Reklamskatt drabbar pressen

Taggar: Teman: skatt

laclaren

Reklamskatt drabbar pressen

HÅLEN 1 STATSKASSAN har fått finansministeriet att på tjänstemannanivå göra upp en lista över alla tänkbara nya skatteformer som kunde hämta in pengar til att krympa det överhängande jätteunderskottet i nästa års budget. Listan, som läckte eller läcktes ut till pressen, innehöll skatter på allt från mjölk och kaffe till reklam och ADBservice. Just det att listan innehöll skattehöjningar på baslivsmedel och lik nande politiskt omöjliga idéer får en att misstänka att uppgifterna medvetet läckts från ministeriet för att bereda väg för de politiskt mindre omöjliga skatterna. En av dem är just reklamskatten, som rätt flitigt, låt vara inofficiellt, figurerat i diskussionerna.

Enligt de uppgifter som förekommit skulle reklamen utsättas för en punktskatt på 10 procent av reklamkostnaderna, vilken skulle betalas av annonsören och beräknas inbringa 250—300 Mnk. Några andra motiv än att samla in pengar till statskassan har egentligen inte framförts, även om man kan räkna med att förslaget, om det officiellt lanseras, kommer att ackompanjeras av fromma floskler som omsorg om konsumenternas bästa, strävan att minska kommersialiseringen i samhället och önskan att dra ned våra internationellt sett höga utlägg för reklam. Argument som dessa är givetvis rent strunt, då bl a pressens läsarundersökningar visar att folk vill ha reklam och anser att annonserna i huvudsak ger vettig information.

Eftersom grundprincipen i vårt samhälle är att allt skall beskattas och ingen inkomst, förmögenhet eller konsumtion går säker för fiskus då konsulerna vakar, måste man fråga varför reklamen inte borde beskattas? Vissa delar av reklamen beskattas redan, såsom reklamtrycksaker och -material samt anskaffningar för planeringen och genomförandet av reklam. Borde inte de övriga delarna av reklamen likaså beskattas?

Eftersom vi detta fall telar enbart för vår sjuka mor skall vi begränsa resonemanget enbart till pressens roll och reklamskattens inverkningar på pressen. Samhället har hittills ansett det önsvärt och nödvändigt för vår demokrati att trygga yttrandefriheten genom en fri och mångsidig press. För att uppnå detta utdelar samhället olika former av presstöd, subventionerar postavgifterna mm, och har hittills låtit bli att beskatta reklamen särskilt. Reklamintäkterna står för den överlägset största delen av intäkterna hos dagspressen och hos stora delar av tidskrifterna, bland dem Forum. Också för de tidskrifter, som hämtar in en stor del av inkomsterna från prenumerationsavgifter och lösnummerförsäljning, är reklampengarnas betydelse stor. Genom detta har vi i Finland en mångsidig och högtstående press, som är tillgänglig för läsarna till rimliga priser Även om reklamskatten skulle drabba alla parter: annonsörerna, dem som utför reklamen, media och i sista hand konsumenterna, så skulle reklamskatten på kort sikt i första hand drabba media. Reklamskatten skulle höja annonspriserna, vilket i sin tur uppenbarligen skulle leda till minskad totalvolym för reklam och ökad koncentration till de starkaste reklammedierna. Värst i kläm kommer då andratidningarna och de små tidskrifterna, eftersom dessa oftast är kompletterande media i annonskampanjerna och därför mest utsatta då annonsörerna tvingas spara och minska volymen. Utvecklingen skulle uppenbarligen leda till pressdöd inom dessa grupper, med färre alternativ och mindre yttrandefrihet som följd.

I denna utsatta grupp finner vi egentligen hela den finlandssvenska pressen, som redan idag har extra trösklar att ta sig över i konkurrensen om reklampengarna. Reklamskatten och den koncentration till de starkaste medierna skulle lägga fler stenar på lasset.

11/84 FCRUN

Skatten skulle också försvaga de inhemska reklammediernas ställning i relation till de internationella, som står utanför skatten. Hur rimmar det med den skräck för den internationella, kommersiella massinformationen som luftats på politikerhåll? Ökade kostnader för mediareklam kan också få företagen att söka kryphål genom ökade satsningar på andra former av marknadsföring som t ex sponsorering av idrott och andra jippon.

Speciellt för tidskrifternas del måste man konstatera att lönsamheten inom denna del av pressen stadigt försvagats, bl a på grund av att postavgifterna för tidskrifterna höjdes mycket kraftigt för några år sedan. En undersökning gjord av Statens Tekniska Forskningscentralår 1982 visar att tidskrifternas kostnader var högre än intäkterna innan stöd från ägarna och bakgrundsgrupper inräknats, Tidskrifternas volymutveckling har också stannat på grund av prenumerationsavgifterna stigit kraftigt, så gruppen har inte möjligheter att kompensera bortfallna reklaminkomster på prenumerationssidan. Tidskrifternas andel av reklamens totalvolym har också varit sjunkande, varför skatten skulle drabba dessa spe ciellt hårt.

250 Mrok är visserligen också pengar i statsfinansernas miljardrullning, men skadorna på pressen vore värre än den nytta skattepengarna skulle göra i statskassan. Planerna på reklamskatten gör därför mest nytta i returpapperskorgen tillsammans med ett annai missfoster på finansministeriets lista, omsättningsskatt på prenumerationsav gifterna!