Salutorget är en marknadsplats!

av Ragnhild Artimo Forum 1994-11, sida 12-14, 15.09.1994

Taggar: Teman: Salutorget

Salutorget är en

MARKNADSPLATS!

Ragnhild Artimo

Salutorget i Helsingfors. Pittoreskt — och profitabelt. Torget, säger arkitekt Bosse Österberg, är framför allt en marknadsplats.

Och nu skall denna marknadsplats bli mer tillgänglig och fungerande för alla: de som vil sälja, de som vill köpa och de som hara vi

Utvecklingen på torgområdet har hittills i många stycken styrts av tillfälliga arrangemang, men n skall det bli reda i röran.

är körde du till torget sist? Oc körde du kanske då in på det nuvarande parkeringsområ det, bilrad upp och bilrad ner, bara för att konstatera (vad du inte kunde se från Norra Esplanaden) att där inte fanns plats? Så du körde en komplicerad runda för att slutligen hitta en tillflyktsort för bilen nånstans söder om Saluhallen…eller ännu längre borta. Och promenerade sedan till torget. Gjorde ett optimistiskt försök att ta en genväg över bron — som slutade halvvägs. Fördömt! Alltså får du ta vägen till vänster om Kolerabassängen. Ah — böckling in the air! Men nu har den torgreserverade tiden redan decime 1 rats, och du har hunnit bli lätt irriterad.

Eller kanske kom du flanerande från Skatudden över fotgängar- och gångbron [trafikerade av 10 000 personer i dygnetl) och gjorde reflektionen att bilarna faktiskt har den bästa utsiktsplatsen mot havet, där de nu håller till, på kullerstensområdet närmast Kejsargrundskajen. Om man bortser från restaurangskutan, som också är en effektiv utsiktsblockad vid den kajen. Och om du kanske fick för dig att avvika till Saluhallen, visste du av bitter erfarenhet att den naturligaste rutten över bron var utesluten för att bron alltid är öppen. Och varför är den öppen? Jo: sightseeingbåtarna — eller p god finlandssvenska, “vattenbussarna”(av “vesibussit”) — kan bara inte trafikera med Kejsargrundskajen so avgångspunkt, eftersom Alla Männis or finns vid Kolerabassängens kaj. Och där finns de för att Kejsargrundskajen är parkeringsplats, i stället för — som naturligast vore — handelsplats med stans bästa havsvy. Så du besluter dig för att komma ihåg dessa frustrotioner nästa kommunalval.

Torgpolitik — det mö igas konst

Det är inte bara bitar av Salutorgets trafikdynamik som behöver läggas om.

Arkitekt Bosse Österberg ser det aneläget att Salutorget blir det mesta der kan vara, både funktionellt och estetiskt. Många förbättringar handlar mer om konsensus än pengar.

Surpuppor och esteter har ondgjort sig över utereklamens fulhet, kioskernas visvella brister, iögonenfallande sopcontainers och torgbelysningens ovänlighet och malplacering (jättestrålkastare som för en fotbollsarena, men frånvaro av upplysta vardringsstråk på kvällarna). Alla dessa brister, strukturella och kosmetiska, kan och skall avhjälpas, säger arkitekt Bosse Osterberg vid stadsplaneringskontorets planläggningsavdelning. Torgets planering som pågått i tjugo år har präglats av utredningar och teoretiska studier, en myckenhet historisk forskning och några felgrepp. Kraven på rationell utrymmesdisponering på torgområdet har nått en punkt där det inte längre finns tid för sorglöst filosoferande: nu skall “ändan ur vagnen”.

Det visat sig att det som behövs är enighet och konsensus mellan stadens fastighetskontor, stadsplaneringskontoret, byggnadskontoret och dess gatuavdelning samt hamnverket. Stora beslut ges bindande verkan genom en stadsplaneändring.

Och Bosse Österberg är borgensman för denna konsensus: han är koordinator för projektet som sedan några månader processas i en arbetsgrupp med representanter för de nys nämnda administrativa funktionerna. Hans uppgift är att å ena sidan utforma förslag till lösningar, å andra sidan att jämna vägen för åtgärdernas förverkligande genom att uppdaga och eliminera friktioner och konflikter. Han ser på utmaningen med tillförsikt — Det gäller för mig att som koordinator styra projektet i den riktning som stadsplaneringskontoret i detta skede ser som en framkomlig linje. Det avgörande är att förankra besluten i hela stadsförvaliningen genom att behandla alla aspekter av beslutens verkningar.

Österberg säger att det långt handlar om att “tala med rätt människor på rätt sätt”, och får det att låta förledande enkelt.

Det handlar om handel

Bosse Österberg, som själv bor på “gångavstånd” från det mesta i huvudstaden, betonar gärna Salutorgets betydelse — inte som en dekoration eller ett utemuseum, utan som handelsplats med en häpnadsväckande omsätt ning. Att Salutorget också representerär en lång handelstradition — många av dagens torghandlare fortsätter familjenäringen in på andra seklet — ger denna business ett människoansikte.

