Publiken betalar – inte fonderna

av Torsten Fagerholm Forum 2015-03, sida 14-17, 26.03.2015

Taggar: Personer: André Joakim Wickström

PROFILEN

André Wickström har levt på humor sedan 2003, på de lön som publiken betalar, utan fondpengar eller statliga bidrag.

TORSTEN FAGERHOLM TEXT

KARL VILHJÄLMSSON FOTO

X Den unge André Wickström hade en vilja att uppträda. Standup var en hobby sedan 1995, inspirationen kom från SVT-programmet Släng dig i brunnen.

”På högstadiet upprepade vi skämten på rasterna. Jag saknade ”balls” att göra något mer, men på gymnasiet fixade vi sketcher, parodier och musik till skolans julfester med kompisarna”

Viljan och modet att syssla med scenkonst växte fram stegvis. Wickström minns ingen specifik aha-upplevelse som avgjorde karriärvalet.

[Med teatralisk röst]: ”Då jag såg Fågel Blå på Svenska Teatern 1983 kände jag att jag bara måste få stå på scen… Hehe, nej, det växte fram naturligt, småningom”

Wickström är hemma från landsbygden, norra Sibbo. Närmare bestämt Södra Paipis, mest känt för sina åkrar och ängar.

”Jag insåg att jag inte 9” ”Att utbilda skådespelar kan det här med bilar, det var inte min grej. Jag saknade intresse för jordbruk, fast min pappa var hobbyjord Samhället blir alltmer underhållningsoch imagebetonat. Folk går retorikkurser, vissa politiker levererar one-liners på löpande band.

”TJag är förvånad över att inte fler beslutsfattare och affärsmän anlitar ståuppkomiker. Åtminstone en vd för en finsk reklambyrå har fått hjälp att bli en roligare talare av en komiker. Det är mycket lättare att sälja in saker då folk skrattar”

Humor är business. Vad har konsulter, föredragshållare, politiker, präster och komiker gemensamt? De får betalt för att ”bara snacka! När insåg Wickström att han kunde livnära sig på verbal humor ”Tanken fanns där sedan mitt första framträdande för 20 år sedan. Som sagt fanns inga klubbar. Vid mitt första gig på finska 1999 kände jag det var jäkligt stämningsfullt att sitta backstage med andra komiker och hitta på grejer tillsammans? År 2003 gav Wickström standupen en seriös chans. Svenska kulturfonden beviljade ett halvårsstipendium som startpeng.

”Utan fallskärm hade jag inte vågat ta steget för att se om det bär eller brister. Sedan dess har jag levt enbart på marknadsvillkor. Med undantag för några revyer har jaglevt enbart på den lön som publiken betalar. Inga fondpengar eller statliga bidrag brukare så hade jag det ald- kostar skjortan, Genombrott. Saku Tuomi rigimig. Däremot fickjag e nen på produktionsbolage endorfinkick, en sorts härlig näst mest efter Broadcasters såg Wickström snabbfylla av att vara krea- stridsflygare N å på scen kring millennieskif tiv, skriva och hitta på”

Autodidakt. På 1990-talet fanns inga forum, inga klubbar, inga kurser för standup. Teatern blev en språngbräda för den aspirerande komikern.

”Vore jag 18 eller 19 idag skulle jag antagligen gå direkt till en komikklubb eller -skolning?”

På Teaterhögskolan fick Wickström scenvana: han lärde sig att ta risker, ta plats och lita på sig själv.

”Jag är garanterat en bättre talare tack vare utbildningen. Se på finska företagsledare som håller tal! Det är ju så erbarmligt dåligt. Rikssvenskar är mycket lösare ochledigare, de har glimten i ögat istället för att glo i pappren och läsa innantill tet och gav den unge komi att var sågoda kern huvudrollen i en egen bara, hehe!”. talkshow, den prisbelönta

W-stil (W-Tyyli) som sändes på MTV3 år 2003-2005. Det blev ett nationellt genombrott. I kulisserna figurerade en viss Stan Saanila, som medbrottsling vid manusförfattandet. ”Man fick ett namn. Jag gjorde intervjuer och började figurera i kvällspressen. Det gav ett existensberättigande, folk blev intresserade av att komma och se på min show. TV är fortfarande en stark grej”, minns Wickström. Då TV-tröskeln passerats stärks det personliga varumärket, vilket öppnar dörrarna till soloshower, större turnéer och högre lön. En liknande resa har även Stan Saanila gjort. Han förblir en god vän och ett idébollplank för Wickström, samt vice versa.

