inte den enda som vill blåsa undan de rökridåer som företagsledningen och speciellt revisorsskrået har lyckats lägga ut kring företagens ekonomi. Detta hemlighetsmakeri kommer fram i bla. prof. Reginald Jägerhorns avhandling om informationsvärdet hos finländska aktiebolags revisionsberättelser, där det visas hur det brister i upplysning. och tas till standardfraseologi t.o.m. när ett företag är konkursmässigt.

— Tror Du det där kan avhjälpas med vitsord — Vitsorden är egentligen bara ett journalistiskt trick. De gör ett annars ganska avskräckande siffermaterial njutbart för en större publik och analysresultatet åskådligare i synnerhet för den i bokslutsanalys mindre bevandrade. Och dessutom tror jag de bidrar till att stärka tävlings- och konkurrensandan mellan företagen, vilket ju är en av den ekonomiska tillväxtens främsta förutsättningar i samhällssystem av vår typ. I USA t.ex, är det mycket vanligt med olika slags »rating» av företag. Man ordnar dem efter omsättning, vinst eller någonting annat och det anses fullt OK. Visst bör Företagspulsen fortsätta med vitsordsgivningen men den tidigare nämnda omläggningen, d.v.s. förhandsanalys i samråd med företagen, bör realiseras. Överhuvudtaget är någon form av »rating» ett villkor om man vill komma bort från exklusiviteten i aktieägandet. .

— Du talar om att göra analyserna tillgängliga för vanligt folk. Men nu är det de initierade som reagerat och beskyllt Dig för ovarsamt handskande med siffror. Det är de som betvivlar Din kompetens.

— Naturligtvis kan de ha så rätt så till vida, att om man på en analysator ställer så stränga krav som revisorsskrået gör, då kanske jag är inkompetent. Men jag tycker, att när man ändå som jag vet något om hit hörande ting och dessutom är nyfiken och vill dela med sig av vad man både vet och inte vet, så borde man väl ändå få göra som jag nu gjort för att popularisera kunskapen om företagen och främja insynen i dem — Hur tror Du att Du själv skulle reagera inför krav på insyn och inför offentliga vitsord om Du var ansvarig företagsledare — Troligen skulle jag finna det obehagligt, och särskilt om mitt företag skulle gå dåligt, skulle jag troligen av något slags ont samvete sätta mig på bakhasorna. Och om jag orättvist fick ett alltför lägt vitsord, så skulle jag antagligen bli förbannad. Men jag tror jag skulle finna det naturligare än våra företagsledare i allmänhet att diskussionsvägen klara upp ett sådant mellanhavande.

— Företagen tycks finna en viss sekretess naturlig. Anser Du den onödig?

Bra med insy — Jag förstår den när det gäller t.ex. uppfinningar och innovationer. Och kanske hade den ett visst berättigande för tjugo år sedan, när vänstern var så begeistrad för ekonomi och socialisering. Men numera anser jag den alldeles överflödig, och direkt skadlig, såvitt gäller det ekonomiska resultatet. Som jag sade, som ledare för ett svagt företag skulle jag troligen finna insyn obehaglig. Men egentligen borde jag ju tänka så här: antagligen kan någon annan klara den här saken bättre än jag, och ställa min plats till förfogande. Vi borde ha betydligt starkare omsättning på chefsposterna i företagen.

— Är det den sortens självprövning Du vill främja genom Företagspulsen och dess vitsord — Vi ska inte överdriva. Men faktum är, att det öppna, kritiska samhället känns besvärande för många. Man får ta till drastiska medel för att tvinga fram en givande dialog. Med Företagspulsen hoppades jag i alla fall i någon mån kunna ta kål på myten om det genomeffektiva näringslivet, få fram differenserna mellan företagen och deras orsaker. M.a.o. varför klarar sig en del företag bättre än andra under liknande miljövillkor — Du hade väl en viss arbetshypotes — Javisst. Jag tror, att de som klarar sig sämre i högre grad än andra lider av en eller flere av följande sex bundenheter e till traditionella produkter, låg innovationsniv e till den egna branschen, vars tillväxt stagnera e till vissa marknader, t.ex. hemmamarknaden trots att den är mätta e till traditionell tekni . till en viss hierarkisk organisationsstroktur, som bindrar företagets anpassning till utvecklingen.

. till »det egna gänget» (familjen, medelmåttiga söner, finlandssvenska = lojaliteter) allt sådant där som kräver solidaritet ända till konkursens brant.

— Gosse, gosse, du utmanar gudarna. Åtminstone ofredar du heliga kor.

— Jag tror det är farligt att låta bli. I varje fall är alltför stor bundenhet på dessa sex punkter en risk för företagets förmåga att överleva och bör komma i dagen i tid. Det är ju inte svårt att visa exempel på företag, där man har tagit itu med de här problemen alltför sent och där det sedan har behövts långvariga, svåra och kapitalkrävande omställningsprocesser. Det accepteras, tolereras, tigs och bortförklaras i det längsta. Man behöver inte näm Forts. på sid. 28

Forum 18/68