Satsa på starka företag, inte ”lämpliga” branscher!

av Ragnhild Artimo Forum 1992-06, sida 08-09, 30.04.1992

Taggar: Personer: Matti Vuoria Teman: företag

Matti Vuoria, HIM:

SATSA PÅ STARKA FÖRETAG, INTE ”LÄMPLIGA” BRANSCHER!

Nyutnämnda HIM-kanslichefen Matti Vuvoria vi

Il fokuser det offentliga stödet till livskraftiga företag, inte sprida det tunt till traditionellt ”rätta” branscher. Men viktigare än stöd är att slå valt om näringslivet verksamhetsförutsättningar.

et är missriktad terminalvård D:: artificiellt hålla liv i bran scher som inte i det långa loppet kan klara sig utan intensivvård. Med begränsade resurser att operera med är det barmhärtigast att ge förstahjälp åt dem som har bästa chanserna att överleva.

Det är en av de strategier Matti Vuoria, handels- och industriministeriets nya kanslichef, deklarerar. Det är inte, framhåller han, HIM:s sak att ”besluta vilka branscher som skall vara livskraftiga”. Snarare bör HIM vara lyhört för vilka företag som har na turliga och självklara förutsättningar att konkurrera och borga för långsiktig utveckling — och vid behov hjälpa dem över bäcken.

Matti Vuoria, 41, tar i juni över i disponibilitet försatta Bror Wahlroos post som HIM:s kanslichef, en stol ”Buntta” icke utan sjögång besuttit i tjugotre år. Till slutet av maj har Vuoria kvar sitt jobb som överdirektör och chef för ministeriets handelsavdelning, som han utsågs till för ett år sedan. På HIM gjorde han entré sommaren 1981 som yngre regeringssekreterare, gjorde ett gästspel vid utrikes Text: Ragnhild Artim ministeriet 1984—985 som extraordinarie legationsråd, och fortsatte sin HIM-bana från sommaren 1985, först som vikarierande, sedan som t.f. och därefter som ordinarie regeringsråd vid handelsavdelningen, som han sedan blev avdelningschef för senaste år.

Till sin bakgrund är Matti Vuoria Jurist, vicehäradshövding. Och till si politiska — tillhörighet partilös och obunden, ”borgerligt tänkande”. definmerar han.

Made in Finland

Nationen har som makroekonomi på ett mycket synligt sätt ställts inför de yttersta frågorna de senaste veckorna. Som den kanske viktigaste yttersta frågan ser Vuoria tryggandet av möjligheterna att i Finland producera varor och tjänster. Kostnadseffektivt, och till priser som är konkurrenskraftiga utan subventioner och massiv stödapparat.

Med (alltmer) begränsade resurser kan och bör handels- och industriministeriets utmaning och uppgift i första hand vara friskvård, inte sjukvård: att fokusera uppmärksamheten på det finska näringslivets operationsförutsättningar snarare än att vara en penningautomat för socialstöd till branscher eller regioner som konstant behöver överlevnadshjälp. Med andra ord: HIM bör samarbeta med marknadskrafterna, inte företräda en planekonomi.

— Det ska finnas incentiv för att bedriva företagsverksamhet i landet, säger Matti Vuoria med obestridlig marknadsekonomisk logik.

Till dessa incentiv hör en infrastruktur som ger grundförutsättningarna för företagsverksamhet: utbildningssystem som borgar för högklassigt humankapital, skattesystem som åtminstone teoretiskt möjliggör lönande företagsverksamhet, finansieringssystem som inte kväver alla livskraftiga affärsidéer i sin linda, energiförsörjning på en acceptabel prisnivå, överhuvudtaget prismässigt konkurrenskraftiga produktionsfaktorer.

Och en nationell industripolitik som graviterar mot deregulation, nedmontering av monopol och öppnande av slutna sektorer. Konkurrens skall ta sikte på att ge överlevnadsfärdigheter. De behövs snart — ännu mer.

6/1992 FRU v

Internafionalisering: tvåvägstrafik

En vital del av maskineriet är det internationella ekonomiska samarbetets avtalsnätverk.

— Den nationella enigheten är stor gällande att världen skall vara öppen för Finland, men också Finland måste vara öppet för världen, säger juristen i Matti Vuoria.

Han ser som en viktig uppgift för HIM att arbeta för att de nationella strukturerna förnyas och effektiveras på ett sätt som håller i integrationen. och vid behov — men inte automatiskt — dirigera resurser till strukturer som behöver stöd.

Viktigt är också att höja kunskapsnivån gällande internationella spelregler och verksamhetsförutsättningarna på den internationella arenan. För att smörja hjulen i den internationella växelverkan behöver näringslivet härhemma utvecklade exportsystem och -tjänster och en utrikesorganisation med höjd aktionsberedskap.

Hur lockande är Finland för utländska företag och potentiella investerare? Den saken behöver klart ses om. menar Vuoria.

— Banksystemet är inte så attraktivt man kunde önska. Skattesystemet och kapitalbeskattningen gör inte Finland till varje investerares dröm precis. Positivt är att man idag redan kan skönja konflikter på den konkurrenspolitiska sektorn, där har börjat hända saker. Men mycket återstår att göra. Här behövs också nytänkande i stödpolitiken — så att t.ex. transportstöd inte blir en avgörande etablerings- och konkurrensfaktor. Och kommunatlförvaltningen är otymplig och överstor, 460 kommuner innebär en formidabel kostnadsapparat.

Vuoria understryker att det behövs mera än fiffiga promotionsjippon för att dra utländskt kapital hit: Finland måste kunna erbjuda potentiella investerare klara, mätbara fördelar som inte erbjuds på annat håll.