”Det är bra att ha en medkreatör som man litar på och kan spåna vidare med”

Money laughs. Uppskattar samhället humor mer än teater, opera eller balett, som lever på subventioner ”Komikern är närmare folket, med direkt tilltal och svordomar. Vi talar om saker som folk funderar på, erbjuder igenkänningshumor. Komikernlever enbart på att publiken verkligen vill se oss?”

I snart 15 år har Wickström hört samma fråga: ”När tar standup-boomen slut? ”Den tar inte slut. Jag tror inte det kommer en dag då folk har skrattat tillräckligt och säger: ”jaha, nu kan vi det här?

Trots recessionen vill publiken betala för att skratta.

”Det finns ett underlag inom publik och klubbar. Detsamma gäller för teater: folk tänker inte ”äsch, nu har vi inte råd att gå på teater! Tvärtom går det bättre för standup då det går ekonomiskt dåligt för landet”

För att förbli relevant bör komikern hålla fingret på tidens puls, snappa upp aktuella fenomen och referenser som selfiesticks och mopedbilar, lägga till en egen humoristisk skruv.

”Där har standupen, liksom även revyer, en lättare uppgift än teater som bygger på symbolspråk och kan upplevas som svårare. Då Estland blev självständigt 1991 råkade teatern i en kris då man miste fiendebilden - ryssen kunde ju inte längre symbolisera det onda”

Populariteten hos standup bygger även på det avskalade formatet utan rekvisita, kulisser, effekter eller orkestrar.

”Man får en enorm upplevelse utan en massa dekor och scenografi. En man eller kvinna kliver in på scenen och säger ‘god kväll i en mikrofon. Allt det stora bygger publiken uppi sitt eget huvud”

Tramp i klaveret. Bolaget W&T Comedy kom till 2002 då Wickström jobbade på Wasa Teater och studiekompisen Joachim Thibblin på ÅST i Åbo. Duon bjöd in rikssvenska komiker till Club Wettex & Latex.

”Folk började ringa oss för att få tag i komiker. Vi insåg potentialen: att göra det professionellt istället för att agera mellanhand”

Klubbframträdanden förblir en stadig inkomstkälla, men företagsgigs och julfester är konjunkturkänsliga och bolagets årliga omsättning varierar mellan en halv och en miljon euro.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3201 ”Vi har också snusat lite på catering och vinimport. Där fick vi lära oss en hård läxa”

Vad gick fel ”Ha! Allt! Det är bara att glömma det, man ska inte ge sig in på affärer som man inte kan något om. Friskt vågat… Ibland får man på käften. Det blev bara en fars, men åtminstone försökte vi”

Numera har W&T Comedy renodlat fokus på humor.

”Vi har varit ganska strikta med att göra enbart standup, inga trubadurer, trollkarlar eller jonglörer”

Fotsoldat. Wickström är den enda ägaren i bolaget som verkar ute på fältet, han är helst en soldat iledet.

”Jocke och Jan har andra yrken. De kommer ibland med input, men är mest i ägarroll. Själv håller jag mig utanför det operativa. Jag vill vara en av komikerna, inte en arbetsgivare. Det skulle bli ett knasigt förhållande mellan mig och komikerkollegerna om de började tassa och bli försiktiga i min närvaro”

Wickström är samtidigt en idéspruta som lanserar nya idéer för festivaler, såsom roast, en kärleksfylld mix av förolämpningar och hyllningar på en närvarande och frivilligt medverkande persons bekostnad.

”Vi har även kört standup comedy ”in the dark; i ett helt mörkt rum. Senast hade vi puujalka-perjantai, en show med enbart ordvitsar, som vissa älskar och andra hatar. Då någon i publiken suckar: ”nej satan" vet man att man har man lyckats”, skrattar Wickström.

Att hitta nya infallsvinklar håller genren rolig och intressant.

”Då förblir det spännande för både publiken och komikern själ Övning gör mästare, Det sägs att en amatör finner sin egen stil och röst efter 7 år eller 700 framträdanden ”Det är individuellt. Du kan vara bra efter tre år, men fyra år senare är du jäkligt mycket bättre. Det har varit en lång resa för mig”

Ihöst har Wickström hållit på i20 år. Ifall han kollar in VHS-band från 2003 ser han en dramatisk utveckling hos scenkaraktären.

