Pucken rullar pengarnas väg
av Peter Ehrström Forum 1998-03, sida 28-31, 26.03.1998
- PUCKEN RULLA pengarnas väg
DET SNURRAR ALLT STÖRRE SUMMOR INOM IDROTTEN. I SPORTGREN EFTER SPORTGREN ÖKAR PROFESSIONALISMEN. FORUM SER PÅ FOLKSPORTERNA ISHOCKEY OCH FOTBOLL I FINLAND OCH SNEGLAR PÅ DE STORA IDROTTSPENGARNAS LAND, USA.
et är ett säkert tecken i tide när OS-generalen Juan Antonio
Samaranch inkluderar sponso rerna i sitt tacktal vid spelens avslutningar,nu senast i Nagano. Parollen “Money makes the world go round’ har numera blivit karg verklighet även i den (tidigare) mest idealistiska av världar, idrotten.
Forum har pejlat läget i Finlands och Sveriges stora folksporter ishockey och fotboll och diskuterat löner, budgeter och bolagisering av klubbarma.
”Finländska ishockeyspelare på FMiganivå har en medellön på omkring 20 000 mk/mån eller 200 000-250 000 mk per år”, uppskattar verksamhetsedare Pekka Ilmivalta vid spelarföreningen Svomen Jääkiekkoilijat. För en ung spelare eller nykomling kan in:omstnivån ligga kring 50-100 000 perår.
”Vi förbandlar inte om minimilöner och deltar inte i löneförhandlingar. Lönerna är en sak mellan spelarna, deras agenter och klubbarna”, säger han.
Enligt HIFK:s klubbdirektör Frank Moberg ligger lönegaffeln i dagens finska liga mellan 30 000 och en miljon. Han framhåller att efter den s.k. Bosman-domen är det möjligt att fritt byta klubb vilket gjort spelarmarknaden till en spelarnas marknad på spelarnas villkor.
”Det måste sättas ordentliga bromsar på lönenivån”, framhåller han.
FM-ligan 1997-98 (Mmk)
Klubb Budget Reklamint. Löner Jokerit 38,5 [34,0] 5,3 (6-7) 11,0 (7,0) TPS 25,4 (30,0) 7,5 (5,0) 8,5 (6,1) HIFK 183 (14,7) 41 (3,7) 7,5 (5,2) Tappara! — 15/13 (11).-5,0 (3,5) £-6,5 (5,0) Ilves 14,5 (11,0) 4,4 (4,0) 6,5 (5,5) HPK 13.5 (10,6) 4,9 (3,0) 4714.) Åssät 12,5 (12,5) 4,0 (4,5) 5-5,5 (4-6) Lukko 12,4 (14,0) 4,3 14,5) 4,9 14-5,5) K-Espoo = 11,019,0) 4,5 (4,5) 5,5-6 (4,0) JyP 10,3 (8,5) 3,3 (2,7) 4,9 14,0) SaiPa 9,5 16,5) 3,3 13,0) 4,5 (3,2) KalPa 8,5 18,0) 3,6 (3,0) 4,0 (3,4) Siffrorna för säsongen 1996-97 inom parentes, !Budgetsiffrorna avser med eller utan fanprodukter.
Källa: Veikkaaja, Helsingin Sanomat
Ilmivalta anser att spelarlönerna i Finland överlag går i bättre (läs: högre) riktning och att Finland därför blir ett allt bättre alternativ för spelare. Det märks inte minst på att svenska spelare numera hittar till de finfändska rinkarna och inte bara tvärtom. Medelspelaren i svenska Elitserien har i dag lägre lön än medelspelaren i Finland. Sveriges Ishockeyspelares Centralorganisation, SICO,hart.ex. publicerat siffran 25 000 kronor per månad (cirka 17 000 mk). Storstjärnor tjänar tre-fyra gånger mera medan nykomlingar och unga spelare förtjänar 12-15 000 kronor (cirka 7 000 -10 000 mk) i månaden.
”Situationen har förbättrats i Finland, åtminstone gällande lönenivån, men i Tyskland, Schweiz är medellönen klart högre. Och ingen kan konkurrera med NHL. De som har möjlighet åker dit”, konstaterar Ilmivalta.
