Se upp med kartellavtalen!
av Christian Sundgren Forum 1985-08, sida 22-23, 09.05.1985
— Finland får det svårare på EG-marknaden. Mel lemsländerna försöker på alla sätt hålla ihop. De värnar i första hand om den interna marknaden.
Den varningen kommer från Filip Hamro-Drotz.
Och som den finländska industrins lobbyman i Bryssel är det sådana varningar han skall komma med.
vet Filip Hamro-Drotz vad han tala om. Alla företag med planer på att försöka hålla sina positioner eller stärka dem på EG-marknaden gör klokt i att ta kontakt med honom, På ett kort och morgontidigt breakfast-möte hinner man redan få veta det mesta.
— Krisen förenar EG-länderna. Problemen pressar fram samarbetet. Det började med metallbranschen och stålproduktionen, Rationaliseringsprogrammen för att få denna traditionellt viktiga sektor på fötter igen är mycket, mycket dramatiska
Man har även i Finland börjat notera detta. Den förnyande europeiska stålindustrin är högeffektiv, och äter snabbt upp de finländska enheternas konkurrensförsprång — snart är det dags för Finland att rationalisera ytterligare för att hålla EG-nivån, manar Filip Hamro-Drotz.
= tre år på Rue de Loxum i Bryssel
Förskjutning mot nya sektorer
Det händer saker och ting på EGmarknaden, som den finländska industrin har skäl att bevaka. Den snabba struktur 2 omvandlingen håller på att förskjuta den ekonomiska tyngdpunkten inom EG från den tunga industriproduktionen till den toppmoderna högteknologin, som kommer att prägla informationssamhället
Om man tar som exempel Belgien, med 10 miljoner invånare, har arbetsplatserna inom stålindustrin minskat radikalt. Ännu år 1973 var branschen den stora sysselsättaren — med 40 000 anställda. Tio år senare fanns det bara 20 000 direktanställda kvar i denna tungindusti. Och om den franskimporterade superrationaliseraren M Gaudois får som han vill, kommer den belgiska stålindustrin att klara sig med 12 000 anställda år 1986.
Arbetslöshet och felinvesteringar
I allmänhet ligger arbetslöshetssitfran i EG-området på cirka 13 procent. Men i det hårt brabbade Belgien har man inte kunnat anvisa arbete åt hela 15 procent av arbetskraften. Denna utveckling — om det är rätt ord i sammanhanget — har varit mycket snabb. Så snabb, att företag, som ännu fö — Krisen förenar EG-länderna, säger EM Filip Hamro-Drotz, Finlands lobbyist i Bryssel några år sedan investerade i toppteknik — visserligen just inom stålbranschen — har gjort brakförluster.
Ett exempel från Belgien och Légeområdet, känt för sin stålindustri: för två år sedan investerade ett av de stora företagen 6 miljarder belgiska franc (ca 600 Mmk) i en modern ståltrådsanläggning — Europas finaste, sade man då. I år lades enheten ner, och maskinparken såldes till Kina för en miljard BEF.
Snart kommer EG med hightech
Det dröjer inte länge förrän det gamla ndustri-Europa blir ett nytt Högteknologi Europa. — Just nu görs jätteinvesteringar i highech, säger Hamro-Drotz. — EG vill int ängre finna sig I att USA och Japan dominerar och leder utvecklingen på den sekorn. Den egna EG-marknaden i högteknoJogi skall stärkas, och handelspolitiken kommer att bli mer aggressiv då det gäller highechfrågor.
Att mikroprocessorer, adb och högteknojogi är det man satsar på inom EG-länderna idag, är uppenbart. Det framgår redan vid ortare besök i området — eller då man följer med den ekonomiska facklitteraturen.
Filip Hamro-Drotz framhåller, att man dessutom inom EG.maskineriet satsar mycket på hightech. En av de centrala uppgifterna för UNICE — Union of Industries of the European Community — är att följa med och se till att man inom EG fattar de riktiga besluten för att stöda satsningarna på ny teknologi. I detta syfte har EG gått in för att förenkla hela den pappersexercis som hittills försvårat handeln och samarbetet inom denna tullunion.
Ett steg i rätt riktning var EG-ländernas beslut att införa ett enda tulldeklarations 8/1985 F RUN papper i den interna handeln. Det är ett beslut som definitivt gynnar den interna marknaden, och skapar förutsättningarna för den.
I hightech-frågan har man gått in för standardiseringstermer som bättre greppar den snabba adb-utvecklingen.
Finland och EG
Frihandelsavtalet mellan EG och Finland är nu i kraft i sin tulla omfattning. Den finländska industrin har indirekt insyn i EGapparaten via UNICE, och kan den vägen göra framstötar i industri-, handels- och andra frågor.
Är det tillräckligt? Fungerar systemet tillfreasställande — Finlands industri har problemtria relationer till EG, säger Harmo-Drotz. — Det är bara i pappersfrågan det har varit bråk. EG vill värna Om sin egen pappersmarknad — där Finland har en marknadsandel på hela 30 procent. Det är därför naturligt att EGländerna åtminstone inte vill att vi skall knipa en ännu större del av marknaden inför näsan på deras egna företag.
Kan man alltså anse att den kritik EG och framför allt Frankrike anfört gällande den finländska överkapaciteten på papperssektorn är befogad — På sätt och vis. Ur EG-synvinkel är problemet närmast att man har en betydande egen produktion av papper och kartong. Det är väl rätt logiskt, att man i en krissitua tion vill se till att den egna industrin får sin andel av marknaden. Att Finland har en trecjedel av den, är iögonenfallande, och något som EG-strategerna inte kan bortse från.
