Rauma-Repola bromsar in på investeringstakten

Taggar: Bolag: Rauma-Repola Personer: Paavo Honkajuuri Teman: företag

”Risken vid stark inflation är enorm — K-garantierna räddar oss ”Navelskåderi och måste undvikas självbelåtenhe ”Årsberättelserna har blivit modesak — den som tror att de exakt återspeglar verkligheten är naiv”.

”Jag är glad att jag levt i en teknokratisk tid ”De som vill omstörta får själva bära följderna. Jag önskar bara lycka till”.

“Företagsledning är känslosak, inte bara kall beräkning”.

”En svår balans: Att investera i maskiner som inte befordrar arbetslöshet, men håller oss konkurrenskraftiga”

Paavo Honkajuuri — en avskedsintervju

Rauma-Repola bromsar in på investeringstakten

Vi bad om en intervju med ‘Rauma-Repolas bergsråd Paavo Honkajuuri av två orsaker.

För det första pågår företagets emission som bäst, fram till den 31 maj, och vi ville veta vad aktiespararen har att vänta av det bolag han kanske satsar sina slantar på.

För det andra avgår bergsrådet Honkajuuri vid bolagsstämman den 13 april som koncernens verkställande direktör. Det är alltså lite smak av avskedsintervju.

9 Varför ber Rauma-Repola om pengar av allmänheten? Inga nya investeringar, säger Paavo Honkajuuri, nu är det dags att bromsa in. Men man vill stärka det egna kapitalets ställning i förhållande till främmande kapital, en relation som bl a utländska långivare fäster vikt vid. Och samtidigt göra företaget mindre beroende av kreditinrättningarna.

9 Den 13 april avgår Paavo Honkajuuri, och efterträds av nuvarande vicen Jouko S e r e, men väntas allmänt fortsätta som aktiv styrelseordförande. En ändring av bolagsordningen är förestående och styrelsen blir mera företagscentrerad medan utomstående placeras i förvaltningsrådet.

WW Vid koncernens uppkomst för drygt tjugu år sedan var Rauma-Repola i huvudsak en träförädlande industri. Nu står metallsidan för största delen av faktureringen.

FORUM: — Hur långt tänker RaumaRepola gå på den här linjen?

PAAVO HONKAJUURI: — Jag har en känsla av att vi inte mera bör gå fram med samma snabba förändringsfart. Vår know-how har gett oss order som förutsatt stora investeringar och nya utvidgningar. Nu tänker vi dämpa takten.

FORUM: — På sätt och vis kretsar företaget ändå kring skogsindustrin också på metallsidan, där man gör allt från skogstraktorer till maskiner som används inom cellulosa- och pappersindustrin. Ligger det en risk här — i konjunkturer som dessa?

HONKAJUURI: — De två produktionslinjerna stöder varandra, men frågan är motiverad och vi har funderat mycket på den. Svaret är Norilsk. Där ligger ju våra största beställningar och detta jätteprojekt har ingenting med skogsindustrin att göra. Vi har också levererat tex till Outokumpu.

FORUM: — Blir inte redan offertgivningen dyr i dessa stora östhandelsaffärer? Har man inte så smått börjat kräva ersättning för planeringsarbetet också om det inte leder till order?

HONKAJUURI: — Det förekommer. Men konkurrensen är stenhård och vårt företag har ännu inte vågat sätta sig på så höga hästar.

FORUM: — På vilka marknader ser ni de största möjligheterna i framtiden, i öst eller väst? Eller någon annanstans — arabvärlden, tredje världen?

HONKAJUURI: — Möjligheter finns överallt. Alldeles säkert i Sovjet och i andra SEV-länder. Vi hänger också fortfarande med i USA och Kanada. Brasilien är ett land som kommer mycket starkt in i bilden nu, liksom hela Sydamerika.

FORUM: — Och vad kommer att hända där?

HONKAJUURI: — En stark utveckling av skogsindustrin, framför allt av cellulosa och papper. Brasilien har de allvarligaste avsikter att utnyttja sina enorma skogstillgångar.

FORUM: — Har inte Rauma-Repola funderat på att starta produktion utomlands, tex i Brasilien? Ni är nu ett mycket ”inhemskt” bolag, praktisk taget allt görs här hemma.

HONKAJUURI: — För många år sedan undersökte vi möjligheterna till konkret samarbete med brasiliansk metallindustri, men den trampade då ännu i barnskorna. Nu är situationen en annan och vi undersöker som bäst möjligheterna till ett samarbete där vi skulle leverer know-how och specialmaskiner medan brasilianarna skulle bygga en del av maskinerna. Tanken är mycket realistisk. Men förutom med de ekonomiska och tekniska frågorna gäller det att också göra sig förtrogen med landets seder och bruk.

FORUM: — Rauma-Repola är ett mycket exporttungt bolag, nästan 80 procent av produktionen går på export. Vad betyder K-garantierna egentligen för ett storbolag som er?