Hotet från NHL upplevs på allvar bland klubbarna och som bäst finns planer på att grunda en gemensam intresseorganisation för elitligorna i Europa, som sedan skall ha uppgiften
FORUM NR 3/9 att förhandla med NHL. Annars finns det risk för att alla stortalanger och profiler försvinner till Nordamerika.
”Vi är ju lilla farmligan här och det går annars åt helsike. Vår ligas medel ålder kommer att bli omkring 21-22 år och det inverkar oundvikligt på sikt”, konstaterar Frank Moberg och fortsätter ”Den så kallade kanadensiska ishockeyn tar också stut och blir småningom en nästan helt amerikansk sport. Marknaden är så mycket större där”.
Traditioner betyder ingenting, marknaden allt när t.ex. NHL-lag flyttar, som då anrika Minnesota North Stars blev texaslaget Dallas Stars. Och när de fi nansiella intressena blir tillräckligt stora kan man rucka på de sportsliga. I OS i Nagano spelade USA och Kanada med sina egna amerikanska och kanadensiska NHL-domare i rinken. Egentligen en idrottsskandal, men ingen protesterade. Det var priset för deras medverkan.
”Domarna i NHL är bra, men de är bara bra när det är två NHL-lag som spelar. Genast man spelar mot ett europeiskt lag är det vareviga gång så här”, kommenterar Frank Moberg, som inte sticker under stol med att han
FORUM NR 3/9 tycker NHL och dess spelare och domare har skämt ut sig.
”Ta en Eric Lindros som tjänar enorma summor. Vad gjorde han i OS? Förutom att köra över motståndarna med tvärställd klubba”
Då var det en ödets (och rättvisans) ironi att varken USA eller Kanada kom upp på prispallen. Det sved i självkän slan.
Ojämn FM-liga Skillnaderna i fråga om klubbudgeter är överlag större i Finland än i Sverige varför den svenska Elitserien kan ses som finansiellt sett jämnare än FMligan. De finländska klubbarnas budgeter rör sig mellan 8,5-38,5 Mmk 1997-98 med Jokerit som fullständigt överlägsen etta. Deras spelarlöner är också högst, sammanlagt 11 Mmk i år (jämfört med sju förra säsongen). I Sverige omsätter Elitserie-lagen cirka 20-30 Mmk. Skillnaden mellan topp och botten upplever Moberg som ett av den finländska ligans största problem.
”Om vi vill ha en järnn tolvlagsserie gäller det att på sätt eller annat subventionera de mindre föreningarna. Antingen måste man ha en mindr serie eller också stöda de svagare”, säger han.
Inkomstfördelning av playoff-potten i riktning mot de mindre lagen är ett första steg.
Att allt större penningsummor snurrar i ishockeyn i Finland och Sverige kan delvis tillskrivas två personer: Hjallis Harkimo i Finland och Malmö IFbossen, byggherren Percy Nilsson. Hans byggbolags pengar, 25 Mkr åren 198892, gjorde Malmö till elitlag i ishockey. Jokerit är också ett exempel på att det går att köpa framgång (även om årets säsong tillsvidare visar att det inte går att köpa garanterad framgång).
Till skillnad från i t.ex. NHL är spelarlönerna i Finland ‘i princip” hemliga. Överlag är löner något man ogärna talar om inom finländsk idrott.
”Lönenivåerna har inte offentliggjorts ännu. Spelarna har ingen gemensam front i frågan, men är ganska långt beredda att låta dem offentliggöras”, säger Ilmivalta.
Motståndet kommer enligt honom främst från arbetsgivarna. Klubbarna vill ogärna att lönenivåerna ges offentlighet och de kan peka på att detta ledde till snabba lönelyft i NHL.
Moberg fastslår att NHL gjorde et misstag som offentliggjorde lönenivåerna eftersom det just ledde till kraftigt höjda lönekrav. Men han konstaterar att ingen kan hindra spelarna från att berätta om sina löner. Jämfört med ishockeyn är fotbollen något av en låginkomstgren i Finland.
