Satelliterna kabel-TV:ns räddning?

av Håkan Nylund Forum 1981-09, sida 14, 20.05.1981

Finland är, till mångas förvåning, ett pionjärland inom den nya kommunikationstekniken. Här fungerar Europas enda kabel-TV som sänder eget program. Videotex-verksamheten håller på att trampa ur barnskorna. Kabel-TV-verksamheten håller på att komma igång även i Tammerfors. Vi förefaller att vara på väg mot kommunikationsexperternas ”wire city”, kabelstaden.

e Framtiden är emellertid inte helt rosig för kabel-TV. Helsingfors kabelTV-bolag HTV vacklade vid konkursens brant innan bolaget räddades genom aktiearrangemang och Sanoma Osakexvhtiö inträdde som huvudaktionär. Lagstiftning på området saknas och bereds nu inom den parlamentariska radio- och televisionskommittén. Vilka former av samhällsövervakning denna kommer att föreslå är ännu oklart, men på vissa politiska håll har man talat för en relativt sträng reglering av kabel-TV:n.

Föregångslandet för kabel-TV är förstås USA. Där verkar omkring 4000 kabel-TV-system, vilka når ca 40 miljoner människor, vilket utgör 20 procent av alla hushåll. Kabel-TV fick sin första spridning i USA som förmedlingssystem för vanliga TVprogram.

Det amerikanska systemet med små, lokala TV-stationer födde ett behov av bättre mottagning av den egna stationens och grannstationernas program, vilket kunde tillfredsställas genom stora centralantenner och kabeldistribution. Så småningom började kabel-TV även sända egna program, men med ganska dåligt resultat fram till början av 1970-talet, då satelliterna kom med i bilden.

Filmprogram via satellit

Pionjären på området var Time-Life Ine:s dotterbolag Home Box Office, som började erbjuda satellitförmedlade filmprogram åt kabel-bolagen. Programmen bestod av helaftonsfilmer varvade med = idrott och underhållningsprogram.

Andra bolag följde snabbt efter, och även om de största programpaketen fortfarande utgörs av filmer så är programskalan vid. Via satelliter erbjuds kabel-TV-tittarna religiösa program, sport dygnet runt, politik, telegramnyheter och barnprogram. Vidare finns det kabel-TV-stationer för olika etnis 1 ka minoriteter, och ett av de mest framgångsrika kabel-TV-bolagen lär vara en liten station i New York, som producerar och sänder program på jiddisch.

I New York finns också en kanal som verkligen sänder vad som helst, bara man levererar en färdig kassett och betalar 75 dollar per halvtimme. Programskalan omspänner allt från religiösa sekters propaganda till pornografi. Dessutom producucerar kommunerna informationsprogram, medan det statsfinansierade Public Television Service sänder värdefulla program till några hundra medlemsstationer via satellit.

I Europa har utvecklingen hittills gått mycket långsammare. Inriktningen har också legat på samhälls- och lokalinformation. Experiment har gjorts i Storbritannien och Holland, men med så dåliga resultat att verksamheten upphört.

På många håll i Europa finns det visserligen utbyggda kabel-TV-nät, men dessa förmedlar endast vanliga TV-program, oftast från grannländerna, och sänder inte egna program. Tätast är näten i Schweiz och Belgien, där intresset för grannländernas program på grund av språkförhållandena är stort. Motståndarna till kabel-TV pekar gärna på Belgien som ett varnande exempel, där speciellt Luxemburgs kommersiella TV är en svår konkurrent till Belgiens egen TV.

Finland föregångar " Man måste alltså i Europa gå ända till Finland för att hitta ett ”riktigt” kabel-TY-bolag. Här grundade näringslivskretsar Helsinki Televisio år 1973. Programverksamheten inleddes år 1975 till några tusen hushåll i Östra Böle.

Verksamheten expanderade snabbt under de följande åren, kabelnätet byggdes ut och programverksamheten ökade med egna produktioner, lokal nyheter mm. Däremot började ekonomin försvagas. Reklamintäkterna blev inte så stora som man först hade beräknat, medan den egna programproduktionen blev allt dyrare bl a genom att redaktörerna inte i längden kunde acceptera att arbeta på ”hobbybasis” utan krävde fasta tjänster och avtalsmässiga löner.

Trots rykten om dålig ekonomi fortsatte expansionen fram till våren 1980, då HTV meddelade att man upphör att göra egna program. På hösten klarnade djupet av krisen och man började söka en köpare som var beredd att satsa på att få bolaget på fötter. Förutom Sanoma <:Osakeyhtiö var också Reklam-TV intresserat av bolaget.

Massmediamonopol?

Sanoma Oy:s inträde i branschen har väckt farhågor om massmediamonopol, speciellt som bolaget även är en av huvudparterna bakom = Telsetprojektet i Helsingfors. Kombinationen av vårt lands starkaste tidning och nya kommunikationsmedel föreföll även midre önskvärd för många av HTV:s aktionärer, men då ett övertagande av kabel-TV kunde ha vållat problem för Reklam-TV:s nyhetsplaner stannade man ändå för Sanoma Osakeyhtiös anbud.

Enligt Sanomas VD Väinö J Nurmimaa är man beredd att, sedan ekonomin fåtts på fötter, hyra ut programtid och kanaler åt andra bolag eller samfund så länge dessa följer programstadgan. Nurmimaa jämför kabel-TV:n med tidningarnas samdistribution i huvudstadsregionen, där ett bolag (även ägt av Sanoma Osakeyhtiö) delar ut samtliga morgontidningar.

De nya kommunikationsformerna är enligt honom en naturlig expansionsriktning för tidningsföretagen — en Åsikt som styrks av det faktum att även Aamulehti i Tammerfors gett sig in både på Telset och kabel-TV och att även de övriga Telset-systemen so (Forsäller på sid 30)

FORUM 9/81

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."