Han kritiserar också kritiken mot ”ofosterländska” finländska företag som flaggar ut kapital: Företag skall inte vara patriotiska, de skall vara resultatinriktade. Fosterlandets sak är att förföra dem.

HIM i ny spelsitvuation

Utvecklingen härhemma och i Europa innebär en ny operationsmiljö och nya utmaningar och prioriteringar för handels- och industriministeriet. På hemmaplan är energifrågan och statsbolagens privatisering två stora nyckelfrågor. internationellt är integrationen och EG i fokus.

Om energifrågan, läs ”femte-kärnkraftverket-frågan”, säger Vuoria att

FRUN, 58/199 det viktigaste är att säkra industrins energitillgång. Och samtidigt se till att ett ensidigt beroende av en potentiellt osäker leverantör kan undvikas då besluten tas. Han menar att utbyggandet av ett naturgasnät från väst inte kan göras tillräckligt snabbt för att säkra energibehovet, och att kärnkraft därför tidtabellsmässigt skulle ligga bättre till.

Om statsbolagens privatisering konstaterar nya kanslichefen att detta varit ett av ministeriets stora projekt och i tidens anda en klar social beställning; den raska katastrofutvecklingen i makroeckonomin har emellertid gett en ny sits. och han hänvisar till den gamla nyckelregeln i ekonomiska åtgärder: egendom skall realiseras då prisnivån ligger högt, inte i ett läge som det vi nu har. Han menar att man kanske borde ta ner tempot i denna sak i den goda ekonomins namn. Det utesluter inte nödvändigheten att sc över och rationalisera statsbolagens verksamhet: det har ägarna-skattebetalarna rätt att vänta.

Men Vuoria betonar att han inte har något mirakelkoncept för hur statsbolagen skall privatiseras, och med vilken tidtabell. Han framhäller att de till sin karaktär och verksamhet är mycket olika, och inte kan dras över en kam. Några av dem — exempelvis Neste och Enso — opererar på s.k. öppna sektorer, andra på klart mera slutna sektorer. Han tror att starten borde ske med sådana bolag som har ”fungerande konkurrens” att möta.

Om integrationen och EG — där Vuoria på sätt och vis, efter inlämnad EG-ansökan, kommer till ett färdigdukat bord — påpekar han att det nu är dags att övergå från defensiv till offensiv integrationspolitik. Därmed efterlyser han klara positiva mål, en medveten inriktning på att dra full nytta av integrationen och alli den kan ge Finland, inte ängsligt undra ”vad vi kommer att förlora” och hur det skall gå för ”den nationella kulturen”. Vuoria vill gärna erinra tvivlarna om att nyckelgestalterna i den nationella kulturens blomstringstid, med Snellman i spetsen, inte strävade till att isolera Finland från resten av världen. utan tvärtom aktivt arbetade för en fullskalig internationell växelverkan och interaktion.

Ministeriet måste få muskler, inte bara massa

Någon månad före Vuorias utnämning gav handels- och industriminister Juhantalo ministeriets konsultativa tjänsteman Bo Göran Eriksson i uppgift att sammanställa ett förslag till effektive ring av HIM:s organisation (se Forum 4/92). I denna modell föreslås att tjänstemannaledningens roll stärks och att kanslichefens roll mer än idag kunde motsvara styrelseordföranden i storföretag.

Matti Vuoria vill inte i detalj kommentera konceptet, men konstaterar generellt att en intern omorganisering behvös för att svara mot nya utmaningar hemma och utc. Han lägger i dagen en naturlig borgerlig tveksamhet för alltför samhällsstyrd näringslivsverksamhet.

— I princip bör ministeriet bära ansvar för att industristrukturen i landet breddas från skog- och metallintensiteten till nya områden, säger han, — Närmast skall det samhälleliga stödet ges i form av utbildning och foörskningsanslag. Mcn samhället kan och bör inte utöva en sådan industripolitik som i praktiken går ut på att staten väljer de branscher som målinriktat skall stödas och utvecklas. Staten har inte den allvishet som krävs för att veta vilka branscher som kommer att ha framgångspotential i framtiden. Det är marknadsförarna, inte ministericts tjänstemän, som fångar upp signälerna på marknaden.

Vuoria anser att strävan till deregulation, öppnandet av slutna sektorer och monopol och frejdigare konkurrens gärna kan appliceras också på ministeriet då organisation och arbetssätt ses om.

— HIM är till sin natur en expertorganisation. Dess hierarkistruktur behöver ses över i syfte att gallra onödiga nivåer och portar och förkorta beslutsayvstånden. Större flexibilitet och bättre koordination står på önskelistan. Idag är koordinationen bristfällig mellan de olika avdelningarna, överlappningar inte ovanliga, och dessutom förekommer direkt konflikterande mål i olika avdelningars verksamhet.Här finns plats för bättre muskeltrim. Arbetsområdena bör också gå mot sakhelheter hellre än rigida öst-väst-, varor-tjänster- etc indelningar. Generellt sett borde man komma ifrån alltför vertikala funktionella helheter och styra konceptet mot mer vertikalt projektarbete.

Vuoria vill inte vara axeln kring vi ket allt graviterar. Arbetet som nyckeltjänsteman för nationens indu stripolitik är ”för stort för ett par axlar”. Här är inställd på att delegera, samverka, utkristallisera huvudmå sättningarna. Men inte som en ockult vetenskap utan öppet. i växelverkan. Här behövs mer än en enda individs sakkunskap och omdöme.

Inte för att denna sakkunskap och omdömesförmåga skulle vara bristfällig. Det är höghärdat stål i blicken i den jovialiska ramen. LJ