Skapar verktyg för att planera pensionen

av Heidi Furu Forum 2017-06, sida 05, 22.06.2017

Taggar: Personer: Carl Pettersson

Carl Pettersson (37), ekonomie kandidat från Åbo Akademi och EMBA från Aalto-universitetet, tillträder efter sommaren som vd för Veritas Pensionsförsäkring. Han är tidigare vice vd på Aktia.

Veritas är det minsta pensionsbolaget i Finland. Vilka fördelar och utmaningar ger det?

Eftersom vi har den minsta organisationen har våra medarbetare en bredare arbetsbild och kan betjäna kunderna mångsidigare. I en bransch där produkten är totalt standardiserad är det en fördel att kunna ge det lilla extra i kundservicen. Utmaningen är att vi inte har samma skal­fördelar som bolag med större volymer, närmast då det gäller kostnaderna för IT-system. I praktiken är systemet detsamma oberoende om du är liten eller stor.

Hur långt har digitaliseringen kommit?

Jämfört med bankvärlden jag kommer från har digitaliseringen inte kommit så långt i pensionssystemet. En orsak är att kunderna inte har behov av att dagligen kommunicera med sitt pensionsbolag och därför finns inte efterfrågan på digitala kundlösningar på samma sätt som hos bankerna. Digitaliseringen på processidan går i samma takt som affärsvärlden i stort, men i kundkontakten syns digitaliseringen ännu inte alls som i många andra branscher.

Vilket år kommer softwarerobotar att göra pensionsbeslut?

Alla pensionsbeslut görs fortsättningsvis av människor, men delar av beslutsprocessen är redan i dag automatiserad, särskilt när det gäller informationsinsamling och uträkningar. Om det inte finns något att korrigera eller tillägga i uppgifterna är vi inte långt från att systemet skulle kunna göra beslutet så gott som totalt. Jag tror ändå att hanteringen av pensionsuppgifter kommer att vara en kombination där systemet gör en del och specialisterna en annan. Den mänskliga faktorn kommer in i mera kompetenskrävande uppgifter där det gäller att lösa frågor som inte är totalt regelbundna eller att förklara för kunden vilka alternativen är.  Inom ett par år kommer Finland att gå in för ett landsomfattande elektroniskt inkomstregister där pensionssystemet är med som en aktör. Då alla uppgifter finns på ett ställe kommer det att ge nya möjligheter att automatisera en större del av processen.

Hur inverkar minusränteläget på pensions­bolagen?

I den här branschen är tidsperspektivet ett helt annat än i all annan verksamhet och jag ser därför inte det rådande ränteläget som något akut för branschen. Pensionssystemet som placerare är globala och långsiktiga spelare och tillfälliga chocker i ekonomin ska inte påverka systemet så att man radikalt ändrar riktning. Att vi har dålig tillväxt eller negativa räntor i Europa betyder inte att det inte skulle finnas tillväxt globalt.  Avkastningen på pensionsmedlen är en verkligt viktig fråga och det gäller att ha ett mycket långsiktigt och totalglobalt perspektiv. Allt bolagen inte klarar av att få från avkastningen kommer att synas i de andra rörliga komponenterna, alltså när folk kan gå i pension och hur mycket man måste betala in i systemet.

Internationella bedömare tycker att det finska pensionssystemet är kostnads­effektivt, men enligt undersökningar litar bara en minoritet av unga och medelålders finländare på att pension kommer att betalas. Hur kan branschen bygga förtroende?

I dag är det knepigt för den vanliga konsumenten att prognostisera vilken pension personen kommer att ha och när. Här tror jag att digitaliseringen kommer att hjälpa oss betydligt. Den digitala världen ger otroliga möjligheter att bygga olika scenarier och göra det enkelt att se sin beräknade pensionsålder och pensions­nivå med dagens inkomst, men också hur förändringar i karriären eller arbetsförhållandet inverkar, såsom sabbatsledigheter eller föräldraledigheter. Vi går mot en värld där det inte längre är givet att människor är skuldfria den dagen de går i pension, vilket gör att kravet på vilken pensionsnivå som är tillräcklig är väldigt individuellt. Personer gör flera karriärer, har avbrott i karriären, omskolar sig, grundar en helt ny familj med nya bostadslån efter att de fyllt 50, för att nämna några exempel. Bostads­lånen är längre och vi köper allt mera på kredit. Det här ger större behov att planera ekonomin och det ska göras minst 10–20 år innan pensioneringen. Jag tror att pensionsbolagen kommer att ha en viktig roll här. Hittills har pensionsbolagen varit passiva och stått utanför den här diskussionen. Om människor inte förstår systemet så kanske de inte heller riktigt litar på det.

Sysslar pensionsbolag med business eller lagstadgat socialskydd?

En kombination. Vi måste se till att det vi gör är kostnadseffektivt och kundvänligt, annars har vi inga kunder. Till den delen är det är business. Men vårt spelfält är en del av socialskyddet och det gör att vi har betydligt striktare övervakning och hårdare krav på öppenhet. 

Ser ni fördelar i om man skulle införa ett statligt monopol, i stil med Norge eller Singapore?

Jag tror inte att en statlig myndighet skulle sköta pensionssystemet mera kostnadseffektivt och kundvänligt. En annan väsentlig skillnad gäller bolagsstyrningen. I arbetspensionsbolagen är både arbetstagare och arbetsgivare representerade i alla styrande organ och tar ansvar för att systemet sköts så att man kan lita på det också på verkligt lång sikt. Eftersom skötseln av pensionsmedlen inte är direkt underställt den politiska makten är systemet inte alls är lika känsligt för politiska vindar som ett statsmonopol skulle vara. Det betyder också att pensionsmedlen i Finland inte riskerar att i dåliga tider användas för att lappa hål i statsbudgeten. 

Heidi Furu text