SEFE till Akava på samhällspolitiska grunder!

av Mats Kockberg Forum 1979-15, sida 14-15, 10.10.1979

Taggar: Personer: Markku von Hertzen Teman: ekonomer

Markku von Hertzen:

SEFE till Akava på

En del av ekonomerna har varit irriterade över att Ekonomförbundet år 1977 anslöt sig till akademikernas centralorganisation Akava. Arbetsmarknadschetf Markku von Hertzen vid SEFE anser att beslutet var riktigt, och att ekonomernas insats krävs då olika frågor i samhällets bereds.

y»” — De som motsätter sig Finlands Ekonomförbunds (SEFE) medlemskap i Akava gör det ofta utgående från emotionella synpunkter. Man känner helt enkelt inte till omfånget av vår verksamhet och orsakerna till att vi för två år sedan gick med, säger ekonom Markku von Hertzen, SEFE:s arbetsmarknadschef, med adress till de ekonomer som ställt sig tvivlande inför sitt förbunds engagemang i en arbetsmarknadsorganisation.

— Det finns de som tror att vi nu skall ställa oss bakom lärarkårens lönekrav eller ekonomiskt stöda strejkande inom den offentliga förvaltningen. Någon kanske inbillar sig att det är frågan om att ställa till med en ekonomstrejk eller någonting dylikt.

Markku von Hertzen understryker att spörsmålet gäller hur man bäst kan påverka de beslut som fattas i riket.

Arbetsmarknadschef Markku von Hertzen vid Ekonomförbundet hävdar att löneutvecklingen för ekonomerna släpar efter. Hälften av ekonomerna får ingen löneförhöjning alls eller bara den procent som förutsätts i de allmänna avtalen.

14

FORUM 15/79

IIspolitiska grunder — Den traditionella rollen hos en löntagarorganisation passar inte Ekonomförbundet. Tanken på en ekonomstrejk får mig närmast att dra på munnen, eftersom en strejk för att lyckas måste leda till någonting och det skulle nog inte ske i vårt fal — Orsaken till att vi är med i en central arbetsmarknadsorganisation är helt enkelt att ekonomkåren inte har råd att ställa sig utanför det samhälleliga beslutsfattandet. De fackliga organisationerna deltar i beredningen av en mängd ärenden. Tänk tex bara på lagen om samarbete, vars utformning SEFE kunde påverka via Akava. Det är viktigt att i frågor av denna karaktär, där många ekonomer i de nya samarbetsorganen representerar arbetsgivarparten, kunna gripa in då det gäller väsentliga förändringar i principerna för hur ett företag styrs. Ekonomförbundets uppgift är att bevaka medlemmarnas intressen och det är inte möjligt utan att vi är med i de forum där besluten fattas. Man frågar sig hur samarbetslagen skulle ha sett ut om inte ingenjörsorganisationerna och vi hade haft vårt kort med i leken?

SEFE ingen kamporganisation

På Ekonomförbundet vill man alltså inte betona en roll som i första hand en kamporganisation för högre löner. Den samhällspolitiska intressebevakningen ligger närmare till hands.

— Beskattningen gäller varje ekonom, eftersom den avgör hur stor den disponibla inkomsten blir. Akava fäste långt före någon annan instans uppmärksamhet vid att skatteskalorna borde justeras i takt med inflationen i alla inkomstklasser. För

FORUM 15/7 att man skall lyssna till Akava bör organisationen vara representativ, alldeles på samma sätt som SEFE måste ha ett brett underlag för att vi skall kunna göra oss gällande. Sist och slutligen är det frågan om att vi inte får överlämna en del av den beslutanderätt som ekonomkåren har till andra…

Men under senare år har man i allt högre grad också börjat tala om att löneutvecklingen för de högre funktionärerna inte har motsvarat vad andra lyckats tillskansa sig. Hur ser Ekonomförbundet på förtjänsterna?