Och till torghandelns natur hör att det är extra viktigt att torget lätt kan nås till fots. Med nuvarande trofikprrangemang är, menar Österberg, fotgängartrafiken styvmoderligt behandlad. Men inte heller den lätta trafiken, läs cyklisterna, har optimala operationsmöjligheter trots att en cykelväg nyligen färdigställdes på torgområdet.

Cyklisterna tvingas (om de följer bestämmelserna, vilket de inte gör) ta vägen över gångbron över kanalen till Skatudden också om de är på väg till eller från Kronohagen — och nödgas därmed köra en ologisk omväg.

Bilisterna får söka sig en parkeringsplats enligt försök-och-misstag-metoden då Kejsargrundskajens parkeringsfält [som til hälften är fyllt med torghandlarbilar) inte kan överblickas från körbanan. Samtidigt är parkeringsområdet precis öster om Saluhallen underutnyttjat.

Andra alternativ

Att Salutorget fungerar optimalt är angeläget, inte bara med tanke på turister som finner attraktionen minst lika förförisk som Les Halles i Paris, utan framför allt för att det är en plats där helsingforsare gör business som försäljare eller konsumenter. Så lyckligt att de revideringar och omläggningar som behövs för att uppnå detta mindre är en fråga om miljoner än om god vilja! — De största förbättringarna ka åstadkommas genom omdisponering av verksamheterna på torgområdet som framför allt förutsätter enighet mellan de olika berörda instanserna gällande arrangemangen, säger arkitekt Österberg. — Det koncept vi arbetar efter går ut på några omläggningar i sjötrafiken. Sightseeingbåtarna skulle ta ombord passagerare inte i Kolerabassängen som nu, utan vid Lybeckskajen eller Kejsargrundskajen strax öster om den nuvarande gamla järnvägsbron som skall kunna stängas och sålunda möjliggöra fotgängarrafik runt Kolerabassängen. På detta sött fås Saluhallen bätte in i ett promenadsvep och knutet till torghandeln. En möjlighet är att sight seeingbåtarna mellan aktivtrafik ligger angjorda i bassängen utanför Saluhalen och angör Kejsargrundskajen enast under ombordgång. Kolerabassängen skulle fortfarande stå till förfogande för de fiskare och odlare som säljer sin primärproduktion ängst inne vid dess kaj, som nu. Den “främre” delen av Kolerabassängen kunde utnyttjas av restaurang- och kafébåtar — det är litet ohemult att en sådan nu skymmer havsutsikten vid Kejsargrundskajen, menar Österberg, och tillägger att skutan ifråga dessutom inte marinestetiskt fyller måttet för en sådan framskjuten placering.

Nägot gammalt, något nytt

Sveaborgsfärjan och Högholmsbåt arna fortsätter troligen att trafikera från sina nuvarande kajer närmare Skat udden, eftersom utvärderingar visar att detta blir mest ändamålsenligt.

Bilparkeringen på området vid Kejsargrundskajen kan ta ett steg norrut til det område vid Norra Esplanaden som hittills bland annat utnyttjats som parkeringsområde inför statsbesök på Slot tet. Det blir enklare för parkeringsplatssökare att överblicka utbudet, och merkapacitet finns att utnyttja på parkeringen vid Saluhallen och söder om denna.

Det därvid frilagda Kejsargrundskajområdet skulle i stället bli marknadsplats, något som förutsätter att kullerstensbeläggningen byts ut mot gatustenbeläggning.

Kiosk(o)kultur

Bosse Österberg är ingen principiell kioskmotståndare, tvärtom: kioskkulturen representerar fin gammal handelstradition inom en viss typ av handel. Men kioskerna på Salutorget idag är inte bara visuellt brokiga utan uppvisar en slående brist på känslighet för Salutorgets skönhetsvärden. Man kan kräva kioskbyggnader som tar hänsyn till omgivningen och som dessuto vän 13

Salutorget kan bli ännu bättre fortsättnin är s.k. dagskiosker — små till formatet, med service- och påfyllnadsbehov dygnsvis, i stället för de stora, skrymmande sk. veckokioskerna vilkas storlek dikteras dels av servicefrekvensen veckovis, dels av för typen påbjudna obligatoriska toaletter.

Inte heller Sveaborgsfärjans passagerarterminal fyller det estetiska måttet. Den drevs igenom inför OS 1952 av Erik von Frenckell, och är typisk för sin tid, men saknar arkitektonisk behörighet på Salutorget, anser Österberg. Men ersättandet av den skulle innebära en kännbar investering. Å andra sidan är Salutorgets helhetsplan en långsiktig plan.

Ovidkommande budskap

Till kategorin estetisk städning hör också reklamtavlorna som “pryder” bl.a. torgkanten mot Norra Esplanaden. Här torde råda stor enighet inom stadens arbetsgrupp för projektet: de skall bort. De har ingenting att göra med traditionell torgkultur och mindre än ingenting att göra med detta av Engel planerade stadsrum. Reklamen har redan förvisats från Senatstorget.

