Porträttet : Magnus Kull, Grundskolan främjar specialisering

av Erik Pakarinen Forum 1969-18, sida 22-23, 12.11.1969

Taggar: Personer: Magnus Kull Teman: skola

PORTRAÄTTET

Text och foto:

Erik Pakarine — Vi betraktas som ett tärande ämbetsverk. Inte ett producerande. När vår enda tjänstebil skall förnyas så får vi överta någon annans. Utrustning får vi ofta ärva av andra ämbetsverk. Vi får inte kosta något. För vi är inte

Han uttalar sig ändå med en påtaglig försiktighet, politikern, riksdagsmannen, kommunplaneringsexperten, socialpolitikern och före detta socialministern. Själva miljön verkar dämpande. Skolstyrelsen i jugendpalatset, ett gammalt bankhus, vid Södra Esplanaden är fullt av stängda mörkpanelade dörrar i det väldiga trapphus, som verkar byggt för ett tjog bullrande skolklasser, men där endast någon enstaka tjänsteman kommunicerar mellan avdelningarna och våningarna.

Dessutom: Först sju, numera sex skolråd befinner sig i >skolstyrelsestrejk» sedan den 1 oktober.

Inne i tjänsterummet blickar rader av svartnade fotografiska porträtt av föregångare uppfordrande ner på det nya skolrådet och avdelningschefen. Men mest imposant är ändå bokhyllans rader av häftade räkneläror och läseböcker i många delar och många upplagor, symbolen för generationers skolbänksmöda i pekstickans skugga.

Politikern Magnus Kull har alltså blivit byråkraten Magnus Kull, skolråd och avdelningschef för skolstyrelsens svenska avdelning och en av de sju, som i ämbetsverkets kollegium fattar beslut om hur landets skolväsende skall fungera. När det gäller svensk politik är Magnus Kull numera en tjänsteman i en nyckelställning. En ställning på gott och ont: I Vasabladet blev Magnus Kull omgående utnämnd till den finlandssvensk, som inom kort skulle bli den mest utskällde. För få institutioner har en så genompripande betydelse för den enskilde individen som skola och utbildning.

Har då skolstyrelsen politiserats? Eller som den redaktionelle signaturen Rabbit säger i det senaste numret av Oppikoululehti — Läroverkstidningen: Är det så att man accepterar >»politiseringen av ämbetsverket på Södra Esplanaden»? »Är hjärntvätten fullbordad redan i detta skede?», frågar signa 22 Forum 18/6 produktiva, heter det. Så säger skolrådet Magnus Kull efter en månad som avdelningschef på skolstyrelsen, det ämbetsverk, som nu står inför en genomgripande reform i det finländska samhället, grundskolan.

turen som dessutom tycker att det är »>skrämmande att notera» det lama intresse tidningspressen visat. »Nu om någonsin skulle det vara skäl att ropa om skandal.»

Ett uttalande som intervjuaren inte tycker är ett angeläget debattinlägg men som förefaller att vara relevant för opinionsläget och frustrationen just nu.

— Ett skott i överkant, säger Magnus Kull reserverat om kritiken mot skolstyrelsen. Omorganisationen har pågått i flera år fast den först i dagarna tagit konkret form genom en förordning av den 9 maj i år. Omorganisationen är den logiska följden av allt det som sker på skolfronten när de olika skoltyperna skall integreras i varandra. Parallellskolesystemet med skilda fållor för läroverks- och folkskolelever skall brytas ner. Konflikten inom skolstyrelsen är egentligen bara en reflex av en vida större fråga, den smärtsamma övergången till grundskolan, som efter hundra år av folkskola skall förverkliga läropliktens demokratiska grundprincip, att alla oberoende av bosättningsort och social och ekonomisk ställning skall få utbildning så långt de individuella förutsättningarna det medger.

Magnus Kull: Jag vet inte vad jag skall säga om protestaktionen… Det är klart att de rättsliga sidorna skall utredas. Vi hoppas innerligt att deras rättssäkerhet är tryggad och att ingen oförrätt har begåtts. Om det i samband med omorganisationen skett något som kränkt enskild tjänstemans rätt så måste det korrigeras. Högsta förvaltningsdomstolen kommer i dagarna med utslaget.

