Reformerna som Kina vet att landet behöver
av Shang-Jin Wei Forum 2018-10, sida 10, 29.11.2018
I år har det förflutit tio år sedan den globala finanskrisen bröt ut. För USA:s del ser 2018 väldigt annorlunda ut än 2008. Ekonomin som var på gränsen till kollaps är numera överhettad till följd av en enorm skattesänkning – som utförs trots att tillväxten redan är robust. Attityden mot Kina har också förändrats dramatiskt: från samarbete till protektionism och fientlighet.
[caption id=“attachment_10619” align=“alignright” width=“220”]
Shang-Jin Wei är professor i kinesiska affärer och ekonomi samt professor i finans och ekonomi vid Columbia University, samt före detta chefsekonom vid Asiatiska utvecklingsbanken.[/caption]
För Kina känns 2018 som 2008 på ett avgörande plan: negativa chocker med ursprung i USA hotar tillväxten väsentligt. Chocken 2008 föranleddes av minskad efterfrågan på export, triggad av Lehman Brothers kollaps och den globala finanskrisen. I dag ruskas ekonomin av ett handelskrig initierat av Trumpadministration.
Kina kan delvis kontrollera riskerna. Situationen kan förvärras ifall landet upprepar samma politiska recept som 2008 – att förlita sig enbart på massiv finanspolitisk och monetär stimulans för att öka efterfrågan.
Jäsande skulddeg. Även om Kinas manövrar 2008 avvärjde en kraftig recession, banade de också vägen för stigande skuldnivåer hos lokala myndigheter och statsägda företag, en växande skuggbanksektor, återuppkomsten av överkapacitet inom flera sektorer och en relativ försvagning av privata företag. Trump-administrationen har åberopat några av dessa som motiveringar för sitt handelskrig.
Kina kan frestas att ytterligare stimulera den samlade efterfrågan med kortsiktiga åtgärder som att kanalisera fler infrastrukturinvesteringar genom lokaladministrationer och bevilja ytterligare kreditlättnader till statsföretag. Men det riskerar att skapa ytterligare ett årtionde av problem. En bättre strategi vore att fokusera på strukturreformer.
Minskad statlig inblandning. För det första borde privata företag kunna försäkra sig att de konkurrerar med statliga företag på jämlika villkor när det gäller lagstiftning, brottsbekämpning, tillgång till banklån och andra resurser samt möjligheter att säkra statliga kontrakt. Icke-statliga företag har varit den viktigaste tillväxtkällan de senaste fyra decennierna, så det är uppmuntrande att Yi Gang, guvernör för People’s Bank of China, nyligen i ett tal betonade principen om ”konkurrensneutralitet”. Hittills har denna term inte yttrats på högre nivå. Men regeringen borde inom sin ekonomiska styrning formellt anta denna ledande norm.
Beträffande utrikeshandel och investeringar borde Kina anta en princip om ”regeringens neutralitet”, även då det gäller reglering av tekniköverföring mellan utländska och inhemska företag. Regeringen borde fortsätta att minska handels- och investeringshinder för utländska företag, och häva restriktioner för utländska finansiella företag. Det kunde stärka både hushållens köpkraft och företagssektorns konkurrenskraft via effektivisering. Efter anslutningen till WTO Kina erfarit att öppenhet i slutändan skapar välstånd.
Svagare resiliens. För det tredje behövs mer flexibilitet. Sedan mitten av 1990-talet har obligatoriska bidrag för offentliga pensioner, sjukvård och andra förmåner officiellt utgjort cirka 50 procent av löneavgifterna, högre än OECD-medianen. Men i praktiken har inhemska företag i stort sett ignorerat dessa kostnader. Ett stärkt grepp från myndigheterna sedan 2008 har pressat företagen. Bland annat till följd av detta har ekonomins förmåga att hantera negativa chocker och justera sysselsättningen försvagats kraftigt. Då man beaktar Kinas produktivitets- och utvecklingsnivå vore en obligatorisk bidragsgrad på 35–40 procent lämpligare.
Beijing vet. Kinas ledare är medvetna om behovet av de flesta av dessa reformer. Faktiskt så är reformer med tonvikt på utbudssidan ett officiellt politiskt mantra. Men hittills har landets ledare fokuserat på att minska överkapaciteten och banta ner skuldbördan, snarare än att vidta åtgärder som kan öka privata entreprenörers förtroende, minska ekonomins sårbarhet mot chocker och stöda tillväxten.
Med tanke på att två av dessa reformer – konkurrensneutralitet och ökad öppenhet för både privata och internationella företag – också kunde bidra till att blidka USA, kunde tiden att skrida till handling inte vara bättre.
Copyright: Project Syndicate, 2018