Filp. Hamro-Drotz konstaterar, att Finland kan emotse nya svårigheter, om EGländerna lyckas närma sig varandra i denna fråga, och effektivare slå vakt om sin interna marknad.
— Vi kan räkna med nya kartellfall. Vi måste finna oss i, att EG-länderna sinsemellan gör upp flera hightech-avtal för att hålla konkurrenter på avstånd. Vi kommer att märka, att det för finländska företag blir svårare att knyta levererans- och produktionsavtal på EG-marknaden.
Skulle det vara lättare för de finländska företagen att hålla kvar EG-marknaden genom ett närmare samarbete med EG — exempelvis ett medlemskap — Nej, det tror jag inte. Det är faktiskt ibland en fördel för den finländska industrin att stå utanför, och inte nödgas engagera sig tex de dramatiska rationaliseringsprogram som är på gång. Här anser man nog att länderna med frihandelsavtal plockar russinen ur EG-kakan utan att betala för dem…
Filip Hamro-Drotz är därför beredd att hjälpa de finländska företagen genom att hålla ett öga på de ekonomiska åtgärder man i snabb takt vidtar inom EG-området. EG satsar på att förbättra det ekonomisk läget, och går in för att se till att de nya medlemsländerna — med sina egna problern — inte sätter käpp i hjulet för de nya utvecklingsprogrammen.
Bättre kontakter EG/EFTA
Man kan nu skönja tecken på att de ekonomiska kontakterna mellan EFTA- och EGländerna trots allt inte försvåras, utan i själva verket förbättras. Ett konkret steg i cen riktningen är Luxemburg-deklarationen från april senaste år: i den fastslog EG- och EFTA-ministrarna att standardiseringen, ursprungsbestämmelserna och tullformaliteterna, som hindrat samarbetet mellan de två ekonomiska organisationerna, skall förenklas. Detta arbete fortsätter nu med ett uppfäljningsmöte i Österrike denna månad.
— Vi får inte glömma att EG-länderna har ett stort potentiellt intresse för EFTAländerna. Vi tillhör ”The Rich Man’s Club” — vår tillväxt är snabb, och vi har kommit långt i utvecklandet av högteknologin. Samtidigt som man inom EG fruktar vår konkurrens, vet företagarna här att vi i de övriga EFTA-länderna är köpstarka konsumenter och viktiga samarbetspartner i de nya branscherna.
Och med denna rätt optimistiska konklusion var vår EG-lobbyist redan på väg till nästa möte med några finländska företagare — för att diskutera konkreta marknadsföringsplaner för EG-området.
Christian Sundgren €
Ny vodkaagent i USA
Alko förlorade 300 miljoner på strejken. Men exporten till USA och Kanada växer. En ny vodkaagent ska göra Finlandia ännu större.
Tom Wilén, President för Alko i New York.
F- RUN 8/1985
Finnish National Destillers. Och bola gets mest och bäst kända produkt heter Finlandia Vodka. På den amerikanska marknaden är Finlandia den tredje största importvodkan. Det är inte illa — for the country that paid its debts.
Det räcker inte med finländsk goodwill. Man måste kunna marknadsföra också. Alko kan.
Förutom bronsplacering i USA ligger Alko nu tvåa då det gäller vodkan som säljs dutyfree, d v s på internationella flygstationer.
— Vi ska bli etta där, säger Tom Wilén, President för Finnish National Destillers (Alko) Inc, stationerad på 42 gatan i New York
Han skämtar inte.
Alko satsar hårt på export — idag till sextio länder.
Den nordamerikanska marknaden är viktig. Den är enorm. Och där finns pengar. Alko tänker ta sin andel av USA:s och Kanadas vodkacollars. Nyaste schackdraget är en ny, färsk. fräsch agent.
Heublein, som tillhör jättekoncernen R H Reynolds, har grundat ett nytt dotterbolag endast och uteslutande för att mark | stora världen heter Alko inte Alko uta nadsföra Finlandia-vodka och Rotschilds Mouton Cadet -viner. Det ska vara klass.
Det nya bolaget får namnet Palace Brands Inc.
Alko och Rotschild har det litet kämpigt med sin avpolletterade agent over there, Buckingham, som är pigg på skadestånd. En hel miljard faktiskt — men Alkos amerikanska jurister säger att Alko ingenting har att oroa sig för: grunderna är alldeles för lösa.
Och nu skall Palace Brands göra Finlandia ännu mera framgångsrik.
— Vår nya agent betyder att vi får större möjligheter att influera marknadsåtgärderna och produktutvecklingen, säger Wilén. — Det är en enorm satsning bakom Finlandia och dess inkörning i USA.
I Kanada handlar det om två produkter — Finlandia och Koskenkorva Vodka. (Inte den Koskis vi har här hemma alltså.) I Kanada ligger Finlandia på femte och Koskenkorva på tredje plats då det gäller importvodka. Alkos marknadsandel där är 30 procent. Den bör kunna bli ännu större.
Tom Wilén säger, att Alko känner varmt för båda amerikanska kontinenterna. I Sydamerika har man fått fortfäste bla a i Colombia och Brasilien. Men den sydamerikanska marknaden är knepig på grund av problematiska lagar och valutabestämmelser. Protektionism, I klartext. Protektionism är fult.
Men Alko ger inte upp. Utan tror på fighting spirit(s). Made in Finlandia.
Ragnhild Artimo 23