KEN forumför KONOMI OCH TEKNIK NR 32015

INTERVJU

André Joakim Wickström

Född:1976 i Sibbo.

Bor: I Helsingfors. Familj: Sambo och två barn.

Utbildning: Magister i teaterkonst från Teaterhögskolan, 1999. Karriär: Komiker och skådespelare. En av Finlands första standupkomiker på heltid, sedan 2003.

Fritiden: “Barnen tar all tid för tillfället? Inspiration: “Ingen som jag avgudar” Inom standup: Doug Stanhope, Bill Burr, Steve Martin. Motto: “Det finns inga problem. Om du har ett problem löser du det, går det inte att lösa så är det inget problem?

Wickström & Thibblin Comedy Ab

Finlands äldsta produktionsbolag specialiserat enbart på ståuppkomik (standup), förmedlar komiker och producerat föreställningar. Representerar alla de viktiga namnen inom finländsk ståuppkomik. Företräder även komiker från SverigeiFinland.

Grundat: 2002 av André Wickström och Joachim Thibblin. Föreställningar: Kring 200 per år.

Kontor: Åbo.

Största ägare: Wickström, Thibblin samt Jan Strandholm.

Nyckeltal: Omsättning 543000 euro 2013.

”Jag var mer av en roll på den tiden, inte mig själv. Alla skämt var bara påhitt. Idag på scen kunde jag knappast vara mig själv i större grad, och 99 procent av mina skämt är sanna, de har hänt på riktigt”

Wickström anammar material ur sitt personliga liv istället för driva fram artificiella ordvitsar och punchlines, alltså komiska slutklämmar eller snärtiga poänger.

”Jag orkar inte berätta sånt längre. Klart att jag överdriver och lägger till lite, men jag orkar inte skriva påhittade grejer”

I de personliga arkiven hittade han nyligen material från 2000, som han framförde vid en retrotemaklubb.

”Jag körde exakt samma skämt med samma referenser. Vissa människor jag skämtade om är ju döda nu… Allting var drivet av punchlines, en enda smattrande skämtkavalkad. Ingenting var sant. Det är intressant att blicka tillbaka”

Det är masochistiskt att i efterhand se och höra sina manér, misslyckade pauseringar och felsägningar, medger Wickström. Ibland glömmer komikern poängen med sitt skämt.

” Ärlighet varar alltid längst. Då brukar publiken hjälpa, de är alltid på din sida. Därför behövs alltid ett starkt skämt vid inledning”

Solsidan. Wickström har medverkat i svenska TV-succéer som Solsidan. Hur betalar TV-jobb jämfört med att stå på scen ”Det är som natt och dag. Kommer man in på Sveriges marknad är arvodena och budgetarna dessutom dubbelt så höga”

Solsidan har en dramabudget fast det är en humorserie.

”Man tar samma scen om och om igen, tills det blir bra. I Finland är det ofta “close enough), halvmesyrer får duga eftersom man saknar pengar och tid. Detsamma gäller manusförfattandet”

Wickström har medverkat i seriöst drama: Colorado Avenue och Där vi en gång gått, samt som röstskådis i animationsfilmer. Han lyser upp då röstskådespeleri kommer på tals.

”Jag tycker ståuppkomiker borde användas oftare till sånt, de job bar jättemycket med olika röster. Det är som en pojkdröm att få medverka och få använda sitt instrument. Men ibland får man onekligen jobb för att nån vill trycka ett känt namn på en DVD..”

Klassiker. Tidlös humor anammar ur män och kvinnor, familjeliv, sprit och att sparka uppåt. Men det är omöjligt att förutspå humortrender.

”Vem hade trott att det största programmet på finsk TV idag skulle handla om att klä ut sig, dra på en peruk och tala med dialekt… Jag trodde den tiden var förbi, men tydligen finns en beställning på buskis än”

Som finländsk komiker i Sverige lägger man märke till och kan avslöja för infödingar osynliga beteendemönster för att väcka skratt.

”De tycker att allt är ‘spännande” i Sverige. Man hittar hela tiden nya ord för att hålla med och vara så vänlig som möjligt. Nu har alla börjat säga “tack snälla, även om man inte gör något extra”

Nationella stereotypier och fördomar är bra råmaterial. All bra humor bygger på en gnutta sanning, kryddat med överdrifter. Men det finns gränser.

