SAFA-ordförande kräver ekologiskt ansvarstänkande

av Christian Schönberg Forum 1992-02, sida 11-12, 20.02.1992

Taggar: Personer: Gunnel Adlercreutz Organisationer: SAFA

SAFA-ordföran kräver ekologiskt ansvarstänkande

Text och foto: Christian Schönberg

Finlands Arkitektförbund SAFA har inför sin 100-årsdag för första gången i historien begåvats med en kvinnlig ordförande.

Även internationellt aktiva Gunnel Adlercreutz flaggar för starkare ekologiskt ansvarstänkande och djupare kostnadsmedvetande i planerings- oc resursanvändningsfrågor.

om ordförande vill Gunnel Ad lercreutz ännu inte presenter någon längre gående programförklaring för sitt kommande agerande i ledningen för förbundet. Däremot berättar hon gärna och engagerat om sina idéer och tankar inför den europeiska integrationen och kommande utmaningar i Norden.

Adlercreutz har även ur internationellt perspektiv sett en sällsynt god utsiktposition. Hon är inte engagerad enbart i det nordiska arkitektsamarbetet utan sitter även med i det internationella förbundets styrelse på en av de fyra europeiska pallarna.

— För övrigt en absurt mansdominerad verksamhet, säger Adlercreutz som emellertid inte upplever situationen som en kvinnosaksfråga. Under den tid jag varit med i svängen har jag ensam fått representera den kvinnliga delen av Europa.

En naturlig förändring kommer att ske i takt med att den sydeuropeiska kvinnan engagerar sig allt mera i arbetet utanför hemmet.

Bör amatörer få delta i arkitekttävlingar?

Tävlingsverksamheten inom det övriga Europa skiljer sig på en del punkter från det vi är vana vid i Norden. Adlercreutz anser att fria arkitekttävlingar definitivt är att föredra framom tävlingar med enbart inbjudna, kans F?RUN, 2/199 ke redan etablerade storheter. Det är inte någon självklarhet att arbetena på den grund skulle hålla en högre kvalitetsnivå. Det senaste exemplet då ett segrande förslag inte framsprungit ur etablerade arkitekters händer var ”Helvetesklyftan”, Finlands paviljong vid världsutställningen i Sevilla, då sex unga arkitektstuderande lade beslag på första priset.

Våra tävlingar är öppna för alla finländska medborgare eller för utländska arkitekter med arbetstillstånd i Finland. I Mellaneuropa är tävlingarna öppna enbart för arkitekter.

Ålder, tecken på kompetens!

På den europeiska tävlingsfronten har det dykt upp nya idéer. Det finns till exempel en mycket stark grupp som arbetar för tävlingar som riktar sig till arkitekter under 40 år. Dessa tävlingar har fungerat ganska länge medan de nordiska förbunden tidigare konsekvent har ställt sig utanför eftersom de av princip inte delar upp arkitekter enligt ålder.

I Mellaneuropa preregistreras tävlingsdeltagare för att kolla att de kan anses vara kompetenta och innehar arkitektexamen och då förstår man ju att det troligen finns ett system som sorterar bort alla som är under 40 år

Kunskaper i stadsplanering är lika viktig för arkitekten som kunskaper i arkitektur är för stadsplaneraren. EEE för att de inte anses kunna utföra arbetena. Resultatet är att man numera ser sig nödgade att hålla sig med egna tävlingssystem för att alls ge denna grupp möjligheter att synas.

— Normalt jobbar vi utomlands på ländernas egna villkor men vill däremot inte anamma regler som vi direkt anser vara oändamålsenliga i vår egen tävlingsverksamhet på hemmaplan.

Men kan ni då som presumtiv EGmedlem i framtiden vägra godkänna regler och förordningar som ”de stora europeiska pojkarna” har slagit fast — Det vet vi faktiskt inte ännu eftersom vi inte känner till exakt vilken typ av samarbete vi går in i. Men inte lär det finnas någon möjlighet att samordna och koordinera allting. Stora saker kan givetvis samordnas medan man i mindre frågor bör enas om en större rörelsefrihet. Det gagnar nog alla.