Skattar företagen ekonomen högt — Det är ingalunda utan betydelse hurudana inkomstpolitiska avtal som sluts i riket, men för de högt utbildade funktionärerna är det ett allmänt missförhållande att den allmänna = förhöjningsprocenten inte alls beaktas, eller att den inte åtföljs av de gropjusteringar som övriga löntagargrupper får del av. Det verkar nästan som om företagen inte skulle skatta ekonomerna särskilt högt, hävdar von Hertzen.

— SEFE går inte ut med krav på generella löner för sina medlemmar, Avlöningen beror givetvis på ställning och ansvar på arbetsplatsen. Men enligt en årligen utförd undersökning får 50 procent av ekonomerna inga som helst meritförhöjningar, Speciellt påfallande är denna omständighet hos högre funktionärer med merkantil utbildning.

-— Enligt gällande lag är arbetsgivaren inte ens tvungen att betala den allmänna förhöjningen. Det är ett obestridligt missförhållande att många högtutbildade själva skall tvingas förhandla om sin löneutveckling. Man kunde tänka sig ett arrangemang som skulle garantera de högre tjänstemännen en rättvis inkomstutveckling.

N Lönen en akilleshä — Lönefrågorna är i vissa avseenden en akilleshäl för ekonomerna på arbetsmarknaden. Det är inte frågan om att vi skulle vara ute för att förhandla om vars och ens individuella löneavtal — det bör självfallet ske mellan respektive ekonom och hans arbetsgivare. Men då det gäller den generella procentförhöjningen, egentligen kunde man i det här sammanhanget tala om en mänsklig rättighet, borde det inte vara möjligt för någon att med hänvisning till formaliteter underlåta att justera lönerna också för högre tjänstemän. Om det ta inte annars går att genomföra, behövs det förmodligen lagstiftningsåtgärder, säger ekonomförbundets chefsförhandlare.

Utbildningspolitiken för den merkantila sektorn har under det senaste året hört till de heta debattämnena. På SEFE är man rädd för att intagningskvoterna är alltför stora, och att sysselsättningen i framtiden därför kan hotas. Från myndigheternas sida sett talar bl a regionala hänsyn för bibehållna kvoter, och man beskyller förbundet för att svartsjukt bevaka sitt revir och konstgjort göra den färdiga ekonomen till ett begärligt och sällsynt alternativ på arbetsmarknaden. Markku von Hertzen har föga förståelse för dem som talar för flera platser vid handelshögskolorna.

Overproduktion onödi — Det är onödigt att producera överloppsvaror. Speciellt orationellt är det att tillverka för mycket av sådant som lätt far illa. Sågvaror kan staplas i lagerbyggnader, men då det gäller mänskor ligger det inte så väl till. Den nyutexaminerade ekonomen borde direkt få praktisera sin teoretiska kunskap. Sysselsättningsläget är redan nu hotande, och vi är rädda för att situationen ytterligare förvärras.

— Vi får inte heller glömma att en färdig ekonom representerar en betydande investering både från samhällets och sin egen sida. Ofta har ifrågavarande person ett studielån på ca 40000 mark på nacken utan att ha ett jobb i sikte. Det är förvisso svårt att på 10 personer när förutspå efterfrågan år 1990, men då risken börjar gälla 5 000 personer är man nog ute på sju famnars vatten både samhällsekonomiskt och med tanke på den enskilda individen.

En viss frustration existerar — Årligen tas nu ca 1 300 studenter in vid handelshögskolorna. Enligt en uppgjord prognos skulle 700—3800 räcka. Då skulle inga risker tas. Markku von Hertzen understryker att ekonomens roll inte är lätt i dagens samhälle. Löneutvecklingen släpar efter, skatterna är höga och utbildning uppskattas inte tillräckligt. — Dessutom befinner sig ekonomen ofta i ett prekärt läge på arbetsplatsen. Arbetsgivaren förutsätter solidaritet, men behandlar ändå i beklaglig utsträckning den högre funktionärskåren som en slagpåse. Fältrapporterna tyder ibland på att en viss frustration existerar, säger von Hertzen. O 15