Segelfartygen har en chans igen

av Kai Finell Forum 1976-16, sida 19, 20.10.1976

FORUM 16 « 7 19

Det här trodde ingen — före energikrisen: SEGELFARTYGEN HAR EN CHANS IGEN

Inte heller handelssjöfarten undkom oljeprisstegringarnas industriella gastkramning. Efterkrigsårens gynnsamma expansionsera med snabbare och större fartygstyper. slog plötsligt om till ett brydsamt driftekonomiskt nödläge.

Imperativa krav på mångfalt högre bränslepris, som dittills spelat en rätt underordnad roll I sjöfartens driftkostnader, rubbade oväntat lönsamhetskalkylerna och hela utvecklingstendensen. Andra billigare och miljövänliga drivmedel blev högaktuella. Vindkraft för fartygsdrift, I ljuset av modern teknologi, har sedan 1973 underkastats allsidiga undersökningar som faktiskt antyder vissa renässansmöjligheter för kommersiell segelsjöfart. a Initiativtagaren till segelfartygens rehabilitering är tyska flygplanskonstruktören Wilhelm Prölss, som ansåg råseglarna ögonsmekande vackra under segel men häpnadsväckande ineffektiva. Sina egna idéer om ett kommetsiellt segelfartygs moderna utformning visade han i slutet av 1950-talet å chefen för Hamburgeruniversitetets skeppsbyggnadsinstitut, Giänther Kempf.

Kempf fann till sin förvåning att Prölss skapelse var ett 120 m långt segelfartyg med 60 m höga master utan vare sig vant, stag, fall, brassar eller skot. Detta ”Dyna-Schiff” (fr aerodynamik) krävde bara bråkdelen av besättningen på en konventionell fullriggare — och inget riskfyllt klängande i tackel och tåg vid segelskiftningar.

Ångteknik fällde bristande vindkunskap

Segelsjöfartsepokens eleganta fullriggare var onekligen snabba och kunde ofta lämna sin tids ångare långt bakom sig. Men riggen var otroligt komplicerad med många segel för olika vindförhålllanden, krävande en grymt underbetald och hänsynslöst hårt behandlad besättning på ett sextiotal man.

I tusentals år fraktade människan sitt gods och sig själv över haven med vindens kraft. Men den teknologiska utvecklingen på området gick långsamt. De legendariskt snabba ”teaclippers och kaphornare” som representerade segelsjöfartens höjdpunkt byggdes och seglades av män vilka helt baserade sin

I AS | FIA I MAA

Ett modernt ”Dynaskepp” bör ha minst 3 men helst 4 eller fler master för att på alla bogar med ollka vinkel mot vindriktningen kunna ge bästa möjliga horisontala luftströmningsprofil genom varierande — helst datamaskinsstyrd — individuell skotning av de olika masternas rår. (Se texten under rubr. Modernisering. konst ‘på av dyrköpta misstag vunna erfarenheter, utan den minsta aning om vare sig meteorologi eller aero- och hydrodynamiska = principer. = Industriingenjörskonstens omhuldade maskiner trängde därför obönhörligt ut den sorgligt försummade seglingskonsten ur den kommunikationstekniska bilden.

Tidsödande manövrering

I medeltal varierade nämligen också de mest påkostade segelfartygens prestationsförmåga och puktlighet inom alltför vida gränser, beroende på rådande väderleksförhållanden och vindriktning. Kryssförmågan var, i jämförelse med exempelvis moderna segelyachter och havskappseglare, erbarmlig. Den komplexa riggen gjorde alla vändningsmanörer och trimningen av de många seglen vid kursändringar och vindkantringar till både tidsödande och besvärliga procedurer.

Segelfartygen tvingades därför följa rutter kända för i allmänhet jämna och fördelaktiga vindar. Skeppens prestationsförmåga var sålunda mycket beroende av befälhavarnas erfarenheter — plus en hel del tur. Någon väderleks tjänst fanns ju inte, lika litet som tillförlitliga strömkartor, att tillgå på den tiden.

Stora fartyg effektivare

Teoretiskt kan de på seglen verkande krafterna uppdelas i framdrivande och krängande komponenter av vilka de senare begränsar den segelyta fartyget tål. Proportionellt kan stora fartyg föra mer segel än små farkoster av samma geometriska utformning. Den resulterande framdrivningskraften är en funktion av segelarean, men också beroende av hur denna fördelas och dess aerodynamiska utformning som sannerligen inte ens på sentida = fullriggare uppvisade några exempel på utnyttjande av i dag välkända fundamentala aerodynamiska principer. Maximala segelarean var visserligen ofta ansenlig i förhållande till fartygets störlek men var, för att kunna hanteras manuellt, uppdelad på ett otal turbulensfrämjande enheter. De svagt trapetsformade och ”lösfotade” råseglen, med litet bredd-höjd förhållande, gav oftast duken en dubbelduk föga ägnad att forts. på sid. 23

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."