Rubeln blir konvertibel

av P-E Paul Forum 1987-14, sida 24, 24.09.1987

Taggar: Teman: ekonomi

Rubeln blir konvertibel i början av 1990-talet

Det måste numera anses klart att rubeln skall bii konvertibel. Också tidpunkten när detta sker kan med stor sannolikhet fixeras, Det är i början av 1990-talet, troligen redan 1991 när den trettonde femårsplanen inleds.

D etta framgår indirekt av resolutionen om perestrojka (omstruktureringen) från Centralkommitténs plenarmöte i juni, av uttalanden av auktoritativa sovjetiska ekonomer — och framför allt av Michail Gorbatjovs egna ord, återgivna av en av hans främsta ekonomiska experter, professor Margarita M Maximova i en intervju med AHD i Köln i juli. Några iögonfallande valutapolitiska åtgärder i Moskva redan för en tid sedan måste också tolkas som steg på vägen till rubelns konvertibilitet.

Mot den bakgrunden väcker det förvåning, att handels- och industriminister /ikka Suominen efter sin återkomst från Moskva, där han tillsammans med utrikesminister Kalevi Sorsa hade deltagit i den finländsksovjetiska handelskommissionens möte i en intervju I Hbl 14 augusti säger sig ha fått den uppfattningen, att planerna att göra rubeiln till en konvertibel valuta ”inte realiseras ännu på många år”.

I Centralkommitténs resolution sägs sålunga: ”Det förestår en genomgripande reform av planeringen, prisbildningen och finans- och kreditmekanismen — och en omstrukturering — av de utrikesekonomiska förbindelserna —". Denna omstrukturering ”måste i huvudsak vara slutförd år 1990".

I detta sammanhang bör särskild vikt fästas vid omstruktureringen av “prisbildningen” och av ”de utrikesekonomiska förbindeliserna”. Man tänker kanske främst på samföretag mellan sovjetiska och utländska intressen samt på rätten att självständigt handla med utländska företag som givits närmare ett hundratal sovjetiska företag och ekonomiska sammanslutningar.

Rubel till realistisk kurs

Men Centralkommitténs beslut går längre än så när man tar frågan om prisbildningen med i sammanhanget. En realistisk prisbildning kan ju inte fås till stånd utan en utbytbar rubel till realistisk kurs.

Detta observerade man genast i utrikeshandels- och industrikretsar i Förbundsrepubliken Tyskland. Genom sitt globala informationsorgan AHD tog man redan de 2 juli telefonkontakt med dr Juri Krasnov vid det sovjetiska utrikeshandelsministeriets marknadsforskningsinstitut i Moskva för en kommentar. Dr Krasnov bekräftade då att flera sovjetiska experter har föreslagit, att rubeln görs konvertibel, samt ”att detta är också teoretiskt möjligt”, men “tillsvidare blir rubeln Iickekonvertibel”. Någon omedelbar konvertibilitet av rubeln var alltså inte att vänta.

24

Den 10 juli underströk Leonid Korenev genom APN att ”rubeln skall tidigare avsevärt och alltför ofta hade undergrävts av utomekonomiska styrningsmetoder”. Att utrikestransaktionerna i detta sammanhang skulle utgöra något undantag för ”rubelns rättmätiga plats” är knappast tänkbart.

Den 29 juli konstaterade NZZ i en längre artikel om det ekonomiska nytänkandet i Sovjetunionen kort och koncist: ”Rubeln skall först bli konvertibel inom Comecon — (SEV) — området och därefter även i väst”. Någon källa härför angav tidningen inte och inte heller någon tidpunkt härför.

Man kan emellertid ana, att NZZ har samma källa som AHD, som likaså den 24 juli återgav samma uppgift, men därtill hela programmet för rubelns konvertibilitet på basen av en presskonferens med den tidigare omtalade professor Maximova.

Marknadsrelationerna

Ekon dr Vasilij Ivantjenko hade för övrigt i sin artikel Perestrojka och marknadsrelationer i APN:s bulletin redan 8 juli definierat marknadens respektive centralplaneringens nya uppgifter på följande sätt: ”Den genomgripande omstruktureringen förutsätter, att marknadsrelationerna får en ökad roll”. Och vidare: ”Den centrala planeringen skall därvid syssla med sin egentliga uppgift: långtidsplanering, förbättring av de ekonomiska proportionerna (vad som nu sedan kan menas med detta), näringslivets struktur, förberedelse- och organisationsarbete för stora vetenskaplig-tekniska och social ekonomiska program —.” ”Marknadsmekanismen såsorn en del av en organiskt integrerad ekonomisk mekanism skall betjäna produktionen, konsumtionen, utbytet och fördelningen via direkta ekonomiska förbindelser, avtal och kontrakt —". Det säger sig självt, att i ett sådant system är priset av avgörande betydelse.

