Samordning eller inte mellan statsbolagen?

av M. K. Forum 1972-17, sida 26, 01.11.1972

Taggar: Teman: statsbolag

Samordning eller inte mellan statsbolagen 0 Fungerar statsbolagen så som de borde om man tänker på deras uppgifter? Varför skall det finnas två eller tre statsägda träförädlingsföretag? Varför skall två eller tre ha omfattande mekaniska verkstäder? Varför inte rationalisera ihop dem Ö Borde vi få ett statsbolag till — som skulle

Statsbolagens andel av Finlands industriella näringsliv var i fjol 17 procent. Om man räknar med de statsägda produktionsinrättningarna som inte fungerar som aktiebolag, stiger andelen till hela 19 procent. Undra på om statsbolagen väcker intresse.

Kastar man därtill fram, att även om statsbolagens omsättningsökning skedde något långsammare än normalt — liksom även hos många’ privatägda bolag — ökade den dock ca 3 procentenheter snabbare än omsättningsökningen för hela industrins del. Varför? Åren 1967—71 var omsättningsökningen för statsbolagens del i genomsnitt 18 ?/o per år, men i fjol var den bara 8,5 procent. Orsaken ligger naturligtvis i den allmänna konjunktursvackan.

Däremot sjönk statsbolagens exportandel något i fjol. Då exportandelen under femårsperioden 1967—71 var i genomsnitt 20,6 procent, var den i fjol 19,2 procent. Likaledes sjönk exportens andel av statsbolagens omsättning från att under perioden 1967—71 ha varit i snitt 40,7 procent till 35,5 procent i fjol. Orsaken torde ligga i prisbildningen på de produkter statsbolagen exporterar.

Statsbolagen skall nu få en egen byrå, från och med den 1 april 1973. Så står det i budgeten. Detta innebär en första början till en större planmässighet i statsbolagens arbetsfördelning. Det är meningen att man bättre än hittills tar hela nationalekonomins krav i beaktande vid planeringen, lokaliseringen och finansieringen av statsbolagen. Inte en dag för tidigt.

Kamp om lokaliseringarna

Intresset för de statsägda företagen har under senare år ökat märkbart, huvudsakligen av två orsaker. För det första är statsbolagen numera mycket lönande affärer, i de flesta fall med tyåtföljande investeringsbehov. I synnerhet i utvecklingsregionerna har man fått upp ögonen för detta faktum, och tävlar om att få dessa statliga industrier. Man behöver blott nämna Imatran Voimas atomkraftverk, Rautaruukkis stålverk och tunnplåtsvalseri samt Neste Oy:s raffinaderi- och hamnprojekt från de senare åren som exempel. I samband med lokaliseringen av dessa industrier har stridens vågor gått höga, och saker och ting har sedan avgjorts på regeringsnivå efter mer eller mindre ingående kommittélösningar eller försök till sådana.

2 handha den statliga rederiverksamheten 0 Leds statsbolagen av en grupp benhårda teknokrater som har långt mer makt än - direktörerna för privata bolag av samma storleksordning 0 Frågor, frågor men vem skall svara?

Det andra skälet för det ökade intresset för statsbolagen finns hos den politiska vänstern, där man gärna skulle se mer samhällelig kontroll över statsbolagen.

Bolagen agerar självständigt

I samband med ovannämnda lokaliseringsbeslut har man även lagt märke till att det inte alltid har funnits överdrivet mycket koordination med i spelet, i varje fall inte sett från statens, dvs aktieägarens synpunkt. De stora statsbolagen har agerat rätt självständigt, utan försök till koordination så att helhetsresultatet skulle ha blivit det bästa möjliga.

Staten har naturligtvis alltid haft beslutanderätten vid statsbolagens bolagsstämmor, då man beviljat lån samt medel för höjning av aktiekapitalet inför större investeringar. Hur man utnyttjat denna rätt är en annan fråga; vid grundandet av Rikkihappo (numera Kemira Oy) nöjde man sig tex att säga ifrån att fabriken skall byggas norr om Ule älv. Även då var företagsledningen av annan åsikt, men den böjde sig.

Leskinen inledde — Lindblom fortsatte

Egentligen började man på regeringshåll inse betydelsen av koordinering av lokaliserings oa frågor först 1966—67 då Väinö Leskinen som industriminister utarbetade ett första försök till statligt industrialiseringsprogram och grundade Rådgivande nämnden för statens bolag (Valtionyhtiöiden neuvottelukunta).

Då började man även (1969) publicera en gemensam årsberättelse med allsidig information on statsbolagen.

Förre industriminister Seppo Lindblom tog sedan förra vintern upp den röda tråden, och satte i gång en rad undersökningar visavi statsbolagens framtida koordination.

Han var inte, som han själv sade, speciellt missnöjd med skötseln av de enskilda statsbolagen. De har i allmänhet fungerat relativt hyggligt. Redan lagen om granskning av statsägda företag förutsätter att dessa skall skötas enligt gängse affärsprinciper och konkurrera på den allmänna marknaden på lika villkor med den privatägda industrin. Så har även skett, med undantag av att staten ibland betalat för vissa lokaliseringslösningar, bla i sysselsättningsproblemets namn, på ett annat sätt än företag som arbetar helt på affärsekonomiska grunder skulle ha velat. Då har staten kompenserat företagen för förlusten. Forts. på sid. 28

Forum 17/72