Också Senatstorget nyttjades ursprungligen för torghandel, men kommersen förvisades därifrån — såsom ovärdig omgivningen — år 1818 till nuvarande Salutorget.

Ett eget problemkomplex erbjuder sophanteringen, en icke förakilig bulkbit då det gäller torghandel. Idag sköts sophanteringen med hjälp av öppna sopcontainers, som fylls på under dogen och används vid uppstädningen. Bosse Österberg understryker det önskvärda i att de skulle försvinna för natten — de pryder inte upp det nattliga tor et, ? Vissa permanenta servicefunktioner, dit bl.a. sophanteringen och we hör, kunde inrymmas i nya permanenta byggnader — byggnader, som skulle rimma med stadsbilden.

Varde ljus

Torgbelysningen är inte lycklig i nuvarande koncept, säger Österberg. De höga strålkastarpelarna som sopar torget med hårt allmänljus under dygnets mörka timmar hör bättre hemma på en idrottsarena än Helsingfors kanske mest välkända sevärdhet. De bidrar definitivt inte till stämningen, och förfelar också sin funktion som ljus i natten för vilsna vandrare.

1 — Jag har en vision av en rad av lyktstolpar längs det naturliga vandringsstråket intill kajen, runt hela torget. Det borde vara speciellt viktigt att skapa belysning som gör det tryggt för flanörer att ta denna vackra väg på kvällarna.

Som belysningen nu är anordnad ger den effektivt ljus för verksamhet mitt på torget — men sådan förekommer ju överhuvudtaget inte nattetid. Belysningsfrågan hör till dem vars lösning med nödvändighet kräver en investering. Och den armatur som väljs måste vara hänsynsfull mot den omgivande visuella miljön.

Ingen östvägg…

Salutorget är ett för stadsbilden viktigt stadsrum — och som stadsrum saknar det en naturlig visuell avslutning mot öster.

— I söder övergår Salutorget i hav, i väst och mot norr övergår torgrummet på ett naturligt sätt i byggnader och en park. Men på Skatudden, efter gång ron dit, rinner detta stadsrum uf obestämt, utan något för blicken att stanna vid. Inom parentes sagt är terminalbyggnaden strax till höger efter gångbron inte något som förtjäna sparas…och Aaltos palats för EnsoGutzeit hade säkert varit vackert någon annanstans. Men i utrymmet melfan terminalen och Gamla Myntverket skulle det naturligt finnas plats för ett stadsrum som tar upp temat som ansla gits med monumentaltrappan till Myntverket tillsammans med en byggnad med publik användning och med en arkitektur som skulle stöda det bästa i Skatuddsmiljön. En byggnad som skulle markera en avgränsning av det öppna torgrummet, och definiera det bättre. Här skulle en arkitekttävling göra sig, menar Bosse Österberg. Det bör vara lockande för ambitiösa visionärer att bidra med en så avgörande detalj i stadsbilden.

Från beslut till ändring

Hur Salutorget skall utformas och vilka omläggningar som skall åtgärdas skall definieras i den helhetsplan som Bosse Österberg lägger fram vid årsskiftet.

Då målen godkänts och inarbetats i stadsplanerna kommer förverkligandet av dem att inledas nästa vår. Det betyder att förändringsprocessen bör komma på god väg redan inom ett år. Men ännu återstår många komplicerade och krävande frågor att ta slutlig ställning till.

En av dem gäller själva strandlinjen. Kejsargrundskajen, området som nu är bilparkering på själva torget, är egentligen ett senare tillägg El Engels ursprungliga plan — området utfylldes i tiden för att eliminera problemet med vad som finns under: det s.k. Kejsargrundet, som blev många ankommande båtars stötesten, bokstavligt talat, men också för att möta järnvägstrafikens krav.

En idé som framkastats är att riva hela den artificiella delen så att den ursprungliga strandlinjen återskapas.

Österberg anser att den diskussionen mera är symptomatisk än intressant. En rivning är inte realistisk, men diskussionen betyder i klartext: Gör överhuvudtaget NÅGONTINGI Den långa beredningstiden hittills har skapat frustrationer.

En annan fråga gäller den ur bruk tagna svängbara f.d. järnvägsbron som redan idag kunde användas som fotgängarbro. Den är onödigt stor och skrymmande för lätt trafik, och har föga estetiskt värde. Den borde, menar Bosse Österberg, helst ersättas med en lätt, smäcker bro som bättre sitter i omgivningen — och som går snabbare att Sppna. Nuvarande brons svängtid är hela åtta minuter, vilket gör att den i praktiken alltid måste hållas öppen för turistbåtarnas skull. Då frågar man ju sig: Vad är viktigt? Helheten skall avgöra, sammanfattar Bosse Österberg. &