Om själva politiseringen säger Magnus Kull att endast generaldirektören och överdirektören har en ”politisk” tjänst, en s.k. anmälningstjänst. Övriga tjänster besätts enligt tjänsteförslag just för att undvika politisering. Det nya systemet med avtalstjänster, som besätts för fem år, ger skolstyrelsen möjlighet att konkurrera på den privatekonomiska marknaden om gott folk, tillägger Kull med tillfredställelse.

— Jag själv. Ja, jag har en fullmaktstjänst.

Magnus Kull kunde ha tillagt att han hela sitt liv sysslat med skolfrågor. Hans föräldrar var folkskollärare och själv har han bokstavligt talat vuxit upp i ett skolhus. Efter socionomexamen fortsatte han med statskunskap och avlade en politices magisterexamen och senare en ekonomielicentiatexamen. Undervisat har han i folkhögskola, läroverk, handelsläroverk, handelshögskola och senast i egenskap av rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan. Sitt levebröd har han främst förtjänat som skolman också om han synts i andra sammanhang. Men inte ens som socialminister undvek han skolfrågorna. Långt före Novemberrörelsen och den moderna kriminalpolitiska debatten, släppte han in journalisterna i landets skolhem för att upplysa allmänheten om denna dystra och förbisedda del av ungdomsvården.

Samhället eller individen?

Vem skall då skolan tjäna, samhället eller individen — Individens utveckling är det primära. Det väsentliga för ett gott utbildningssystem är att individen får en god utbildning, Men det är också i samhällets intresse att vi får tillräckligt utbildad och riktigt utbildad arbetskraft.

Men i hur hög grad skall skolsystemet ta hänsyn till samhällets behov — Det är klart man måste ta hänsyn. För att bli handelssekreterare måste man kunna språk, För att få jobb vid kärnkraftverket i Lovisa måste man kunna &n viss mängd teknik. Men hur mycken ren kunskap skall man lära ut? Rektorn för Europauniversitetet i Brässel, Henri Brugmans, sa nyligen att tekniskt kunskapsstoff föråldras så snabbt att det är bättre att träna hjärnan än att proppa den full med dagens kunskaper, som är föråldrade i morgon.

— Ja, överblicken är viktig. Naturligtvis kan man tänka sig en mycket långt gående tvärvetenskaplig kontakt och en »korsklippning> av kurser. Men å andra sidan går vi mot en ökad specialisering. Vi behöver specialister, kanske inte med detaljkunskaper men med förmåga att komma till rätta med specialområden. Men specialisterna behöver även ett visst mått av allmän kunskap och även kunskap om samhället, säger socionomen och statsvetaren Kull. Samhällsvetenskaperna håller på att ersätta den gamla klassiska humanistiska bildningen med filosofi och klassiska språk.

»Grundskola» finns i Helsingfors

Men samtidigt med kravet på både ökad överblick och större specialisering skall grundskolan införas. Sänker då inte grundskolan standarden — Inte alls, säger skolrådet Kull bestämt. Genom möjligheten att differentiera kommer vi att kunna ta tillvara begåvningarna och ge dem möjlighet att tränga betydligt djupare in i kunskapsstoffet. Tag t.ex. Helsingfors, På svenskt håll kan man säga att grundskolan redan genomförts genom att 920 procent av eleverna av föräldrarna placeras i läroverk. Men det nuvarande läroverkssystemet beaktar inte behovet av elasticitet när det gäller kursplanerna. I de nuvarande läroverken skall alla prestera samma minimiresultat. Inom grundskolans ram kan man differentiera undervisningen betydligt effektivare. Men de sammanhållna klasserna har ju å andra sidan betydelse ur demokratisk synvinkel. För mycket får man väl inte beakta elitens krav — Ja, just det. Det är ju först i grundskolans högstadium, i sjuan, åttan och nian, som man skall nivågruppera genom att ordna svårare eller lättare kurser. Men i dagens situation, t.ex. i Helsingfors, utnyttjar man inte nivågrupperingens möjligheter till specialisering, som skulle leda till olika typer av gymnasier. Det som grundskolekritikerna tror skall inträffa, d.v.s. likriktning av alla elever, det inträffar i själva verket inom ramen för det nuvarande läroverkssystemet.