Ligaklubbarnas årsbudget låg mellan 2,2-6,6 Mmk 1997. Största budgeten hade Myllykosken Pallo (6,6) följd av mästarna HJK och FinnPa (bägge cirka 3 Mmk). Den minsta budgeten hade TP55 från Seinäjoki (2,2) följd av RoPS (2,8). Här finns det dock reservationer för FC Jazz, som uppgav en budget på 2-3 Mmk. Silverlaget Vaasan Palloseuras (budget 3,5 Mmk) verksamhetstedare Kari Kujanpää påpekar att aktiebolagsbildningar inom fotbollen ligger i en nära framtid. Detta bromsas emellertid av att man som förening har bet med företag. En bolagisering skulle klart öka skatteutgifterna.
”En börslistning av fotbollslag är i dagsläget ganska avlägsen, men inte utesluten” tror Kujanpää och tillägger ”Vi följer noga med vad som sker ute i världen och nog är detta på väg till Finland också så småningom. Det är den enda vägen framåt”, anser han.
I Sverige lever fotbollen som på en annan planet. IFK Göteborg, landets största och enda genuint internationella storklubb, gjorde 1996 en vinst på 22,9 Mkr (!) och omsättningen närmade sig 100 miljoner. I runda tal är alltså IFK Göteborg tio gånger större än Finlands storsatsande klubb MyPa. Sedan var steget långt till resten, men även klubbar som Helsingborg (plusresultat på 6,8 Mkr) och Halmstad (plus 4,0) kan med rätta dra till sig avundsjuka blickar österifrån.
Kujanpää påpekar att de stora finansiella skillnaderna beror på spel och framgångar i de europeiska cuperna. Dessutom är fotbollskulturen längr utvecklad i Sverige, Norge, Danmark än i Finland, speciellt beträffande företagsledning.
”Penningsummorna som rör sig inom europeisk fotboll är helt ofattbara”, framhåller han och påpekar att inkomsterna kan röra sig om 10 miljoner per match i slutspelet av Champions League, dagens ytterst Iukrativa variant av den anrika Europacupen.
Teuvo Holopainen, ekonomichef vid
Finlands Bollförbund uppger att förbundet inte för lönestatistik över spelarna i finska ligan, men vet berätta att det finns 130 spelare som tjänar mera än 56 640 mk/år. Det är nämligen gränsen för när en spelare måste teckna en s.k. idrottsförsäkring. Det ses även som gränsen mellan amatör och ickeamatör. En snabbkoll visar att de vanligaste titlarna i fotbollsligan är fotbollsspelare eller studerande. Även inom fotbollen blir amatörskap allt mera liktydigt med lägre divisioner och juniorer. Jämfört med ishockeyn är lönerna dock blygsamma. Kujanpää nämner att medellönen i ligan ligger kring 6 000-7 000 mk, men att det har talats om en handfull spelare som tjänar uppemot 300 000.
“Vi har ingen sådan spelare, det skulle vår budget inte klara av”, säger han.
Även om lönenivån stigit ser han inga större hotbilder. Fotbollsutövarna i Finland är tio gånger fler än ishockeyspelarna och lönenivåerna har int exploderat. Blir någon spelare för dyr är det lättare att hitta ersättare än inom hockeyn. Men ”Det är klart att när föreningarna allt mera börjar likna företag leder det till att spelarna blir mera professionella. Jag kan inte tala för andra, men i VPS är alla spelare professionella. De kan klara sig på sin lön”, säger Kujanpää.
Varifrån kommer då de stora pengarna inom ishockey och fotboll?
Svaret är framföraltt tv-avtal och sponsorering, I Finland omsätter sponsoreringen årligen cirka 250 Mmk. Av denna summa går omkring 70 procent till sport.
Sponsorframgångarna beror långt på hur laget klarar sig och hur produkten ser ut Det skriver både Moberg och Kujanpåä under.
”Det är mycket lättare att be om sponsorkontrakt j dande ‘skatte- Mååål! Finland bar gjort 1-0 mot Ungern 1997 och drömmen om en Byllene framtid dag än för två år lindringar jämfört (äs:VM) fick tillfälligt nytt tv Internationell framgång ger också feta tv-kontrakt.
sedan. Nu har vi vunnit silver och man tror på oss”, säger Kujanpää.