”Sverige är så politiskt korrekt, även inom komik. Folk blir himla lätt kränkta, detsamma håller på att ske i Finland då främlingsfientliga vindar blåser. Säger du ”muslim” så gäller det snabbt att visa på vilken sida du står, annars blir publiken obekväm?”

Skandaler. I sviterna av Charlie Hebdo är gränserna för humor ett hett ämne. Wickströms tes är att man alltid får sparka uppåt.

”Då en politiker säger något eller klåpar så får man ta i”

Det finns inga tabun. Varje skämt har en tid och plats.

”Man kan och bör skämta om exakt allt, men stil och plats är det viktiga. I Finland får du svära hur mycket du vill på scen, men i Sverige får du inte svära lika mycket”

Det ligger inte i Wickströms scenstil att ösa ur sig åsikter, lyfta fram kontroversiella ämnen, låtsas vara arg på samhället, eller att vara småelak med publiken.

”Jag har testat, men får det inte att låta kul. Det blir en moralpredikan, det vill ingenha?”

En komikers enda uppgift är att få folk att skratta, annars är det inte komik, lyder tesen.

”Publiken bestämmer om det är roligt. Komikern som svär minst och sparkar minst har mest jobb, då kan mormor och barn ha roligt tillsammans?”

Att lyfta fram allvar och tårar upplever Wickström som försök att manipulera publiken, att mjölka känslor.

”Folk fattar inte hur tusans svårt det är att få en publik att skrattai90 minuter”

På publikens villkor. Wickström jobbar mest på finska och språkmuren gör honom obekväm med improvisation. Allt material är scriptat eftersom rytmen går ut på att leverera ‘x’ antal skämt per minut.

”Samtidigt vill jag snusa på gränsen, hur långt får man gå inom det förbjudna? Ibland är publiken med om jag drar ett pedofilskämt, dock använder jag eufemismer?”

Mellan varven under intervjun diskuterar Wickströmisländska metallband med fotografen och placerar en dos Göteborgs Rapé portionssnus under läppen.

På företagsfester tonar Wickström ner sitt stoff jämfört med klubbscen. Målet är att se till att publiken trivs.

”Att köra benhårt på ditt material fast publikeninte är med upplever jag som fel. De ska få vad de betalar för. Om publiken däremot vill bli pushad, så fritt fram!”

Att göra en dålig show befläckar hela yrkeskåren.

”Ser du en dålig teaterpjäs är tröskeln hög för att våga gå en gång till, detsamma gäller standup?”

Banbrytare. En snubbe eller tjej med en mikrofon - begreppet standup var okänt i Finland kring millennieskiftet. Framgången stavas talkoanda och lagarbete.

”Vi var pionjärer. Publiken visste inte vad standup var, det fanns inga klubbar, vi visste knappt själva vad vi höll på med. Vi kom inte till ett dukat bord, vi dukade bordet?”

En standupartist producerar, skriver och regisserar sin egen show. Samtidigt stöder kollegerna varandra.

”Man blir hemmablind. En av mina bästa rutiner om dansbandsorkestrar lyftes till en

MED HUMOR SOM YRKE. André Wickström tar sitt jobb — att vara rolig — på fullt allvar.

helt ny nivå tack vare en idé från Jaakko Saariluoma. Kolleger ser dina skämt utifrån och ger intryck för utvecklingspotential.”

Vilket råd skulle Wickström anno 2015 ge åt sitt debuterande jag från 1995 ”Försök inte för hårt. Och var lokal, tala mer om saker som du känner till, mindre om hitta-på och åsnebryggor”

Ingen produkt. Idag bygger unga komiker sitt varumärke på sociala medier och säljer t-tröjor samt spelkort.

”Tag är för old-school. Jag skulle inte tåla att se min nuna på en tröja. I merchandise finns en stor marknad, men jag klarar inte av det. Jag är ingen produkt”

Som småbarnsförälder får Wickström ibland dåligt samvete av allt kvälls - och helgjobb. Långa pauser från scen går inte an, då blir man ringrostig och osäker.

”Jag är bara 39, jag hinner nog hålla på länge med humor än. Jag vill göra TV, radio, standup, skriva åt andra. Så länge det är kreativt känns det roligt”

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 32015