Privatisering, djungelns lag!

av Roger Wessman&Petra Östman Forum 1993-01, sida 10-11, 28.01.1993

Taggar: Teman: privatisering

PRIVATISERING, DJUNGELNS LAG!

Roger Wessman & Petra Östman

Kan matproduktion skötas av den privata sektorn åt oss tänka oss ett samhälle där medborgarnas behov av mat ombesörjs av en statlig myndighet. Alla måltider är ”gratis” för medborgarna. Anta nu att någon kufisk ekonom skulle föreslå att matproduktionen skulle privatiseras — med hänvisning till att privat produktion skulle bli effektivare och bättre kunna tillfredsställa variationer i olika individers smak. Skulle argumentationen vara övertygande? Knappast, motargumenten skulle vara mycket starka: 9 Mat är ett basbehov som inte kan lämnas åt marknadskrafterna. 9 Alla bör ha samma rätt till mat obeorende av inkomsterna. € Privat matproduktion kanske skulle vara bra för de rika, men privata

Roger Wessman är lektor i finansiell ekonomi vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.

Ekonomie ma. gister Petra Östman utexaminerades från SHH 1992, och har sedan dess varit sysselsatt med konsult och utredningsarbeten.

1 företag skulle knappast vara intresserade av att sälja mat till fattiga människor.

9 Dessutom skulle alla matställen koncentreras till centrum av de stora städerna — hur skulle människorna i glesbygden då få mat? Tänk på alla sjuka och gamla som inte själva är kapabla att köpa sin mat?

Mat och marknadskrafter

Hur skall vi garantera att det ständigt finns mat för alla om vi lämnar matproduktionen åt marknadskrafterna? Om staten inte planerar det kanske det blir för många matställen på en plats och för få på en annan? Vad är det som garanterar att maten räcker till för alla?

Privata producenter skulle bara vara intresserad att göra vinst. De skulle därför skära ner produktionskostnaderna och matens kvalitet skulle därmed sjunka. Maten skulle bli direkt hälsofarlig, då man aldrig vet vilka gifter producenterna kan ha satt i maten vid produktionen.

Myndigheterna vet bäst

Därtill kan man knappast räkna med att vanliga människor själva skulle ha kapacitet att besluta vad de skall äta. Att planera en hälsosam kost kräver en stor yrkeskunskap om olika födoämnens näringsinnehåll. Därför är det bättre att offentliga myndigheter i stället planerar vår kost.

Framför allt måste vi tänka på barnen. Vi kan inte vara säkra på att föräldrarna skulle köpa ordentlig mat åt sina barn. Kanske de i stället använ der sina pengar till att köpa saker åt sig själva och låter barnen leva på bröd och vatten.

Privat produktion blir dyr

Privat produktion skulle också bli mycket dyrare. För det första skapar vi mycket byråkrati för att kassera in betalningen för maten. För det andra kräver privata företagare en vinst vilket höjer kostnaderna. För det tredje skulle en massa småföretagare leda till onödigt dubbelarbete som kan undvikas i offentliga sektorn. Alla företagare skulle till exempel själva planera hurudan mat de skall producera, medan alla nu kan använda näringsministeriets färdiga menyer.

Mat — inget för amatörer

Det finns dessutom de som menar att medborgarna kunde laga mat i sina egna hem. Detta är en absurd idé. Matlagning är en krävande uppgift som förutsätter många års yrkesutbildning.

Därtill är det ju klart att ingen annan än de rikaste skulle ha råd att skaffa sig matlagningsutrustning (spisar O0.s.v.) till sina hem. Därtill skulle detta innebära ett steg bakåt för jämlikheten, då kvinnorna förmodligen skulle tvingas att offra sin karriär för att ha tid för matlagning.

Privat matproduktion är därmed en totalt förkastlig idé!

Har vi hört dem förr?

Ovanstående resonemang torde övertyga få av denna tidskrifts läsare. I sig är dock argumenten inte dåliga. Exak samma argument används idag — med framgång — för att argumentera mot privatisering av offentlig produktion inom andra sektorer.

