Shejken utmanar cowboyen
av Janne Salonen&Torsten Fagerholm Forum 2015-01, sida 15, 29.01.2015
Shejken utmanar cowboyen
Av skadan vis efter 1980-talets armbrytning om oljepriset skyddar Saudiarabien nu sina marknadsandelar i ett försök att dra mattan under USA.
JANNE SALONEN &
TORSTEN FAGERHOLM TEXT
X Oljemarknaden har vänt upp och ner. Sedan juli 2014 har råoljepriset sjunkit från över 110 dollar per fat till under 50 dollar det snabbaste prisraset sedan finanskrisen 2008. Bankirfirman Goldman Sachs förutspår att priset sjunker vidare till strax över 40 dollar.
Vissa Opec-länder (kartellen kontrollerar cirka 40 procent av den globala produktionen) vill bromsa nedgången genom att kapa utbudet. Men kungamakaren Saudiarabien har tvärtom gått in för att tolerera låga priser, med avsikt att bevara marknadsandelar och dämpa investeringslusten i USA.
Oljepriset sköt som känt i höjden efter Opecs oljeembargo 1973, samt i sviterna av iranska revolutionen 1979. Därmed rubbades efterfrågan, och snart kom Nordsjö- och Alaskaproduktionen igång på allvar. Saudiarabien svarade igen genom att strypa produktionen, men 1985 blev man trött på Opec-kollegerna som åkte snålskjuts på kungarikets uppoffringar. Riyadh började pumpa för fullt, och priserna rasade till 7 dollar per fat.
Följderna blev 16 år av budgetunderskott samt skuldsättning för Saudiarabien, och samtidigt en nästan 20 år lång oljeproduktionskollaps i USA.
Skifferdollar. Det senaste prisfallet har utlösts dels av en ekonomisk avmattning i Kina, efter en tio år lång boom, samt tilltagande oljeproduktion i USA. I USA har produktionen ökat mer än 50 procent på 10 år, motsvarande över 3 miljoner fat per dag. Landet kan rentav bli världens största producent år 2016, och kan bli självförsörjande inom olja kring 2020, och senare naturgas.
KALIFORNIEN. USA har ökat oljeproduktionen med en mängd motsvarande 1 miljoner fat per dag tre år i sträck. Det sätter världsmarknaden i gungning.
Utbudet drivs av okonventionella produktionsmetoder inom skifferolja. Det handlar om ”överbliven” olja eller kondensat som finns kvar i skifferstensformationer. Eftersom oljan inte återfinns i reservoarer måste man använda en kombination av så kallad ”fracking” (hydraulisk spräckning) och horisontell borrning för att få den att flöda.
Skifte. Från 2011 fram till ifjol somras handlades oljan kring 100-120 dollar per fat, så länge Opec höll enad front. Marknadsskiftet förstärks av den svaga världsekonomiska konjunkturen samt den låga efterfrågan. OECD:s internationella energiråd IEA har kontinuerligt skrivit ner sina konsumtionsestimat.
Oljeexportörer som Venezuela har vädjat om krismöte hos kartellkollegerna. Även Ryssland råkar i gungning då intäkterna från oljeexporten tryter. Saudiarabiens strategi kan samtidigt gynna exportländerna på sikt. Stora oljebolag som ConocoPhillips och Chevron har meddelat om nedskärningar i nyinvesteringar, likaså bromsas aktiviteten i Norra ishavet.
De ofta rätt små och skuldsatta amerikan ska bolag som är framträdande inom frackingen tvingas dra ner på investeringar i nya fält. Produktionen från existerande exploateringar fortgår, men med tiden kan överutbudet smälta bort, och oljepriserna få ett lyft.
Evig cykel. Då priset en dag återhämtar sig närmare det magiska 100-dollarstrecket per fat blir nyinvesteringar i skifferproduktio snabbt attraktiva, vissa projekt kan komma igång på enbart en månad. Därmed kan den tidigare prisnivån på 100-120 dollar bli ett sorts pristak, vilket även den starka amerikanska dollarn bidrar till.
På längre sikt kan de globala ambitionerna att minska bruket av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser dämpa efterfrågan på olja, eller åtminstone slå av ökningstakten. Den omstridda tidpunkten då oljeproduktionen väntas kulminera, ”peak oil”; flyt tas framåt. IEA estimerar nu att oljeproduktionstoppen inträffar först efter 2030-talet.
Skjuts. Det låga oljepriset gynnar oljeimporterande tillväxtekonomier som Indien och Indonesien. Många av dem har hållit nere konsumentpriserna för oljeprodukter artificiellt genom dyra subsidier som skapat hålistatskassan, men som nu kan avvecklas.
Industriländer i Europa, samt Japan, Sydkorea och USA stimuleras av prisnedgången. Kanske årets tillväxtsiffror inte längre behöver revideras ner. Sänkt inflationstryck gör att centralbankerna kan föra lätt penningpolitik en längre period. Samtidigt har billig olja försatt EU inegativinflation, snudd på en deflationsspiral.
För Finlands del är frånsidan att Ryssland, världens näst största oljeexportör, utgör en viktig exportmarknad. Sett ur Kreml är utsikterna rätt dystra i år, kanske även för 2016. Längre fram kan detta för Finlands del mer än uppvägas av en stärkt europeisk konjunktur. Vi torde hänga med, även om risken är att vi färdas i den sista vagnen.
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR12015