HONKAJUURI: — De är oerhört betydelsefulla för dessa stora långvariga leveranser. Men villkoren har ju skärpts undan för undan till det sämre för företagen. För tillfället står. företagen själva för 11—12 procents kostnadsökning per år, och den inflation som går därutöver kompenseras bara till en del av exportgarantierna. Risken är alltså fortfarande enorm. En treårig leveranstid och en elva procents inflation i året betyder med ränta på ränta ett prispåslag på cirka 35 procent. Men exportgarantierna är ändå betydelsefulla. Om man räknade ut prisen på basen av den sjuttonprocentiga inflation vi har haft så kunde vi lika gärna packa in i konkurrensen med andra länder.

FORUM: — Är det er linje att hellre göra allt själv eller att beställa utifrån? Hur stort är ert underleverantörsnät? HONKAJUURI: — Betydande, men leverantörerna är för det mesta vi själv när det gäller stålkonstruktioner. Oljeborrningsriggarna kommer i delar från våra anläggningar i Mäntyluoto, Reposaari, Lovisa, Nyslott, Kalajoki. Vi ger gärna bort tex elarbeten så länge någon har intresse av att göra dem. Det gällde tidigare också rörarbeten, nu gör vi dem själva.

Rörinstallationsföretaget Oy Kalmeri råkade nyligen på obestånd. Kalmeri skulle enligt avtal stå för rörarbetena på alla oljeborrtorn. Enligt uppgifter i bla rikssvensk tidningspress (Kalmeri var dotterbolag till Svenska Calor-Celsius) berodde företagets förluster på att priserna var fasta och inte beaktade inflationen, att anbudstiden förlängdes och att ritningarna flera gånger ändrades. Honkajuuris kommentar — Visst förekom det anklagelser mot oss, men jag vet också att Kalmeri hade alla möjliga svårigheter. Faktum är att nu när vi själva gör arbetet så löper det minst lika bra — också ekonomiskt. Honkajuuri medger dock att i tider av undersysselsättning är det underleverantörerna som först får lida. Beställarna som hittills gett dem order gör nu arbetet själva.

FORUM: — Tre av tolv beställda oljeborrningstorn är nu levererade. Hur ser framtiden ut?

HONKAJUURI: — Mycket tyst, efter det våldsamma efterfrågetrycket. Man tror det blir livligare om ett eller ett par år. Vår sista leverans är 1978. Inge 170

FORUM 1 : 7 — LL — — FE r beställer heller eller gör offerter på längre sikt.

FORUM: — Det kommer ny teknologi. Och nya tillverkare, bl a stora skeppsvarv.

HONKAJUURI: — Javisst, somliga har blivit intresserade. Men det är inte så enkelt att göra oljeborrningsriggar på fartygsvarv. Specialiseringen är nuförtiden mycket långt driven.

— Den teknologiska utvecklingen följer vi hela tiden med. Vi har redan tre olika typer av riggar som vi framställer och offererar. Den fjärde (till Sovjet, Kaspiska havet) är just i offertskedet. Här blir det specialproblem, då riggen ska transporteras längs de olika vattenvägarna. Men vi har allt färdigt planerat, transporten kan ske i delar och monteringen görs på platsen.

FORUM: — På lång sikt har vi brist på arbetskraft i landet. Har RaumaRepola i sina nya investeringar beaktat dethär?

HONKAJUURI: — En svår fråga, en fråga om förnuftig balans. Om vi tar dagens situation så är kampen mot arbetslösheten viktig. Vi borde inte investera i så avancerade maskiner att vi för den skull har arbetslöshet. Samtidigt bör kriteriet vara att vi satsar på tekniskt så utvecklade anläggningar att vi är konkurrenskraftiga på världsmarknaden. På vissa områden, som inom skogsindustrin, ligger vi i fråga om arbetets produktivitet redan i absoluta toppen.

FORUM: — Rauma-Repola säger själv i sina broschyrer att ni är ett tekniskt modernt företag, (Honkajuuri: visst kan vi skryta lite också). Men annars? Skulle ni karakterisera Rauma-Repola som ett modernt företag, tex administrativt?

HONKAJUURI: — Svårt för mig att säga. Men sedan begynnelsen har vi gått in för mycket stark decentralisering, av naturliga skäl då våra anläggningar är spridda och en tung centralisering är svår att göra effektiv. Vi har ingen stor organisationspyramid med någon ”tont” i toppen, inget monolitiskt system. För tjugu år sedan var tanken underlig, då var centraliseringen i ropet. Nu läser man inte om annat än decentralisering vilken facktidning man än öppnar. Men inte heller detta system får petrificras, förstenas. Den risken finns alltid i ett stort företag. Navelskåderi och självbelåtenhet måste till varje pris undvikas. Företaget ska bibehålla sin slagkraft och ungdomliga iver.