Frank Moberg konstaterar att sponsoreringen är betydelsefull, men att den ändå står för mindre än 20 procent av omsättningen i HIFK. Biljettintäkterna utgör fortfarande 80 procent av intäkterna och där märks bedömningen av idrottsprestationerna genast. HIFK har t.ex. 250 logeplatser och 300 VIP-stolar, men Moberg betonar att det är de övriga 7 500 stolarna som avgör klubbens ekonomi.
”Det viktigaste är de enskilda besökarna, men tyngdpunkten har hamnat lite på fel ställe”, säger han och låter förstå att det överlag fjäskas lite för mycket för sponsorer i dag.
Internationellt - och i mindre skala i Finland - är det tv-rättigheterna som är sportens svar på hönan med guldäggen.
Det är fätt att förstå glädjen hos Bollförbundet över tv-avtalet med tyska ISPR, som är värt 60 Mmk över fyra år. ISPR ägs av Leo Kirch-gruppen och förlaget Axel Springer och omsätter omkring två miljarder mark på årsbasis.
FORUM NR 3/98
Bolaget äger bl.a. sändningsrättigheterna från Bundesligan och tysk ishockey. I fråga om den finska fotbollsligan har ISPR sålt rättigheterna till MTV3.
”Vi är verkligen nöjda, för avtalet innebäratt fotbollens synlighet fördubblas itvrutan”, framhåller Kujanpää.
Samma ISPR har tidigare gjort fyraårskontrakt med svensk liga- och landslagsfotboll (värt 400 Mkr) och med Elitserien i ishockey (värt 240 Mkr). Nästa steg tippas bli ett bud på sändningsrättigheterna för finländsk ligaishockey, men det nuvarande kontraktet mellan nationella tv-bolag och ligan är fortfarande i kraft säsongen 199899. MTV3 betalar nu 8,1 Mmk för sina sändningar från FM-ligan och summan delas solidariskt mellan ligaklubbarna. Av fotbollens sändningspengar går hälften till förbundet. Andra hälften går till ligan och delas mellan klubbarna.
Oavsett hur det går lär ishockeyns tv-kontrakt för säsongen 1999-2000 och framledes vara långt värdefullare än det nuvarande.
”Vi väntar att det skulle rädda en hel del av ekonomin i ligan. Ekonomin är inte bra någonstans i dag, men det är värre i Sverige än här”, konstaterar Moberg.
I Sverige har SYT och TV4 allierat sig i frågan om sändningsrättigheter och även i Finland har det rests frågetecken om Yles och MTV3:s ligasändningar efter år 1999. I värsta fall kan de förvägras rätt eller vägra betala det pris som begärs för sändningsrätten och i så fall slocknar torsdags- och söndagsutsändningarna från ligan (både matcher och sammandrag i sportprogrammen). Den stora förloraren är i så fall publiken, de sportintresserade.
”Vi har diskuterat synligheten och dess betydelse, men det är fruktansvärt svårt att bedöma den. Men det vore förstås katastrofalt om vi försvinner från rutan”, säger Moberg.
Det är framförallt de stora tv-avtalen som drivit upp ekonomin inom idrotten.Ta amerikanska proffsligan i basket, NBA, som exempel,. Deras nya tv-avtal är värt 2,64 mrd dollar (cirka 13,7 mrd mk). Det (liksom bl.a. 100 000dollars lyxloger och nya jättearenor) ställer höga krav på framgång. Och framgång kräver goda laguppställningar och stora stjärnor. Och stor stjärnor kräver allt högre löner.