I utlandet tävlar man enbart för att vinna eller på sin höjd göra sig känd eller väcka uppmärksamhet. En stor del av tävlingarna leder aldrig till arbete. I Finland däremot leder en mycket hög procent av tävlingarna till att det segrande förslaget förverkligas. Deltagarna vill dessutom testa sina idéer och se hur de tas emot. Förklaringen ligger i att man i det övriga Europa ger kritik bara för inlämnade prisbelönta arbeten medan man däremot i Finland gör en skriftlig och mycket noggrann kritik av alla inlämnade förslag.

— Det europeiska systemet gör att månget gott förslag tappas bort redan i början på grund av att det kanske i grafiskt hänseende inte är så synligt. Ett förslag som kanske vid närmare kritikstudium hade vunnit i styrka och klarhet.

Men varför detta ytliga och något lättvindiga system — Ofta nog för att jurymedlemmarna inte får hyggligt betalt för sitt arbete. Domaruppdrag uppfattas mera som rena hedersuppdrag i stället för att ses som mycket ansvarsfyllda arbetsuppdrag.

Happenings på hög nivå

Kommer EG-trender att påverka våra arkitekters syn på hur framtidens hus skall se ut — Nja, knappast. Nordiska arkitekter har ju alltid varit mycket aktivt medvetna om vad som sker t ex i Italien, England och Frankrike. Finska arkitekter reser också betydligt mera än exempelvis sina norska och svens 1 ka kollegor. Jag tror inte att integrationen kommer att påverka utseendet på vår arkitektur i någon högre grad. Vi har dessutom haft mera frivillig verksamhet i form av seminarier, symposier och fortbildning än något annat nordiskt land och vi har aldrig haft några svårigheter att engagera toppföreläsare till våra ”happenings”. Guruna kan tacka nej till inviter från Norge och Sverige men till oss kommer de gärna. Vi är nog väl inne i trenderna.

Eftersom vi lever inom ett så komplicerat språkområde är Adlercreutz inte orolig för ökad utländsk konkurrens på hemmaplan i ett öppet Europa. Däremot anser hon att våra arkitekter blir nästan orättvist väl behandlade eftersom vi har mycket lättare att ta oss ut på den europeiska marknaden. där det nu redan finns ett visst utbud på arbetsplatser. Samtidigt borde vi bereda motsvarande möjligheter här.

Skulle dina arbeten se annorlunda ut om du jobbade i ett sydeuropeiskt land — Svårt att säga. Sättet att relatera till den problematik man ställs inför har man alltid med sig. Men vad det leder till är en annan fråga eftersom man hamnar in i helt nya klimatologiska förhållanden där kulturen, den urbana strukturen och byggnadsmaterialbranschen, är helt annorlunda. Det vore ju spännande att sätta in sina idéer i ett nytt sammanhang och jag tror nog att slutresultatet kunde se en hel del annorlunda ut i jämförelse med motsvarande arbete i hemlandet.

Saknar vi (i jämförelse med sydeuropeerna) fantasi, är vi för kalla och raka när det gäller att skapa nya spännande fasader i stadsbilden. — Det är möjligt att vi är det. Det är däremot svårare att dra gränsen mellan vad vi är och vad vår miljö ger oss möjligheter till. Vi har ett så ohyggligt komplicerat klimat. Skillnaderna mellan ute och inne är så mycket mindre i varmare länder. En annan stor skillnad är att vi håller på att tappa så mycket av den genuina hantverkartraditionen som ännu lever kvar i exempelvis Italien och Spanien. Den gick förlorad främst genom att vi så hängivet i tiden gick in för elementbyggandet och långa serier. Det blev alltså svårare och svårare att specialrita detaljer och specialprofilera lister och metallarbeten. Vi har fortfarande ett kunnande som kanske kunde återuppväckas nu när vi har så mycket ledig arbetskraft. Vilket skulle vara verkligt fint.

Diplomarkitekt igen till heders

Arkitektexamen i Finland är i högre grad en yrkesexamen än motsvarand 1 i Europa där den ofta uppfattas mera som en ”allmänbildningsexamen”.

— Vi utgår från att de personer som har arkitektexamen också kommer att arbeta inom arkitektyrket. På andra håll där de har öppen intagning till högskolorna räknar man normalt med att arkitektexamen slutförd eller lämnad på hälft mera tjänar som en allmänbildande bakgrund för nästan vilket område som helst, t ex stadsdirektör.