FORUM: — Det finns i alla fall ett område där Rauma-Repola inte anses för särskilt modernt — årsberättelsen. R- hör till de börsnoterade företag som har den mest spridda aktieägarkåren. Efter senaste emission steg aktieägarnas antal över 30000, nu blir de kanske 40 000. Det här ställer krav på företagets information utåt. Varför uppger Rauma-Repola inte tex lagerreservens förändringar i sitt bokslut? Det gör idag cirka en fjärdedel av börsbolagen. Och varför ingen finansieringsanalys, som kanske säger ”vanligt folk” mer än balanserna. Sådana finns i hälften av de börsnoterade bolagens årsberättelser, men saknas hos Rauma-Repola.

HONKA JUURI: — Jag vill inte skryta med Rauma-Repolas årsberättelser tvärtom har vi många gånger diskuterat hur vi kunde förbättra dem och göra dem intressantare, och de har nog lite blivit kvar i gamla hjulspår. Men jag har nog min egen uppfattning om de här frågorna. Om vi helt praktiskt ser på saken: hur många aktieägare läser årsberättelsen? Det gör inte många procent ens av bolagets anställda. Man överdriver årsberättelsernas betydelse, det har blivit en modesak. Den som tror att man genom att läsa årsberättelsen och studera någon finansieringsanalys får fram något om företaget är rent ut sagt naiv. Viktigare är hur anläggningarna är skötta, vilken anda som råder i företaget, hurudant marknadsläget är, hur produktionen är diversifierad.

— Jag har smått roat följt med de här prisutdelningarna till de bästa årsberättelserna. Den som först ror fram med lagerförändringarna får första pris, den som säger lite mindre andra pris osv. — Det är sist och slutligen att vilseleda människor att inbilla dem att årsberättelsen berättar något om företagets verkliga situation. Ingen kan skriva en årsberättelse så att den exakt återspeglar verkligheten.

FORUM: — Sanningen är alltid svår att fånga. Men är det bättre att välja den andra vägen och berätta så litet som möjligt, och lämna fältet öppet för allehanda gissningar och spekulationer, i värsta fall felaktig propaganda?

HONKAJUURI: — Jag medger att flera uppgifter i årsberättelsen kunde ha en viss positiv effekt genom att skola och undervisa människor. Å andra sidan har vi ingenting att dölja, vid bolagsstämmorna uppges alltid öppet tex lagerreserverna.

FORUM: — Men alla de 40 000 aktieägarna kommer ju inte på bolagsstämman…

HONKAJUURI: — Nej, men nog är det ytterst få av dem som vore intres serade. Men det är möjliggt att de i framtiden blir allt flera.

FORUM: — Vilka åtgärder från samhällets sida fruktar ni mest?

HONKAJUURI: — Egentligen ingenting speciellt. Jag är i den åldern att jag tycker att som man bäddar får man ligga. Det gäller också samhället, staten. Det intresserar mig inte vad följande generation gör. Om de vill ändra och omstörta, låt dem själva bära följderna. De får skapa sitt eget samhälle. Jag önskar dem bara lycka till.

FORUM: — Fördelningen av ansvar mellan företag och samhälle är en svår fråga.

HONKAJUURI: — Mycket svår. I företagen råder kanske alltför mycket en ”vi-sköter-våra-egna-affärer”-attityd. Man är inte utåtriktad, allraminst politiskt.

— Personligen är jag glad att jag levt i en teknokratisk tid. Det är på något sätt klart och redigt. Men om systemet inte visar sig fungera, så måste företagen naturligtvis gå ut ur sitt skal.

— Kanske man en dag inte bara kritiserar dem som lett in utvecklingen på fel spår, utan lika hårt dem som låtit det ske. Då kan företagen och deras ledning anklagas för att inte ha kämpat emot, förklarat och tillrättalagt. De har ju ändå haft sakkunskapen. I motsats till de yrhättor som nu får husera i tv och radio.

— Men jag är för gammal för att mera göra något — låt det bli följande generations sak.

FORUM: — Ni är ivrig golfspelare, och golf kräver bollsinne. Hur är det med företagsledning, räcker det med kunskaper och erfarenhet. Eller ska också företagsledarna ha en särskild begåvning, ”bollsinne”?

HONKAJUURI: — Jag tror det. Företagsledning är i mycket en känslosak. Inte bara kall beräkning. Därför tror jag också på kvinnor som företagsledare. Jobbet har inget glamoröst skimmer omkring sig. Men det finns definitivt människor som passar att vara chefer, och andra som inte passar.

— Om jag tänker på de företagsledare jag träffat under trettio års tid, så är det nog känslomänniskorna som fastnat i minnet: de uppbrusande eller de entusiastiska. Chefer måste kunna inspirera andra. De bästa resultaten uppstår vid gemensamma överläggningar, som ett teamwork, inte om någon sitter och dikterar order. Också om den som dikterar inte i början är en tont, utan en intelligent person, så blir han i varje fall snart en tont efter att ha suttit och dikterat ensam cen tid.