Beror då det att argumenten inte övertygar oss på att de inte är tillämpbara på matproduktion? Knappast. Basbehovsargumentet t.ex. stämmer bättre in på mat än på någonting annat. Att välja en hälsoriktig kost kräver faktiskt en hel del kunskap, och många av våra vanligaste sjukdomar är i hög grad beroende av våra kostvanor.

Vanans makt, och andras

Den huvudsakliga orsaken till att argumenten inte biter, är helt enkelt att vi är så vana vid privat matproduktion. Vi vet att handelsmännen inte bara är intresserade av att sälja mat till de rikaste, för visst kan man göra vinster också på att sälja till människor med lägre inkomster. Andra pro Att laga mat i sitt eget hem är en absurd idé.

t blem är vi medvetna att existerar, som att många äter ohälsosamt, man ser dem inte som så allvarliga att de skulle motivera en total statlig kontroll.

Om vi aldrig hade levat i ett samhälle med privat matproduktion, skulle förmodligen många fler blivit övertygade. Skrämselpropagandan om den hälsofarliga dieten skulle ha gått hem mycket bättre, då vi inte på basen av vår egen erfarenhet skulle ha kunnat bedöma problemets rätta proportioner. Erfarenheten skulle inte ha sagt oss att matförsörjningen kan skötas utan statlig styrning.

Vi är så vana vid att maten finns på butikshyllorna, att vi inte kommer att tänka på vilket mirakel det egentligen är. Utan att processen styrs av någon central myndighet samarbetar tusentals människor — från jordbrukare till livsmedelsarbetare, lastbilschaufförer och handelsmän — för att vi skall få vårt dagliga bröd. Hur många skull enbart på basen av ett teoretiskt resonemang tro att det skulle vara möjligt?

Tänka = tänka om

Den intressanta frågan är förstås inte huruvida vi skulle ställa oss skeptiska till möjligheterna av privat matproduktion i ett samhälle där matproduktionen var förstatligad. Den intressanta frågan är i hur stor grad samma attityder präglar vårt förhållande till privatisering av de tjänster som i vårt samhälle sköts av offentliga sektorn. är argumenten mot t.ex. privat kollektivtrafik eller privata skolor verkligen starkare är argumenten mot privat matproduktion?

Att ge ett uttömmande svar på ovanstående fråga skulle kräva (minst) en hel artikel för varje sektor av offentliga tjänster. Det enda vi ka föreslå här är ett lätt tillämpbart test, med vilket du själv kan utvärdera argument mot privatisering. Välj en sektor som du anser att väl kan skötas privat (exempelvis matproduktion) och se om samma argument kan tilllämpas på denna. Om det går att tilllämpa, blir följande fråga naturligtvis varför argumentet verkar övertygande i det ena fallet men inte i de andra? Ar orsaken bara den att privat produktion i det ena fallet är ett vardagligt faktum och i det andra fallet en ny idé?

Det här testet borde också hjälpa till att finna lösningar till problem med privat produktion. Märk väl att det att vi har privat matproduktion ingalunda betyder att vi helt skulle ha lämnat marknaden åt sitt öde. Vi har en offentlig kontroll för att se till att hälsovådliga livsmedel hålls borta från marknaden. Mindre bemedlade hjälps med olika bidrag så att de skall ha råd att köpa mat.

Valet står inte mellan total statskontroll eller helt okontrollerade marknader, utan vi kan också välja att ha privat produktion med vissa offentliga ingripanden.

Den bästa av världar?

Slutligen borde det här testet få oss att inse att argumenten för privat företagsamhet och fria marknader inte bygger på något antagande om perfekt fungerande marknader. Många av de problem med privat matproduktion som ovan beskrivits är helt verkliga. Detta betyder förstås inte att är en förkastlig idé, problemen med statlig matproduktion kan vara ännu större.

Detta bör vi också komma ihåg då vi utvärderar förslag om privatiseringar. Teoretiskt idealiska lösningar finns inte. Frågan är vilken lösning som har minst brister.

1