Särbeskattning av makar ett bortglömt alternativ
av Inger jägerhorn Forum 1968-20, sida 15-16, 06.12.1968
Taggar: Personer: Antti Suviranta Teman: beskattning
Särbeskattning av äkta makar är ett bortglömt alternativ i alla kommittébetänkanden som i vårt land gjorts om beskattningen av fysiska personer. I februari nästa år skal! en kommitté under professor Anttl Suviranta på statsrådets uppmaning framlägga ett förslag om ändring av skattelagarna. Skall kommittén endast stöda sig på gamla betänkanden eller skall särbeskattningen, som redan tillämpas i andra moderna västeuropeiska länder och som rekommenderas av FN, äntligen bli föremål för en fördomsfri och grundlig undersökning? Den frågan ställde sig en arbetsgrupp, som tillsattes I april detta år på initiativ av Ekonomföreningen Niord och som i november uppvaktade professor Suvlranta med en promemoria undertecknad av sju fackliga och Ideella organlsationer.") Forum frågade arbetsgruppens sekreterare, dipl.korr. Inger Jägerhorn, om bakgrunden till arbetsgruppens promemoria.
Professor Antti Suviranta mottar de sju organisationernas skrivelse av arbetsgruppens ordförande dipling. Anna-Liisa Linkola. Övriga uppvaktande är fr.v. dipl.ekon. Filip von Schantz, dipl.korr. Inger Jägerhorn, pol.stud. Juha Kuusi och dipl.ekon. Inger Ehrström.
Särbeskattning av makar ett bortglömt alternativ — Man är ju i alla samhällsgrupper överens om att vårt nuvarande skattesystem är bristfälligt, att resonemangen om skattebetalningsförmågan är tvivelaktiga — tänk bara på motiveringarna för II skatteklassen! — och att de befolkningspolitiska syftemålen är föråldrade. Därför beslöt arbetsgruppen att koncentrera sig på en undersökning av de kommittébetänkanden som tillkommit för att förbättra den nuvarande lagstiftningen, främst Suviranta-kommitténs betänkande av år 1966 men också Rekola-kommitténs betänkande av år 1961.
Vad anser ni om dessa tidigare betänkanden — Vi kom till att detta system som »kommittén för en partiell reform av den direkta beskattningen» (den s.k. Suviranta-kommittén) föreslår i sitt fjärde delbetänkande i många avseenden innebär en förbättring, men att det ingalunda upphäver alla de orättvisor och bristfälligheter som följer med nuvarande beskattning av fysiska personer.
Hurudant är det system som Suviranta-kommittén föreslår? — Det är fortfarande ett sambeskattningssystem, som kallas splittingsystemet (tasausmenettely). Det innebär att äkta makar +) De organisationer som undertecknat skrivelsen är följande: Finlands Svenska Ekonomförbund
Tekniska Föreningen I Finland
Ekonomiliitto
Suomen Teknilllnen Seura
Finlands Kvinnoorganisationers Centralförbund
Yrkeskvinnors Natlonalförbund
Förening inkomst sammanslås och därefter delas på hälften. Den summa man då kommer till är den som skatten räknas på. Makarnas sammanlagda skatt till staten får man genom att fördubbla det så erhållna skattebeloppet. Alla förvärvsarbetande skulle därtill ha rätt att göra ett s.k. grundavdrag, som stiger med inkomsten. Alla beskattas enligt samma skatteklass och skatteskalarna skärps naturligtvis i motsvarande grad för att statens skatteinkormster skall förbli oförändrade.
Och varför är ni inte nöjda med detta system — Av många orsaker, och det är svårt att veta vilken man skall börja med eftersom det föreslagna systemet lämnar så många problem olösta. Kanske jag först angriper det missförhållande som ligger mig själv närmast. Kommitténs förslag inverkar, liksom också vår nuvarande skattelagstiftning, negativt på den yrkesutbildade arbetskraftens villighet att utnyttja sin utbildning. Den av makarna som har lägre inkomst (vanligtvis hustrun) måste fortfarande sätta sig ner och räkna efter om det lönar sig att gå ut i förvärvslivet. Man får inte börja från »nolläge>, utan är beroende av vad den andra maken har i inkomst. Både national- och privatekonomiskt är det en förlust att dyrbar yrkesutbildning inte skall utnyttjas på grund av hårda skatteekonomiska konsekvenser. Arbetsgruppen gjorde upp grafiska kurvor på basen av Suviranta-kommitténs förslag och fann, att familjer med samma totala inkomst ingalunda skulle beskattas lika. Skatten vore beroende av hur inkomsterna fördelade sig mellan makarna! Vänd!
KOM IHÅG ATT PRENUMERERA PÅ FORUM
Forum 20/6 15
Särbeskattning av makar ett bortglömt alternativ
I den ofördelaktigaste situationen hamnar de familjer där båda makarna har ungefär lika stor inkomst. I den här kategorin finns en stor procent kvinnor med akademisk utbildning. Är inte samhället intresserat av att utnyttja denna utbildning?
Vill ni alltså driva ut de gifta kvinnorna på arbetsmarknaden — De behöver inte drivas ut. De finns där redan, och sedan 1950-talet i en explosionsartat ökande omfattning. Mellan 1952 och 1964 steg de gifta kvinnornas antal på arbetsmarknaden med 99 2! De gifta kvinnorna yrkesarbetar trots att de ofta betalar högre skatt än ungkarlarna, i många fall arbetar de nästan gratis, och genom orättvist fördelad beskattning bidrar de till att understöda lyxfruarna.