Den kanske största skillnaden i utbildningen jämfört med det övriga Europa är att alla arkitekter som utdimitteras i Finland också har studerat stadsplanering. Likaså har alla stadsplanerare studerat arkitektur. Hos oss anser vi detta vara ytterst viktigt medan man t ex i de anglosaxiska länderna uppfattar det som två olika utbildningsalternativ.

— Inför den europeiska integreringen kunde vi ha nytta av att återta titeln diplomarkitekt för högskolegångna som ju spolades på 50-talet. Detta för att inte riskera förväxlas med de byggnadsarkitekter som i rask takt utbildas på institutsnivå.

Politiskt styrd stadsplanering

Stadsplanering är hos oss en politisk verksamhet. dvs beslutsfattandet är politiskt vilket man också märker på att de ledande planeringstjänsterna oftast besätts enligt partibok. Den bakomliggande orsaken till politisetingen ligger förmodligen i att markplanering betyder ”omsortering av pengar”. Byggnadsrätt är alltså analogt med pengar.

— Jag har många frustrerande men högst lärorika upplevelser från min tid som medlem (alltså på andra sidan planket) i Kyrkslätts planenämnd där jag fick uppleva hur röstningsförfarandena I förtroendemannaorganen gick till. Där fanns seriöst folk, men också sådana som tog sitt ansvar ganska legärt. Sen var det bara fråga om vilken grupp som råkade vara i majoritet när det röstades.

Riva eller bevar — Det beror på. Det skall primärt alltid behövas större övertygelse och ett bättre grundat beslut om man river, eftersom det är oåterkalleligt. Så länge diskussionen är öppen och man inte riktigt vet vad som är bäst så är det alltid säkrare att bevara. Jag anser inte att allt gammalt måste bevaras, men när man bevarar bör det handla om något man kan uppfatta som en helhet. Helst skall man inte bevara enbart en fasad utan även rum och trapphus som finns bakom. Ställ dig någon kväll i mörkret ute på Manner heimvägen och titta mot det upplysta Wulffska hörnet. Det ser helt befängt ut när människor rör sig på fel höjd i förhållande till fönstren.

Debatt stimulerar ekologiskt tänkande

Ekologiskt ansvarstänkande bör i såväl markplanering som resursanvändning, utförande, energisnålhet och återanvändning komma allt starkare fram. Det handlar inte enbart om att använda sig av miljövänligt material. I lika hög grad gäller det att undvika utrotningshotat material (typ regnskogsvirke för parkettgolv). För att undvika onödigt stora ingrepp på naturen bör så långt det är möjligt befintlig infrastruktur på planeområdet nyttjas. Vidare kunde man i ännu högre grad nyttja den passiva energibesparingen i byggena genom att göra större öppningar mot söder och väster än mot norr och öster.

Ekologiskt byggande behöver inte i sig betyda dyrare byggande. Till ekologiskt tänkande hör också att en byggnad skall vara lätt att underhålla och lätt att reparera. Det skall gå att byta ut uttjänta delar, och när den någongång rivs skall den gärna kunna användas på nytt. Det handlar alltså om att knåpa ihop ett totalekonomiskt paket där alla kostnader kan beaktas vid en jämförelse. Enligt dagens system tas tex såväl underhålls- som brukskostnader ur olika budgeteringsposter.

Livsloppsbostadstanken där man räknar med att en bostad är så flexibel att man med små ändringar skall kunna bo där i stort sett genom hela sitt liv, ökar i betydelse. Bostaden skall kunna formas efter olika behov och kunna inkludera såväl barns som åldringars boendekrav i olika livsskeden. Vidare bör ju vår miljö vara så åtkomlig som möjligt för så många som möjligt. I sig är det inte så svårt om man redan i planeringsskedet håller handikapproblematiken i minnet. Och naturigtvis bör vi se till att debatten om vår bygd och kultur kontinuerligt hålls levande. Arkitekter bygger inte för varandra, utan för oss alla.

Vad har då en upp över öronen engagerad SAFA-ordförande för möjligheter att koppla av från sina otaliga åtaganden?

Ja, då åker man antingen till sin våning i Italien för att söka inspiration 1 den gamla ärevördiga kulturen eller så accepterar man ett domaruppdrag någonstans i världen.

Jaså, SAFA-ordföranden har tid över också för att bedöma arkitektur — Javisst, men inte vilken arkitektur som helst. Mina domaruppdrag gäller nämligen HUNDAR 2/1992 FRUN