Skoldemokrati behövs!

Skoldemokrati. Hur skall vi riktigt ha det — Det är nödvändigt att både eleverna och föräldrarna kommer med i arbetet, säger Magnus Kull bestämt. Nu är det skolstyrelsen och lärarna som bestämmer. Men skolstyrelsen

Magnus Kull: Grundskolan främjar specialiserin måste ändå som förut fastställa de pedagogiska riktlinjerna och godkänna läroböckerna. Men när den konkreta verksamheten utformas bör elever och föräldrar vara med, t.ex. genom ett kvotsystem så att tre lärare, tre föräldrar och tre elever sitter i en samarbetsnämnd.

Men blir inte skolstyrelsens makt ändå stor genom att den ensam godkänner läroböcker?

Magnus Kull hänvisar till de små upplagorna, speciellt på finlandssvenskt håll, som försvårar produktionen av alternativ. Men vid själva urvalet av läroböcker kommer man att övergå till ett helt nytt förfarande. Regeringen tillsätter i dagarna en läroboksnämnd med representanter för lärare, elever, föräldrar, förlag och författare och skolstyrelse, som skall granska nya läroböcker. Det nuvarande systemet med en tjänsteman, som läser igenom en lärobok och sedan föredrar ärendet för kollegerna, är inte bra, säger Kull.

Över huvud taget vill inte Magnus Kull tala om >makt» när det gäller skolsamhället. Ingen är heller rädd för förlora sin »makt>. Skolornas dagliga skötsel finner många rektorer och lärare vara mycket betungande. Får man elevernas och föräldrarnas kollektiva insats kanaliserad så hälsar de flesta i skolvärlden detta med tillfredställelse, säger han och hänvisar bl.a. till elevrepresentationen i Svenska social- och kommunalhögskolans lärarråd, styrelse, rektorsnämnd och undervisningsnämnd.

Grundskola »senast 1986»

Genom att skjuta upp och skjuta upp kan en kommun fördröja grundskolan ända till år 1986. Det är dock att anta att samtliga kommuner kommer att införa grundskolan betydligt tidigare. Lagen om »grunderna för skolväsendet» av den 26 juli 1968 träder i kraft den 1 augusti 1970.

Tio år efter den 1 augusti 1970 skall samtliga kommuner ha inlett genomförandet av grundskolan. Verkställighetsplanerna skall utarbetas så att ett kommunalt skolväsende grundas i alla kommuner före den 1 augusti 1980. Särskild uppmärksamhet skall dock, enligt lagen, fästas vid de mindre bemedlade kommunerna. Norra och östra Finland har alltså chans att först få grundskola.

Själva planeringsarbetet inleds tidigare. Redan inom sex månader efter det att lagen trätt i kraft, alltså före den 1 februari 1971, skall kommunerna tillsätta en skolplaneringskommission i vilken olika skolformer och skolstadier bör vara representerade. Många kommuner har redan nu tillsatt denna skolplaneringskommission.

Inom två år efter det att lagen trätt i kraft, alltså före den 1 augusti 1972, skall statsrådet på framställning av skolstyrelsen och efter att ha hört kommunerna, fastställa regionala verkställighetsplaner. Grundskolan skall införas så att man börjar med de tre lägsta klasserna och sedan läsårsvis med en årsklass i sänder. Den kommun, som vill vara verkligt senfärdig, kan alltså börja med tre årsklasser 1980 och sedan fortsätta med en årsklass i sänder till 1986. Man kan dock förmoda att denna sociala och pedagogiska reform, en av de största i landets historia, i stort sett kommer att genomföras under 1970-talet. Åtminstone bör kommunerna inte ha något som helst intresse av att förhala reformens genomförande, De »diehards», som inte minst funnits bland dem, vilka njutit frukterna av det nuvarande parallelleskolsystemet, har anledning att snabbt låta sig informeras om grundskolan i teori och praktik. Att skjuta upp reformen hänvisande till »senast 1986» är meningslöst.

Forum 18/69 23