Lyxfruarna? — Gifta, fullt arbetsföra och barnlösa kvinnor, som inte förvärvsarbetar. Redan nu får man ett bidrag för sin hemmafru (hustruavdraget). Men enligt Suvirantas system får man halvera sin inkomst med maken också om denna inte har någon inkomst. En person, som har en barnlös hemmahustru, och vars beskattningsbara inkomst är 20 000 mark i året, betalar i dag 2799 mark i skatt till staten. Också om Suviranta-kommittén endast arbetar med hypotetiska skatteskalor, räknar man med att denna persons skatt skall sjunka till ca 1834 mark. Också om några nya skatteskalor inte är fastslagna är trenden uppenbar. I ju högre inkomstklass den äkta maken befinner sig, dess större är det understöd han beviljas för att hålla sin hustru hemma, eller m.a.o. dess mera skatt får andra inkomstgrupper proportionsvis betala för att han skall få detta understöd. Borde han tvärtom inte få skatta för att han har råd att hålla sig med en privat serviceinstitution?
Men hur är det med »servicelnstitutioner», som har familj, kanske många småbarn, och är fullt sysselsatta i hemmet — Då kommer vi till ett annat problem som Suviranta-kommittén inte har förmått lösa: Hur skall man uppskatta hemarbetets värde? Några hemmafruar med barn har visserligen missförstått den senaste tidens debatt och tror att deras arbetsinsats inte alls uppskattas. Men att den har ett värde, det upptäcker man snabbt nog, när den hemmavarande maken söker sig ut i förvärvslivet och man måste anställa utomstående arbetskraft för hemarbetet. Utom den hårda sambeskattningen betalas dessutom skatt på hembiträdets/vikariens lön. Om man på annat håll anställer en vikarie får man avdra dennes lön i beskattningen. Nej, värdet av hemma utfört arbete är ett hittills olöst problem.
Inte menar ni väl att man borde beskatta värdet av den arbetsinsats som utförs i hemmet — Teoretiskt borde man ju göra det, men i praktiken är det naturligtvis omöjligt. En annan framkomlig väg vore därför, ifall sambeskattningen bibehålls, att bevilja familjer där båda makarna förvärvsarbetar rätt att göra hembiträdesavdrag. Detta skulle automatiskt medföra högre löner för hembiträden, höja yrkets status och öppna en mängd nya arbetsplatser inom hemmen vilket vore till fördel för sysselsättningssituationen.
Det påstås att särbeskattning är gynnsam för höglöntagare men ogynnsam för låglöntagare.
— Exuligt det system, som Suviranta föreslår, skulle skatten stiga ganska kraftigt speciellt för de äkta makar som förtjänar under 10 000 mark i året. Orsaken till detta är bl.a. att skatten för inkomster under 10 000 mark är procentuell, och att en halvering av makarnas inkomster därför inte medför samma skattelättnad som på grund av mildrad progression kommer de högre inkomsttagarna till del. I det här sammanhanget kan påpekas att enligt 1964 års inkomst- och förmögenhetsstatistik hade 87,5 Z av vårt lands inkomsttagare under 10 000 mark i årslön. Tvärtom gynnar splitting-systemet höglöntagarna, genom att ge dem så stora avdrag att det lönar sig för dem att hålla sin hustru hemma. Kanske det är för att skydda höglöntagare av denna kategori som Akava inte skrivit under vår promemoria.
Men en stor procent av Akavas medlemmar är väl kvinnor? — Ja, ca 20 000 av Akavas 40 000 medlemmar. Jag föreställer mig också att ingen av dem och knappast så många av de manliga medlemmarna heller skulle ha protesterat mot den skrivelse vi överlämnade till professor Suviranta. Men förmodligen fick de aldrig ens tillfälle att ta ståndpunkt till den.
Hur ser då det system ut, som nl skulle vilja ha — Skatten skall vara individuell och oberoende av annan persons inkomst. Beskattningen skall naturligtvis inte försätta någon skattebetalargrupp i en sämre eller mera priviligierad situation än någon annan. Man bör försöka komma bort från alla avdrag och sträva mot en ren löneskatt. Man borde inte idka befolkningspolitik via skattelagstiftningen (det kan man göra andra vägar), alltså varken stimulera till ökad barnproduktion eller gynna ofullkomliga familjer, dvs. indirekt understöda skilsmässa. T.ex. försörjningsplikt skall alltså inte beaktas vid beskattningen.
Men ingalunda kan man komma ifrån att försörjningsplikten bör beaktas — Försörjningsplikten skall givetvis beaktas. Men inte via beskattningen — då hamnar vi åter in i en djungel av avdrag — utan enligt min åsikt hellre via sociallagstiftningen. Barnbidragen bör göras så stora att de verkligen motsvarar sitt ändamål.
Är då särbeskattning det bästa systemet? — Det kan jag inte utan vidare svara på. Jag tror, och många med mig, att särbeskattning och en enda skatteklass vore ett rättvisare och enklare alternativ. Men det gäller att noggrant undersöka särbeskattningens fördelar och nackdelar och möjligheterna att eliminera nackdelarna, innan man tar en definitiv ståndpunkt. Det är det som vi hoppas att den nuvarande skattereformkommittén skall göra. O
KOM IHÅG ATT PRENUMERERA PÅ FORU 16
Forum 20/68