Amerikanska tidskriften Forbes Ma FORUM NR 3/9 gazine publicerar årligen en Super 40lista över de högst betalda idrottsstjärnorna i världen. Med NBA:s tvavtal i bakhuvudet kan man notera att inkomsterna på topplistan steg med 24 procent 1997, främst p.g.a. skyhöga basketkontrakt. 11 av de 40 på listan var basketspelare och totalt är de 40 högst betalda idrottsmännens kontrakt värda 687 miljoner dollar (cirka 3,57 mrd mk) jämfört med 556 miljoner i fjoD. Medelinkomsten är 17 miljoner (cirka 88 Mmk) och högst uppe ligger fortfarande Michael ”Air’ Jordan med en årslön på 33 miljoner dollar (cirka 162,5 Mmk) och en totalinkomst på 78,3 miljoner (cirka 407 Mmk). Totalt har Jordan kammat in över 300 miljoner dollar sedan 1990. Boxaren Evander Holyfield är tvåa 1997 med en årsinkomst på 54,3 miljoner (cirka 275 Mk) medan årets överraskande toppnykomling var hockeyspelaren Joe Sakic i Colorado Avalanche, som kvitterade ut en 15-miljoner dollars underskriftsbonus och nådde årsinkomsten 17,9 miljoner (cirka 93 Mmk).
Historisk lönenivå
En historisk lönenivå passerades 1997 när tre basketspelare - Shaquille O’Neal, Alonzo Mourning och Juwan Howard blev de första i idrottens historia som undertecknade niosiffrorsavtal, d.v.s. avtal värda över 100 miljoner dollar. Sedan dess har 21-åringen Kevin Garnett skrivit på ett sexårigt 125-miljonerskontrakt (cicka 650 Mmk) med Minnesota Timberwolves. Ironiskt, eftersom laget (alltså hela laget) såldes för 85 miljoner dollar för tre år sedan! Tiderna när vinst var spelarnas förtjänst, förlust managerns fel och aldrig mötas de tvås lönenivåer börjar också
Lönetoppen 1997
Namn Lön Totalinkomst Michael Jordan 162,6 406,7 Mmk Evander Holyfield — 275,3 282,0
Oscar De La Hoya — 192,2 197,4
Michael Schumacher 129,9 181,8
Mike Tyson 140,2 140,2
Tiger Woods 10,9 135,6 Shaquille O’Neal 67,0 131,9
Dale Earnhardt 18.7 99,2
Joe Sakic 92,5 93,0
Grant Hill 26,0 883
Greg Norman 16,5 84,1
Arnold Palmer 0,5 83,6 (Dollarkursen är uträknad enligt Finlands Bank medelkurs 1997, d.v.s, 1 FIM = 5,1944 USD)
Jokerit-bossen Hjalllis Harkimo är van vid att det ban vidrör blir guld.
höra till det förflutna, åtminstone i USA. I maj fick Boston Celtics Rick Pitino ett kontrakt värt 7 miljoner årligen (cirka 36 Mmk), mer än någon av hans spelare erhåller, och blev därmed Nordamerikas bäst betalda tränare. Legendariske Pat Riley fick ett tioårskontrakt värt 30 miljoner (cirka 155 Mmk) när han övergick i Miami Heats tjänst och tjänar dessutom upp till 30 000 dollar (cirka 260 000 mk) per tal. Medeltränaren i NBA tjänar omkring 2,5 miljoner dollar årligen (cirka 13 Mmk), vilket är 300 000 mer än medelspelaren i ligan. I baseboll, där lönerna är mera återhållsamma, får $t Louis Cardina!s Tony La Russa ändå 1,3 miljoner (cirka 6,75 Mmk), vilket är högre än medellönen i fotbollsligan NFL. Inom ishockeyn är tränarlönerna klart lägre. Frank Moberg betonar att inte en enda NHL-tränare når upp till en miljon dollar i årslön. I Finland tippar han att de bästa hockeytränarna kan nå upp till en nivå strax över spelarnas medellön i klubben ”Tränarlönerna stiger, men det råder inte samma trend som i NBA, inte på det viset. Där är någonting fel”, konstaterar Moberg.
Kanske är det skäl att minnas proffshockeyligan WHA, som drev upp en fruktansvärd löneutveckling inom ishockeyn och som sedan kollapsade. I dag finns oroande tendenser framförallt inom basketen och Forbes Magazine tippar att det kommer att ske stora förändringar i ägarskapet inom amerikansk sport de närmaste åren. Orsaken är framförallt skyhöga löner och alltför överdimensionerade skrytbyggen. 0
Peter Ehrström