”Nu står man inför uppgiften att formulera nästa femårsplan 1991—1995 i de nya priserna”, sade hon. Hon antog att prisreformen inleds med industriprodukternas priser till konsumentledet. Priset vid köp och försäljning mellan företagen fastställs genom förhandlingar mellan parterna själva. Nu fastställer den statliga priskommittén ca 24 000 olika priser per år. Det betyder att varje prisansökan kan behandlas endast några minuter i medeltal av de olika tjänstemännen som skall ta del av den. Följande steg blir en reform av konsumerntprisen, varvid de enorma statliga subventionerna avskaffas. De utgör nu 20 procent av hela statsbudgeten eller ca 75 miljarder rubel.

Konvertibilitet i två etapper

Samtidigt med prisreformen eller åtminstone omedelbart därefter måste den nuvarande orealistiska rubelkursen ändras, sade professor Maximova. ”Också rubelns konvertibilitet är oundgänglig”, underströk hon och omtalade samtidigt, att ”generalsekreteraren för Sovjetunionens kommunistiska parti, Gorbatjov redan har förklarat att man skall slå in på den här vägen.”

Rubelns konvertibilitet skall genomföras i två etapper, omtalade Maximova vidare: “Först skall konvertibiliteten gentemot valuorna för partnerländerna inom Rådet för ömsesidig ekonomisk hjälp (SEV) förverkligas, och därefter gentemot andra valutor”.

Då Centralkommittén såsom tidigare har ramgått vid sitt plenum i juni beslöt, att omstruktureringen i huvudsak skall vara slutförd år 1990, och då femårsplanen 1991—1995 (den trettonde) skall vara formulerad i de nya priserna, är det realistiskt att anta, att rubelns konvertibilitet genomörs senast 1991. I annat fall blir ju peresrojkan endast ett lappverk.

SEV-ändernas gemensamma = avräkningsbank är Internationella Banken för Ekonomiskt Sarnarbete i Moskva. Dess ursprunaliga kapital var 300 miljoner transferabta rubel. Senaste år höjdes bankens egna medel igen med 52,8 miljoner transferabla rubel till 447,3 miljoner transferabla rubel. Största delen inbetalades nu i konvertibel västvaluta och bankens egna medel utgörs nu till mer än hälften av konvertibla valutor. Detta fakrum, liksorn bankens accentuerade strävan att effektivera sin clearing- och betalningsrörelse kan nämiigen också ses som ett tecken på strävan att göra rubeln konvertibel.

Ändrad kurspraxis

Ett annat liknande tecken kan vara den sovjetiska riksbanken Gosbanks ändrade praxis ifråga om fastställandet av valutakorg, vars sammansättning inte publiceras, men där troligen dollarn dominerar. Möjligen inverkar också andra faktorer än valutakorgen på kurssättningen, valutapolitiska eller allmänpolitiska. | alla fall fastställs rubelkursen nu varje vacka av Gosbank, mot tidigare varannan vecka och ännu tidigare endast en gång i månaden. Slutligen kan nämnas, att intresset för rubeln som valuta har fortsatt att öka i väst. Rubel smugglas genom flodfarten på Donau till väst i betydande skala och i Wien noteras rubelns inofficiella värde regelbundet. Det ligger för närvarande på 25—30 procent av det officiella värdet och har visat stigande tendens, kanske för att man så småningom väntar sig en konvertibel rubel till klart högre kurs, men säkert för att de ekonomiska förbindelser mellan öst och väst som en följd av perestrojkan redan nu har blivit betydligt livligare och mångsidigare. Man har ökad användning för rubler. För vår del har vi all anledning att allvarligt räkna med att rubeln inom en relativt kort tid blir konvertibel gentemot västvalutorna, kanske redan om tre år. Den nya och mycket hårda konkurrenssituation som våra företag då måste räkna med på sovjetmarknaden måste företagsledningarna redan nu ställa in sig på och beakta i sin planering. P-E Paul 14/1987. FRUN,